AA-10/R-27

[tryggve]

Eftersom vi gled in på ryska/sovjetiska missiler i tråden om USA-utrustning kanske det kan vara på sin plats att starta en ny tråd för detta inlägg om R-27/AA-10.

Detta är från ACIG:s tråd om R-27/AA-10, skrivet av Tom Copper.

By Tom Cooper ACIG.

Tom
Administrator
Posts: 1640
(9/3/01 5:16:14 am)
Re: R-27
--------------------------------------------------------------------------------
In general, I'd say the capabilities of this weapon are overclaimed, while technically it is certainly one of most interesting (and widespread) AAMs available.

The R-27 (izdeliye 470) entered production only in 1986 (i.e. hardly four years before AIM-120), yet I'd compare its technology standards with those of the AIM-7F (not even the AIM-7M, as usually don), which reached IOC in 1977.

As such, the R-27 came into being as a "Project K-27" (to become the main weapon for Su-"27"), and was initially being in developement under that designation by Molniya and Vympel, with Vympel's design being selected for production (in part, this was influenced by the fact, that in 1981 a large group of ingenieurs was transferred from Molniya to Vympel, after Molnya finished the developement of the R-73, which reached IOC in 1985).

Basic R-27R/R-27R1 (AA-10 Alamo-A) is 4.08m long, weights 253kg and has an advertised kynethic range of 60km. It is equipped with the 9B-110K homing head, designed by Agat. During the first 30 secs after being launched, the missile is quided inertially, then course corrections are data-linked from the launch aircraft, and the terminal light phase is controlled by the SAR system, the intercepting target needing an effective radar cross secion of at least 3sqms. Actually effective combat range is between 20 and 25kms when fired under ideal circumstances (level over 10.000ft and from forward aspect at closing target). The R-27R1 has an advertised snap-up capability of 33.000ft/10.000 meters, ad can be fired against targets traveling at speeds of up to 1.890kts (3.500km/h), levels between 20 meters and 25.000 meters, and manoeuvering up to 8gs.

Its IR-homing version, R-27T (AA-10 Alamo-B), is 3.80m long, weights 245kg and has an advertised kynethic range of 40km. Warhead of both versions - R-27R and R-27T - weights 39kg and the advertised minimum range is 500 meters.

These early models were not much more but upgraded R-24s, with much better close-cycle hydraulic acutators and movable wing aerodynamics, offering a smoother ride (despite this, it seems that R-27s suffer from more drag during manoeuvers than the R-23/24 family). Yet, being built in modules, the R-27 is considerably easier to upgrade and enhance than any AAMs previously produced in the USSR/Russia. Consequently a plethora of additional versions entered service subsequently or were claimed to be in R+D since the early 1990s.

K-27? is a training round, easy to recognize by three wide black stripes over the otherwise completely white fuselage.

R-27P is a version of the R-27R1, fitted with a passive radar seeker, designed for use against aircraft using active radar, such like AWACs.

R-27ER (E for Energeticheskaya, NATO-designation is AA-10 Alamo-C) weights 350kg and has an advertised kynethic range of 130km thanks to a new uprated rocket motor, which also increases the lenght of the missile to 4.78m.

R-27ET (AA-10 Alamo-D) is the IRH version of the R-27ER which seems to have got the R-73M1-avionics; it also weigths 350kg and has a similar advertised kynethic range like R-27ER. The continuous rod warhead also remained the same, 39kg heavy. R-27ER and R-27ET are currently in production and being delivered to a number of different customers.

R-27EA is a derivative announced on 1992 MosAeroshow. Not much is known about it, except that it is another long-range version, fitted with an active-radar homing head. The advertised kynethic range is 130km (again).

R-27EM is a custom-designed derivative (also announced on MosAeroshow 1992) initially claimed to be designed for use against low-level, over-water targets (thus the "M" for morskaya - sea), and planned to be used on Su-27M/35/37s (and now, probably, on Su-30MKIs). It has an advertised kynethic range of 170km. I'm not sure if either the R-27EA or R-27EM ever entered the production.

There should be also some export-versions, but there is no reliable confirmation for existence of these so far. Speed of all R-27 versions is also not reliably known, but claimed to be "more than Mach 3".

