Kult och offer

[catshaman]

Kult och offer
Prof. Mike Aston är gamlingen i Discoverykanalens TIME TEAM i arkeologi. Han sa vid ett tillfälle att "kult" är en sådan förklaring man tar till när man inte vet. Han kunne ha tillagt att man förväntar sig att experter ska ha svar på allt. Numera har en del blivit ärliga och ödmjuka och erkänner att man ibland inte har ett svar eller måste peka på olika möjligheter.
Min reflektion i sammanhanget är att just gamla "kufer" ger ofta en bra förklaring. Ålderns mognad och de samlade erfarenheterna gör att de dels kan leva sig in i skilda världar, dels har de skickligheten att kunna formulera sig. Det är inget man förvärvar sig på en kafferast.
.
I flera sammanhang har jag påpekat att "Teologisk Fakulteten" har orsakat villovägar och fördröjt rationella förklaringar till förfädernas vardag. Ett vanligt fel är överdriven problematisering och kategorisering som fjärmat vetenskapen från folks vardag då som nu. Man tillämpar vår tids ock kristendomen referensramar på en diametralt motsatt värld med mångfald där en förklaringsmodell ej passar fört exempelvis hela Norden.
.
Här funderar jag över dessa begrepp där jag exempelvis har en förteckning över 22 kända "offermossor" i Danmark. Egentligen är det några få "moser" (danskt ord) som har gett ett större antal fynd från en längre period och där Illerup nära Århus, Jylland är den bäst dokumenterade men inte kontinuerlig deponering.
.
Allt för ofta drar man slutsatser från ett enskilt fall och gör det till regel för en hel tidsålder och ett stort område. Vare sig det gäller moser eller s.k. offer och likfynd ger oss rätt att påstå att det var nån allmän kult. Vi har ingen kristallkula som kan berätta för oss att man kontinuerligt bedrivit offerceremonier vid dessa moser eller nån annanstans heller för den delen.
.
I den "klassiska" litteraturen från Sumer och Indus tredje årtusendet f.Kr. får vi mest veta om vattenoffer. Det skulle väl annars "bli för dyrt" att offra något ätbart eller värdefullt. I de stora kulturländerna fick man ett prästerskap som skaffade sig mat genom att lära folket att offra. I sumeriska litteraturen finns ett stycke där Mångudinnan är förgrymmad därför att hon får de sämsta bitarna av köttet. Mångudinnan var nog prästerskapet i detta fall.
.
I Nordens glesbygder har det i allmänhet ej funnits underlag för tempel och ritual. Vi kan ana oss till att i synnerhet små gummor offrade smör, blod och mjöl i skålgropar som symboliserade öppningen till Moder Jord. Men därifrån är steget långt till organiserad kult För att man ska kunna tala om kult och inkluderande offer förutsätter det att man bedrivit detta i regel minst en gång om året … Induskulturen tycks ha börjar varje tredjedel av året med såväl vattenoffer som eldoffer i tempel.
.
Man måste förmodligen göra flera kategorier av fynden. Exempelvis i Maglemose på Själland har man hitta fyra likadana brakteater som antyder att ägaren varit en "bretwalda" med halsring dvs. ledare för en federation av eriler. Därtill fanns 4 andra brakteater, en stor silverfibula samt några pärlor. Kort sagt en del av en ledare praktutstyr. Eftersom vi vet att erilerna/ herulerna fördrevs ca 500 AD är det naturligt att anta att man här gjort sig av med en ledare. Folket i trakten kunne knappast ta tillvara dessa saker utan att avslöjas på olika sätt.
.
Det finns fler enskilda mossfynd av denna karaktär. På Fyn finns flera fynd från samma tid och där första gissningen är att de gömts undan. En tredje kategori är kanske de mer normala att de funnits i grav eller att ägaren av ett hus har försvunnit, huset brunnit ned eller liknande.
.
De få stora mossorna ser mer ut som en "slutförvaring" dvs. avskrädesplats helt enkelt. Man hade inte bruk för sakerna och mossen är av den naturen att den slukar allt med en gång. Bottnen av en normal mosse har ett lager av flytande växtdelar och kan vara flera meter tjockt. Vi har inget skäl att göra våra förfäder mer primitiva, andliga, magiska, mystiska än vad vi är. Tvärtom talar de flesta fynden för bönder med praktisk och fantasilös läggning.
.
Rent allmänt var det antagligen fredlig även om en del mossor visar att de var avskrädesplats även för vapen. Exempelvis Illerup mose nära Århus visar på flera hundra års bruk som "slutförvaring" vid fyra tillfällen. Vi vill ju gärna tro det värsta och göra förfäderna primitiva så det är naturligt att ett stort fynd från 200-talet överskuggar allt annat. Fynden visar att en flotta på runt 1000 man från Viken/ Bohuslän hade hamnat i slutförvaret eller åtminstone deras vapen.
.
Det är förstås en utomordentlig plats för studier av denna tid. Man har hittat "röda sköldar" vilka förmodligen kommer från Viken som kallas "de röda" i iriska källor och vi har andra antydningar om stambeteckningen, medan själländare och skåningar var vita och svarta. Vi har även brända bosättningar och indikationer på strider i Sydsverige och på Öland och Gotland i mitten av 400-talet.
.
Men det ger inte rätt att generalisera om allmänt krig eller om detta som vardagsmat. Vi får fråga oss om inte största delen av södra Skandinaviens överklass omfattades av en liga/ federation i runt 300 år då man riktade sig mot romarriket och det började från mitten av 200-talet. Det fanns visserligen romersk import före detta men det riktade sig mot danska området.
.
Illerup nära Skanderborg och Århus på Jylland är ett exempel där den stora depositionen gjordes ca 200 och en generation senare en mindre och likaså mindre runt 375 AD och 450 AD. Fynden omfattar 15000 delar och ingen ska inbilla mig att man höll några större ceremonier. Man ville helt enkelt bli av med "skiten" så att inga ungdomar fick för sig att börja leka krig. Så är exempelvis svärden bockade ihop eller annars förstörda.
.
Jag har först nu hittat den underbara sajten och bilderna och får väl lägga ned lite tid på att analysera den. Krigslekar är ej min likör. Det förekommer dock och det gäller att se dess proportioner
http://www.illerup.com/default.htm
På denna URL finns en bit över hundra bilder så att man får en uppfattning om karaktären av de fyra depositionerna
http://www.illerup.com/d/d.htm
Det finns en del artiklar, men tyvärr fungerar bara ett fåtal av de PDF-filer jag skrev ut.
.
Ur texterna har jag hunnit notera att man hittat fynd som är likadana eller kan jämföras med fynd vid Hadrianusvallen mot Skottland där vi vet heruler/ eriler var utkommenderade runt 368 AD. Andra fynd pekar på Tunis där vi vet att en Cimbri-legion fanns runt 400 AD. Det finns fynd från Septimus Severus tid på 200-talet och ett annat från Konstantins tid i början av 300-talet. Just konstantinerna har lämnat mycket spår i brakteaterna och mest på Fyn.
.
Det bästa är rekonstruktionerna av främst hästmunderingen men även krigaren och mannens prylar är rekonstruerade från fynd. Naturligtvis har man bara hunnit analysera lite på ytan och den moderna tekniken kan måhända vrida mer fakta ur fynden man hållit på med i 50 år.
Ha det catshaman

