Armé och befolkning

[orophin]

Hur stor del av tex Roms befolkning utgjorde alla Legionerna?

Jag vet att detta är väldigt svårt att svara på och att storleken på armén har skiftat under åren, men om ni har några ungefärliga siffor från Rom eller något annat rike under denna tid så får ni gärna skriva det.

[lampros]

En legion var på cirka 5000 man. Och på Augustus tid hade man väl typ 30 legioner?

Hur stor Roms folkmängd var vet jag inte. Hela romarriket kring år noll, kanske 20 miljoner? Vild gissning.

(År noll = under Augustus.)

[Weik]

Enligt Edward Gibbon hade Romarriket som mest 375000 soldater, enligt Frank McLynn 500000. Folkmängden uppskattas till mellan 55 och 65 miljoner.

[wemanuel]

I Rom fanns det 1 000 000 invånare under sena delen av republiken eller? Vilka fler större städer fanns det och hur många invånare hade de?

[Stefan]

En legion var på cirka 5000 man. Och på Augustus tid hade man väl typ 30 legioner?

En fråga är väl också, fanns det andra soldater än de i legionerna? Säg något slags lokalförsvarsstyrkor? Vaktstyrkor?
Privata soldater?? Jag antar att varje rikeman hade sin egen uppsättning palatsvakter och livvakter...

Jag antar vidare att de hade något slags träning för allmänheten. Under kriget mot Hannibal kunde de stampa fram flera fullständiga arméer ur jorden. så snart en armé gick under hade de snart en annan nyuppsatt och marschberedd, i flera omgångar. Min hypotes är att detta tyder på en viss fortlöpande träning: man blev väl inte en fullfjädrad romersk soldat med någon enstaka månads träning.

Uppsättning av nya arméer kan antagligen delvis förklaras av att en stor begränsning var inte nödvändigtvis befolkningsunderlaget, utan kostnaderna. Inte minst kostnaderna för solden OCH för avgångsvederlaget.

[lampros]

En fråga är väl också, fanns det andra soldater än de i legionerna? Säg något slags lokalförsvarsstyrkor? Vaktstyrkor?

Privata soldater?? Jag antar att varje rikeman hade sin egen uppsättning palatsvakter och livvakter...

Jag antar vidare att de hade något slags träning för allmänheten. Under kriget mot Hannibal kunde de stampa fram flera fullständiga arméer ur jorden. så snart en armé gick under hade de snart en annan nyuppsatt och marschberedd, i flera omgångar. Min hypotes är att detta tyder på en viss fortlöpande träning: man blev väl inte en fullfjädrad romersk soldat med någon enstaka månads träning.

Uppsättning av nya arméer kan antagligen delvis förklaras av att en stor begränsning var inte nödvändigtvis befolkningsunderlaget, utan kostnaderna. Inte minst kostnaderna för solden OCH för avgångsvederlaget.

Under republiken hade man allmän värnplikt = "träning för allmänheten". Det betydde att man lätt kunde sätta nya legioner på fötter om någon eller några gått under. 5000 man är rätt lite för en armé, 10-20 000 är mer ordinärt.

Dvs: sände man ut en (1) legion mot en formidabel motståndare (säg en Hannibal) och denna legion besegrades, var det "bara" att mobilisera en eller flera nya legioner. Allmän värnplikt ger ju kadrer att ösa ur.

Rom var ju inte bara staden Rom, man hade sina underlydande som var ålagda att bidra med trupp. Vid besegrandet av sina närmaste grannar stipulerade Rom att den besegrade skulle bidra med just trupp, inte pengar (vilket senare Athen ofta gjorde i sitt imperiebygge, och vi ser ju hur det gick).

"Fortlöpande träning" som Stefan sedan nämner: nja, ett par veckor räckte väl för att skickas i fält. Väl i förbandet fanns väl mer erfarna kamrater.

Privata arméer i form av personliga livvaktsstyrkor, tja, det var väl sådant som kunde förekomma under kejsartiden. Men det var väl uppgifter för pensionerade soldater (typ). Någon reserv i sig kan inte detta ha utgjort. Men privata, det var just vad ARMÉERNA blev under senrepubliken, med förband (legioner) som lydde sin fältherre och inte senaten. Sulla, Marius, Pompejus och Caesars karriärer byggdes av att de betalade solden ur egen ficka, pengar som först lånades och sedan betalades tillbaka efter något lönande fälttåg = en självgående process så att säga.

[jontegrabben]

Man måste ta alla hjälptrupper i beräkning och dessa ökade i kvantitet ju längre tiden gick. I början räckte det med lgeionerna när man slogs på italienska halvön. Men när man mötte mer rörligare fiender vart kavalleri, lättare infanteri och avståndsvapen viktigare och viktigare.

Man kan jämföra med hopliterna som fungerade jättebra i Greklands trånga utrymmen men inte på större ytor. Då kom falangernas mer lättrörliga och bredare formering till nytta. Men hade inte falngerna haft lättare infanteri och kavalleri så hade dom stått sig slätt även dom.

Sedan måste man definiera vilka som räknades som romare. Stora områden var ockuperade eller under ett slags protektorat. Dessa bidrog inte till legionerna men kunde säkerligen bidra till hjälptrupperna.