K-pistar!

[Heavy_duty]

Eftersom jag själv har k-pist som favoritvapen så vill jag nu höra medlemmars åsikt om den (enligt deras tycke) absolut bästa k-pist som tillverkats!

[mustamato]

Vad som är bäst beror ju helt på vilka kriterier man ställer upp för ett vapen. Själv har jag alltid fascinerats av enkla men effektiva konstruktioner som lämpar sig för massproduktion på mest kostnadseffektiva sätt. Då är det väldigt lite som slår sovjetiska PPS-43 eller finska modifieringen KP/-44. Med PPS-43 kunde man sänka tiden från produktion vid maskin från drygt sju timmar med PPSh-41 till drygt tre timmar per vapen. Fler delar kunde pressas av plåt och dessutom krävdes det avsevärt mindre delar och stål. Summan av kardemumman var att de kunde tillverka betydligt fler PPS-43 än PPSh-41 för samma kostnad och tid. Finska KP/-44 var på många sätt ännu mer förenklad, men tillverkades med högre kvalitetskrav (dyrare och tog längre tid) och dessutom är 9 x 19 inte lika kraftig som 7,62 Tokarev i PPS-43. Min röst går således på den sistnämnda som den bästa k-pisten. Någon som vet hur många timmar vid maskin det krävdes för att producera K-pist 45(A) förresten? Kan inte varit särskilt många.

[Heavy_duty]

K-pist 45 tar inte lång stund att göra. Den är så enkelt gjord med avsikten att den ska kunna produceras i vilken byverkstad som helst.

[mustamato]

K-pist 45 tar inte lång stund att göra.

Nej givetvis inte, men jag undrade om någon hade koll på hur många timmar vid maskin som krävdes. Vore intressant att veta om det krävdes mindre tid än för PPS-43 där man pressade den tiden till strax under tre timmar (tror det var 2,7 men kan minnas fel). Det är mycket möjligt att det var ännu lägre med 45:an dock.

Den är så enkelt gjord med avsikten att den ska kunna produceras i vilken byverkstad som helst.

Men en svarv och en fräs krävs i byverkstaden, för slutstycket och pipan. Förvisso borde detta finnas lite överallt i verkstäder runt om i landet. Dessutom är ju lådan och underbeslaget på 45:an av tryckt plåt och sådan utrustning saknas sannolikt i byverkstaden.

Skulle k-pisten tillverkas i en byverkstad hade man sannolikt gjort dessa delar separat, på samma sätt som man gör i USA när man tillverkar sina "Swedish K's", där lådan är ett rör istället. Nedanstående bilder är från Philadelphia Ordnance Inc. där de använder ett stålrör (stålkvalitet 1026) till lådan och något så onödigt som ett massivt 1018-stål till underbeslaget som sedan fräses ut (hade fungerat lika bra med bockad plåt).

[varjag]

Vad gäller enkelhet, billig tillverkningskostnad, robusthet och skjutprecision - tror jag den svenska C/G m/45B är svår att överträffa. Den ryska PPS-43 var ju ett nödbygge från det inringade Leningrad om jag minns rätt - och som mustamato skriver - superenkel. Men billig 'smäck' i originalutförande. Jag har aldrig sett den finska m/44 - men däremot spanska DUX som var en licenstillverkad(?) kopia av den och betydligt bättre gjorda än PPS-43. Så bra - att tyskarna köpte tusentals av dem efter kriget för polisen och GSG.

Själv giller jag bäst de dyrbara, precisionstillverkade klassikerna med träkolv, rediga sikten, fin blånering och hel-och-halvfartsomställare .

Till exempel Steyr MP 34 i 9mm Steyr med inbyggd magasinsladdare - och Beretta M.1938 i 9mm Parabellum....
finfina grejor och 'nåt att hålla i' - men för dyra för modern tillverkning Varjag

[Dalmas]

Har för mig m/45an kostade 50 kr/ st, så det tog knappast någon längre tid att tillverka dem.

