Det beror lite på. Fast bränsle håller länge. Flytande inte lika länge men några år. Tidigare tankade man roboten innan man sköt iväg den vilket gjorde att man från order om avfyrning till skott hade runt 45 min vilket i sin tur ledde direkt till utvecklingen av fast bränsle robotarna.mrsund skrev:Bränslet till robotarna är väl också ganska känsligt, eller?
Hoppas inte bara de står ock rostar sönder utan att man verkligen tar hand om dem, och skrotar dem.
ICBM (ni som inte sett T3, läs ej detta.)
Fram till 1990 hade det genomförts ca 1700 kärnladdningsprov.leo2 skrev:ZIM skrev:Faktum är att du hade rätt i ditt första inlägg (det om plutonium).Larsson skrev:Tritumet missade jag fullkomligt.Bjernevik skrev:Halveringstiden för plutonium/uran är nog inget större problem. Däremot ingår tritium som en komponent i fusionsvapen, och det ska tydligen ha en ganska kort halveringstid.
Halveringstiden är på 12,33 år
och den är m.a.o. troligtvis den viktigaste faktorn
för att en kärnstridsspets blir svagare med tiden.
Det är plutonioumets omvandling över tiden som är det största problemet. Plutonium har en hiskelig mängd faser ( har jag för mig är rätt ord, det var länge sedan), över 80 och alla beter sig olika. Ett av skälen för provsprängningar är att kontrollera om bomben fortfarande detonerar då man helt enkelt inte vet om plutoniumet längre kan genomgå en kjedjereaktion.
Det är därför man iom provstoppsavtalet började köpa superdatorer för att utreda plutoniums åldrande.
Dom avtalet gäller prover över marken . Nu för tiden så spränger man dom under marken .För att slippa nerfallet ,.
1963 trädde förbudet i kraft mot atmosfärsprover, men Frankrike fortsatte fram till 1974 - och Kina till 1980.
Förbudet som trädde i kraft för några år sedan, gäller ALLA kärnvapenprov - men som trotsats av bla Frankrike.
Totalt har det sprängts 550 Mt ( Miljoner ton) i atmosfären - motsvarar drygt 40 000 Hiroshima bomber.
Det har sprängts drygt 80 Mt under jord.
Intressant. Var har du hittat siffrorna? Är dom nedbrutna i de olika testerna?KA skrev:Fram till 1990 hade det genomförts ca 1700 kärnladdningsprov.leo2 skrev:Dom avtalet gäller prover över marken . Nu för tiden så spränger man dom under marken .För att slippa nerfallet ,.ZIM skrev: Det är därför man iom provstoppsavtalet började köpa superdatorer för att utreda plutoniums åldrande.
1963 trädde förbudet i kraft mot atmosfärsprover, men Frankrike fortsatte fram till 1974 - och Kina till 1980.
Förbudet som trädde i kraft för några år sedan, gäller ALLA kärnvapenprov - men som trotsats av bla Frankrike.
Totalt har det sprängts 550 Mt ( Miljoner ton) i atmosfären - motsvarar drygt 40 000 Hiroshima bomber.
Det har sprängts drygt 80 Mt under jord.
[RED för att minska citatdjupet]
Ur boken "FOA orienterar om Kärnvapen" - finns på de flesta bibliotek.
Intressant. Var har du hittat siffrorna? Är dom nedbrutna i de olika testerna?
På Novaja Zemlja - en ö i Norra ishavet har Sovjetunionen totalt sprängt 100 Mt i atmosfären. Den största enskilda sprängningen där skedde 1961 med en bomb på 60 Mt.
Ha! Den har jag ju redan!KA skrev:Ur boken "FOA orienterar om Kärnvapen" - finns på de flesta bibliotek.
Intressant. Var har du hittat siffrorna? Är dom nedbrutna i de olika testerna?
FOA har gav ut en liten bok om BC stridsmedel som var väldigt intressant också.
Just så. Det ska dessutom vara den största detonationen någonsin.KA skrev: Den största enskilda sprängningen där skedde 1961 med en bomb på 60 Mt.
Men amerikanerna var rätt rädda ett tag efter den smällen. Senare forskning visade dock att det inte var meningsfullt med så stora laddningar.
Några år efter Sovjets fall, visades en snutt på nyheterna av propaganda filmen som gjordes i samband med den enorma provsprängningen.
