Kvinnliga krigare?

[Dûrion Annûndil]

Inte osanning: Berreford skriver faktiskt detta

Det vore intressant att veta exakt vad han skriver, och hur han resonerar sig till den ståndpunkten?

[karlfredrik]

Even female warriors existed into historical times and it was not until AD 590 when Colmcille attempt was made to exclude women from warrior society. Even so, the change in status did not immidiately happen ; in AD 697 Adomnàn had to rivive the law and incorporate it with his famous Lex Innocentum which was enacted at the Synod of Birr and which forbade womwn to take up the profession of arms

Peter Berreford Ellis:Celtic Women, Bury St Edmunds 1995 sid 41

These (återgivna fynd av kvinnliga härskargravar med vagnar från 500 f Kr och framåt)and other finds confirm what we know from Greek and Roman sources, and also from later native Celtic sources: that Celtic woman achieved high position in society and could lead their people into battle

Ibid sid 77
Fergus Kelly:A guide to early Irish law, Dublin 1988, är mycket kritisk till sagor och legender om krigande kvinnor, men erkänner att lBretha Cróilge lagtexten har en förteckning över kvinnor viktiga för tuath,klanen, inkluderarar

ben sues srutha coctha for cula

"kvinnan som vänder krigets strömmar" och

rechtaid géill

"den som styr över krigsfångarna" kan syfta på kvinnor i krig
Ellis sid 78
En kvinnlig härförare, Macha Mong Ruadh (Macha den rödhåriga) från 377 omnäms i de irländska annalerna
Ellis sid 79
Sedan nämner Ellis ett antal grekiska och romerska källor. Polybybios nämner keltisk krigardrottning och beskriver hur kvinnorna följer männenut i krigetTeuta Enlikt Plutarchos träffade Polybios personligen krigardrottningen Chiomara, Ortagions fru. Även prästinnan Camma nämns av Plutarchos.
Här föjer ytterligare ett antal keltiska drottningar hos Tacitus med flera.
(Hypotesen om krigardrottningar kan visseligen ifrågasättas men kan knappast betecknas som "osanning")

[Dûrion Annûndil]

Ursäkta det väldigt sena svaret.

Det låter som att Berreford mer beskriver hur besuttna kvinnor alltså kunde vara klan/krigsledare, snarare än rena krigare. Men det är ju naturligtvis inte uteslutet.

Mvh -Dan

[Sensemaker]

Steven Turnbull's bok Samurai Women beskriver några någotsånär historiskt belagda fall av att kvinnor deltagit i strider. Situationerna varierar. I ett fall är det två döttrar till en bonde som dödats av en samurai av misstag och formellt utmanar honom på duell enligt konstens alla regler (sådant här var reglerat under Edo-perioden) där han måste slåss mot två kompetenta motståndare samtidigt som tränat just på och beväpnat sig för just den här situationen. Han blir dödad... ..av bönder... ...kvinnliga bönder... ...varav en är prostituerad... ...inför sin länsherre. Ingen bra död.

Den vanligaste situationen är dock att en borg belägras och att kvinnor, särskilt borgherrens fru, deltar i försvaret. Med undantag för en legendarisk person, jag tror hennes namn var Konoe, är det dock frågan om någotsånär stridstränade människor som slåss i en förtvivlad situation när kriget kommer till dem. Det är alltså inte kvinnliga krigare som söker upp kriget.

Sensemaker

[Dûrion Annûndil]

I ett fall är det två döttrar till en bonde som dödats av en samurai av misstag och formellt utmanar honom på duell enligt konstens alla regler (sådant här var reglerat under Edo-perioden) där han måste slåss mot två kompetenta motståndare samtidigt som tränat just på och beväpnat sig för just den här situationen. Han blir dödad... ..av bönder... ...kvinnliga bönder... ...varav en är prostituerad... ...inför sin länsherre. Ingen bra död.

Kända teaterpjäser är knappast historiskt tillförlitliga. Förutom för Turnbull då då.