Jag kan till viss del hålla med dig rörande Mogami, men min bedömning lär pga hennes starka torpedbatteri 65cm long Lance torpeder. Detta gjorde mycket slagkraftig och så att säga en trumf över andra kryssare som skulle lita huvudsakligen på sitt artilleri, utanför vilket Mogami kunde lossa sin salva.
Problemet med de tunga är att hur man skall definera sig, treaty eller inte, kör man på inte så är nog USS Des Moines men den är sen, USS Baltimore är nästan samma sak men utan de helautomatiska 8" kanonerna, av de sk treaty kryssarna har vi Zara som är den bästa, visserlgien några fusk ton där också, även USS Wichita platsar men har några tons övervikt annars är Algerie den som faller innanför ramen.
Bästa kryssaren
Du började ju själv med Treaty-kryssarna - Des Moines och Baltimore var ju fartyg som man inte ens drömde om 1930.Psilander skrev:Jag kan till viss del hålla med dig rörande Mogami, men min bedömning lär pga hennes starka torpedbatteri 65cm long Lance torpeder. Detta gjorde mycket slagkraftig och så att säga en trumf över andra kryssare som skulle lita huvudsakligen på sitt artilleri, utanför vilket Mogami kunde lossa sin salva.
Problemet med de tunga är att hur man skall definera sig, treaty eller inte, kör man på inte så är nog USS Des Moines men den är sen, USS Baltimore är nästan samma sak men utan de helautomatiska 8" kanonerna, av de sk treaty kryssarna har vi Zara som är den bästa, visserlgien några fusk ton där också, även USS Wichita platsar men har några tons övervikt annars är Algerie den som faller innanför ramen.
ALLA fuskade med tonnaget - på sitt eget lilla vis. MOGAMI på 8500 ton
men tyskarna 'vann' nog med EUGEN!Tillbaka till 'bästa utdelningen' som Battler frågade om håller jag med om britterna. Inom ramen för deras resurser - kom nog dom engelska kryssarna närmast - den traditionella kryssarrollen. Dessutom underskattas de brittiska COUNTY-
kryssarna med hänvisning till deras dåliga pansar. Men i brittisk tradition - var dom ytterst sjövärdiga fartyg, med högt
fribord för 'alla sorters väder som Vår Herre hittar på' och förstklassigt maskineri - som medgav hög fart INTE bara i
spurt...utan i DYGN, en konst som få andra kunde matcha dem på....Varjag
Varför är jag inte förvånad 
Om ni två tillhör den spelande generationen tror jag att ni skulle uppskatta det här spelet som någon länkade till förut. 8)
/CvD
Om ni två tillhör den spelande generationen tror jag att ni skulle uppskatta det här spelet som någon länkade till förut. 8)
/CvD
CvD - jag gissar att ämnet är elastiskt nog för att tillåta dikeskörningar både höger och vänster - utan OT-mästrande.CvD skrev:Borde inte Tre Kronor och Göta Lejon vara i topp bland de lätta kryssarna, tillsammans med De Reyter?
Eller är det bara pre-VK2 och VK2-kryssare som vi talar om?
/CvD
Vilket är en frihet vi sällan kan ta oss
. Eftersom TK och GL och även De Ruyter byggdes efter kriget - var de allatre i många avseenden överlägsna förkrigs- och krigskryssarna - Psilanders kärlek till flytande krigsmaschiner - kommer,
när vi avverkat Treaty-kryssarna - säkerligen att föra oss vidare till Trespännsepoken.. Varjag
I stort sett NEJ - HIPPER-klassen bränsleslukare där maskinchefen alltid s(n)eglade med ett öga på 'bensinmätaren'.CvD skrev:Hur stod sig Prinz Eugen jämte de övriga? Hipper-klassen hade problem med maskineriet, var det åtgärdat för "Prinsen"?
/CvD
Med OKM's ord 'odugliga för kryssarkrig'....Varjag
Hur var det med nybyggnation av kryssare under 2 vk ?
Förenta staterna fortsatte att bygga tunga kryssare, som till slut nådde ett deplacement på mer än 20.000 ton, d v s dubbelt så mycke som var medgivet för de ursprungliga "Washington-kryssarna". I första hand kan nämnas Baltimore-klassen (femton fartyg, av vilka ett avbeställdes) på 16.000 ton med 33 knops fart och en huvudbestyckning av nio 20.3 cm kanoner.
Vid krigsslutet låg alltjämt sju tunga kryssare under byggnad. Den sista typen - Des Moines med fyra fartyg - deplacerade 21.000 ton och gjorde 32 knops fart. Huvudbestyckningen utgjordes alltjämt av nio 20.3 cm pjäser, som dock var av en ny, helautomatisk typ.