10 000-tals soldater befanns sig i befästningar, stridsvagnar, skyttevärn mm på stort avstånd från "nollpunkten" - ett stort antal av de soldaterna drabbades nog sannolikt av någon typ av cancer efter några år.
Även Amerikanerna fick nog liknande förluster efter provsprängningarna främst på 1940-talet.
10 000-tals soldater befanns sig i befästningar, stridsvagnar, skyttevärn mm på stort avstånd från "nollpunkten" - ett stort antal av de soldaterna drabbades nog sannolikt av någon typ av cancer efter några år.
Även Amerikanerna fick nog liknande förluster efter provsprängningarna främst på 1940-talet.
Enligt information jag fått så är Kina det enda land som skjutit en ”skarp kärnvapenbärande robot”, d v s en missil som faktiskt ska ha burit en kärnladdning. Det ska ha varit en kort/medeldistansmissil av SCUD-typ som sköts någon gång på 1970-talet för teständamål.
Känner någon till om detta verkligen är sant? Jag kan förstå att man inte testar ICBM:s med skarpa stridsspetsar fram till avtalet om provstopp i atmosfären 1963, men att varken USA eller Sovjetunionen skulle ha testat ens slagsfältsrobotar ”skarpt” låter lite märkligt.
Känner någon till om detta verkligen är sant? Jag kan förstå att man inte testar ICBM:s med skarpa stridsspetsar fram till avtalet om provstopp i atmosfären 1963, men att varken USA eller Sovjetunionen skulle ha testat ens slagsfältsrobotar ”skarpt” låter lite märkligt.
Ja just det, det har jag läst i nån Clancybok. Och jänkarna ser det på keyholesateliterna och blir helt galna.ZIM skrev:Det beror lite på. Fast bränsle håller länge. Flytande inte lika länge men några år. Tidigare tankade man roboten innan man sköt iväg den vilket gjorde att man från order om avfyrning till skott hade runt 45 min vilket i sin tur ledde direkt till utvecklingen av fast bränsle robotarna.mrsund skrev:Bränslet till robotarna är väl också ganska känsligt, eller?
Hoppas inte bara de står ock rostar sönder utan att man verkligen tar hand om dem, och skrotar dem.
Det är fel. USA har skjutit live Redstoneraketer (minst 2) med en laddning på 2MT styck. Man har även skjutit atomladdade artillerigranater och atomladdade jaktraketer (Genie). ASROC har testats med live atomladdning. Thor har skjutits med live laddning. Nike-Hercules lvrobot har också skjutits med live laddning. Slutligen sköt USS Ethan Allan (SSBN-608) iväg en live Polaris A2 med en effekt på 600 kT. USAs enda test med en live ICBM ekvivalent. Annars har dom flesta laddningar som inte varit fast monterade släppts från plan (B-36,-50,-52).tryggve skrev:Enligt information jag fått så är Kina det enda land som skjutit en ”skarp kärnvapenbärande robot”, d v s en missil som faktiskt ska ha burit en kärnladdning. Det ska ha varit en kort/medeldistansmissil av SCUD-typ som sköts någon gång på 1970-talet för teständamål.
Känner någon till om detta verkligen är sant? Jag kan förstå att man inte testar ICBM:s med skarpa stridsspetsar fram till avtalet om provstopp i atmosfären 1963, men att varken USA eller Sovjetunionen skulle ha testat ens slagsfältsrobotar ”skarpt” låter lite märkligt.
Ok, jag tyckte det lär lite underligt att endast Kina skulle ha testat robotar " live".ZIM skrev: Det är fel. USA har skjutit live Redstoneraketer (minst 2) med en laddning på 2MT styck. Man har även skjutit atomladdade artillerigranater och atomladdade jaktraketer (Genie). ASROC har testats med live atomladdning. Thor har skjutits med live laddning. Nike-Hercules lvrobot har också skjutits med live laddning. Slutligen sköt USS Ethan Allan (SSBN-608) iväg en live Polaris A2 med en effekt på 600 kT. USAs enda test med en live ICBM ekvivalent. Annars har dom flesta laddningar som inte varit fast monterade släppts från plan (B-36,-50,-52).
Artilleriegarnater kände jag till, ja gtror t o m att jag har sett en film där man testar en kärnladdad 28 cm granat.
Men alla dessa test av USA var väl före provstoppavtalet om atomtester i atmosfären?
