Bakladdat gevär respektive musköt

[Ragnar Svedje]

Jag undrar lite grand hur länge musköten samexisterade med det bakladdade geväret?

Enligt NE införde Preussens arme det första riktiga bakladdade geväret år 1841 (Dreyses tändnålsgevär) och det vore mycket intressant om någon kunde berätta lite om hur lång tid det tog från detta till dess att alla länder i Europa hade bytt ut sina armeers vapen från musköt til gevär. Detta blir ett mått på "trögheten i systemet" vid den tiden.

Behövdes det bara ett (1) krig mellan en arme med gevär mot en dito med musköt innan alla förstod att det var "löp och köp" som gällde, eller utkämpades det flera sådana krig?

Enligt NE så förbättrades eldhastigheten från ett till fyra skott per minut, och om man dessutom tänker på att en soldat sittande eller liggande kunde ladda om borde varje militär direkt insett vikten av det nya vapnet bakladdat gevär.

[Lejonmod]

Jag kan inte svara för alla länder i Europa men Sverige/Norge antog Rifle m/1867. Remington rolling block. 10.000 färdiga gevär, 20.000 mekanismer samt verktyg och maskiner för licenstillverkning.

[Göstring]

Ska väl ha använts sent både i Kongo och Afghanistan.

[Markus Holst]

Amerikanska inbördeskriget brukar väl anges som sista kriget där musköter användes. Där lär musköter ha skjutit mot bakladdare, och tvärtom

[von Adler]

Det infördes diverse bakladdade räfflade gevär och karbiner i begränsad skala i flera arméer innan preussarna införde Dreyse-systemet. Amerikanska Hall 1819, norska Kammerlader, Sharps m.m.

Rent generellt kan man väl säga att amerikanska inbördeskriget var det sista kriget mellan mer avancerade makter där slätborrade musköter användes i stor utsträckning av båda sidor (huvudsakligen Springfield m/1822 och m/1842, men också stora mängder civila vapen). Ryssarna använde slätborrade musköter på Krim 1853-56 medan britter och fransmän hade räfflade mynningsladdade vapen med minie-kulor.

Under rysk-turkiska kriget 1877-1878 hade båda sidor bakladdade gevär, så då är det slut med musköterna.

[Ragnar Svedje]

Jag kan inte svara för alla länder i Europa men Sverige/Norge antog Rifle m/1867. Remington rolling block. 10.000 färdiga gevär, 20.000 mekanismer samt verktyg och maskiner för licenstillverkning.

Så 26 år efter att Preussen utrustat sin arme med gevär och två år efter att det amerikanska inbördeskriget tagit slut så utrustades också vår egen arme med gevär! Tror nog att regeringen ansåg krigsrisken liten och att detta också spelade en viss roll med att det inte brådskade med det nya vapnet.

[Ragnar Svedje]

Rent generellt kan man väl säga att amerikanska inbördeskriget var det sista kriget mellan mer avancerade makter där slätborrade musköter användes i stor utsträckning av båda sidor (huvudsakligen Springfield m/1822 och m/1842, men också stora mängder civila vapen). Ryssarna använde slätborrade musköter på Krim 1853-56 medan britter och fransmän hade räfflade mynningsladdade vapen med minie-kulor.

Så tolv år efter att Preussen införde geväret utbröt ett krig där ena sidan fortfarande använde musköter, och jag gissar att alla länder som fortfarande använde musköt vid den tiden lärde sig och drog slutsatser baserat på Rysslands nederlag, och att processen med att förnya vapnen i armen därmed påskyndades. Men fortfarande sju år efter krimkriget så använde båda sidorna i amerikanska inbördeskriget musköter.

[von Adler]

Amerikanerna använde musköter mest för att de inte hade ett militäretablissemang och en vapenindustri som kunde förse stora mängder män med moderna vapen med kort varsel. I början 1863 hade så gott som varje soldat ett mynningsladdat gevär som sköt minie-kulor, oavsett om det var en hemproducerad Springfield, en brittisk Enfield eller en österrikisk Lorenz.

[Markus Holst]

mynningsladdat gevär som sköt minie-kulor

Aha, det fanns räfflade mynningsladdare! Dessa måste emellertid ha varit en rätt kort parantes i vapenhistorian. Berätta gärna mer om dem.

[Lejonmod]

Claude-Étienne Minié tillverkade/uppfann sin kula 1846 och 1849 sitt gevär. Ganska snart efter det så kopierades kulan av de flesta.
Både amerikanska Springfield och brittiska Enfield-gevären - de vanligaste gevären under amerikanska inbördeskriget - använde Minié-kulan

[von Adler]

mynningsladdat gevär som sköt minie-kulor

Aha, det fanns räfflade mynningsladdare! Dessa måste emellertid ha varit en rätt kort parantes i vapenhistorian. Berätta gärna mer om dem.

