Quiz: Forntiden & Antiken

Casanova · Inlägg av **Casanova** » 18 februari 2004, 16:47

Vad jag kan så var det 7 bröder i staden Efesos som förföljdes för att de var kristna. Då blev de tvungna att gömma sig i en grotta, de somnade i grottan och vaknade upp 200år senare. Sjusovare. Fram till år 1900 var det en helogondag.

Engan · Inlägg av **Engan** » 18 februari 2004, 17:14

Det sågs väl som bevis på att kroppslig återuppståndelse var möjlig, något som debatterades livligt vid den tiden. Theodosius II tror jag det var?

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 18 februari 2004, 18:03

Som kuriosa kan nämnas att de sju bröderna hette Johannes, Constantinus, Maximianus, Malchus, Martianius, Dionysius och Serapion (i latinsk form). Legenden är en kristnad version av en gammal antik folksaga från långt innan kristendomen...

Widsith · Inlägg av **Widsith** » 19 februari 2004, 15:56

Den gnostiska delen av den gryende kristna rörelsen förnekade återuppståndelsen. Theodosius hävdade sig ha träffat de sju sovarna och tog deras återuppvaknande som ett tecken på att återuppståndelsen fanns.

De kristna som före Theodosius hade varit de förföljda blev nu förföljarna, och gnostiker och judar bland andra, råkade illa ut.
Med detta inleds kristenhetens förföljande av oliktänkande, vilket alltså stammar från Theodosius påstående att myten om sjusovarna var sann.

Ett av gnostikernas center fanns i Alexandria i Egypten, och Theodosius beordrade att deras bibliotek skulle förstöras. En "gnostiker fan club" lyckades dock gömma undan några av bibliotekets dokument nära Nag Hammadi. Där hittades de 1945.

Och stafettpinnen går till......Engan!

Engan · Inlägg av **Engan** » 20 februari 2004, 08:38

Då tar vi något ännu mer obskyrt.

Vilken berömd kyrkoman under 300-talet sägs ha översatt hela bibeln till sitt hemspråk utom en enda bok? Vilken bok var detta, och vad sägs ha varit skälet till att just den undantogs?

Bör tilläggas att vi inte vet säkert om detta är sant, eftersom bara en liten del av översättningen bevarats till våra dagar. Ledtrådar kommer om ingen tar det på en gång.

Engan · Inlägg av **Engan** » 22 februari 2004, 19:49

Var den för tråkig, eller för svår? Ledtråd: det finns en berömd handskrift delvis bevarad av delar av denne kyrkomans bibelöversättning, skriven på ett särdeles vackert purpurfärgat pergament med silver- och guldbläck...

Lindir · Inlägg av **Lindir** » 22 februari 2004, 20:48

Åhå, är du inne på Wulfilas översättning till gotiska?

Engan · Inlägg av **Engan** » 22 februari 2004, 21:26

Visst är jag det.

Frågan är då vilken bibelbok Wulfila (eller Ulfilas) sägs ha medvetet låtit bli att översätta till gotiska, och vad anledningen till detta skall ha varit?

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 23 februari 2004, 21:56

Konungaböckerna, eftersom de var alltför våldsamma och kunde ha en förråande inverkan på goterna (enligt kyrkohistorikern Philostorgis).

Engan · Inlägg av **Engan** » 23 februari 2004, 22:12

Japp. Wulfila hade nog en känsla av att hans landsmän var tillräckligt råbarkade och våldsamma utan att dessutom få uppmuntran av bibeln.

Så här i efterhand inser jag att jag kanske var lite vilseledande i att säga "bok" i singular i min fråga. Det finns ju faktiskt två konungaböcker. Men det gick ju bra ändå, uppenbarligen.

Varsågod, Dilbert!

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 25 februari 2004, 21:20

Tack! Följande fråga ger inte ett forntida & antikt svar, men hör kanske ämnesmässigt ändå hemma här. När Mose nedsteg från Sinai berg hade - enligt berättelsen i Andra Mosebok 34:29 - någonting hänt med hans utseende. Detta någonting beskrivs i de senaste svenska bibelöversättningarna som en form av "strålglans" kring hans ansikte, men i den latinska Vulgatan hette det att Mose fått "horn" (cornuta esset facies sua).

Detta har ju inneburit att Mose i konsten inte sällan avbildats med horn, som t.ex. på den kända statyn av Michelangelo.

Frågan hur uttrycket "egentligen" skall tolkas skall inte beröras här. Men en känd svensk författare menade i ett av sina religionshistoriska verk att översättningen "behornad" var riktig: "/d/en gamla gåtan om Moses 'behornade ansikte' torde i detta lilla arbete vara slutgiltigt löst". Hans teori fick också en del uppmärksamhet, även i någon mån internationellt. Vem var författaren (som är betydligt mer känd för sina skönlitterära verk), vad hette boken, och hur ville författaren förklara att Mose uppträdde "behornad"?

Lindir · Inlägg av **Lindir** » 25 februari 2004, 21:27

Dilbert skrev:Vem var författaren (som är betydligt mer känd för sina skönlitterära verk)

Viktor Rydberg ...?

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 25 februari 2004, 21:52

Lindir skrev:Viktor Rydberg ...?

Nej, några decennier yngre och han är nog mer läst än Rydberg idag (möjligen med undantag för Betlehems stjärna och Tomten, då

). Författaren ifråga ogillade för övrigt Viktor Rydberg sedan denne suttit med i juryn som fällde Hjalmar Branting för hädelse, men kom att uppskatta honom desto mer som (kritisk) religionshistoriker:

Författaren ifråga skrev:Först ett tjugutal år senare förde mig mitt religionshistoriska intresse till att läsa detta Viktor Rydbergs vetenskapliga huvudverk [Undersökningar i germanisk mytologi], ett jätteverk av mångsidig lärdom, av stringent tänkande, kritiskt skarpsinne och genial kombination. Jag läste det med en spänning och en njutning, som inga rent skönlitterära böcker i senare år berett mig...

Författaren är dessutom långt mer kritisk än Viktor Rydberg mot kristendomen och Jesusgestalten, som ju den sistnämnde trots sin kritik av kyrkan ville uppfatta som någon sorts "idealgestalt".

Widsith · Inlägg av **Widsith** » 26 februari 2004, 21:05

Dilbert skrev:Vem var författaren (som är betydligt mer känd för sina skönlitterära verk)

August Strindberg......?

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 26 februari 2004, 23:30

Widsith skrev:August Strindberg......?

Nä - även Strindberg väckte denne författares misshag, genom att återvända till någon form av religiös världsbild efter "infernokrisen". Själv var han mer livslångt konsekvent både i sin stilkonst och i sin världsåskådning, tycks det. Mot slutet av sitt liv gjorde han sig även känd som intensiv antinazist. Några ledord: spleen, flanör, ensamhet.