Har bara skjutit m/45 så det är svårt att ha någon åsikt. Men kan nog ställa upp på varjags val, Beretta och steyr, som är erkänt välbyggda.

[Blixten]

Vad krävs för att tillverka en kpist egentligen? Räcker det med fräs och svarv? Härdas pipan och slutstycket efter formning? Ojoj en fråga vars svar kan bli hur långt som helst

[varjag]

Vad krävs för att tillverka en kpist egentligen? Räcker det med fräs och svarv? Härdas pipan och slutstycket efter formning? Ojoj en fråga vars svar kan bli hur långt som helst

Plus borrmaskin - men i absolut nödfall - ja. Loppet/pipan - är den svåra biten, speciellt om man vill ha den räfflad då krävs specialverktyg som man inte hittar hos bysmeden , Varjag

[mustamato]

Vad gäller enkelhet, billig tillverkningskostnad, robusthet och skjutprecision - tror jag den svenska C/G m/45B är svår att överträffa.

Kostnadseffektiv är den ju onekligen, men särskilt god precision vet jag inte om jag kan hålla med om att den har. Problemet är ju att man vid rengöring av vapnet tar loss pipan varje gång. Visst, påverkan på inskjutningen av siktena må vara marginell, men vid skytte mot en liggande eller knästående fiende på 150 - 200 meter märks det.

Dessutom är slutstycket tungt och färdas en ganska lång sträcka fram och tillbaka (det vill säga, vapnet "hoppar" vid automateld) för att hålla eldhastigheten nere på cirka 10 skott/sekunden (samma sak med PPS-43 för övrigt). Jämför med det betydligt lättare slutstycket och kortare lådan på till exempel PPSh-41 (som dessutom har en rekylbuffert av fiber baktill i lådan).

Som ett sidospår så finns det en del intressant utveckling av äldre k-pistar i USA där det finns en stor marknad för alla med en Class III-licens. Importerade delar blandas med delar tillverkade i USA (minns jag inte fel får endast 80% bestå av importerade delar). Resultatet blir att exempelvis importerade delar till finska och svenska Suomi blandas med amerikanska delar, och det kan se ut såhär då (notera detaljskillnaderna från originalen, t.ex. lådan med manöverhandtagets placering);

http://brpguns.com/stg.htm

[varjag]

Hmmm...mustamato, jag skulle knappast slösa ammunition mot en fiende på 150-200 meters avstånd, om jag ens kan se honom i skandinavisk terräng . Jag har aldrig haft nöjet skjuta med den finska M/31 - men däremot den svenska m/37-39 och så klart 45 och 45B. Så länge man stod under övervakning av nitiskt befäl - åkte ju pipan av och på efter varje skjutning - vilket som du påpekar, kräver ny inskjutning av vapnet varje gång. Men i 'det civila' dvs i skytterörelsen vid fältskjutning - fick nog pipan sitta kvar utan rengöring mycket mycket länge Den svenska kpistutbildningen accentuerade precisionsskytte på 50 meter - för sådant var vapnen utmärkta, Varjag

(Burpgun-länken var trevlig - men HUR får yankees ned 60 patroner - det svenska 50-skottsmagasinet???)

[mustamato]

Så länge man stod under övervakning av nitiskt befäl - åkte ju pipan av och på efter varje skjutning - vilket som du påpekar, kräver ny inskjutning av vapnet varje gång. Men i 'det civila' dvs i skytterörelsen vid fältskjutning - fick nog pipan sitta kvar utan rengöring mycket mycket länge Den svenska kpistutbildningen accentuerade precisionsskytte på 50 meter - för sådant var vapnen utmärkta, Varjag

Enligt min åsikt är 45:an duglig ut till 200 meter, såväl finska Suomi som tidiga PPSh-41 hade väldigt optimistiska sikten som vida översteg detta. Det skulle givetvis inte varit något precisionsskytte det var tal om på fyrahundra meter, men möjligheten fanns för att kunna avge nedhållande/trakasserande eld vid behov, och hade en kula eventuellt träffat en fiende i bröstet så hade den ju knappast studsat av. Jag har själv fått lyssna på utbildare som påstått att en 9 mm m/39b inte skulle kunna slå igenom ett vått lakan på 100 meter(!).

