Kulsprutegevär m/40

[Stellan Bojerud]

Ledare för vapenproduktionen vid Werkzeugmaschinenfabrik Oerlikon i Seebach var major Waldemar von Vethacke om vilken inte annat än namnet är känt än så länge.

[varjag]

Ledare för vapenproduktionen vid Werkzeugmaschinenfabrik Oerlikon i Seebach var major Waldemar von Vethacke om vilken inte annat än namnet är känt än så länge.

Grattis Stellan - det verkar som om du har hittat en rik malmåder!

there's g o l d in 'them thar Swiss mountains......

[Stellan Bojerud]

1924 gjorde Hans Lauf ett avtal med Inspektion Waffen und Geräte ins Reichswehrministerium med innbörd att tyska armén understödde finansiellt och materiellt Laufs vapenutveckling i Schweiz.

[varjag]

1924 gjorde Hans Lauf ett avtal med Inspektion Waffen und Geräte ins Reichswehrministerium med innbörd att tyska armén understödde finansiellt och materiellt Laufs vapenutveckling i Schweiz.

Es wird besser und besser! Vore Oerlikon en mera 'trolig tillverkare' - än kanske t.o.m. Steyr vad gäller Kg m/40??, Varjag

[Stellan Bojerud]

Emil Bührle köpte efter hand upp andelar av Oerlikon (inkl Seebach-fabriken) och blev 1929 majoritetsdelägare och 1936 ensamägare varvid företaget böt namn till Werkzeugmaschinenfabrik Oerlikon-Bührle.

1935 köptes Magdeburg Werkzeugmaschinenfabrik AG (Hans Lauf) av Junkers Flugzeug- und Motorenwerke, som började tillverka motorer typ Jumo 210 i fabriken som låg vid Schweisau Straße i Magdeburg.

Samma år 1935 förvärvar Knorr-Bremse Berlin-Lichtberg patent på LH 33. Sannolikt var det Hans Lauf som hade patentet och sålde det. Han säljer alltså både fabriken i Magdeburg och patentet till LH 33 samma år. 1936 släpper han helt intressena i Oerlikon till Bührle.

Oerlikon släppte det mesta av udda vapentillverkning och satsade nästan uteslutande på 20 mm luftvärnskanoner (som ursprungligen konstruerats av ingenjör Emil Becker vid Stahlwerk Becker AG i Willich vid Krefeld. Han hade 1921 sålt patentet till Maschinenbau AG Seebach vars VD ingenjör Fritz Hirt avsiktligt gjorde konkurs för att få bort Becker och kunna sälja konkursboet till Emil Bührle och Oerlikon).

Antingen övergick Hans Lauf till Junkers, startade annan verksamhet, eller drog sig tillbaka som pensionär.

1939 synes patentet legat hos Knorr-Bremse. Det fanns då ingen anledning till att blanda in det neutrala Schweiz, utan Waffenfabrik Steyr, som ju 1938 "anslutits" till tyska riket synes troligare.

Knorr-Bremse bör ha tappat intresset för MG 35/36 då Wehrmacht nobbade detta. Huvudskälet uppges ha varit att MG 35/36 hade alltför låg eldhastighet, nämligen 480 sk/min. Kg m/40 kom upp i 500 sk/min.

[Stellan Bojerud]

På internet finner jag uppgifter om att Waffen-SS skulle haft MG 35/36 i kaliber 6,5 mm! Det verkar ju minst sagt märkligt.

[varjag]

På internet finner jag uppgifter om att Waffen-SS skulle haft MG 35/36 i kaliber 6,5 mm! Det verkar ju minst sagt märkligt.

Tror jag inte på..det måste vara en missuppfattning. Allt snacket om SS och MG 35/36 måste komma från samma källa gissar jag - men jag anser det hittills obevisat. mvh, Varjag

[Stellan Bojerud]

På internet finner jag uppgifter om att Waffen-SS skulle haft MG 35/36 i kaliber 6,5 mm! Det verkar ju minst sagt märkligt.

Tror jag inte på..det måste vara en missuppfattning. Allt snacket om SS och MG 35/36 måste komma från samma källa gissar jag - men jag anser det hittills obevisat. mvh, Varjag

Instämmer! Detta med Waffen-SS har en magisk dragkraft på folk med fantasi. MG 35/36 bör rimligen haft 7,92 mm kaliber. Sannolikt gjordes det inte i några större mängder.

6,5 mm kaliber kommer nog in i bilden i samband med export till Sverige.

[Stellan Bojerud]

Från Armémuseum meddelas:

AM kg m/40 har nummer:

10, 2238 (deponerat), 2312 (nyligen utgallrat), 4164 (skänkt till Finland), 4693, 5178 (deponerat).