Elva tunga kryssare avbeställdes i samband med krigsslutet. Inget annat land byggde under kriget tunga kryssare. Andra världskriget innebar sålunda slutet även för den tunga kryssaren ("Washington - kryssaren")
Förenta staterna och Storbritannien fortsatte att bygga såväl lätta kryssare som lvkryssare, vilka i stort sett anslöt till tidigare typer. I allmänhet minskades dock det medelsvåra artilleriet till förmån för det lätta luftvärnet. Anmärkningsvärd är den amerikanska Cleveland-klassen, av vilka icke mindre än 37 enheter synes ha beställts. Ett av dessa fartyg färdigställdes aldrig, medan nio omkonstruerades till lätta hangarfartyg av Independence-klass.
I Tyskland kölsträcktes 1938-1939 tre lätta kryssare på omkring 10.000 ton, inledningen till en planerad serie på sex fartyg. Arbetet avbröts emellertid 1941 och skroven skrotades på stapelbäddarna 1943.
Italien påbörjade i september 1939 en serie på tolv små lätta kryssare (esploratori = spanare). Dessa mätte endast 3.362 ton men skulle göra den utomordentligt höga farten 41 knop. Endast fyra enheter kom i tjänst.
Japan byggde under kriget endast fem lätta kryssare. Fyra av dessa (Agano-klassen) var förhållandevis små fartyg, medan det återstående framstår som ett experimentfartyg, på vilket skydd och bestyckning offrats till förmån för hög fart.
MVH
Förenta staterna fortsatte att bygga tunga kryssare, som till slut nådde ett deplacement på mer än 20.000 ton, d v s dubbelt så mycke som var medgivet för de ursprungliga "Washington-kryssarna". I första hand kan nämnas Baltimore-klassen (femton fartyg, av vilka ett avbeställdes) på 16.000 ton med 33 knops fart och en huvudbestyckning av nio 20.3 cm kanoner.
Vid krigsslutet låg alltjämt sju tunga kryssare under byggnad. Den sista typen - Des Moines med fyra fartyg - deplacerade 21.000 ton och gjorde 32 knops fart. Huvudbestyckningen utgjordes alltjämt av nio 20.3 cm pjäser, som dock var av en ny, helautomatisk typ.
Elva tunga kryssare avbeställdes i samband med krigsslutet. Inget annat land byggde under kriget tunga kryssare. Andra världskriget innebar sålunda slutet även för den tunga kryssaren ("Washington - kryssaren")
Förenta staterna och Storbritannien fortsatte att bygga såväl lätta kryssare som lvkryssare, vilka i stort sett anslöt till tidigare typer. I allmänhet minskades dock det medelsvåra artilleriet till förmån för det lätta luftvärnet. Anmärkningsvärd är den amerikanska Cleveland-klassen, av vilka icke mindre än 37 enheter synes ha beställts. Ett av dessa fartyg färdigställdes aldrig, medan nio omkonstruerades till lätta hangarfartyg av Independence-klass.
I Tyskland kölsträcktes 1938-1939 tre lätta kryssare på omkring 10.000 ton, inledningen till en planerad serie på sex fartyg. Arbetet avbröts emellertid 1941 och skroven skrotades på stapelbäddarna 1943.
Italien påbörjade i september 1939 en serie på tolv små lätta kryssare (esploratori = spanare). Dessa mätte endast 3.362 ton men skulle göra den utomordentligt höga farten 41 knop. Endast fyra enheter kom i tjänst.
Japan byggde under kriget endast fem lätta kryssare. Fyra av dessa (Agano-klassen) var förhållandevis små fartyg, medan det återstående framstår som ett experimentfartyg, på vilket skydd och bestyckning offrats till förmån för hög fart.
MVH
Behovet av tunga kryssare försvann till förmån för flyget, de lätta kryssarna växte och 6" kanoner kunde även fungera som lvkanoner tex Bofors M30 0ch M42(Gotland och Tre Kronor). Vid krigsutrbottet var det nästan 3 typer som förhärskade -Lv kryssaren med 5" eller 5,25" kanoner främnst avsedd som eskort mot flyg, den lätta treaty kryssaren och tunga treaty kryssaren. Men dessa typer flöt ihop till en "tung" lätt kryssare eftersom Lvkryssaren visade sig dålig mot ytmål och var för lätt för att stå emot flyg anfallen, den tunga kryssaren för klumpig mot flyg medan kompromissen med många 6" kanoner i DP (dual purpose) torn var bästa lösningen för slagkraft och flexibilitet. USA byggde tunga kryssare längst och avslutade med Alaska klassens som är i stort sett en klassisk slagkryssare i Fischers anda.
