Kelter vilka var de och vilka blev de?

[Ralf Palmgren]

De första direkt bevisbara spåren efter det indoeuropeiska folk som antropologer, arkeologer och historiker kallar kelter har påträffats i Centraleuropa. Med hjälp av bevarad materiell kultur och rika fornlämningar från Centraleuropa har arkeologerna föreslagit att den förhistoriska hallstattkulturen var en keltisk kultur. Den existerade i Cetraleuropa från ungefär 1000-talet f.Kr. till 400-talet f.Kr. I de arkeologiska utgrävningarna har arkeologerna funnit rikliga mängder med bevarade artefakter som tydligt visar att hallstattkulturen hade handelskontakt med den antika grekiska högkulturen. I flera utgrävda och undersökta gravhögar i Centraleuropa har arkeologerna funnit bland annat forntida lyxvaror som framställts i antikens Grekland.

I slutskedet av den centraleuropeiska hallstattkulturen och i början av den keltiska La Tène-kulturen inträffade en drastisk förändring i den keltiska världen. Under 400-talet f.Kr. verkar kelterna på flera orter ha lämnat ifrån sig sina befästa boställen och börjat expandera den keltiska La Tène-kulturen över stora delar av det antika Europa. Det är dock okänt vad som exakt orsakade den kulturella expansionen. Arkeologerna har dock försökt förklara den kulturella expansionen. Det finns flera förklaringar till varför de keltiska folkvandringarna inleddes. Bland annat keltologen och professorn i europeisk arkeologi vid universitetet i Oxford Barry Cunliffe har föreslagit överbefolkning och sociala inre spänningar bland kelterna som bidragande orsaker.

De keltiska gallerna kom från Gallien och erövrade stora landområden av etruskerna i början av 300-talet f.Kr. Antika romerska legender berättar att den keltiske stamhövdingen Brennus kom med sina galliska krigare, intog och plundrade Rom år 390 f.Kr. eller omkring år 387 f.Kr. Därmed hade stora delar av det nuvarande norra Italien fallit i de keltiska gallernas händer. År 279 f.Kr. skall kelter ha anfallit den antika grekiska helgedomen Delfi. Operationen misslyckades och kelterna skingrades. Romarna försökte erövra Gallien från och med år 125 f.Kr. men först under ledning av Diktator Julius Caesar (46 f.Kr.–44 f.Kr.) lyckades de romerska legionerna på 50-talet f.Kr. besegra gallerna. Därmed blev Gallien en del av det antika romerska riket.

[Dûrion Annûndil]

Antika legender berättar att den keltiska hövdingen Brennus kom med sina galliska krigare från Gallien och erövrade stora landområden av etruskerna i början av 300-talet f.Kr. Enligt romersk tradition skall de keltiska gallerna därefter ha intagit Rom omkring år 390 eller 387 f.Kr. Därmed hade stora delar av det nuvarande norra Italien fallit i de keltiska gallernas händer.

Romarnas legender berättar snarare att galler från Norditalien stötte söderut, och Senonerna under Brennus intog Rom. Brennus är nog snarast en titel, inte ett personnamn. Gallern som dök upp i Grekland senare kallades också Brennus. Traditionen säger att Rom bränndes ner, men arkeologin motsäger att något sådant skett. Man spekulerar i att det kanske rört sig om att keltiska legosoldater vanligtvis rört sig söderut, och att någon skärmytsling överdrivits av romarna.

År 279 f.Kr. skall kelterna därefter ha anfallit den antika grekiska helgedomen Delfi. Operationen misslyckades och kelterna skingrades.

Kanske kan utvecklas att dessa kelter knappast hade någonting att göra med ovanstående kelter annat än till namnet, likt att deras ledare hette Brennus.

Mvh -Dan

[Ralf Palmgren]

Tack Dan för korrigeringen.

Jag kände nog till den antika romerska traditionen men tydligen formulerat mig otydligt i texten ovan. Jag har nu ändrat på texten Kelterna under antiken och hoppas att det är bättre nu.