Kärleksstrejk?

[Fiskebat]

Ok då vänder jag mig ytterligare en gång till er som är kunniga om antiken (min kunskap om denna period lyser med sin frånvaro ) men hursom helst så såg jag på en debatt häromdan på SVT:s sjysta program, debatt. Disskusionen handlade om feminism och göran Perssons f.d. fru (va hon nu heter) snackade om någon kärleksstrejk som tydligen kvinnorna i antiken skulle genomfört för att slippa något krig. Detta låter väldigt "skrönigt" men eftersom jag int vet så mycke om antiken så tänkte jag att det var bäst att fråga. Fanns det någon planerad kärleksstrejk från kvinnnornas sida?

/Max

[Johan Ekstrand]

Nja, men det skrevs en komedi som handlade om en kärleksstrejk.
Under ett av de otaliga krigen mella Sparta och Aten tröttnade de grekiska kvinnorna och kärleksstrejkade tills det att kriget avbröts.

Jag är inte någon kunnare av antiken, men att det skulle finnas någon sanning i detta finner jag högst otroligt.

[Lindir]

Det kommer från komedin Lysistrate av Aristofanes.

[Lupus]

Det var en pjäs av Aristofanes som hette Lysistrate som handlade om detta, en komedi i antikens Grekland. Jag reagerade också på kommentaren.


/Puck

Edit: Det var en massa svar på kort tid.

[Johan Ekstrand]

Lysistrate, så var det.

[Djinghis Khan]

Mig veterligen handlar "Lysistrate" om det för antikens greker absurda i att kvinnorna tog kommandot. En moralisk pjäs med budskapet "se hur det går när kvinnor gör som de vill..." lr ngt liknande. Jag tror inte att den har ngn verklighetsförankring

/Mikael

[Hexmaster]

Mig veterligen handlar "Lysistrate" om det för antikens greker absurda i att kvinnorna tog kommandot. En moralisk pjäs med budskapet "se hur det går när kvinnor gör som de vill..." lr ngt liknande.

Den tolkningen har jag inte hört förut. Alla andra verkar överens om att Aristofanes helt står på kvinnornas sida, och att budskapet alltså är det motsatta. Lysistrate är inte den enda pjäs där han kritiserar krig och krigiskhet, domstolar, överdriven rättspatos m.m. Sympatisk man, den där Aristofanes.

Jag tror inte att den har ngn verklighetsförankring

Där är nog alla överens. Bortsett från Annika Barthine, om hon nu verkligen trodde att det inträffat i verkligheten.

(Edit: Det var ju föredettingen Annika det gällde, ingen annan.)

[johane]

på tal om lysistrate, den är faktiskt riktigt rolig... Aristofanes är en av de få kända komiker under antiken som jag har hört talas om, är de någon som vet några andra kända komiker från denna tid??

företen, var det inte så att aristofanes blev åtalad och fick fly från var det nu var han bode??

[Stefan]

[/quote]aristofanes blev åtalad och fick fly från var det nu var han bode??

Om det kan du säkert få veta om du slår upp i ett uppslagsverk!
(skriver detta inte för att jag är spydig, utan för att gardera att jag själv är för lat att slå upp! )


Men dylika olika varianter av landsflykt var vanliga i Grekland. De tillämpades som straff, i rädsla för straff, men faktiskt också som ett omvänd hedersbevisning. Personer, som höll på att bli alltför populära - kunde då utvisas i en hederslandsflykt.
Då fick de ta med sig lite grejor, deras familjeegendomar blev inte konfiskerade, namnet suddades inte ut ur krönikorna och liknande.
Men de kunde alltså inte längre bli invalda med buller och bång in i maktens församlingar.

[Dûrion Annûndil]

på tal om lysistrate, den är faktiskt riktigt rolig... Aristofanes är en av de få kända komiker under antiken som jag har hört talas om, är de någon som vet några andra kända komiker från denna tid??

Det som är bevarat är inte komplett, men fragment finns. Låt mig citera följande:

Under 440-talet f.Kr. vidgades dramatikertävlingarna till att även innefatta komedier. Mest framgångsrik inom denna genre var Aristofanes med satiriska och samtidsanknutna skådespel som "Molnen" (423 f.Kr.), "Lysistrate" (411 f.Kr.) och "Grodorna" (405 f.Kr.). Komeditraditionen fördes vidare av Menandros, som under 300-talet f.Kr. utvecklade den s.k. nya komedin, med ett galleri av fasta rollfigurer och ofta invecklade kärleksintriger. Motiv och typer hos Menandros återkom ungefär hundra år senare hos de romerska komedidiktarna Plautus och Terentius och har efterbildats av dramatiker långt fram i tiden, bl.a. av Shakespeare, Molière, Holberg och Goldoni.
http://www.folkbibliotek.lund.se/html/a ... /drama.htm

Aristofanes komedier är ju bra bevarade till eftervärlden. Men Menandros har vi bara delar av till två eller tre komedier. Romaren Plautus verkar ha plagierat delar från Menandros verk (vilket inte var ovanligt, och som var fullt i sin ordning - kunde anses vara en hyllning till upphovspersonen möjligen) till sina komedier, av vilka så många som 20 finns bevarade (av 130 skrivna totalt). Menandros har som sagt gett idéer till Shakespeare och Molière, och gett upphov till många kända fraser som "Den gudarna älskar dör ung"(av Menandros ursprungligen), "summa summarum", "Gjort är gjort och kan inte göras ogjort". Terentius har bara sex efterlämnade, och gett oss fraser som "Sagt och gjort", "Lyckan står den djärve bi".
Sen finns det okända greker och romare naturligtvis, som Naevius och Ennius, vilka inte lämnat några kompletta verk.
Vanligtvis så känner man till mer okända författare från antiken genom att deras verk omnämns av andra författare.

Om man vill läsa några valda greker och romare, så kan man ju hitta pocketutgåvorna av Grekisk litteratur och Romersk litteratur från bokförlaget Pan väldigt billigt i bokhandeln (mina kostade 35 - 47 kr styck). Eller antagligen på biblioteket också.

Mvh -Dan