Runor och läskunnighet under vikingatid & medeltid

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
barzam
Medlem
Inlägg: 555
Blev medlem: 29 okt 2002 00:51
Ort: Uppsala

Inlägg av barzam » 12 okt 2003 15:25

På dopfunten i Karleby kyrka (Bohuslän) står det:
orklaski, tyder man chiffret blir det þorbiarn, alltså Torbjörn.

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 849
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 12 okt 2003 23:05

Vad beträffar detta ämne så kan man kanske vända på det hela något. Den yngsta runinskriften som påträffats lär var från Dalarna och är daterad av ristaren själv. Minns jag inte fel står det " Stina gät" alltså "Stina vallade", sedan är det daterat sådär i skiftet mellan18 och 1900 tal. Alltså en vallflicka behärskade konsten att rista runor för ganska jämt 100 år sedan. Strängt taget,varför är det så konstigt att vallflickor kunde det för tusen år sedan?
Christer Samuelsson.

Engan
Medlem
Inlägg: 1035
Blev medlem: 10 okt 2003 11:22

Inlägg av Engan » 13 okt 2003 09:24

Christer Samuelsson skrev:Vad beträffar detta ämne så kan man kanske vända på det hela något. Den yngsta runinskriften som påträffats lär var från Dalarna och är daterad av ristaren själv. Minns jag inte fel står det " Stina gät" alltså "Stina vallade", sedan är det daterat sådär i skiftet mellan18 och 1900 tal. Alltså en vallflicka behärskade konsten att rista runor för ganska jämt 100 år sedan. Strängt taget,varför är det så konstigt att vallflickor kunde det för tusen år sedan?
Christer Samuelsson.
Från Institutionen för nordiska språks webb:
I Älvdalen i Dalarna användes en särskild variant av runinskrift ännu längre. Så sent som år 1900 ristar en flicka in sitt namn, Anna, och ordet gät (vaktade) tillsammans med årtalet. Hon använder vanliga bokstäver men också två runor som hon säkert lärt sig av en äldre släkting. Kanske är detta den sista genuina runinskriften.
Tja, med tanke på att det i så fall var efter folkskolans införande hade Anna förstås fått lära sig läsa och skriva i skolan, något som knappast vallflickor för tusen år sedan hade någon anledning eller möjlighet att få. Och med tanke på göticismen och nationalromantiken skulle det inte förvåna mig det minsta om Stina inte lärt sig runalfabetet i skolan också. Jag vill minnas att jag sett en läsebok för folkskolan som innehöll ett avsnitt om runor. Jag vet med säkerhet att det ingick utbildning i den fornnordiska mytologin i folkskolans läroplan i mitten av artonhundratalet.

Kan meddela att jag gick ut i skogen och med hjälp av hammare och grova spikar hackade in mitt namn i runor på en sten vid typ åtta års ålder. Jag förstår Anna fullständigt. Men jag undrar om hennes (mycket begränsade) runkunskap kom sig av en obruten tradition. Jag är osäker, men visst är det tänkbart.

Vad som är säkert är att hennes situation var i många avseenden helt annorlunda än en vikingatida vallflickas, så jag tror inte man kan dra några slutsatser om folkbildningen och läskunnigheten på vikingatiden av hennes lilla inskription.

Användarvisningsbild
Olof Ekström
Medlem
Inlägg: 585
Blev medlem: 03 sep 2003 15:36
Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland

Inlägg av Olof Ekström » 13 okt 2003 09:47

Jag tror nog att runkunskapen var tämligen folklig och allmän. Inte så att alla kände till den, men något exotiskt eller förbehållet någon utvald krets tror jag inte riktigt på.

Vallflickan har kanske gått i skolan och lärt sig skriva, men att blanda in runor i texten synes mig vara något som kommer av allmänt bruk, något som man ser omkring sig, inte ett eget påfund - hon är väl om jag minns rätt inte heller den första som skriver med runor i det området, utan hör till en rätt omfattande tradition?

Andra som skriver med runor och gör det tydligt från en position i opposition till skolan och de bildade är klottrare i gotländska kyrkor. Den exakta texten minns jag inte men den säger att prästen borde lära sig skriva som folk (dvs med runor) eller något i den stilen. Folkligt så det förslår. Jag tror det ristades mellan 1300-1500, och som sagt i en kyrka på Gotland.

(Jag ska kolla lite faktauppgifter när jag kommer hem om jag kommer ihåg)

Engan
Medlem
Inlägg: 1035
Blev medlem: 10 okt 2003 11:22

Inlägg av Engan » 13 okt 2003 10:15

Hittade lite mer info, förresten.. tyvärr till viss del motsägande information.

Inskriptionen verkar i alla fall lytt bokstavligt

"AAD GÄT 1900"

Vilket tolkas som "Anna Andersdotter vallade 1900".