Sådana påståenden är ju förstås inget annat än myter som sprids av folk som inte förstår bättre. Att man i den svenska k-pistutbildningen fokuserade på kortare stridsavstånd med k-pistarna har ju givetvis att göra med att de fanns som ett komplement till AG 42(B)/AK 4 snarare än tvärtom i infanterigrupperna. I vissa icke stridande grupper (säg, signalister) där samtliga bar på en 45:a var det nog tanken att de skulle lägga benen på ryggen för att undkomma vid en sammanstöt snarare än att försöka nedkämpa fienden. Under beredskapsåren hade många i den svenska armén endast en pistol (granatkastarbesättningar och dylikt). En sannerligen usel beväpning, men sätter fokus på tanken att de skulle undvika strid med fientliga infanterister för sitt eget bästa.

Angående det där med att dra av pipan på 45:an, så kan man ju misstänka att där den använts i strid efter inskjutning (Vietnam, Egypten) så lät de den sitta kvar vid rengöring.

(Burpgun-länken var trevlig - men HUR får yankees ned 60 patroner - det svenska 50-skottsmagasinet???)

Själv lyckades jag aldrig ens få ner femtio i mitt, men det kanske var fjädrarna som var för styva på mitt exemplar. Skulle alla dagar i veckan föredra ihoptejpade 36-patronersmagasin till 45:an.

[varjag]

Sägnerna om det 'våta lakanet' - i min version var det en våt filt.... jag ber nog 'utbildaren' hålla lakanet medan jag sköter k-pisten
I fältskyttet med k-pist var vad jag minns de mest avlägsna målen (hel- och halvfigurer) på c:a 70 meters (?) avstånd - bortom det var träffchanserna just det - chanser. Jag minns ingen som ens lärdes - var en k-pistsalva borde riktas för att landa som 'störande eld' över 400 meter - ett helvetes långt avstånd för en pistolpatron....
Däremot - gick det faktiskt - att 'dra ett helt magasin' - men LIGGANDE och med vänstra handen HÅRT TRYCKT över kylmanteln (på att sikta - utom i 'ungefärlig riktning' - var inte en tanke...) - och därmed kontrollera stegringen till nära noll. Det yrde blåbärsris och fjärilar...men hade nån ryss varit ivägen - hadde hann blitt yr! , Varjag

[mustamato]

Här nedan illustreras de tre största externa skillnaderna mellan PPS-43 och modifieringen KP 44. Till synes saknas magasinstyrning (3.) på den finska modifieringen för att man skulle kunna använda de magasin som fanns, vidare delas lådan och underbeslaget (2.) bakom magasinstyrningen och inte framför som på PPS-43. Precis som på PPS-42 användes ett pistolgrepp av trä. Efter kriget användes 36-patronersmagasin men någon magasinstyrning som på K-pist 45 lades aldrig till.

[varjag]

En annan k-pist som hängde med länge 'mot' automatgevären - var den australiska Owen SMG, en lyckad 'nödprodukt' från 2:a VK som snabbt blev populär bland truppen. Den ser klantig ut - men i likhet med alla bra vapen, var den enkel och fungerade alltid. Jag kan tyvärr bara rapportera att ha skjutit ett endaste skott ur en Owen - som civilist anförtroddes jag bara denna enda patron - i omtanke om de åskådare som stod bakom rep tio meter BAKOM.....den small i alla fall av, men siktena är rudimentära så någon jämförelse med m/45B låter sig inte göras.
Om någon undrar - varför magasinet sitter OVANPÅ - så lär det bero på att vi alla här nere 'downunder' - egentligen går uppochned - ur eran synpunkt , Varjag

http://images.google.com.au/imgres?imgu ... n%26sa%3DG