Hur ställer sig svenska historiker till slaget vid Troja?

Conrad · Inlägg av **Conrad** » 14 mars 2005, 10:32

Det verkar som om den allmänna inställningen bland svenska historiker är att ingenting av det som står i isländska sagor kan användas som historiska källor. Speciellt inte när det handlar om tiden före Olof Skötkonung.

Hur är det då med slaget vid Troja och identifikationen mellan Troja och den plats i nordvästra Turkiet som Schlieman utpekade? Jag misstänker att majoriteten av svenska historiker uppfattar sådant som rena spekulationer.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 14 mars 2005, 10:47

På A kan jag säga att du fått fel uppfattning, eftersom de islänska sagorna används flitigt av religonshistoriker och historiker. Frågan är hur de ska tolkas.

På B kan jag säga att det Troja som Schlieman hittade är allmänt accepterat som Troja i Illiaden. Däremot så var Schlieman tydligen fel ute när han trodde att Troja II var det Troja som Illiaden handlar om, när det senara visat sig att det är troligare att Troja VI är rätt stadsplan (Troja har varit bebyggt länge, och husgrunderna och nya murar ligger på lager på varandra). Området är framgent en arkeologisk utgrävningsplats.

Mvh -Dan

Conrad · Inlägg av **Conrad** » 14 mars 2005, 10:48

Dûrion Annûndil skrev:På A kan jag säga att du fått fel uppfattning, eftersom de islänska sagorna används flitigt av religonshistoriker och historiker. Frågan är hur de ska tolkas.

På B kan jag säga att det Troja som Schlieman hittade är allmänt accepterat som Troja i Illiaden. Däremot så var Schlieman tydligen fel ute när han trodde att Troja II var det Troja som Illiaden handlar om, när det senara visat sig att det är troligare att Troja VI är rätt stadsplan (Troja har varit bebyggt länge, och husgrunderna och nya murar ligger på lager på varandra). Området är framgent en arkeologisk utgrävningsplats.

Mvh -Dan

OK! Tack!

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 14 mars 2005, 10:55

Kan inflika att uppfattningen om Troja och trojanska kriget som en ren saga överdrivits avsevärt. Liksom hur stor del Schliemann hade i upptäckten, han var inte den förste som vare sig pekade ut eller grävde i Hisarlik.

Conrad · Inlägg av **Conrad** » 14 mars 2005, 11:36

Tack igen.

Jag har nog fått helt fel uppfattning genom att bläddra i NE. Artiklarna i den encyklopedin är tydligen inte representativa, utan får väl stå för artikelskrivarens egna uppfattning.

Synd bara att de valde en forskare med en sådan negativ inställning.

no_soul · Inlägg av **no_soul** » 6 juni 2005, 01:43

Hexmaster skrev:Kan inflika att uppfattningen om Troja och trojanska kriget som en ren saga överdrivits avsevärt. Liksom hur stor del Schliemann hade i upptäckten, han var inte den förste som vare sig pekade ut eller grävde i Hisarlik.

Var inte Frank Calvert den första som grävde där? eller är jag helt ute och cyklar nu?

/Karro

Corsair · Inlägg av **Corsair** » 6 juni 2005, 02:06

Frank Calvert var den förste som grävde där efter att ha köpt teorin om att Troja låg i Hisarkil av Charles Maclaren. Men ganska snart tog Calverts pengar slut trots att han gjorde rikliga fynd som stödde hans teori. Schliemann var den mannen som senare studerade Troja närmre och bestämde sig för att tillsammans med Frank Calvert göra rikliga undersökningar av Hisarkil. Schliemann var med andra ord mannen med pengar.

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 6 juni 2005, 13:18

Vet inte om British Museum gjort större tabbar än så, men att neka pengar till Calverts utgrävning av Hisarlik måtte de ångrat tusen gånger om... Hoppas jag.

http://www.faktoider.nu/troja.html

Då kom Schliemann lämpligt nog in i bilden - en arkeologisk dilettant med gott om pengar, som gick att övertyga om att Priamos Troja nog dolde sig inuti den stora kullen. Schliemann for tillbaka till civilisationen och Paris 1868, läste in sig på Troja och Mykene, skrev en bok och korresponderade flitigt med Calvert om arkeologiska frågor. 1870 for han tillbaka till Hisarlik och började en utgrävning i den västra delen av kullen; Calvert hade ordnat tillståndet för detta och lånade dessutom ut en del personal. Från och med denna tidpunkt är historien i princip den välkända.

Om ni vill att folk i framtiden ska få en god bild av er och era göranden så finns det ingen färdighet som är bättre än förmågan att uttrycka sig:

Heuck Allen konstaterar att källmaterialet är svåröverskådligt, på flera sätt; i Schliemanns dagböcker finns elva språk representerade, han var en språkmänniska av rang oavsett allt annat. Han efterlämnade omkring 80.000 brev, det är inte så osannolikt som det kanske låter, många bildade människor från perioden var flitiga korrespondenter. Det som skrivits av Calvert är jämförelsevis mycket blygsamt.