Inlägg
av Olof Larsson » 28 maj 2002, 14:15
Av dessa flygplan är det väl bara
Corsair (Vought F4U Corsair),
Focke Wulf (Focke Wulf Fw 190),
Messerschmitt ( Messerschmitt Bf 109 och Me 262)
och Spitfire som hade jakt/attack kompetens.
Övriga jakt/attackflygplan som är värda att nämna är:
Hawker Tempest
Westland Whirlwind
Grumman F6F Hellcat
North American P-51/A36 Mustang
Republic P-47 Thunderbolt
F4U Corsair
F4U Corsair är nog min favorit. Den beskrivs ofta i böcker som ett av historiens främsta stridsflygplan.
Det var krigets snabbaste propellerflygplan (upp till 744km/h),
det steg lika snabbt som Me 109 K-4,
den kunde bära mer last än P-47 (907 kg bomblast+725l extratank),
vad avser topphöjd var bara Ta 152 H-1 bättre,
den hade med fullbeväpning men utan fällbara tankar lika stor räckvid som P-47 utan vapen.
Därtill så hade den ypperlig manöverförmåga, god sikt och var kapabel att operera från t.o.m. små hangarfartyg.
Focke Wulf Fw 190
Focke Wulf var en av kriget stora konstruktioner, och tveklöst den bästa tyska. Dess förmåga som jakt- och attackflygplan var bättre än både Spitfire och de båda Messerschmittflygplanen.
Fw 190 var snabb, tungt beväpnad, mycket manöverduglig, det hade god sikt, var en liten måltavla, var lätt och var mycket lättare än Bf 109 att landa.
Den mest talrika versionen A-8 bar två 13mm ksp och fyra 20mm akan, samt hade förmåga att bära 500kg bomblast.
Nu möttes F4U och Fw 190 mig veterligen i strid men,
som jaktflygplan var den nog bättre än F4U (även om F4U med sin högre hastighet, bättre stigförmåga och högre topphöjd alltid kunde välja att "hällre fly än illa fäkta"), men sämre som attackflygplan.
Messerschmitt Bf 109
Bf 109 var krigets bästa jaktplan tills det stötte på Spitfire.
Värt att notera är dock att tyskarna hade bättre flygplan (Heinkel He 100 och Heinkel He 112), men Hitler favoriserade Messerschmitt. Samma sak gällde för övrigt den mediokra Bf 110 och Fw 187.
Me 109:s styrka var dess små format, snabb och billig tillverkning, hög acceleration, snabb stig och dykformåga, god manöverförmåga och god eldkraft.
Svagheterna var dess landningsegenskaper, som har beskrivits som "elakartade", ytterst dålig sidstyrning i hög hastighet, dålig räckvidd och att framkantsklaffarna på vingarna ofta öppnades under snäva svängar under strid, vilket drev flygplanet ur kurs samt gjorde det till en instabli skjutplattform.
Dess förmåga som attackflygplan var begränsad.
Bf 109 var ett ypperligt, om än något begränsat (räckvidd) jaktplan i händerna på en mästerlig pilot. I händerna på en normal pilot så var nog Fw 190 att föredra.
Messerschmitt Me 262
Me 262 var tämliger medioker i luftstrid mot andra jaktplan. Den hade dålig manöverförmåga (P-51 kunde utmanövrera den med fällbara tankar), dålig respons i motorerna (det tog lång tid för motorerna att bygga upp kraft vid gaspådrag), och mycket opålitliga motorer (i snitt 10 timmars gångtid).
Motorerna hade dock kunnat hålla i 30-40 timmar om man hade haft bättre tillgång till nickel och krom. Nickel fanns f.f.a. i Petsamo, men där rasade kriget och krom fanns i Turkiet, men där hade USA redan lagt in stora beställningar för att förhindra att tyskarna fick tillgång till kromet.
Spitfire
Spitfire var krigets bästa jaktplan tills Fw 190 kom på scenen.
Som attackflygplan var Hawker Hurricane, Typhoon och Tempest bättre.
Hawker Tempest
Hawker Tempest var både som jakt och attackflygplan högst jämförbar med Fw 190. Den var dock ett större mål men hade å andra sidan klart bättre räckvidd.
Westland Whirlwind
Westland Whirlwind som kom i tjänst sommaren 1940 försågs tyvärr med den opålitliga och ganska klena Peregrinemotorn.
Den hade dock en för tiden slagkraftig bestyckning (fyra 20mm akan och 454 kg bomblast) och stor räckvidd (c:a 2ggr Spitfire)
Med Merlinmotorer skulle den ha varit oslagbar anseende hastighet.
Grumman F6F Hellcat
Grumman F6F Hellcat hade prestanda ungefär som F4U.
Den var effektiv genom sin brutala råstyrka.
North American P-51/A36 Mustang
North American P-51/A36 Mustang var krigets kanske bästa jaktplan och även ett bra attackplan. Dess bomblast var mindre än andra allierade attackplan som F4U, F6F, P-47 och Tempest, men den kunde delvis kompensera detta med ypperliga flygegenskaper på låg höjg (Israel använde P-51:or 1956 för att med propellern slita av egyptiska telefonledningar).
Republic P-47 Thunderbolt
Republic P-47 Thunderbolt var USAAF:s bästa attackflygplan och dess näst bästa jaktplan.
Dess styrka var räckvidden, en slagkraftig beväpning och hög hastighet.
Som jaktplan hade den begränsad manöverförmåga, men hastigheten och den höga topphöjden gjorde den till ett bra höghöjdsjaktplan.
Jag vet att nästan alla plan ovan har en massa undermodeller, men frågan gäller vilket plan som var det bästa jakt/attack-planet under WWII.