Detta är ju intressant! Nr 10 och 5178. Tidigare uppgifter 4800 till svenska armén och 480 till norska polititropperna ger sammanlagt 5280 ex.

Jag har bett AM att vid tillfälle se om det finns fabriksmärkningar på vapnen.

Förfrågningar har även gått ut till HvSS, Töjhusmuséet i Köpenhamn, Forsvarsmuséet i Oslo och Krigsmuséet i Narvik.

[G:son]

Från Armémuseum meddelas:

AM kg m/40 har nummer:

10, 2238 (deponerat), 2312 (nyligen utgallrat), 4164 (skänkt till Finland), 4693, 5178 (deponerat).

Kanske gåtan får sin lösning, så småningom. Fick du någon uppgift från Armémuseum, vem i Finland man skänkt nr. 4164 till? Vore intressant att leta upp den i så fall, om den finns kvar.

[varjag]

Från Armémuseum meddelas:

AM kg m/40 har nummer:

10, 2238 (deponerat), 2312 (nyligen utgallrat), 4164 (skänkt till Finland), 4693, 5178 (deponerat).

Detta är ju intressant! Nr 10 och 5178. Tidigare uppgifter 4800 till svenska armén och 480 till norska polititropperna ger sammanlagt 5280 ex.

Jag har bett AM att vid tillfälle se om det finns fabriksmärkningar på vapnen.

Förfrågningar har även gått ut till HvSS, Töjhusmuséet i Köpenhamn, Forsvarsmuséet i Oslo och Krigsmuséet i Narvik.

Ytterst intressant Stellan. Vi får se vad som kan 'inflyta' från Danmark och Norge.....
Ett gap mellan '10' och '2238' är v ä l d i g t stort....
Dessutom är jag inte övertygad om att inte de 480 till norska polistruppen - och ev. till Danmark - kom direkt och splitternya ur svenska förråd. M.a.o. - man hade upptäckt att Kg:et var skräp - och avhändade sig skräpet med stor generositet . Bara min gissning...men serienumren från Norge och Danmark BORDE ligga i 'det högre registret'?, Varjag

[Stellan Bojerud]

Vi har ju sett hur Skandiastål (dvs C-byrån Törneman & Petersén) sålde vapen till Danmark och Norge för dyra pengar. Det var alltså inga vängåvor från svenska staten.

Skandiastål eller möjligen SAV kan misstänkas för att låtit tillverka nya kg m/40 för att sälja dem till danska och norska exilregeringarna med god vinst.

[Stellan Bojerud]

Dansk Militærhistorisk Selskab uppger: Oprindelig var Brigaden tiltænkt rekylgeværer af typen 6,5 mm kulsprutegevär m/40, der blev fremstillet af Svenska Automatvapen (SAV).

Rekylgeværet var i hast sat i produktion og led derfor af en række børnesygdomme; det var i forvejen ikke populært hos de svenske soldater.

Børnesygdommene blev ikke blev formindsket af indledningsvist ukyndige befalingsmænd, der ikke havde erfaringer med det svenske gastryksprincip, samt en intensiv brug - alt personel skulle i løbet af et par uger skulle presses gennem skydeuddannelsen.

Hvert rekylgevær kom således til at skyde fra solopgang til solnedgang, hvorved adskillige geværer udholdt langt flere skud, end man med rimelighed kunne forlange af noget rekylgevær.

Brigaderernes var stærkt utilfredse med rekylgeværerne og der udviklede sig hurtigt en tillidskrise til de våben, der var oplagt på svenske depoter. Hvis rekylgeværet ikke virkede, hvordan så med det øvrige materiel?

Tillägg av BOJ:

Danska brigaden fick istället 6,5 mm kulsprutegevär m/37 typ Colt-Browning. De norska polistrupperna hade dock kvar 6,5 mm kulsprutegevär m/40 som efter kriget användes av norska hemvärnet som MG 40.

[varjag]

Tack Stellan... jag noterar

Rekylgeværet var i hast sat i produktion og led derfor af en række børnesygdomme; det var i forvejen ikke populært hos de svenske soldater.

När 'hotades' danskarna med Kg 40? 1944?? - vad jag menar är att man tyckts försöka 'lossa skit' på norrmän och danskar - vilket din post om danskarnas reaktion bekräftar , Varjag

[Stellan Bojerud]

Tack Stellan... jag noterar

Rekylgeværet var i hast sat i produktion og led derfor af en række børnesygdomme; det var i forvejen ikke populært hos de svenske soldater.

När 'hotades' danskarna med Kg 40? 1944?? - vad jag menar är att man tyckts försöka 'lossa skit' på norrmän och danskar - vilket din post om danskarnas reaktion bekräftar , Varjag

Skandiastål (Törneman & Petersén) bildades i januari 1944 för att sko sig på danskarna, vars brigad började sättas upp i februari 1944.