Operators of R-27s are (or should be): Algier (together with MiG-29s?), Angola (? together with Su-27s delivered last year?), Belarus, Bulgaria, Bangladesh (not seen as yet), China, Cuba, Ethiopia, Eritrea (only a very small number), Germany, India, Iran, Iraq, Khazakhstan (12 MiG-29s with the 715 IAP at Lugvoy), Malaysia (MiG-29Ns), Moldavia (?), Myanmar (to be), North Korea (?), Peru, Poland, Romania, Syria, Turkmenistan (MiG-29s of 68 ISHAP) Ukraine, Usbekistan (33 MiG-29 with 61 IAP at Kokayty), Vietnam (on Su-27s stationed at Phan Rang) and Yugoslavia. Supposedly, several R-27s were delivered to South Yemen, in 1994 or 1995, together with Moldovan MiG-29s, but this was never confirmed.

Export deliveries of anything else but early R-27Rs and R-27Ts are to be confirmed yet, while the combat-experiences with what Ethiopian and Eritrean su-27s and MiG-29s - respectively - used in 1999/2000 were very negative, pointing at different problems with the sensitivity of seeker heads, reliability of avionics, functionability of steering mechanisms and capability to really and effectivelly target highly manoeuvreable fighters.

[tryggve]

Om AA-10 skjuts på max avstånd från våra JA 37 tvingas våra förare att börja undanmanövrera, vilket ger motståndaren tid att manövrera in till kurvstrid och då är våra förare rökta. I början av stridskontakten kan det tänkas att våra maskiner är fullastade och med hög bränslenivå, i detta fall kan flygplanet inte manövrera några 7G förmodligen närmare 4G (Vild gissning från min sida då jag inte tagit reda på uppgiften men det verkar rimligt med tanke på bränslevikten och tom vikten). Vid dessa låga svängprestanda kan t.o.m en AA-10 träffa då vi inte hade motmedel mot radarrobotar.

J.K Nilsson

Nu vet jag inte hur "riktiga" uppskattningar som gjordes i texten ovan, men där skattas ju de tidiga versionerna v R-27/AA-10 till en praktisk räckvidd av 25-30 km. Vad gissade man i västa att AA-10 hade för eganskaper?

Hade vi inga motmedel mot radarrobotar? Just detta i exempel , eller över lag?
I så fall hade väl AA-6 (R-40) varit tillräckligt farlig. Iranierna hade ganska stor respekt för den roboten.

[Ja77]

Skyflach (Viggens robot) maximala efektiva räckvid brukar stå som 27nm vilket är nästan 50 km

Men räkvidden består av många faktorer som egen fart/höjd fiendens fart/höjd riktning. Har för mig (kommer inte ihåg så jag slänger in en brasklapp) att under ogynsamma förhålanden har skyflach en räkvid på under 10km enligt de svenska flygvapent.

[tryggve]

Jo, jag har också sett 27nm för Sky Flash. Men som du säger beror det på en mängd faktorer. Vilken höjd man är på, vilken höjd målet är på, vilken fart målet har samt (givetvis) om målet är på väg mot dig eller bort från dig.


Vad jag har förstått så kan det vara väldigt vanskligt att jämföra räckvidder sådär.

[Ja77]

Instämmer till 100%

[J.K Nilsson]

Skyflach (Viggens robot) maximala efektiva räckvid brukar stå som 27nm vilket är nästan 50 km

Men räkvidden består av många faktorer som egen fart/höjd fiendens fart/höjd riktning. Har för mig (kommer inte ihåg så jag slänger in en brasklapp) att under ogynsamma förhålanden har skyflach en räkvid på under 10km enligt de svenska flygvapent.

http://www.canit.se/~griffon/aviation/t ... l#skyflash Säger att svenska flygvapnet anger några kilometers räckvidd på Rb 71 vid låg höjd. Hög höjd anges tio kilometer. Denna sida får anses tillförlitlig då den, tro det eller ej, används som referens i ett flertal av uppsatser skrivna vid FHS. Sidan anger räckvidden på roboten till mellan 0,5 och 50km. AA-10 Alamo A uppges ha likvärdig räckvidd.

Då jag inte kan belägga uppgifterna om att Sovjet hade bättre radarjaktrobot än vad vi hade så får jag ge mig, dock är stämningen i Flygvapnet att vi inte skulle haft en sportmössa mot de nya kärrorna med radarjakrobot från öst. Trots likvärdiga robotar ger MiG-29 och SU-27 övertag vid luftstrid mot JA 37.

