Kulsprutegevär m/40

Diskussioner kring militär utrustning och dess utveckling genom tiderna.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Lösningen

Inlägg av Stellan Bojerud » 22 augusti 2007, 14:43

varjag skrev:
Stellan Bojerud skrev:Jag tror jag har det.

Den hemliga underrättelsetjänsten C-byråns chef, major Carl Petersén, anklagades efter kriget för att ha skott sig på internationella vapenaffärer. Han var född 1883 och blev officer vid A 5 1903, där den ett år yngre Torsten Lindfors blev officer 1905. CP och TL kände alltså varandra sedan mer än trettio år.

Jag tror att CP var den som skaffade Knorr-Bremse till Sverige, men att han höll sig dold bakom TL.
Whoopeee!

Gulaschbaroner....i Kg m/40-affären - har jag alltid trott.....

Stellan, kan du specifiera anklagelserna mot Petersén??

Varjag
Det kom fram att CP och C-byråmedarbetaren advokat Algot Törneman bildat bulvanföretaget Skandiastål som importerade kpistar och pistoler från Finland och sålde till motståndsrörelserna i Danmark och Norge med ett prispåslag med 100%. Det blev rättegångar kring Skandiastål men CP friades i hovrätten.

Detta föranleder denna fråga. Uppgiften om att kg m/40 skulle ha sålts till Finland kan ju röra sig om en bulvankonstruktion. Tyskarna säljer till Finland varifrån CP importerar grejorna. Det var Tikkakoski som han hade affärer med.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Skandiastål

Inlägg av Stellan Bojerud » 22 augusti 2007, 15:02

AB Skandiastål registrerades i januari 1944 av advokaten och CP-hantlangaren Algot Törneman. Det var den affären - en av många - som blev den största i C-byråhärvan. Hovrätten och JK friade CP eftersom det inte fanns något lagligt hinder för reservofficerare att bedriva affärsverksamhet vid sidan av tjänsten.

Skandiastål köpte från Tikkakoski i Finland och sålde till Danmark och Norge. Kontakterna med Danmark togs tidigt 1943 och Skandiastål bildades senare med Törneman som VD. Leveranserna skedde fram till 16/11 1945.

Var Svenska Automatvapen en liknande konstruktion som köpte från Finland och sålde till svenska staten? Indicierna mot CP och TL hopar sig.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Steyr?

Inlägg av Stellan Bojerud » 22 augusti 2007, 15:18

Schweiz hade 7,5 mm som standard för gevär m m men använde som tävlingsgevär Mannlicher 6,5 mm Nederländernas M/1895, som tillverkades av - just det - Steyr!

Steyr kunde alltså mycket väl göra pipor i 6,5 mm kaliber.

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Inlägg av JohnT » 22 augusti 2007, 16:29

Ok
Så vapnet som hade utvecklats i "Sverige" - var det den vanliga samanblandningen med "svenska" gökur och tyrålerhattar?

Dessutom vill jag minnas att Sverige beställde stora mänger Ksppipor i Schweiz under 1940

Ljuvligt

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Carl Petersén

Inlägg av Stellan Bojerud » 23 augusti 2007, 05:01

CP var 1939 legationsråd vid svenska ambassaden i Berlin då han hösten 1939 med anledning av krigsutbrottet kallades hem för att bli chef för den hemliga underrättelsetjänsten. Denna kallades G-sektionen och från 1942 C-byrån.

Under VK 1 hade CP delagit i Finlands frihets/inbördeskrig och blivit överstelöjtnant i finska armén. CP var god vän med marskalk Mannerheim.

CP har alltså ett kontaktnät som kan utnyttjas för att köpa vapen från Steyr i tyska Ostmark. Enligt uppgift ovan: "Den största mängden Knorr-Bremse som köptes var av Finland". Men finska vapenexperter säger att finska försvaret aldrig köpt Knorr-Bremse.

Sannolikt var Finland endast ett transitoland och den slutliga destinationen var Sverige. CP hade som nämnts goda kontakter i Finland.

Min hypotes är alltså att kulsprutegevär m/40 producerades av Steyr, exporterades till Finland (Tikkakoski?) som sände vidare till bulvanföretaget Svenska Automatvapen (SAV).

SAV blev alltså bara en mellanhand med uppgift att göra ett kostnadspåslag på Steyr´s vapen så att lite pengar kunde hamna hos Carl Petersén och hans gamle regementskompis Torsten Lindfors.