Genie var ett ganska intressant koncept, kärnladdade jaktrobotar. Fast båda sidor hade väl de flesta större luftvärnsrobotar i kränladdad version med.
Jag har också för mig (vagt) att man också hade testat Polaris "live", eftersom det hela var ett såpass nytt koncept när det infördes att man i princip kände sig tvungen att testa systemet fullt ut.
Var målet för dessa missiler öar? Jag antar att man inte vågade skjuta robotar mot mål i USA, om man var rädd att något skulle skita sig (på ren svenska) och stridsdelarna ramla på bebodda områden?
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Det ska vara den enda (atom)artillerigranat USA har provat live.tryggve skrev:Artilleriegarnater kände jag till, ja gtror t o m att jag har sett en film där man testar en kärnladdad 28 cm granat.ZIM skrev: Det är fel. USA har skjutit live Redstoneraketer (minst 2) med en laddning på 2MT styck. Man har även skjutit atomladdade artillerigranater och atomladdade jaktraketer (Genie). ASROC har testats med live atomladdning. Thor har skjutits med live laddning. Nike-Hercules lvrobot har också skjutits med live laddning. Slutligen sköt USS Ethan Allan (SSBN-608) iväg en live Polaris A2 med en effekt på 600 kT. USAs enda test med en live ICBM ekvivalent. Annars har dom flesta laddningar som inte varit fast monterade släppts från plan (B-36,-50,-52).
Ja. Föga överraskande kanske.tryggve skrev: Men alla dessa test av USA var väl före provstoppavtalet om atomtester i atmosfären?
Det är roligare än så. Genie var inte en robot, det var en raket.tryggve skrev: Genie var ett ganska intressant koncept, kärnladdade jaktrobotar. Fast båda sidor hade väl de flesta större luftvärnsrobotar i kränladdad version med.
Problemet USAF såg var bombarströmmar av VK2 mått som kommer in över USA norrifrån fulltankade med kärnvapen och då var man tvungen att försöka öka payoffen per avfyrat vapen. Man siktade alltså inte på individuella mål utan mitt i en ström av mål. Bärarplanen var F-89, F-101 och F-106.
Nu ska ju inte jag dissa någon för att inte ha läst inlägget man citerar efter att ha gjort exakt samma sak lite tidigare i tråden men annars var det väl ganska exakt vad jag skrev?tryggve skrev: Jag har också för mig (vagt) att man också hade testat Polaris "live", eftersom det hela var ett såpass nytt koncept när det infördes att man i princip kände sig tvungen att testa systemet fullt ut.
Polarisen sköts mot Johnstons atoll eller vad det nu heter på svenska.tryggve skrev: Var målet för dessa missiler öar? Jag antar att man inte vågade skjuta robotar mot mål i USA, om man var rädd att något skulle skita sig (på ren svenska) och stridsdelarna ramla på bebodda områden?
Jo, jag skrev "har" i s f "hade", d v s jag höll med dig om vad du sa. I betydelsen "nu när du säger det så har jag nog hört/läst"...ZIM skrev: Nu ska ju inte jag dissa någon för att inte ha läst inlägget man citerar efter att ha gjort exakt samma sak lite tidigare i tråden men annars var det väl ganska exakt vad jag skrev?
Slarvigt skrivet av mig, men jag sitter på jobbet och ska egentligen göra annat
Testet verkar för övrigt ha skett ganska precist innan provstoppet:
"The Polaris program started development in 1956, with its first flight test in 1959. In 1962, the USS Ethan Allen successfully fired a Polaris A-1 missile equipped with a W-47 nuclear warhead against a test target. "
Från http://www.missilethreat.com/missiles/p ... 2_usa.html.
Förresten, när det gäller Genie (som precis som ZIM säger är en raket, och inte en styrd missil)
http://acam.ednet.ns.ca/weapons/genie.ht
Enligt dessa uppgifter så är räckvidden på Genie 8-10 km. Nu antar jag att laddningen inte kan ha varit mer än högst en eller ett par kt, men ändå. Det känns som om det verkligen är på gränsen av vad som är praktiskt möjligt för bärarplanet att använda.