[Livdragon]

Man ville helt enkelt bli av med "skiten" så att inga ungdomar fick för sig att börja leka krig.

Intressant teori med tanke på Tacitus sveasamhälle där vapnen hölls inlåsta.

[Livdragon]

Man ville helt enkelt bli av med "skiten" så att inga ungdomar fick för sig att börja leka krig.

Intressant teori med tanke på Tacitus sveasamhälle där vapnen hölls inlåsta.

Dvs man uppräthöll en viss "vapenkontroll" och från den synpunkten verkar din teori inte helt otrolig.

[catshaman]

Hje Livdragon
Jag hittade Bengt Nordqvists artikel om Finnetorpfynden. Där motiverar han teorin om krigsbyteoffer med Worsåes teori från 1800-talet. Den går i sin tur tillbaka på romaren Orosius (400 e.Kr.)som berättar om kimbrernas beteende runt 110 f.Kr. Vet inte om man kan använda ett sådant exempel där dessa då befann sig på främmande mark. De hade kanske betett sig annorlunda hemma vid. Kan man göra den kopplingen?
.
Det sägs så lite men menar man att man rantat runt med den slagna fiendens ägodelar och hämtat hem dem till sin egen offermosse? I allmänhet kan man inte knyta en sån sak annat än till omgivningen av den lokala fyndplatsen. Utanför börjar spekulationen. Därför blir min slutsats att det bara är en slutgiltig förvaring. Dessa har förekommit åtminstone sen bronsåldern och där man bara kan bevisa depositionen.
.
Man får vara varsam med definitionerna. Om man säger "krigsbyte" menar man att man tar tillvara, medan vi här ser att man städer undan skiten. Efter vad jag förstår fanns i Illerup vapen och lämningar från båda sidor i striden. Där den ena kom sjövägen och den andra hade hästar även om man väl ibland ochså hade hästar med sig i båtarna
.
I Teutoburgerskogen förlustade man sig med de dödade romarna enligt "ryktet från Rom". Å ena sidan säger man att alla slaktades och sen ändock kunne berätta? Dessutom fanns då slaktplatsen rätt orört när man sen fick komma tillbaka och begrava dem.
.
I alla dessa fall är det fråga om spekulation som inte skulle hålla helt i en domstol. Finnetorp är en deponering efter strid, men det ger inte rätt att dra slutsatsen att man höll på att offra krigare varje år eller ens att man annars offrade regelbundet. Man kan bara visa att artefakterna finns. Än så länge är de tekniska dateringsmöjligheterna så vaga att man bara kan skapa relativa teorier/ dateringar.
ha det catshaman
.
PS. Från Illerup har jag har uppdaterat och satt in några slutsatser och bilder på en rekonstruerad "eril / herul"

http://medlem.spray.se/catshaman/s25erilb/0zenit.htm
.
Under "skattfynd" finns ochså en rekonstruerad fotsoldat. I Beowulf nämns "spjutdaner"
http://medlem.spray.se/catshaman/s25eril/03Eriler5.htm