Som chef hemliga underrättelsetjänsten kunde CP lätt lägga ridåer kring vapenproduktionen. Jag har funnit tecken som tyder på att CP hade ett bulvanföretag som hette AB Transportkompaniet och som låg på Eugeniavägen 44 i Stockholm. Där förvarades vapen och ammunition för norska motståndsrörelsen och norska polititrupperna.

Hade inte polititrupperna kg m/40?

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 23 augusti 2007, 05:07

Svaret är ja!
Den enda 'polistrupp' som definitivt var utrustade med Kg m/40 - var den norska som utbildades i Sverige och skickades till Norge på våren 1945. Lars Gyllenhaal's bok om kriget på Nordkalotten - visar klart en av dem med ett Kg m/40 i nävarna p.v. att stiga in i en av Berndt Balchens C-47:or på Kallaxfältet.... man väntade uppenbarligen på svenskt håll INTE att de skulle råka i strid med sina 'galopperande järnsängar' , Varjag


Varjag

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Re: Carl Petersén

Inlägg av G:son » 23 augusti 2007, 06:15

Stellan Bojerud skrev:
Min hypotes är alltså att kulsprutegevär m/40 producerades av Steyr, exporterades till Finland (Tikkakoski?) som sände vidare till bulvanföretaget Svenska Automatvapen (SAV).

SAV blev alltså bara en mellanhand med uppgift att göra ett kostnadspåslag på Steyr´s vapen så att lite pengar kunde hamna hos Carl Petersén och hans gamle regementskompis Torsten Lindfors.

Som chef hemliga underrättelsetjänsten kunde CP lätt lägga ridåer kring vapenproduktionen. Jag har funnit tecken som tyder på att CP hade ett bulvanföretag som hette AB Transportkompaniet och som låg på Eugeniavägen 44 i Stockholm. Där förvarades vapen och ammunition för norska motståndsrörelsen och norska polititrupperna.

Hade inte polititrupperna kg m/40?
Allt detta låter logiskt, och det är mycket möjligt att det gått till så. Omvägen via Finland tog man i så fall, för att dölja att man inte hade någon egen produktion. Vapnet var ju uppenbarligen inte finskt. Den finska parten blev "underleverantör i Stockholmstrakten". SAV tog emot vapnen, och sopade undan spåren. Men det är ju möjligt, t.o.m. sannolikt, att köparen visste vilken väg vapnen tog, att allt gjordes mest för att dölja, att vapnen egentligen var tyska. En dimridå, som lades ut av politiska orsaker. Jag kan inte tro, att man inte visste, att Torsten Lindfors inte hade någon riktig fabrik i Stockholm.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Sammanfattning

Inlägg av Stellan Bojerud » 23 augusti 2007, 06:39

1. Vapnet är konstruerat av Hans Lauf, VD för Magdeburg Werkzeugmaschinenfabrik. Sannolikt 1929.

2. Eftersom det enligt Versaillesfördraget var förbjudet att tillverka vapen i Tyskland skedde vidare utveckling vid Werkzeugmaschinenfabrik Oerlikon utanför Zürich i Schweiz som Lauf ägde eller i vart fall hade intressen i. Sannolikt skedde samarbete med Solothurn, eftersom vapnet har vissa influenser från Solothurn MG 30. Resultatet blir LH/30 och senare LH/33. Det är troligen här som den hittills föga kände herr Przkalla kommer in i bilden.

3. Sedan det 1935 blivit möjligt att producera vapen i Tyskland tar Knorr-Bremse i Berlin-Lichtenberg upp produktion av de förbättrade versionerna LH/35 och LH/36 vilka blir MG 35/36 i kaliber 7,9 mm. Detta vapen ratas av tyska armén eftersom det är underlägset MG 34.

4. I mars 1938 blir Österrike en del av Tyskland benämnd Ostmark.

5. 1939 tar Seyr-Daimler-Puch upp produktion av MG 35/36, enl uppgift 500 exemplar. Varför? Tyska armén ville ju inte ha vapnet. Men hela världen ropade på vapen. Export?

6. Vapnet dyker upp i Sverige. 3/12 1940: Truppförsök föreslås --- 300 st före 31/1 1941. 7/7 1941: Ännu ej klart för serietillverkning. 21/8 1941 2.500 st under tillverkning. Slutleverans december 1941.

