Belägringar

[Användarnamn?]

Hur gjorde anfallsstyrkan en lyckad belägring? Vilka vapen använde man? Lurade man motståndaren? Vann försvararna oftast eller vice versa?

[Belisarius]

Oj, undras om det finns någon sammanställning på alla belägringar som gjorts. Taktiken utvecklades ju med tekniken, en belägring under antiken ser ju inte riktigt ut som en belägring på, säg, 1600-talet.

För anfallarna var det till att ställa upp sig utanför murarna, fram med artilleri (kast- eller krutvapen) och sedan röra sig i riktning nedåt. Man fick gräva sig fram i sicksack-mönster och ha löpgravar emellan, parallellt med muren. I löpgravarna kan man sedan också upprätta skyddade platser för skyttar eller artilleri. Att ta sig igenom försvararnas murar gjordes oftast/helst genom att när man grävt sig fram till muren underminera den. Att värma upp murarna med eldar och sedan kyla dem med vatten för att spräcka stenen var också en metod. Naturligtvis gjorde ju försvararna allt för att förhindra detta, både från sina platser uppe på bröstvärnen och genom utfall inifrån.

På det hela taget är det dock ett oerhört slitigt och kostsamt företag, så det vanligare sättet var (väl?) att skära av försvararna utifrån och sedan helt enkelt vänta ut dem. Den sida som hade den bästa försörjningen av mat etc. var då den som vann. En dåligt planlagd belägring lyckades sällan, även om anfallarna av naturliga skäl lättare kan få tag på färska förråd tar sjukdomar och olyckor också sin tribut, förutom de som krävs i strid.

[Användarnamn?]

Men före artilleriets uppkomst då? Trebucherna var väl rätt bra? Sedan kan man väl med några män springa med stegar och så springer man upp för stegarna, så slaktar man, eller?

[Dûrion Annûndil]

Men före artilleriets uppkomst då? Trebucherna var väl rätt bra? Sedan kan man väl med några män springa med stegar och så springer man upp för stegarna, så slaktar man, eller?

Trebuchen är ju en uppfinning från Medeltiden. Under antiken använda man sig av katapulter, rammar, belägringstorn, stormstegar, underminering av muren och allt vad man kunde hitta på. En stormning är ju dock knappast att föredra om man inte har övertaget, eftersom det blir kostsamt, och om man bara har stormstegar så är ju de som klättrar ganska bra måltavlor under anfallet.

Misslyckade belägringar är ju ganska ovanliga i litteraturen, kanske för att lyckade belägringar är så mycket mer tacksamma att berätta om för segraren (som skriver historien i de flesta fall). En av de mest berömda belägringarna är väl dock belägringen av Syrakusa under Peloponnesiska Kriget mellan Sparta och Athen ("Expeditionen till Syrakusa"). Athenarna misslyckades med belägringen och led ett svidande nederlag, vilket bidrog till Spartas seger i slutändan. Athenarna nyttjade inte några belägringsmaskiner för det företaget, utan man försökte bygga en mur och stänga inne försvararna, och behärska vattnet utanför hamnen med sin flotta.

Alexander den Store sägs vara den som på allvar börjat slå sig in i befästa städer bland grekerna genom att använda belägringsmaskiner. Det hade han dock ärvt av sin far Filip, och i Mellanöstern hade Assyrierna varit framstående inom detta förfarande långt innan. Grekerna verkar dock ha haft något emot att använda sig av belägringmaskiner innan den hellenistiska tiden, utan de svälte ut motståndaren (eller litade på förräderi).

Det finns ju en del lyckade belägringar beskrivna, Alexanders av Tyrus tillexempel - där han byggde en bro ut till staden som var omgärdad av vatten, och romarnas av Massada där de byggde en ramp upp mot klippan. Vem som i verkligheten vann eller förlorade rent statistiskt är ju svårt att få reda på, för belägringar har ju skett under hela antiken, och knappast finns alla beskrivna. Man får nog avgränsa sig till någon period.

Mvh -Dan

[Matua]

Belägrarna har i vissa sammanhang vad jag hört använt sig av en tidig form av biologiska stridsmedel. Detta i form av att man slungade över smittade kroppar över murarna och därmed i bästa fall skapade en epidemi innanför befästningen.

Ett exempel på detta sägs vara när mongolerna slungade över pestsmittade lik in i den Veneziska kolonin på Krimhalvön. Något som iallafall i äldre litteratur sägs lett till att pesten spred sig med flyende fartyg från den belägrade staden och till Syracusa på Sicilien.

[Corsair]

Belägrarna har i vissa sammanhang vad jag hört använt sig av en tidig form av biologiska stridsmedel. Detta i form av att man slungade över smittade kroppar över murarna och därmed i bästa fall skapade en epidemi innanför befästningen.

Ett exempel på detta sägs vara när mongolerna slungade över pestsmittade lik in i den Veneziska kolonin på Krimhalvön. Något som iallafall i äldre litteratur sägs lett till att pesten spred sig med flyende fartyg från den belägrade staden och till Syracusa på Sicilien.

Det är egentligen inte så konstigt att man valde att göra detta. Döda kroppar som låg och ruttnade blev snart en stor smittorisk i det egna lägret, så det var ganska givet att man kom på idén att kasta in ruttnade kadaver och kroppar till fiendelägret. Huruvida man kastade in sina egna soldater betvivlar jag dock; men mentatliteten var ju förvisso väldigt annorlunda under antiken. Normalt sett brukade man dock bränna sina egna kroppar.

[Dûrion Annûndil]

Belägrarna har i vissa sammanhang vad jag hört använt sig av en tidig form av biologiska stridsmedel. Detta i form av att man slungade över smittade kroppar över murarna och därmed i bästa fall skapade en epidemi innanför befästningen.

