Linear A

[koroshiya]

Ah... för att du e lite korkad Markus... ctrl-x...

Markus, du menar hur man vet? Så här är det. Tecknen överensstämmer i mycket med linear B, som är grekiska och där man känner till ljudvärdena. De flesta är därför överens om hur ett visst tecken i linear A låter, förutom vad gäller rena ideogram, typ, får, vin, o.s.v.

Vi har i huvudsak tre forskare att tacka för att vi kan läsa linear B.

En är Emmett Bennett.

https://en.wikipedia.org/wiki/Emmett_L._Bennett_Jr.

Han jobbade med Blegen vid Pylos, där man hittade hundratals lertavlor, och efter 2vk gick han igenom dem, fixade en lista på tecken och överförde de texter de hade till en bok, så att vem som helst kunde studera dem. Hans grundläggande arbete var viktigt, för han lyckades upptäcka varianter av samma tecken, liksom olika snarlika tecken, U och V t. ex, som ändå är olika ljud. Med den kunskapen kunde man studera dem mer systematiskt. Bennett föreslog också vad olika ideogram skulle kunna betyda.

Genom hans arbete kunde man lätt gissa att linear B var en stavelseskrift - som hiragana och katakana - för man hade runt 80 olika tecken och närmare 100 ideogram.

En annan är Alice Kober.

https://en.wikipedia.org/wiki/Alice_Kober

Hon jobbade delvis tillsammans med Bennett och noterade att inte så få kombinationer förekom flera gånger, och att de följdes av några få olika tecken.

b-ord.png

Hon såg också att uppräkningar oftast avslutades av bara två olika "ord", som hade samma början. Utan att säga vad det var för ett språk drog hon slutsatsen att det var ett flekterande språk, och mer än det. Hon insåg att den sista stavelsen i de längre kombinationerna borde ha något gemensamt, liksom också det korta ordet. Slutligen ställde hon upp en lista på tio tecken, som hörde ihop. Där fanns fem olika konsonanter och två olika vokaler.

stavx.png

Kober hade nog löst resten med tiden, men dog tyvärr 1950 och blev bara 43.

Den som slutligen kunde läsa linear B var Michael Ventris.

https://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Ventris

Ventris jobbade vidare med Kobers material och i början av 1952 hade han en tabell med 48 tecken, av vilka 41 skulle visa sig vara på rätt plats. Hans tro hade sedan 1940 varit att linear B skulle visa sig vara en form av etruskiska, men han kom på andra tankar i juni 1952.

För att kunna förstå skriften antog han tre saker.

1. Där måste finnas plats- och personnamn.
2. Det första tecknet i vad som tycks vara ett ord kan vara en vokal, så att andra skulle skrivas "a-ne-de-ra".
3. Den cypriska stavelseskriften kan ha liknande tecken.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cyprisk_stavelseskrift

Nu följde några gissningar: namn borde gå att hitta i grekisk litteratur, och följande tecken är samma ljud.

cypb.png

Till vänster är den cypriska skriften och till höger linear B.

Ventris började leta efter platsnamn och hittade Amnisos. Det finns bland annat i Odysséen och är Knossos hamnstad. 1952 var de flesta överens om att palatset som Evans hade grävt ut var Knossos. Ventris började leta efter Amnisos i tavlorna från Knossos och gissade på två saker till. En var att dubbelyxan var ett "a" och den andra var att tabellerna stämde, och om de gjorde det borde han veta hur "ni" såg ut. I april hade han hittat ordet. Först hade han bara "a-*-n-*", men det måste ju vara "ni", och det stämde med tabellen, och det andra och fjärde tecknet borde vara något med "m" och "so", så de fyra tecken han hade borde vara "a-mi-ni-so". Med det enda ordet fick han plötsligt en massa kunskap. Han visste nu vilka tecken som började med m, n eller s, och han visste vilka som slutade med i eller o. Nu var det lätt att hitta Knossos, för "so" hade han redan och "no" fanns i tabellen.

Eftersom han hade läst grekiska i skolan dröjde det sedan bara två månader innan han förstod att orden följde ett grekiskt böjningsmönster. Han var ändå skeptisk till en del, för där fanns ljud som inte fanns i den grekiska han läst, vilket berodde på att uttalet hade förändrats. Efter en del korrespondens offentliggjordes upptäckten med en ljudtabell. Folk var inte helt övertygade, men kom snabbt att ändra sig.

Carl Blegen som grävde ut Pylos hade fått nya tavlor att jobba med, och i början av 1953 kunde många nya läsas. Blegen hittade en med diverse ideogram för krukor på, och testade Ventris tabell. Och tabellen visade ordet tiripode vid en trefotad kruka och flertal, och tiripo vid ett ental o.s.v. De andra orden visade sig också vara rena grekiskan.

Och så var det med det. De allra flesta insåg nu att Ventris hade rätt. Systemet fungerade, och man kunde läsa grekiska som var åtminstone 500 år äldre än Homeros.

Till stor hjälp för inlägget har jag haft följande text.

https://antigonejournal.com/2024/01/dec ... -linear-b/

[Markus Holst]

Tack för ett från början till slut välskrivet inlägg.