7. Vapnet är antaget som kulsprutegevär m/40 men som visats ovan ännu inte klart för serieproduktion sommaren 1941. Varifrån kan prototypen som 1940 antogs som kg m/40 ha kommit? Att hinna sätta upp en produktionslinje i Sverige och ta fram prototyper helt från grunden under loppet av år 1940 synes omöjligt. Varifrån kom verktygen? Know-how? Kunnig personal?

8. Den sista anhalten innan vapnet dyker upp i Sverige var Steyr i Tyskland 1939. Steyr hade tidigare gjort stora mängder 6,5 mm gevär för holländska armén m fl. Steyr hade möjlighet att producera MG 35/36 i kaliber 6,5 mm. Den största exporten skall ha gått till Finland.

9. Finska vapenkännare förnekar att vapnet förekommit i Finland.

10. Legationsrådet vid svenska ambassaden i Berlin, artillerimajoren, kosmopoliten och äventyraren Carl Petersén kallas hem till Sverige och blir chef för den hemliga underrättelseorganisationen G-sektionen, från 1942 benämnd C-byrån. CP har under VK 1 varit överstelöjtnant i finska armén och är god vän med fältmarskalk Mannerheim.

11. Sedan följer mina egna spekulationer. CP köper vapen från Steyr, som skall exporteras till "Finland". Han låter sin gamle regementskompis från A 5, majoren och bokförläggaren Torsten Lindfors bilda bulvanföretaget Svenska Automatvapen (SAV). Som chef för den hemliga underrättelsetjänsten kan CP "lägga locket på" och instruerar säkerhetspolisen att tysta eventuella frågor kring produktionen av kg m/40.

12. G-sektionen och sedermera C-byrån hade diverse hemliga lokaler såsom villor på Lidingö och förrådslokaler. Bl a AB Transportkompaniet Eugeniavägen 44 i ett ruffigt industriområde intill Norra station i Stockholm. Sannolikt huserade SAV i någon av dessa lokaler.

13. Jag tror alltså att kg m/40 tillverkades av Steyr i Tyskland och exporterades till "Finland" som i verkligheten var Norra station i Stockholm.

14. I slutänden av krigsåren "läckte" C-byråagenterna Åke Kromow (senare riksarkivarie) och Uno Willers (senare riksbibliotekarie) en del om C-byråns märkliga affärer. Det är belagt att Carl Petersén med advokaten och C-byråmannen Algot Törneman som bulvan köpte vapen från Tikkakoski och sålde dem till Danmark och Norge med 100% påslag. För ändamålet hade Törneman registererat bolaget Skandiastål. Rimligen bör det ha varit Skandiastål som sålde kg m/42 till de norska polistrupperna.

15. Genom affären med Skandiastål vet vi hur CP opererade. Det är rimligt att verksamheten med Svenska Automatvapen var organiserad på motsvarande sätt, men inte genomskådades.

16. Detta behöver inte vara sanningen, men är en hypotes som förklarar varför inga underleverantörer kunnat identifieras i Sverige och vem som kunnat tillverka refflade pipor. Steyr är ett svar som löser alla frågor, men det finns ännu inget belägg för att det är rätt svar.

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Carl Petersén

Inlägg av Stellan Bojerud » 23 augusti 2007, 07:04

G:son skrev:
Stellan Bojerud skrev:
Min hypotes är alltså att kulsprutegevär m/40 producerades av Steyr, exporterades till Finland (Tikkakoski?) som sände vidare till bulvanföretaget Svenska Automatvapen (SAV).

SAV blev alltså bara en mellanhand med uppgift att göra ett kostnadspåslag på Steyr´s vapen så att lite pengar kunde hamna hos Carl Petersén och hans gamle regementskompis Torsten Lindfors.

Som chef hemliga underrättelsetjänsten kunde CP lätt lägga ridåer kring vapenproduktionen. Jag har funnit tecken som tyder på att CP hade ett bulvanföretag som hette AB Transportkompaniet och som låg på Eugeniavägen 44 i Stockholm. Där förvarades vapen och ammunition för norska motståndsrörelsen och norska polititrupperna.

