Dûrion Annûndil skrev:Den Persiske Katafrakten skrev:Striden vid Zama om jag kommer ihåg det korrekt var ute i en öken. En miljö som är väldigt annorlunda gentemot slagen vid Issus och Gaugamela.
Vad jag kan se så var landskapet ganska likartade vid Issos och Zama: medelhavsklimat, torrt och fattigt på växtlighet, slätter med mer grus än sand. Gaugamela som ligger i Irak är tämligen likadant det med: torr slätt.
Den Persiske Katafrakten skrev:Rom utvecklade många medel som hjälpte mot stridselefanter. Medan det är vida känt att man aldrig låter en kavallerist storma mot en elefant (Självmordsuppdrag eftersom hästar lätt blir upprörda, inte bara i närhet av elefanter men också i närhet av kameler) därför så skrämmer man hellre upp elefanten. Nu vet jag inte så mycket om striden vid Zama (Missvisande namn, striderna i sig var inte vid Zama) men jag vet hur perserna själva utvecklade effektiva sätt att döda egna elefanter om de löpte amok mot de egna trupperna.
Vilka sätt att döda elefanterna hade perserna?
Angående elefanterna, vid Issos hade perserna inga elefanter. Därför är det väl som sagt fel att jämföra med slag där de faktiskt fanns på slagfältet. Vid Gaugamela hade perserna enligt uppgift "högst 15" elefanter, och de gör inte mycket väsen av sig i beskrivningen av slaget till slut. Vad man fått siffran "50" ifrån vet jag inte, för det är verkligen en överdrift. De tillhörde den indiska delen av Darius här, och elefanter användes inte innan dess i krigföringen i den västra delen av perserriket, vilket är anledningen till att de var nya för grekerna. Det var sedan de seleukiska härskarna som började använda indiska elefanter i krigföringen, och det spred sig västerut till även karthagerna (som tämjde afrikanska). Men elefanterna hade en kort storhetsperiod, varefter de försvann i väster eftersom man lärde sig att hantera dem. När väl rädslan för dem försvann så var de inte längre lika effektiva helt enkelt. Romarna lärde sig att anpassa sig efter situationen som alltid, exempelvis genom att träna hästarna att stå ut med dem. Därefter spelade de inte någon avgörande roll i striderna mellan Parther och senare Sassanider, och Bysantinska riket.
Mvh- Dan
Ah, ett simpelt misstag. Det var Gaugamela det gällde. Siffrorna varierar faktiskt. Jag har sett allt från 15 till 50 beroende på källa faktiskt. Jag litar aldrig på en "definitivt given" siffra från dessa tider.
Enligt beskrivningarna så gör dessa vidunder inte mycket väsen ifrån sig, nej. Men Alexander ska ha varit väldigt imponerad av dessa kreaturer. Seleuciderna om något blev senare kända för att ha en ofantlig skvadron av krigselefanter. Ett mycket effektivt sätt att ta kål på en stridselefant är att just ge en "hamout" (Eller elefanttämjaren) ett sticksvärd för att sedan effektivt döda djuret genom att sticka in vapnet i ett mjukt, känsligt parti av bakhuvudet.
Att träna kreatur att stå ut med vissa andra djur är en sann prövning. Jag tvivlar på att man effektivt kunde tämja hästar till en sådan grad att de kan stå ut med elefanter. Jag vet att Araberna utvecklade en dresseringsmetod som gjorde att hästarna stod ut med kamelodören, men från vad jag vet så använde perserna sitt kavalleri så långt bort från elefanterna som effektivt möjligt. Även i Perso-Arabiska krigen vid (Slaget vid Qadesiya) så var dressyren av hästar god nog för Araberna så att häst och kamel kunde användas, men mot de persiska elefanterna så skrämde detta mer eller mindre upp det arabiska kavalleriet.
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Kadisiya
Sant att man började lära sig att handskas med just elefanter allt senare, men att stå framför ett sådant vidunder som löper amok kräver framförallt disciplin. Persien lärde sig tidigt betydelsen av att ha ett sådant vidunder i kavalleriet och därför köpte man upp dessa kreatur i Indien.
Romarna kunde inte förlita sig på användandet av tribulus/caltrop när det gäller elefanter. Dessa vapen var snarare avsedda för kameler som har en annorlunda yta på fötterna. Brinnande svin ska ha varit effektiva mot just elefanter. Att klättra upp för en elefant i en strid är vansinne med tanke på att elefanter mer eller mindre har bågskyttar stationerade.
Fortfarande kan man inte jämföra slagen vid Zama mot Gaugamela. Fastän båda områden var torra så är öknen betydligt mer djävulsk (Klimatet spelar en stor roll). En grässlätt är mycket mer gynnsam för just kavalleri än en livlös öken.
http://folk.uio.no/arnsteio/DBM/minicon ... amela.html
Jag står fast vid att dessa två slag inte bör jämföras fullt ut. Nu vet jag som sagt inte mycket om slaget vid Zama, men här är i alla fall vad jag har hittat.
http://www.barca.fsnet.co.uk/zama.htm
Gee, looks like a desert to me
Sedan har vi Issus (Missförstånd från min sida, men här är iallafall bilden)
http://www.texaschapbookpress.com/chili ... rissus.jpg
Och sedan en karta:
http://www.allempires.com/articles/issos/issos0.gif
Återigen om elefanterna: Man måste inse att betydelsen av dessa kreatur är rent psykologisk. Det går att argumentera om hur så pass effektiva dessa djur var i strid, men när det gäller att effektivt skrämma upp motståndaren, så är det inte mycket som vinner över elefanten i detta område. Sen har vi ju det faktum att Alexander Den Stores erövringar är väldigt glorifierade. Problemet är just det att om man gör filmer som baseras på historiska slag (Slagen vid Issus och Gaugamela må vara glorifierade, men de är utan tvekan historiska) i från just Antikens tid, så blir historiker mer eller mindre de största kritikerna av just sådana filmer. Nu var jag väl sträng i min första kommentar i denna tråd, men jag litar bara inte på det mesta som hellenistiska historiker uppger i sina utsagor. Vad ska jag säga, I'm a man of common sense
