Varför är antiken viktig?

[Jens Yde]

Vad skulle ni framlägga för fakta/analys för att upplysa mig om antikens värde?
Under renässansen, som ju innebär pånyttfödelse av antiken, försökte man efterlikna antiken. Jag försöker förstå varför antiken under alla tider har setts som en guldepok och vad det är som ligger bakom det.

Du kan f. eks. anskue emnet på samme måde, som politiet anskuer svindlere.

Du bliver snydt og bedraget, som vi andre blev besvindlet i forrige årtusinde.

Du bliver bildt ind, at ”det er vigtigt at lære om Arkimedes fra Syrakusa (ca. 287 f.Kr. – 212 f.Kr.), der anses for at være en af historiens største matematikere på linje med Newton, Gauss og Euler, idet matematikken danner grundlaget for hele vores kultur”. Arkimedes fandt ud af, at en kugles rumfang beregnes ved hjælp af formlen 4/3•π•r3 – ok, godt lavet – men hvem har brug for det? Hvem bruger π i deres daglige arbejde? Hvem tjener penge ved hjælp af π? Svar: det gør ingen, ingen andre end lærere.

Undervisningssystemet har opbygget en pyramide af hoveder, der straks råber troll, hvis nogen siger, at ”Euklids matematik” ingen brugelighed har. Euklid skrev Sectio Canonis, der er en aritmetisk musikteori i den pythagoræiske tradition. Lærer man stadig sådan noget i gymnasierne?

Du kan på samme måde anskue doriske og ioniske søjler ud fra et svindelsynspunkt. Det er faktisk meget lidt vigtigt at kende til emnet og heller ikke særligt sjovt. Undervisningen gavner næsten kun underviseren.

Skal du lære oldgræsk? Oh, så spørg nogen, der brugte deres halve ungdom på at lære oldgræsk.

Hvor kom runerne fra? Ja, nok fra Middelhavet, men fra hvem? Den opgave klarer systemet dårligt, men at føre runerne tilbage til Indien? Jo, det kan systemet, uden synderligt besvær.

Det bedste, man kan sige om emnet, er, at det er godt at bruge som hovedbrud, som rebus, ”man kan finde ud af noget”. Tekniske landvindinger som dendrokronologi, dna, afklaring af solformørkelser o.l. har her hjulpet de virkeligt historieinteresserede.

Men hvis du får tid til at grave i de såkaldte ”videnskaber” vil du måske finde mange sager, der peger i retning af systematisk svindel, massebedrag, ja hysteri.

[Evuul]

Man kan givetvis leva ett gott liv och vara en god samhällsmedborgare utan att veta ett skit om antiken. Så är kunskap om antiken viktig för gemene man? Nej.

Jag tycker inte historia överhuvudtaget är särskilt viktigt. Däremot förbaskat intressant.


(Blir jag utslängd ur forumet nu?)

Där måste jag dock bestrida dig. Det finns ofantligt mycket människan kan lära sig utav historia och jag tänker faktiskt citera Dick Harrison i detta inlägg för att han har några väldigt bra argument, enligt mig, i denna fråga.


''(1) Historia är en reservoar av mänskliga erfarenheter. Historisk forskning lär oss om människors beteende i andra tider, om vår potential för såväl ondska som godhet. Vi lär oss om människans inneboende energi, såväl negativ som positiv. Genom att ta del av dessa erfarenheter har vi stora möjligheter att finna nygamla lösningar, inse annars oanade samband och, förhoppningsvis, bli bättre människor.

(2) Historia skänker oss fördjupade insikter i världen runt omkring oss. Genom kunskap om historia ser vi betydligt mer av kulturlandskapet än annars: vi inser poängen med, och betydelsen av, gamla hålvägar, borgruiner, gånggrifter, hamnar, prästgårdar, med mera. Det är som med kunskapen om allehanda växter: om vi lär oss deras namn upptäcker vi dem lättare i skog och mark. Vi ser mer av verkligheten.

(3) Historia lär oss att ta ansvar. Den visar att det är vi som bestämmer, inte anonyma massor eller kosmiska krafter. Beslut om krig, fred, äktenskap, migration, uppfinningar, med mera, fattas av individer. Vi har makt. Vi gör skillnad.