Hade inte polititrupperna kg m/40?
Allt detta låter logiskt, och det är mycket möjligt att det gått till så. Omvägen via Finland tog man i så fall, för att dölja att man inte hade någon egen produktion. Vapnet var ju uppenbarligen inte finskt. Den finska parten blev "underleverantör i Stockholmstrakten". SAV tog emot vapnen, och sopade undan spåren. Men det är ju möjligt, t.o.m. sannolikt, att köparen visste vilken väg vapnen tog, att allt gjordes mest för att dölja, att vapnen egentligen var tyska. En dimridå, som lades ut av politiska orsaker. Jag kan inte tro, att man inte visste, att Torsten Lindfors inte hade någon riktig fabrik i Stockholm.
1940 fanns det inga politiska svårigheter att importera vapen från Tyskland, Men hade vapnen köpts direkt från t ex Steyr hade ju inte Petersén & Lindfors alias Svenska Automatvapen kunnat göra några pengar på affären för egen vinnings skull.

Det har ju aldrig gjorts gällande att SAV producerade vapnen, SAV roll påstods vara att sätta samman vapnen med delar som producerats av "underleverantörer i Stockholmstrakten". Om någon frågade Torsten Lindfors vilka dessa var kunde han hänvisa till att detta var hemligt med hänsyn till rikets säkerhet. Sedan kunde Petersén sända säkerhetspolisen eller egna agenter för att upplysa frågeställaren att det var olämpligt att ställa sådana frågor.

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Re: Carl Petersén

Inlägg av G:son » 23 augusti 2007, 10:10

Stellan Bojerud skrev:
1940 fanns det inga politiska svårigheter att importera vapen från Tyskland, Men hade vapnen köpts direkt från t ex Steyr hade ju inte Petersén & Lindfors alias Svenska Automatvapen kunnat göra några pengar på affären för egen vinnings skull.

Det har ju aldrig gjorts gällande att SAV producerade vapnen, SAV roll påstods vara att sätta samman vapnen med delar som producerats av "underleverantörer i Stockholmstrakten". Om någon frågade Torsten Lindfors vilka dessa var kunde han hänvisa till att detta var hemligt med hänsyn till rikets säkerhet. Sedan kunde Petersén sända säkerhetspolisen eller egna agenter för att upplysa frågeställaren att det var olämpligt att ställa sådana frågor.
Om det inte fanns politiska svårigheter med import från Tyskland, så kunde man ju ha sett till att få sitt påslag på enklare och mindre riskfyllda sätt. T.ex. kunde SAV ha skrivit ett kontrakt med Steyr om ensamrätt till import och återförsäljning i Sverige. Eller förde man i själva verket tyskarna bakom ljuset, med hjälp av en bulvan i Finland? Eller var det viktigt att ge sken av, att man hade åtminstone montering i Sverige, och underleverantörer, så att SAV framstod som ett bolag som var viktigt för rikets säkerhet, med tanke på vapenförsörjningen?

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 23 augusti 2007, 12:44

Tack Stellan för din Sammanfattning - besparade mig jobbet :lol:

Jag är helt med på de flesta punkterna.

Waffenfabrik Steyr - passar in i mönstret, hade kapaciteten, rätt matrissats, djupborrningsmaskiner för 6,5mm kalibern -och - tillverkningsrätten sedan 1939.
Enligt Hemvärnets Jubileumsskrift 1940-1990 blev det inte populärt men 'utgjorde...huvuddelen av Hemvärnets understödsvapen' och synes 1941-42 ha levererats i 4800 exemplar.
Vilket, om sant - tyder på att alla vapnen levererades före utgången av 1942.
Redan leveranstakten - pekar på ngt mycket snabbare än vad som stod till buds i Sverige de åren, speciellt som det - ännu i juli 1941 'inte var klart för serietillverkning' men sju veckor senare befinner sig 2500 stycken i massproduktion :roll: .
Man anar lite 'tvångsmatning' här.....

a) vore intressant höra om ngn har 'tumme' med Eskilstuna-muséet så att några serienummer på dess vapen kan bli offentlig egendom? T.ex. om varje vapen bara har e t t - eller om flera delar bär serienummer. (Ngt som är knepigt hålla ihop - om 'underleverantörer' tar emot lådvis av de enskilda delarna.)

b) Waffenfabrik Steyr - är en högst levande individ än idag och borde - med österrikisk noggrannhet - ha arkiv som belyser detta. (om ngn hos Steyr kan frestas hosta arkivdamm :roll:)

c) Przkalla - är fortfarande en 'obekant faktor'. Då enligt min erfarenhet, tyska Verkställande Direktörer sällan 'uppfinner' någonting - men kvickt stämplar sina namn - på underlydingars snilleblixtar (ta Bergmann och Schmeisser som exempel :P ) - finner jag fortfarande Przkalla intressant i djuplodningen om Kg m/40's historia.

