Frågor om Pansarvärnsgevär m/42

[varjag]

I quizzen - har Hans lyckliggjort mig med en bild av patronen till detta vapen, som jag aldrig tidigare sett. (Ej heller vapnet 'in the flesh' förresten...) frågor;
Detta är uppenbarligen en rekylfri 20-millimeters kanon som i mycket liknar GrG m/48?
Kom dessa vapen ut på förband i Sverige? I så fall, vilken trupp tilldelades dem - och var det ett grupp- eller plutonsvapen? Eller rent av kompani? Ngn som har en länk till resultat av prov- eller fältskjutningar med PvG m/42?....Varjag

[Hans]

Vilken slö internet jag har idag.

Du såg länken http://www.tfd.chalmers.se/~m95perm/vap ... g_m42.html och denna http://www.tfd.chalmers.se/~m95perm/vap ... g_m48.html Tony Williams har också något litet på sin hemsida.

Drygt 3000 beställda får mig att luta åt att de inte var tänkta som plutonsvapen. Min gissning skulle vara ett par per kompani eller så inom infanteriförbanden - men som sagt jag bara gissar nu. Jag har inte sett några bilder av vapnet i bruk, bara museibilder.

MVH

Hans

[Kapten_Gars]

Enligt Gunnar Grenanders "Armens eldkraft 1939-1995" så hade varje bataljon i Infreg 45 11st 20mm pvg. Detta säger tyvärr inget om hur de användes på trupp under den tid de fanns i organisationen. Vapnet försvann ju raskt när man började massproducera inhemska panzerfaust kopior.

[varjag]

Tack Hans och Kapten Gars för upplysningarna.....Varjag

[Stilleben]

En fråga i anslutning till ovanstående (hittar ingen bättre tråd!)

Från kriget i Sovjet ser man ofta vanliga soldater bära nedanstående pansarvärnsgevär, alltså (på engelska) Russian 14.5 mm antitank rifle PTRD-1941.

Se http://www.rt66.com/~korteng/SmallArms/antitank.htm

Där finns uppgifter om genomslagsförmågan m.m.

Men hade detta vapen (liksom det svenska kan man fråga sig! ) verkligen effekt mot de tyska stridsvagnarna?

[Belisarius]

Det kan vara intressant att tillägga att PTRD -41 var det ryska infanteriets enda organiska PV-vapen under hela kriget. Tyngre PV-utrustning fanns hos enheter som fick förstärka infanteriet, bättre än så fick de aldrig själva.

Effektiviteten är väl omstridd, men på nära håll kunde de vara farliga för det svaga bak- och sidopansaret även för "större" vagnar som PzIII och PzIV. Jag tror nog dock att det måste krävts en hel del flyt ändå, det bör handla om gränsfall där skyddet *precis* inte räckte till. Apropå det, man ser ibland lite motsägelsefulla uppgifter om varför tyskarna började använda Schürzen; den allmänna teorin är ju som skydd för RSV-skott, men de användes innan dessa kom i bruk hos ryssarna, så mer troligt är att de initialt hängdes på för att ge extra skydd mot PTRD. 5mm extra plåt gör skillnad.

[Sarvi]

PTRD hade upp till 35-40 mm genomslag (på korta avstånd) med BS.41-patronen (wolfram-kärna), vilket innebär att kulan hade genomslag på alla aspekter av PzKpfw II och tidiga PzKpfw III, och genomslag i sida och akter på PzKpfw IV och senare versioner av PzKpfw III. Dock är ju ett genomslag inte en garanti för nedkämpning av vagnen, speciellt inte när projektilen är liten och enbart litar till kinetisk verkan bakom pansaret. Dvs projektilen, eller det splitter den genererar, måste träffa något i vagnen typ besättning, sikten, ammunition.

[Kapten_Gars]

Även om det inte slår igenom själva pansaret så kan ett pvg förstöra optik & riktmedel, band och drivhjul odyl, det finns en sätt att göra en vagn stridsoduglig utan att totalförstöra den. Det var därför man införde Schürzen som skydd för bandaggregatet.

[Belisarius]

Även om projektilen är liten som i detta fall, gör övergången från kinetisk energi i genomslaget att du får en duktig "slug" av halvsmält metall som slår igenom till insidan. Det kan förvisso gå i princip obemärkt förbi, men risken att man träffar något känsligt är inte helt utesluten.

[varjag]

Men pansarvärnsgevär hade väl 1941 mera moralisk än verklig verkan mot stridsvagnar? Däremot gissar man att den ryska 'elefantbössan' var ganska effektiv mot APC's och de ganska talrika tyska pansarbilarna plus andra tunnhudingar av alla slag...Varjag

[Belisarius]

Absolut, det tror jag. För den förhållandevis lilla andel tyska pansargrenadjärer som hade halvbandvagnar måste en PTRD utgjort ett reellt hot (för att inte tala om den större andelen i sina lastbilar...), likaså för spaningsförbanden.

[Ori]

Bumpar en gammal tråd.

Jag var på Beredskapsmuséet idag och såg det udda vapnet Pvg m/42 och som varje gång har jag tänkt att det måste jag kolla upp lite mer om. Äntligen fick jag mig för att söka på Skalman och jodå det fanns en tråd skapad av varjag... Med tanke på hur lite som experterna här har hittat, så finns det nog inte mycket att läsa om det, men har någon hittat mer information kring vapnet ?

Vill någon se ett Pvg m/42 "in flesh" så vet ni var nu , fast det är kanske en lite väl lång resa för varjag !

--
Jörgen

[EDC]

Mellan Pvg m/42 och Grg m/48 fanns det en modell av rekylfritt pansarvärnsvapen i samma serie med kalibet på nånstans runt 40-50 mm som bara nådde fram till försöksstadiet.
Även försök att koppla ihop Grg m/48 i fyrtal som ett slags salvepjäs har förekommit för att inte tala om den väldiga rekylfria salvepjäsen (varför inte Per-Albin-orgel) som förr fanns att beskåda på Armémuseum, men som nu är borttagen.

Jag har ägt ett Pvg m/42 som härstammade från det parti som såldes ut till personalen under 1950-talet. Dessvärre sålde jag det vidare till en samlare Finland för många år sedan. Han har skjutit med det med hemmtillverkad ammunition laddad med svartkrut och utblåset baktill blockerat.

På vapnet på bilden ovan saknas det enkla benstödet som är ett J-format rör som ska sitta instucket på undersidan vid axelstödet.

[Stellan Bojerud]

Konstruerat av Harald Jentzen. Kom i trupptjänst 1944. En större version i 47 mm kaliber fanns bara som prototyp. Nästa steg i utvecklingen var grg m/48.

När pvg m/42 utgick ur skyttebat överfördes de till värnkomp vid kusten. Tanken var att bekämpa lättare landstigningsfarkoster.

[Stellan Bojerud]

I krigsorganisation 1943 M (som i realiteten genomfördes 1945) hade en skyttebataljon 11 st pvg m/42 och ett infanteriregemente 36 st.