Motmedel mot radarjaktrobotar är remsfällning och störsändning, vilket vi fick möjlighet till på JA 37 vid slutet av 1990-talet med mod D (Fpl 37). Mod D gav möjligheten att bära störkapsel U-95 och i samtidigt började ny Rb74 (Sidewinder 9L) Lavett introduceras där plats har skapats för remspaket. AJ 37 har altid haft möjlighet att bära störkapsel och remsfällare monterad som kapsel.

J.K Nilsson

[Ja77]

Vad är FHS? Hur bra eller dålig var Mig-29 radar i förhålande till Jakt viggens under kalla kriget? Nu lär det finnas en dussin varianter och olika modifierade typer till Mig-29.

[Bjernevik]

Vad är FHS?

Försvarshögskolan.

[tryggve]

Skyflach (Viggens robot) maximala efektiva räckvid brukar stå som 27nm vilket är nästan 50 km

Men räkvidden består av många faktorer som egen fart/höjd fiendens fart/höjd riktning. Har för mig (kommer inte ihåg så jag slänger in en brasklapp) att under ogynsamma förhålanden har skyflach en räkvid på under 10km enligt de svenska flygvapent.

http://www.canit.se/~griffon/aviation/t ... l#skyflash Säger att svenska flygvapnet anger några kilometers räckvidd på Rb 71 vid låg höjd. Hög höjd anges tio kilometer. Denna sida får anses tillförlitlig då den, tro det eller ej, används som referens i ett flertal av uppsatser skrivna vid FHS. Sidan anger räckvidden på roboten till mellan 0,5 och 50km. AA-10 Alamo A uppges ha likvärdig räckvidd.

Då jag inte kan belägga uppgifterna om att Sovjet hade bättre radarjaktrobot än vad vi hade så får jag ge mig, dock är stämningen i Flygvapnet att vi inte skulle haft en sportmössa mot de nya kärrorna med radarjakrobot från öst. Trots likvärdiga robotar ger MiG-29 och SU-27 övertag vid luftstrid mot JA 37.

Motmedel mot radarjaktrobotar är remsfällning och störsändning, vilket vi fick möjlighet till på JA 37 vid slutet av 1990-talet med mod D (Fpl 37). Mod D gav möjligheten att bära störkapsel U-95 och i samtidigt började ny Rb74 (Sidewinder 9L) Lavett introduceras där plats har skapats för remspaket. AJ 37 har altid haft möjlighet att bära störkapsel och remsfällare monterad som kapsel.

J.K Nilsson

Men AJ-37 hade väl motmedelskapslar långt tidigare? Varför använde man inte dem till JA-37?


Nå, i mina ögon låter 10 km väl lite för Sky Flash, men det beror på väl på vad man menar med "låg höjd". Den sidan du anger verkar dock tillförlitlig, jag använder den ofta för uppgifter.
Sky Flash är väl i princip en brittisk version av Sparrow, varför skulle man välja den om den var så mycket sämre än Sparrow beträffande räckvidd? Om den inte slår Sidewinder i räckvidd, vad är poängen med att ha missilen?


Med tanke på hur extremt värdelös radarn i MIG29A är/var på att dektektera lågflygande mål så låter det tveksamt att ryssarna skulle haft en sådan fördel. MIG 25/AA-6 kombinationen borde räckt mer än väl för att slå ut det svenska jaktflyget i så fall.

[Ja77]

En Sidewinder skulle troligtvis ha sämre räkvid under samma förhålanden.

10km gäller nog när man skjuter sky flach under taskiga förhålande, medan 50km är när man skjuter under bra förhålande. En Sidewinder når ca 20km under mycket bra förhålande. Men jag undrar om misilen kan låsa på målet på ett sådant avstånd under normala omständigheter.

Om mig-25/AA-6 skulle vara så bra skulle nog inte Iranierna ha något flygvapen kvar. Troligtvis skulle Svenska Viggen plan möta horder med mig-23

[J.K Nilsson]

Men AJ-37 hade väl motmedelskapslar långt tidigare? Varför använde man inte dem till JA-37?