Kanske någon bättre trålfiskare i Googlehavet än jag - kan hitta en bild av anfadern 'LH 30/33'.
Ett tips - kolven ser ut som från ett 'Diana Luftgevär' :lol:

Varjag

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Re: Carl Petersén

Inlägg av JohnT » 23 augusti 2007, 13:03

G:son skrev:
Om det inte fanns politiska svårigheter med import från Tyskland, så kunde man ju ha sett till att få sitt påslag på enklare och mindre riskfyllda sätt.
Fyra punkter.

1. Det var politiskt lättare i Tyskland att sälja vapen till Finland än Sverige. Dessutom var svenska och finska intressen rejält sammanblandade under den här tiden.
Vill man vara kritisk kan man säga att Svenskarna gjorde renomestöld på finska vinterkriget när man förhandlade om vapenköp i utlandet.
Vill man vara mer positiv kan man se att Svenskar blev frivilliga för Finlands sak. Tex Folke Bernadotte som skulle förbättra chanserna för att Sverige skulle få köpa flyg i USA, ängnade sig åt att rekrytera frivilliga piloter direkt till finska flygvapnet. Vilket antagligen gynnade bägge länderna mer än att försöka sno åt sig kontrakt före finnarna.


2.
I Sverige kommunicerade man i offentligheten(tidningsartiklar osv.)
om Kg m/21 och m/37 som svenska produkter, så det fanns aldrig på svensk sida något intresse att lansera vapnet som "Den tyska förloraren".

Ska kolla om jag hittar något skrivet om alternativ till Kg m/39 -
KATD var intresserade av "BREN-guns" redan när Tjeckoslovakien var en självständig stat. I bland kan man ju läsa samma dokument två gånger och får helt olika förståelse om vad som menas i bisatserna beroende på vilken bakgrundsinfo läsaren har.


3. Knorr-Bremse hade ett svenskt dotterbolag som gjorde bromsar till järnvägsvagnar.
Det *** är att jag har tittat i den svenska minnesboken på ett bibiliotek, men kan inte hitta den i katalogen.
(Man får väll gå till Järnvägsklubben i Sundbyberg och fråga)


Mvh
/John T.

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Inlägg av JohnT » 23 augusti 2007, 13:20

http://www.knorr-bremse.se/basis.php?pa ... uage_id=39

Men hittar ännu ingen bok om Nordiska Armaturfabrikerna, NAF.

mvh
/John T

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 23 augusti 2007, 13:25

varjag skrev:
b) Waffenfabrik Steyr - är en högst levande individ än idag och borde - med österrikisk noggrannhet - ha arkiv som belyser detta. (om ngn hos Steyr kan frestas hosta arkivdamm :roll:)
Ja, det är utan vidare värt ett försök. Steyr Mannlichers hemsidas korta historik är superkort beträffande mellankrigstiden, och andra världskriget, men icke desto mindre hittar man där en intressant detalj, med hänvisning till LH33:
Da durch den Friedensvertrag von St. Germain die Waffenproduktion in Steyr so gut wie verboten wurde, stand die Waffenfabrik 1918 vor dem Ruin. In dieser kritischen Situation entschloss sich die Unternehmensleitung, die Fertigungsanlagen auf die Automobilherstellung umzurüsten. Als später die Restriktionen wieder gelockert wurden, nahm man in Zusammenarbeit mit der Schweizer Waffenfabrik Solothurn AG die Waffenproduktion wieder auf. Nach dem Ende des Zweiten Weltkrieges kam die Herstellung von Waffen in Steyr neuerdings zum Erliegen.
Man samarbetade alltså med Solothurn AG. :)

http://www.steyr-mannlicher.com/de/geschichte/

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 23 augusti 2007, 14:11

Absolut! Vem - har inte stiftat angenäm bekantskap med k-pisten Steyr-Solothurn - om inte Varjag...carry on G:son

Skriv svar