Jag måste tacka Piankhy för att han skapade denna tråd. Hade han inte gjort det hade jag antagligen gjort det själv, för ämnet intresserar mig - detta ämne med framtidens vapen och anknytande ting som soldatutrustning och kommunikationsmedel samt taktik, rutiner och allt som hör till striden.
Jag har under ett par år konstruerat ett helt system för framtidskrig, jag har snickrat på vapen och fordon, stridsdatorer och skydd och allt möjligt. Det hela har som antytt resulterat i romanen "Stridsmiljö 2500", och för att sammanfatta
lite av vad jag talat om tidigare i tråden, härmed ett citat ur kapitel 5 där huvudpersonens utrustning beskrivs:
Medon bar samma typ av stridsdräkt som på Avoosl, canormadräkten med försegling mot splitter och gas. En nyhet var dock att den nu kunde ändra färg, möjligt tack vare de kolnanorör som den bestod av; mönstren var i tur och ordning gröna och roströda fläckar på ljusbrun grund (stäpp), mörkblå och grå fläckar på violett grund (savann), fläckar i brunt, svart och grönt (skog) samt vitt med svarta och grå fläckar (vinter). För dagen hade Medon inställningen "skog".
Dräkten svarade som förr mot omgivningen vad gällde kyla och hetta; därmed hölls bäraren konstant på 37 grader, oavsett stekande sol eller bitande kyla. Som antytt skyddades soldaten numera av ett kraftfält tack vare den manick man snuvat åt sig från sauriern på Avoosl; magiranska tekniker hade med utgångspunkt i denna tillverkat en generator som bars baktill på uniformens stridsbälte och som i nio fall av tio fick elektronstrålar att böja av från bäraren. I det tionde fallet kunde det bero på att generatorns magnetfält slagits ut.
Dräkten var förhållandevis sluten men det var som alla förstår ingen rymddräkt. Den hade till exempel inget mikrometeoritskydd och ingen kontinuerlig syretillförsel. Det var en dräkt för markstrid på atmosfärplaneter.
Utöver det ovannämnda bars som alltid en stridsdator, en på vänster handled buren display med minimalt tangentbord kallad komlänk. Soldaten hade vidare sin laserkarbin samt en hjälm med radio, IR, nattkikare och andra virtuella okular, samt IVF (”identifikation vän eller fiende”) och ultraljudsdetektor för minor. Hjälmens visir bars i regel nedfällt, radiokommunikation var därför av nöden, en praxis man hade alltsedan Avoosl.
Men vad drev då alla dessa manicker, hjälmen och dräkten och så vidare? Svar: batterier. De kallades även ackumulatorer eller ackar; nåde den som fick slut på dem. Dräkt, hjälm och dator drevs av litium-jonbatterier medan laserkarbinen drevs av nickelhydridbatterier.
Hela pdf:en hittar ni här, gå hit och hämta ner filen gratis:
http://www.fandom.se/svensson/Stri.pdf
Nåja, det är tur att man inte har råd med så många soldater, signalmiljön kommer att var olidlig.