I och för sig så är det väl (precis som ZIM sade )något av ett ”last defence” mot svärmar av inkommande bombplan. Men det skulle vara intressant att se vad som hände med planet som avfyrat missilen. Även om man manövrerar så hårt det bara går så måste det kännas svettligt för piloterna på de planen…
Förresten så står det i länken att de Genie också användes av de kanadensiska CF-101 Vodoo. Ganska intressant, det är väl inte så vanligt att någon av kärnvapenmakterna har låtit allierade länders flygplan bära kärnvapen? Att säga ”låna ut” kanske låter lite illa, för jag utgår ifrån att dessa kanadensiska plan opererade inom NORAD och att USA fortfarande hade full kontroll över dessa kärnvapen. Men det låter ändå lite underligt.
Är det ens tillåtet idag, enligt icke-spridningsavtalet?
Som väl inte hade trätt i kraft då, kanske...
http://acam.ednet.ns.ca/weapons/genie.ht
Enligt dessa uppgifter så är räckvidden på Genie 8-10 km. Nu antar jag att laddningen inte kan ha varit mer än högst en eller ett par kt, men ändå. Det känns som om det verkligen är på gränsen av vad som är praktiskt möjligt för bärarplanet att använda.
I och för sig så är det väl (precis som ZIM sade )något av ett ”last defence” mot svärmar av inkommande bombplan. Men det skulle vara intressant att se vad som hände med planet som avfyrat missilen. Även om man manövrerar så hårt det bara går så måste det kännas svettligt för piloterna på de planen…
Förresten så står det i länken att de Genie också användes av de kanadensiska CF-101 Vodoo. Ganska intressant, det är väl inte så vanligt att någon av kärnvapenmakterna har låtit allierade länders flygplan bära kärnvapen? Att säga ”låna ut” kanske låter lite illa, för jag utgår ifrån att dessa kanadensiska plan opererade inom NORAD och att USA fortfarande hade full kontroll över dessa kärnvapen. Men det låter ändå lite underligt.
Är det ens tillåtet idag, enligt icke-spridningsavtalet?
Som väl inte hade trätt i kraft då, kanske...
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
En 1kT-laddning ger 3:e gradens brännskador upp till 700m,tryggve skrev:Enligt dessa uppgifter så är räckvidden på Genie 8-10 km. Nu antar jag att laddningen inte kan ha varit mer än högst en eller ett par kt, men ändå. Det känns som om det verkligen är på gränsen av vad som är praktiskt möjligt för bärarplanet att använda.
I och för sig så är det väl (precis som ZIM sade )något av ett ”last defence” mot svärmar av inkommande bombplan. Men det skulle vara intressant att se vad som hände med planet som avfyrat missilen. Även om man manövrerar så hårt det bara går så måste det kännas svettligt för piloterna på de planen…
omfattande tryckskador upp till 750m
och nästan 100% förluster upp till 300m.
Detta mot människor på marken enligt Nuclear Weapon Effects Calculator.
Betänker man vidare att bombflygplan var tänkta att släppa bomber
på upp till 25MT från höjder på 10-15km och ändå överleva så framstår
inte Genie som överdrivet farlig att använda.
Samtidigt så ska vi inte glömma av att under denna epok
av det kalla kriget så utbildades amerikanska jaktpiloter
i hur de skulle kunna ramma sovjetiska bombflygplan
och ändå ha en rimlig chans att överleva*.
tryggve skrev:Förresten så står det i länken att de Genie också användes av de kanadensiska CF-101 Vodoo. Ganska intressant, det är väl inte så vanligt att någon av kärnvapenmakterna har låtit allierade länders flygplan bära kärnvapen? Att säga ”låna ut” kanske låter lite illa, för jag utgår ifrån att dessa kanadensiska plan opererade inom NORAD och att USA fortfarande hade full kontroll över dessa kärnvapen. Men det låter ändå lite underligt.
Jag är tämligen säker på att Kanadensiska förband ingick i NORAD,
då NORAD bl.a. hade radarbaser i Kanada (och på Grönland).
Avseende CF-101 Voodoo så var tanken från början att de skulle använda
den synnerligen potenta, men dyra Avro CF-105 Arrow.
Jag tycker nästan att det är lite konstigt att kanadensarna inte valde
att köpa F-4:or och senare F-15.
Å andra sidan så led mig veterligen kanadensisk försvarspolitik
under 60-70-talen av lika stor förvirring
och bristande långsiktig planering som i Storbrittanien.
(*) Det handlade om att träffa svaga och viktiga delar
av fiendens bombplan, såsom höjdrodren med den starka vingroten.