(4) Historia är farligt när det missbrukas. Lögner om historia kan nyttjas politiskt, med förfärliga resultat, vilket 1900-talet uppvisade många exempel på. Genom att skaffa oss egna kunskaper om det förflutna kan vi motarbeta lögnerna.

(5) Kunskap om historia och historisk forskning utvecklar vår känsla för källkritik. Vi lär oss att ifrågasätta politikers, andra opinionsbildares och journalisters påståenden.

(6) Historia stärker oss, skänker oss en tydlig identitet i tid och rum. Genom historia inser vi såväl den egna bygdens betydelse som behovet av ständiga kulturmöten. Vi lär oss varför nutiden ser ut som den gör. Kort sagt, vi blir visare.''

[gnikam4]

Man kan givetvis leva ett gott liv och vara en god samhällsmedborgare utan att veta ett skit om antiken. Så är kunskap om antiken viktig för gemene man? Nej.

Jag tycker inte historia överhuvudtaget är särskilt viktigt. Däremot förbaskat intressant.


(Blir jag utslängd ur forumet nu?)

Där måste jag dock bestrida dig. Det finns ofantligt mycket människan kan lära sig utav historia och jag tänker faktiskt citera Dick Harrison i detta inlägg för att han har några väldigt bra argument, enligt mig, i denna fråga.


''(1) Historia är en reservoar av mänskliga erfarenheter. Historisk forskning lär oss om människors beteende i andra tider, om vår potential för såväl ondska som godhet. Vi lär oss om människans inneboende energi, såväl negativ som positiv. Genom att ta del av dessa erfarenheter har vi stora möjligheter att finna nygamla lösningar, inse annars oanade samband och, förhoppningsvis, bli bättre människor.

(2) Historia skänker oss fördjupade insikter i världen runt omkring oss. Genom kunskap om historia ser vi betydligt mer av kulturlandskapet än annars: vi inser poängen med, och betydelsen av, gamla hålvägar, borgruiner, gånggrifter, hamnar, prästgårdar, med mera. Det är som med kunskapen om allehanda växter: om vi lär oss deras namn upptäcker vi dem lättare i skog och mark. Vi ser mer av verkligheten.

(3) Historia lär oss att ta ansvar. Den visar att det är vi som bestämmer, inte anonyma massor eller kosmiska krafter. Beslut om krig, fred, äktenskap, migration, uppfinningar, med mera, fattas av individer. Vi har makt. Vi gör skillnad.

(4) Historia är farligt när det missbrukas. Lögner om historia kan nyttjas politiskt, med förfärliga resultat, vilket 1900-talet uppvisade många exempel på. Genom att skaffa oss egna kunskaper om det förflutna kan vi motarbeta lögnerna.

(5) Kunskap om historia och historisk forskning utvecklar vår känsla för källkritik. Vi lär oss att ifrågasätta politikers, andra opinionsbildares och journalisters påståenden.

(6) Historia stärker oss, skänker oss en tydlig identitet i tid och rum. Genom historia inser vi såväl den egna bygdens betydelse som behovet av ständiga kulturmöten. Vi lär oss varför nutiden ser ut som den gör. Kort sagt, vi blir visare.''

1. Visst kan historien ibland hjälpa oss att förstå samtiden, men eftersom varje historisk situation i någon mån är unik kan sökandet efter historiska paralleller lika ofta stjälpa som hjälpa.

2. Och vad exakt är nyttan av gamla hålvägar och gånggrifter?

3. Detta är knappast något som alla historiker skriver under på, eller hur?

4. Här medger jag att du och Harrison har en poäng. Dock tror jag att riskerna med missbruk av historien vanligen överskattas.

5. Det bästa om man vill utveckla sin källkritik är rimligen kunskap om just källkritik. Något historieämnet knappast har monopol på (även om själva termen väl kommer därifrån).

6. Självklart kan historien fylla en funktion som identitetsskapare såväl som förklaringsgrund för varför saker i samtiden är som de är. Så okej, jag antar att du och Harrison får en poäng där också...


Som den ytlige jävel jag är tänker jag dock fortsätta läsa om historien framförallt för att tillfredsställa min nyfikenhet och inget annat.