Öken-Erik skrev:Det här med Sudan är lite förvirrande (liksom Egypten).
Sudan och Egypten var inte en del av samväldet men hade väldigt nära band samt beskyddades av Storbritanien, det fanns mao en regering i Sudan.
Det rör sej alltså inte om kolonier el likn. Sudan hade liksom Egypten en egen krigsmakt.
Sudan bör alltså stå att finna som beställare.
Det lilla jag har googlat om SDF var att den till del var bemannad med Engelska officerare.
Och jag tycker det låter troligt att man då knappast hade någon större inköpsavdelning loch ät Engelsmänn sköta inköpen och att de sedan skickade vapnen vidare till Sudan. ?
Sudan finns inte ens nämnt som exportland i sammanställningen över krigsmaterielexporten.
Bifogar ett exempel på hur Svenska handelsdepartementet 1939 inte brydde sig som skillnaden mellan Egypten och
England
Dom pratade alltså inte ens om Storbritanien!
Öken-Erik skrev:
Angående huruvida dom 80 pjäserna som England förfogade över så är jag ganska säker på att dom kom från Sverige, även om det är samma typ som dom polska (tex hjul mm).
Det finns foton från Bofors på pjäser med dessa hjul mm.
Enl Bofors beställdes det som jag tidigare nämnde 250 pjäser av England men endast 80 levererades.
Jag har också en kopia på ett brev från The Royal Artillery Historical Trust där man bekräftar att dom 80 pjäserna kom från Sverige. (Detta brev kommer från Peter Norberg som forskat mycket på Bofors 37mm).
Visserligen har jag också en kopia på ett brev från Janusz Magnuski (Polen) där han nämner att över 100 pjäser beställdes av England men med tanke på att dom svenska o engelska uppgifterna stämmer väl överens så känns denna uppgift mindre trovärdig (även detta brev kommer från Peter Norberg).
Öken-Erik
OK, men det enda jag har hittat i Handelsdepartementets arkiv är just dessa 100 övningsgranater till UK.
Till saken hör också att Bofors hade ett geni i företagsledningen.
Sven Wingquist skapade SKF från grunden och under den stora depressionen så gick han in i väggen. Han fick efter en tid (1933?) ett litet stillsamt företag att ta hand om, AB Bofors där Wallenbergarna och han själv tyckte han kunde utnyttja sina internationella kontakter utan att behöva förta sig.
Bofors affärer direkt före kriget är riktigt krångliga eftersom det fanns nya order hela tiden och huvuddelen av produktionskapaciteten låg hos licenstagare.
Och då licensavtalen på tillverkningen bara gällde det egna landets krigsmakt fick Bofors i Sverige agera som mäklare och sy ihop kontrakt så gått det gick.
Så Franska 40'or skulle ha tillverkats i Belgien men kom från Sverige eftersom Belgarna fick problem att leverera på tid, medan ammunitionen delvis kom från Polen.
Norrmännen började licensprod men fick 10 pjäser från Belgien (andra källor säger Ungern) som en "Stopgap" Alternativt så fick dom pjäser både från Ungern och Belgien - inget var omöjligt!
Och hur det hänger ihop med Svenska flottan, Ungern och Finska beställningar tror jag inte någon verkligen har koll på hur det var tänkt att funka.
Eventuellt var det en riktigt snygg hantering för finta Ribbentrop och Molotov , så Svenska flottan stod som köpare medan det från början var tänkta för Finland. Eller så bara blev det så att Ungerska kanoner råkade beställas av både Finnarna och flottan och man sedan råkade skicka Svenska flottans kanoner till SFK .
Summa summarum,
Som jag har förstått det :
En Polsk order till Storbritannien kontrakterades via Bofors i Sverige även om det inte tillverkades i Sverige.(eller i alla fall godkänts av Bofors)
Eller så levererades ordern från flera håll, men kontraktet med slutkunden skulle vad jag vet alltid ha gått via Sverige.
Mvh
/John T