Ett exempel på detta sägs vara när mongolerna slungade över pestsmittade lik in i den Veneziska kolonin på Krimhalvön. Något som iallafall i äldre litteratur sägs lett till att pesten spred sig med flyende fartyg från den belägrade staden och till Syracusa på Sicilien.

Det är egentligen inte så konstigt att man valde att göra detta. Döda kroppar som låg och ruttnade blev snart en stor smittorisk i det egna lägret, så det var ganska givet att man kom på idén att kasta in ruttnade kadaver och kroppar till fiendelägret. Huruvida man kastade in sina egna soldater betvivlar jag dock; men mentatliteten var ju förvisso väldigt annorlunda under antiken. Normalt sett brukade man dock bränna sina egna kroppar.

Som du säger, knappast kastade man in liken efter egna soldater över muren. En härförare som behandlar sina soldater på det sättet blir knappast populär. Men det beror ju också på hur hären är organiserad - om det finns legosoldater som ingen bryr sig om så kan man väl tänka sig att man kunde göra som man ville med dem. Men det man normalt kastade över murar var ju djurkadaver, eller liken efter fiendesoldater och civila, för att demoralisera de belägrade.

Hur man begravde folk under antiken varierar dock väldeliga, appropå att bränna dem.

Mvh -Dan

[Corsair]

I krig brände man sina döda (åtminstone i europa) då risken fanns för sjukdomar att få grogrund i det egna lägret.

[Stefan]

Ett vanligt knep har varit små åsnor, som då lastades ordentligt med guld och så lät man dem klättra över murarna. Ett av de bästa medlen att erövra en fästning.

"Ingen fästning har murar så höga, att inte en liten åsna lastad med guld inte kan klättra över den" som man brukade säga.

[Dûrion Annûndil]

I krig brände man sina döda (åtminstone i europa) då risken fanns för sjukdomar att få grogrund i det egna lägret.

Över huvud taget är kremering ett vanligt förekommande sätt att begrava sina döda på under antiken. Alltså inte nödvändigtvis för att hindra sjukdomar, utan av tradition. Framåt 400-talet började dock jordbegravningar bli vanliga, även i och med kristendomens intåg i Romarriket.

Mvh -Dan

[Corsair]

I krig brände man sina döda (åtminstone i europa) då risken fanns för sjukdomar att få grogrund i det egna lägret.

Över huvud taget är kremering ett vanligt förekommande sätt att begrava sina döda på under antiken. Alltså inte nödvändigtvis för att hindra sjukdomar, utan av tradition. Framåt 400-talet började dock jordbegravningar bli vanliga, även i och med kristendomens intåg i Romarriket.

Mvh -Dan

Du är verkligen en man med stor kunskap.

[Matua]

Jag skrev väl aldrig att man kastade in sina egna dödade och sårade?
Det är som sagt, att man som fältherre inte blev så populär då. Däremot kunde man ju ta av den befolkning som man dödat och som inte hunnit innanför murarna.

[elRappo]

Ett vanligt knep har varit små åsnor, som då lastades ordentligt med guld och så lät man dem klättra över murarna. Ett av de bästa medlen att erövra en fästning.

"Ingen fästning har murar så höga, att inte en liten åsna lastad med guld inte kan klättra över den" som man brukade säga.

På vilket sätt skulle det hjälpa? Hur klättrar en åsna över en hög mur?

[Stefan]

Ett vanligt knep har varit små åsnor, som då lastades ordentligt med guld och så lät man dem klättra över murarna. Ett av de bästa medlen att erövra en fästning.

"Ingen fästning har murar så höga, att inte en liten åsna lastad med guld inte kan klättra över den" som man brukade säga.

På vilket sätt skulle det hjälpa? Hur klättrar en åsna över en hög mur?

Åsnor är ena duktiga små rackare, skall du veta. Nog kan de klättra alltid, de är oftast stabilare på foten än hästar ser du.

Och om muren är så hög att de inte klarar av att klättra, så får de säkert hjälp av någon innanför murarna. Alla är visserligen inte djurvänner, men folk brukar ju bli som galna om de kan få tag i en åsnelast guld...

Och har man sett till att en laddning guld byter ägare så öppnas ju portarna snart - eller också går befälhavaren med på att dagtinga - beroende vem är det man lyckats muta...

dvs - det citerade talesättet är ett sätt att beskriva mutor, att köpa upp en nyckelperson bland försvararna.

[elRappo]

Ett vanligt knep har varit små åsnor, som då lastades ordentligt med guld och så lät man dem klättra över murarna. Ett av de bästa medlen att erövra en fästning.

"Ingen fästning har murar så höga, att inte en liten åsna lastad med guld inte kan klättra över den" som man brukade säga.

På vilket sätt skulle det hjälpa? Hur klättrar en åsna över en hög mur?

Åsnor är ena duktiga små rackare, skall du veta. Nog kan de klättra alltid, de är oftast stabilare på foten än hästar ser du.

Och om muren är så hög att de inte klarar av att klättra, så får de säkert hjälp av någon innanför murarna. Alla är visserligen inte djurvänner, men folk brukar ju bli som galna om de kan få tag i en åsnelast guld...

Och har man sett till att en laddning guld byter ägare så öppnas ju portarna snart - eller också går befälhavaren med på att dagtinga - beroende vem är det man lyckats muta...

dvs - det citerade talesättet är ett sätt att beskriva mutor, att köpa upp en nyckelperson bland försvararna.

Kan du något konkret exempel på detta?

Finns det många exempel på belägrare som vunnit staden genom mutor?
Det jag kommer att tänka på var när korsfararna intog en stad i det första korståget. Var det Edessa, eller kanske Antiokia. Sen är mitt minne blank, iofs är jag inte så väldigt historisk kunnig.