Nej, de var standard i omkring 20 år.

Under 150 år (c:a 1700-1850) var den slätborrade mynningsladdade musköten som sköt en rund kula standard. Mot slutet av perioden började man använda slaglås istället för flintlås, men konceptet var detsamma.

Under den här perioden använde vissa specialtrupper (t.ex. finska jägare, brittiska riflemen, delar av den amerikanska milisen m.m.) räfflade mynningsladdade musköter (i Sverige tidigt kallade studsare, innan de bytte namn till gevär - vilket innan använts som en allmän term för vapen) med rund kula. Dessa var mycket mer träffsäkra, men också jobbiga och långsamma att ladda då den massiva kulan skulle tvingas ner genom räfflorna - svartkrutet lämnade mycket smårester efter sig i pipan, och efter några skott blev det ännu svårare att ladda om en mynningsladdad räfflad musköt p.g.a. krutresterna i pipan. Den räfflade mynningsladdade musköten för rundkula kunde ta 20-30 sekunder att ladda om, medan en slätborrad musköt kunde komma ner i 10-12 sekunder vid fri eldgivning och rammstång av järn istället för trä (vilket innebar att man kunde använda betydligt mer kraft vid laddningen).

Den slätborrade mynningsladdade musköten användes i salv-eld med tätt grupperade bataljoner som manöverenhet medan räfflade musköter för runda kulor användes av jägare och "skirmishers" och "light troops" i öppen slagordning för att störa fiendens manövrerande och uppmarsch.

Med minie-kulan, som Lejonmod berättar om, kom en kula som var konformad och hade en grop i baksidan, vilket innebar att den delen som skulle greppa i räfflorna i geväret var tunnare och mer formbar, vilket innebar att det blev betydligt lättare att ladda mynningsladdade räfflade gevär, och dessa blev nu standard mellan c:a 1850 och 1870, utom i Frankrike och Preussen, där man antog bakladdade Chassepot och Dreyse-gevären.

Infanteritaktiken påverkades och plutonen blev nu manöverenheten och formationen en s.k. "rifle chain" där man i betydligt lättare formationer (ofta bara två led djupt) ryckte fram växelvis och understödde varandras framryckning (eller reträtt) med plutonsvis eld. På Krim manövrerade ryssarna i de äldre formationerna och anföll flera gånger i napoleonsk kolonn, medan fransmän och britter öste eld över dem. Fransmännen uppnådde en träffrekvens på 1/7 under de här striderna (dock är det möjligt att de tunga skotten träffat mer än en ryss i de täta ryska kolonnerna, vilket skulle höja statistiken).

Amerikanerna stred dock trots att de i slutet av 1862/början av 1863 hade fått fram nog med mynningsladdade räfflade gevär med minie-kulor fortfarande i den gamla bataljonsformationen, vilket är en av anledningarna till att konflikten blev så pass blodig.

Det är värt att notera att vid slaget vid Königgrätz 1866 stred preussarna i en ny, innovativ formation som kallades "schwarm" eller "rifle swarm" på engelska, där soldaterna ryckte an nedböjda och tog så mycket skydd de kunde i terrängen och sedan sköt sittandes, på huk, knä eller liggandes ner, gärna bakom trädstammar, stenar eller i diken för extra skydd. I den här taktiken sköt varje soldat individuellt så mycket han kunde mot fienden för att utnyttja Dreyse-gevärets högre eldhastighet genom dess bakladdning. Österrikarna, som fortfarande var beväpnade med mynningsladdade Lorenz-gevär hade ett överlägset artilleri och där terrängen var öppen höll de preussarna under hård eld, men i en skog kunde preussarna komma det österrikiska infanteriet in på livet och vållade dem fruktansvärda förluster, vilket avgjorde slaget.

[Lejonmod]

Här kan man se skillnaden i träffsäkerhet med de tre vanligaste laddningarna under amerikanska inbördeskriget
https://youtu.be/4aUTlldgdg8

[Der Löwe]

Jag har läst att det tog relativt lång tid för Preussen att fylla upp sin arme med de nya bakladdade gevären. Många av arbetsmomenten var forfarande hantverksmässiga. När fransmännen skaffade sig sina bakladdare gick det betydligt snabbare bla m h a industrialiseringen som då kommit ikapp vapentillverkningen. Den var ju till slut en av orsakerna eller kanske snarare en av förutsättningarna för de stora värnpliktiga massarmeerna som blev standard i de flesta länderna.