När är ett förband "slaget"?

[Rickard]

När eller hur räknas ett förband som "slaget"? Någonstans har jag läst att det inträffar om förlusterna är ca 30%, men kan det stämma?

[Urban]

En erfarenhet från andra världskriget var förmågan att kunna leda (och motivera) soldaterna.

Engelsmännen hade ett mera toppstyrt system vilket ledde till att när officerarna var döda, sårade eller icke nåbara så blev det ett snabbare sönderfall av stridsförmågan än jämfört med tyskarna där det ofta krävdes att majoriteten av underofficerarna också ska vara borta för att motsvarande skulle ske.

Undantag fanns naturligtvis, och motiverade soldater slåss alltid bättre, vilket avspeglas om de var "ideologiskt" motiverade eller slogs direkt för att försvara sin hembygd.

Om siffran 30% är för alla soldater i ex. en division så är det kraftiga förluster om man då även räknar in underhåll och förband inte direkt i frontlinjen, vilket borde innebära att de direkt stridande har tagit majoriteten av dessa förluster (kanske 50-70%).

[G:son]

"Slaget" är väl ingen exakt term i sammanhanget. Det betyder ju bara, att förbandet inte längre kan eller vill göra motstånd, och det kan inträffa t.o.m. utan förluster. "Förintad" är en exaktare term, och innebär att förbandet inte är funktionsdugligt längre, och 30% förluster knäcker nog de flesta förband, åtminstone sådana som saknar stridsvana. Men det finns ju talrika exempel på enheter som verkligen kämpat till sista man, även om förbandet naturligtvist i praktiken förintats långt innan den "sista mannen" stupar.

[cats]

Clauseewitz definierade förintandet av stridskrafterna som att de: "försättas i ett sådant tillstånd attt de inte längre kan fortsätta striden." och att det kan betyda olika beroende på striden.
-att förinta så mycket som anfallets syfte kräver
-eller att förinta så mycket som över huvud taget är möjligt
-om man vill skona egna styrkor och därför anfaller endast under gynsamma betingelser.
Men den gode Carl von Clausewitz var mera intresserad av hela kriget än av enskilda små förband.

[Stivne]

Under kalla kriget då man periodvis befarade invasion över havet vill jag minnas att man gjorde antagandet att lede Fi skulle kunna genomföra överskeppningsföretag och följande landstigning/etablering av brohuvud så länge förlusterna till havs inte översteg 30% av det tonnage som transporterade trupp. När- och fjärrskydd ingick inte i beräkningen. Vid 30% förluster till havs torde hela förband och funktioner förloras och därmed försämra utgångsläget rejält alternativt omöjliggöra den ålagda uppgiften. Naturligtvis skulle även mindre förluster kunna vara rejält kännbara och försvåra reorganisering. Men fienden skulle ju inte vara slagen. Ponera att man skulle lyckas slå ut mer än 30% av transporttonnaget med last. Inte nog med att den transporterade truppen går förlorad, utan även möjligheten till att använda transporttonnaget vid ett andra och eventuellt tredje överskeppningsföretag...

När det gällde bekämpning av när- och fjärrskydd har jag hört en hel massa teorier kring när lede fi skulle anse att risken för transporttonnaget blev för hög...


Ett förband är väl slaget när det inte längre till följd av personella eller materiella förluster kan lösa tilldelad uppgift?

[G:son]

Ett förband är väl slaget när det inte längre till följd av personella eller materiella förluster kan lösa tilldelad uppgift?

Visst, men förbandet kan vara slaget också till följd av panik eller allmän förrvirring o.s.v., trots att förlusterna inte är betydande.

[Stivne]

Okej, vi får lägga till imateriella förluster också. Panik eller förvirring brukar dock leda till personella och materiella förluster.

[Gerle]

Japanska förband under den gamla goda tiden eller kondottiärer under stadsstaternas tid i Italien, lite skillnad!

[Mathias Forsberg]

Michael Tamelander och Niklas Zetterling lyfter fram en studie gjort av amerikanska armén i Avgörandets Ögonblick. Där var inte bara förlusterna utan också den sammanhängande tiden i strid avgörande. Vilodagar höjde stridsvärdet avsevärt.

Att inte kunna lösa sin uppgift är väl generellt ett gott betyg. Men att exempelvis försvara ett fort går ju teretiskt att utföra till sista man medan en rörlig strid understödd av helikoptrar och attackflyg har en betydligt högre tröskel.

Om jag inte misstar mig räknade FM med att en svensk infanteribrigad skulle klara 28 dagar i strid?

[mattias101]

En erfarenhet från andra världskriget var förmågan att kunna leda (och motivera) soldaterna.

Engelsmännen hade ett mera toppstyrt system vilket ledde till att när officerarna var döda, sårade eller icke nåbara så blev det ett snabbare sönderfall av stridsförmågan än jämfört med tyskarna där det ofta krävdes att majoriteten av underofficerarna också ska vara borta för att motsvarande skulle ske.

Undantag fanns naturligtvis, och motiverade soldater slåss alltid bättre, vilket avspeglas om de var "ideologiskt" motiverade eller slogs direkt för att försvara sin hembygd.

Om siffran 30% är för alla soldater i ex. en division så är det kraftiga förluster om man då även räknar in underhåll och förband inte direkt i frontlinjen, vilket borde innebära att de direkt stridande har tagit majoriteten av dessa förluster (kanske 50-70%).

"Vi" räknade ju också med 30 % när en eventuell "kran" skulle skruvas till. Tror at det på BrigC och FördC nivå var tänkt igennom beredd uppgifter och tanken om sammansatta stridsgrupper (och hur dessa evt skulle sammansättas givet situationen).

[Harkett]

Och förluster är lika med stupade, sårade och saknade? De tre s:n?

[Spaningsledaren]

Jag röstar pâ detta med att "inte lângre kunna lösa sin uppgift".
En armé som flyr stridsplatsen mâste anses slagen. Allt annat vore konstigt.
Drar den sig dâremot tillbaka i god ordning enl. mottagen order handlar det inte om att den är slagen utan om att den beordrats utrymma stridsplatsen.
Även en slagen armé kan f.ö. âtersamlas, vila ut och ânyo rycka fram fôr att slâ fienden. Om sâ fortfarande bedôms lâmpligt.
England förlorar som bekant varje drabbning - utom den sista.

[Rickard]

Tack för svaren!

I min fråga, som ej var närmare specificerad, tänkte jag egentligen mest på förband på något lägre nivå: kanske kompani, pluton eller till och med grupp. Är det någon som vet hur man kan tänkas resonera på den punkten? Den psykologiska effekten av förluster bör ju vara betydligt större på ju lägre nivå man kommer.

[idiotamagnus]

Gammal tråd men ändå.

Om en pluton får en hel grupp skadad går alla sjv på hela kompaniet åt för att ta hand om och transportera dem. Och utan tillgång till ett trosskompani så blir det kompaniet helt utan sjukvårdare. Och då är det runt 10 pers som är sårade och det stoppar hela kompaniet.

En gång i lumpen blev nästan en hel pluton utslagen och det stoppade striden för resten av kompaniet i flera timmar. Och det störde i sin tur resten av bataljonen.

En skada på en pluton segar ner hela plutonen. Skadade är skit.

Och sen mår man nog inte så bra inom en grupp om en gruppmedlem dör eller såras famför en ögon. Samma gäller inom både pluton och kompani, de som dör och såras är ju ens kamrater.

Så i min menig så

[idiotamagnus]

Så i min menig så är siffran betydligt lägre än 30% på grupp-kompaninivå.