Nå, i mina ögon låter 10 km väl lite för Sky Flash, men det beror på väl på vad man menar med "låg höjd". Den sidan du anger verkar dock tillförlitlig, jag använder den ofta för uppgifter.
Sky Flash är väl i princip en brittisk version av Sparrow, varför skulle man välja den om den var så mycket sämre än Sparrow beträffande räckvidd? Om den inte slår Sidewinder i räckvidd, vad är poängen med att ha missilen?


Med tanke på hur extremt värdelös radarn i MIG29A är/var på att dektektera lågflygande mål så låter det tveksamt att ryssarna skulle haft en sådan fördel. MIG 25/AA-6 kombinationen borde räckt mer än väl för att slå ut det svenska jaktflyget i så fall.

Den sovjetiska taktiken var att med stridsledare leda in jakten mot sina mål i Mig-29 (östtyska) presenterades inte målet för föraren när denne låst på målet, vet dock inte vad det samarbetet kan resultera i.

Om nu Sky Flashen är det bättre vapnet för svenska förhållanden kan Sparrowen vara dålig.

Sidewindern är ett närstridsvapen/självförsvarsvapen, jag tycker att tio kilometer verkar vara i det längsta laget att jämföra den med.

Det mesta när det gäller uppgifter om vapen och prestanda skall tolkas som glädjeuppgifter.

På ACIG hittade jag uppgifter om MiG 29 radarn, ingen vidare läsning för de som är fantaster av ryska flygmaskiner. Att radarn är dålig hindrar inte det taktiska uppträdandet att skjuta först för att ge motståndaren fulla händer.

J.K Nilsson

[J.K Nilsson]

Men AJ-37 hade väl motmedelskapslar långt tidigare? Varför använde man inte dem till JA-37?

Kan tänka mig att den extra vikten inte skulle göra sig särskillt bra för för jaktrollen då dessa skulle lämna plats att bara bära Rb24/74 Sidewinder AIM-9P/L. Motmedelskapslarna hängs under vingbalkarna.

U-95 på JA-37Di lämpar sig ytterst väl för att göra smyganfall med Rb-99 AMRAAM, därför används den nu. Remsor får plats i Rb-74 lavetterna som används på robotbalkarna längst ut under vingarna. Facklor hängs under vingarna bakom landställsinfästningen i tidigare outnyttjad balkplats.

J.K Nilsson

[tryggve]

På ACIG hittade jag uppgifter om MiG 29 radarn, ingen vidare läsning för de som är fantaster av ryska flygmaskiner. Att radarn är dålig hindrar inte det taktiska uppträdandet att skjuta först för att ge motståndaren fulla händer.

J.K Nilsson

Jo, jag vet, det var bl a där jag läste på om radarn . Men om du inte kan behålla låsningen på målet är det ju svårt att använda SARH-missiler.
Att radarn är dålig tycker jag i allra högsta grad borde påverka det taktiska uppträdandet. Även om väst givetvis inte kände till detta då.

[tryggve]

Om nu Sky Flashen är det bättre vapnet för svenska förhållanden kan Sparrowen vara dålig.

Men Sky Flash är väl en brittisk version av Sparrow. Vad är det som skiljer? Mjukvara? Motor? Stridsspets? Jag kan för lite om detta, jag är bara nyfiken på vad det var som fick oss att köpa Sky Flash. Över 400 st inköpta....

[
Sidewindern är ett närstridsvapen/självförsvarsvapen, jag tycker att tio kilometer verkar vara i det längsta laget att jämföra den med.

Det mesta när det gäller uppgifter om vapen och prestanda skall tolkas som glädjeuppgifter.

Jo, men 5000-6000 m är väl i alla fall en ganska rimlig uppskattning, det tror jag att det finsn bekräftade "kills" på, i alla fall för de lite senare versionerna av Sidewinder.Och då verkar Sky Flash bara ha 4 000 m längre räckvidd.

Måste vara en ganska ineffektiv motor? Eller är det radarn i JA-37 som är sunkig?

De brittiska ADV-Tornados använde ju Sky-Flash, och jag har svårt att tro att man skulle investera så mycket i ett system som egentligen inte skulle ge sådant stort övertag mot IR-missiler.

Visst, alla räckvidder är ju glädjedata. Men det gäller ju alla missiler, på båda sidor .

[Ja77]

Kanske svenska försvaret räknar på den efektiva räckviden som "garanterar" en träff på ett litet manuvrerande mål, medan glädje siffrorna är mot stora klumpiga bombplan.