Om granatkastare

[MD650]

Stellan nämnde cykelgranatkastarkompaniet.
Hur var det nu på den tiden när vi hade ett försvar, fanns det granatkastarkompanier i infanteribataljonerna? Likaså pansarvärnskanoner och liknande. Vad hade vi av den varan?

Diskussionen får mej att tänka på Stalinorgeln eller Katyusha
Men den typen av vapen kanske bara fanns hos ryssarna.

Innan IB 77R och NB 85 så var granatkastarkompaniet ett "eget" kompani i bataljonen.
Sen när man gjorde om organisationen så utgick eldledningsgrupperna ur grkkomp till resp. skkomp.
Då blev det "bara" kvar grk som då ingick i ett stabs-/granatkastarkompani i bataljonen.

Pansarvärnspjäs 1110 ingick initialt som en pansarvärnstropp på resp. skkomp.
Sedan växlades den upp till pluton på varje skkomp samt en bataljonspansarvärnspluton på antingen stabskomp eller trosskomp.

[perfetto]

Innan IB 77R och NB 85 så var granatkastarkompaniet ett "eget" kompani i bataljonen.
Sen när man gjorde om organisationen så utgick eldledningsgrupperna ur grkkomp till resp. skkomp.
Då blev det "bara" kvar grk som då ingick i ett stabs-/granatkastarkompani i bataljonen.

Pansarvärnspjäs 1110 ingick initialt som en pansarvärnstropp på resp. skkomp.
Sedan växlades den upp till pluton på varje skkomp samt en bataljonspansarvärnspluton på antingen stabskomp eller trosskomp.

- När implementerades IB77R och NB85 egentligen?
När jag jag lämnade av runt 1982 eller så, var vi fortfarande ett GRK-kompani med tre pjäsgrupper.

[millgard]

Det finns en 8cm granatkastare som bla jägarförbanden använde sig av, de är mycket mindre och oftast är det sådana man ser i filmer osv.

[Hans]

http://sv.wikipedia.org/wiki/Granatkastare_m/41

http://www.smhs.eu/gallery_151.html

MVH

Hans

[perfetto]

Det finns en 8cm granatkastare som bla jägarförbanden använde sig av, de är mycket mindre och oftast är det sådana man ser i filmer osv.

- 8 cm användes även av GRK-plutonerna, åtminstone under fredstid.

[millgard]

Inte under min tid, du kanske tänker på m/84? Det fanns som sagt ett 8cm övningsrör till 12cm GRK, men det användes enbart under den inledande skjututbildningen.

Första utbildningsinslaget var att förflytta sex pjäser från MILOverkstaden ned till materielförrådet, en sträcka på några hundra meter och rätt backigt. Tillgängliga hjälpmedel: Armar, ben och fantasi. 625 kilo tvåhjulig pjäs förflyttades genom att fyra man höll upp därframme och styrde (rekylplattan balanserade hyfsat och gav ett kultryck på kanske 100 kg), medan fyra man snurrade på hjulen och några sköt på. Utför bromsades på samma sätt, dock med beredskap att hoppa undan om det började bära.
Efter två pjäsers lyckade men svettiga förflyttande gick jag in på verkstaden och frågade om jag fick låna traktorn som stod utanför. Det fick jag och de återstående pjäserna flyttades utan svett och på kort tid. Jag hade aldrig kört en sådan traktor förut men tänkte att "hur svårt kan det vara"... det var det ju inte heller. Den överblivna tiden spenderades liggandes i solen med grässtrå i munnen.

Nyttan av att kunna förflytta pjäsvagn utan draghjälp var faktiskt stor, ibland krävde situationen att pjäsen flyttades längre eller kortare sträcka och att böka med bandvagn var inte alltid enklare.

[millgard]

Efter lite bökande i förråden hittade jag igen mina gamla reglementen...

Här ser vi hur pjäsen grupperas.

Marschordning, dock IB77.

Hur sambandet organiserades.

[millgard]

Vi tar några till:

Här är siktet:

Och här är funktionen hos "räknestickan":

[MD650]

- När implementerades IB77R och NB85 egentligen?
När jag jag lämnade av runt 1982 eller så, var vi fortfarande ett GRK-kompani med tre pjäsgrupper.

Ungefär då.

[Sarvi]

Det finns en 8cm granatkastare som bla jägarförbanden använde sig av, de är mycket mindre och oftast är det sådana man ser i filmer osv.

Britterna hade ju länge granatkastare av ännu klenare kaliber - först en "2-inch mortar" som efter VK2 ersattes med en 51 mm variant. Flunkade iväg en laddning av lite mer än handgranatstorlek upp till 750 m. Utgick slutligen ur den brittiska arsenalen under 1990-talet, när man införde granattillsatser på bred front istället.

...varpå man några är senare i Afghanistan upptäckte att det är bra med en möjlighet till plutonsburen indirekt eld som kan skjuta i övergrader, (speciellt i bergstrakter), krattade fram de gamla 51 mm-granatkastarna ur förråden, sköt slut på all gammal ammunition och upptäckte att var svårt att få tag på nyproducerade granater, varpå man fick lägga ut en UOR (Urgent Operational Requirement, en militär treboksstavsförkortning som utläses "panikköp") på en nytillverkad 60 mm granatkastare. Så kan det gå.

[Stellan Bojerud]

Vi hade väl en 47mm granatkastare m/40. En per skyttepluton.

[Eken]

USMC har också 60mm grk på plutonsninvå

Avslutar med en kalla kriget klassiker

[Hans]

Avslutar med en kalla kriget klassiker

Underbar, tack för den Eken.

MVH

Hans

[KoteGaeshi]

Fantastiskt dalmål på kompch

[tommyjonason]

Vi hade väl en 47mm granatkastare m/40. En per skyttepluton.

Jag gjorde några sommarmånader på I 14 i Gävle och borde alltså sett några granatkastare. Men det var längesen, så det har nog fallit bort från hjärnan.

Tack alla för era fantastiska svar.
Nu vet jag att en granatkastare är betydligt mer komplicerad än jag trodde. Och granaterna har vi inte diskuterat, men de fanns i (jag tror det var Hans) Web-adresser.

Förutom fotona var Millgards nomogram var tjusigt. Så fullständigt oförståeligt, jag gillar sånt.

Och vi har inte diskuterat effekten av en briserande granat. Hett och vasst järnskrot som flög omkring och hamnade lite här och där i kropparna.
För att inte tala om minor.
Har just läst en utmärkt bok om Vietnam. För mej framstår det som ett under att någon överhuvudtaget överlever eller undgår att bli sårad i ett modernt krig.