De lätta kryssarnas roll togs mer över av jagaren, eller DDL dvs Destroyer Leader som franska Superjagarna La Fantastiqe eller de tyska Spahkreutzer, som var lätta kryssare med minimalt pansar och mycket hög fart
HMS Dido, lv kryssare 5x2 5,25" DP kanoner
USS Whicita, tung kryssare
USS Atlanta, Lv kryssare 6x2 5", jmfr Dido
De tyska Spahkreuzer, skulle kunna, om de byggdes i tillräckligt antal bli en bra komponent tillsammans med ubåtarna i jakten på handelstonnage
Tre Kronor och Göta Lejon är mycket bra fartyg, tyvärr något underbestyckade i min mening, Sverige hade nog gjort bättre i att nyttja tornen på en mindre kryssare som passade mer till svenska förhållanden, men så fick flottan betala priset 1958
Varyag, stilig bild, har du varit på Aurora i st Petersburg,? det är en rätt häftig känsla att kliva ombord på ett fartyg som var med vid Tsushima, man kan liksom ite relatera på samma sätt som med tex Småland, eller långt bort som Vasa eller Victory, en häftig länk i historien så man får perspektiv., vi får väl hitta på en tråd om dessa skönheter med ramstäv och gula skorstenar
De lätta kryssarnas roll togs mer över av jagaren, eller DDL dvs Destroyer Leader som franska Superjagarna La Fantastiqe eller de tyska Spahkreutzer, som var lätta kryssare med minimalt pansar och mycket hög fart
HMS Dido, lv kryssare 5x2 5,25" DP kanoner
USS Whicita, tung kryssare
USS Atlanta, Lv kryssare 6x2 5", jmfr Dido
De tyska Spahkreuzer, skulle kunna, om de byggdes i tillräckligt antal bli en bra komponent tillsammans med ubåtarna i jakten på handelstonnage
Tre Kronor och Göta Lejon är mycket bra fartyg, tyvärr något underbestyckade i min mening, Sverige hade nog gjort bättre i att nyttja tornen på en mindre kryssare som passade mer till svenska förhållanden, men så fick flottan betala priset 1958
Varyag, stilig bild, har du varit på Aurora i st Petersburg,? det är en rätt häftig känsla att kliva ombord på ett fartyg som var med vid Tsushima, man kan liksom ite relatera på samma sätt som med tex Småland, eller långt bort som Vasa eller Victory, en häftig länk i historien så man får perspektiv., vi får väl hitta på en tråd om dessa skönheter med ramstäv och gula skorstenar
Spähkreuzer (spaningskryssare) heter det väl? Spahkreuzers finns nog bara i den engelskspråkiga världen, och låterPsilander skrev: De tyska Spahkreuzer, skulle kunna, om de byggdes i tillräckligt antal bli en bra komponent tillsammans med ubåtarna i jakten på handelstonnage
som fartyg med bastu och inombordspool 8)
/Otto (jourhavande ordmärkare)
6" LV kanoner infördes redan på 30-talet, men var inefektiva mot flyg, eldhastigheten var för låg, och de tung tornen kunde helt enkelt inte följa de allt snabbar flygplanen, som som LV-vapen var 6" kanoner dåliga vapen.Psilander skrev:Behovet av tunga kryssare försvann till förmån för flyget, de lätta kryssarna växte och 6" kanoner kunde även fungera som lvkanoner tex Bofors M30 0ch M42(Gotland och Tre Kronor). Vid krigsutrbottet var det nästan 3 typer som förhärskade -Lv kryssaren med 5" eller 5,25" kanoner främnst avsedd som eskort mot flyg, den lätta treaty kryssaren och tunga treaty kryssaren. Men dessa typer flöt ihop till en "tung" lätt kryssare eftersom Lvkryssaren visade sig dålig mot ytmål och var för lätt för att stå emot flyg anfallen, den tunga kryssaren för klumpig mot flyg medan kompromissen med många 6" kanoner i DP (dual purpose) torn var bästa lösningen för slagkraft och flexibilitet. USA byggde tunga kryssare längst och avslutade med Alaska klassens som är i stort sett en klassisk slagkryssare i Fischers anda.
De lätta kryssarnas roll togs mer över av jagaren, eller DDL dvs Destroyer Leader som franska Superjagarna La Fantastiqe eller de tyska Spahkreutzer, som var lätta kryssare med minimalt pansar och mycket hög fart