Alla källor jag hittar på webben är överens om att endast två bokstäver i inskriften är runor. Vilka två det är har jag hittat tre olika bud om. De flesta säger i alla fall att det är "G" och "T" i "gät" som är runor. Om någon hade en bild eller verifierad avskrift av inskriptionen vore det kul. Det vore intressant att se om runorna som användes var genuina älvdalsrunor. I så fall verkar det ju troligt att hon faktiskt lärt sig dem i obruten tradition. Ännu i början av 1700-talet verkar det ju varit hyfsat vanligt att folk i Dalarna kunde älvdalsrunor. Är det däremot vikingatida runor hon använt är det väl troligare att hon lärt sig dem i skolan.

Engan
Medlem
Inlägg: 1035
Blev medlem: 10 okt 2003 11:22

Inlägg av Engan » 13 okt 2003 10:40

Teodric skrev:Jag tror nog att runkunskapen var tämligen folklig och allmän. Inte så att alla kände till den, men något exotiskt eller förbehållet någon utvald krets tror jag inte riktigt på.

Vallflickan har kanske gått i skolan och lärt sig skriva, men att blanda in runor i texten synes mig vara något som kommer av allmänt bruk, något som man ser omkring sig, inte ett eget påfund - hon är väl om jag minns rätt inte heller den första som skriver med runor i det området, utan hör till en rätt omfattande tradition?

Andra som skriver med runor och gör det tydligt från en position i opposition till skolan och de bildade är klottrare i gotländska kyrkor. Den exakta texten minns jag inte men den säger att prästen borde lära sig skriva som folk (dvs med runor) eller något i den stilen. Folkligt så det förslår. Jag tror det ristades mellan 1300-1500, och som sagt i en kyrka på Gotland.

(Jag ska kolla lite faktauppgifter när jag kommer hem om jag kommer ihåg)
Jo både på Gotland och i Älvdalen höll runbruket i sig länge (och inte bara bland klottrare, även bildat folk använde runor och även i "officiella" sammanhang.. brev, gravstenar, inskriptioner över kyrkportar m.m.). Men på 1600-talet tror jag de sista inskrifterna på Gotland gjordes, och i Älvdalen någon gång på 1700-talet (förutom Annas klotter, då). Det är ett rätt rejält hopp till Anna Andersdotter från de sista inskrifterna i övrigt. Hon kan alltså knappast sett älvdalsrunorna omkring sig i allmänt bruk. Snarare var det i så fall någonting hon fått lära sig av en äldre släkting som fortfarande kunde konsten (eller i alla fall delar av den) och förmedlade den som en kuriositet "Här ska du få se hur min farfar skrev på sin tid, inte som du lärt dig i den där nymodiga skolan".

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 849
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 13 okt 2003 16:14

Det var ju dystert detta att jag inte mindes alltsammans korrekt ” AAD gät” skall det vara, jag beklagar detta . Någon Stina var inte inblandad.

Att var tvärsäker på huruvida läsekonsten varit allmän under vikingatid är givetvis vanskligt. men jag tycker ändå man kan skymta en sorts skrivkonst hos gemene man, som faktiskt fortgår genom århundradena. Det finns en grönländsk runsten från 1340 som enbart innehåller runtext. I Norrland någonstans har man i en lada återfunnit en bön ristad i runor den är daterad till tidigt 1700 tal. När vår förste runolog om man nu får kalla honom så, nämligen Johannes Bureus börjar intressera sig för runor får han bege sig till en bonde i Dalarna för att inhämta ABC. Detta sker i slutet av 1500 talet och det lärda och bildade Sverige har glömt runkonsten. Man kan notera att detta skrivsätt är vanligt i Skandinaviens tassemarker mer eller mindre, där man kanske inte brydde sig så mycket om vad eliten i huvudstäderna sysslade med. Det förefaller faktiskt vara en en del av bondekulturen i avlägsna landsändar åtminstone. Det slutar med att Anna Andersdoter gät 1900 Men att alla behärskade konsten att läsa runor är närmast osannolikt, någon gramatik för runskrift existerade såvitt kännt inte, därför skrevs det väl och stavades lite hur som helst. Den första svenska grammatican författades f.ö. av ovan nämda Bureus.

Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
Olof Ekström
Medlem
Inlägg: 585
Blev medlem: 03 sep 2003 15:36
Ort: Bälinge, Uppland och Östergötland

Inlägg av Olof Ekström » 13 okt 2003 16:35

Christer Samuelsson skrev:någon gramatik för runskrift existerade såvitt kännt inte
Heh, glöm inte bort "Runa-ABC" av samme Bureus! ;-) (ingen grammatik, jag vet, men en ABC-bok i alla fall!)

Användarvisningsbild
barzam
Medlem
Inlägg: 555
Blev medlem: 29 okt 2002 00:51
Ort: Uppsala

Inlägg av barzam » 13 okt 2003 19:01

Ristningen är från en slogbod i Gryvleån, Älvdalen. Endast g och ä (i ordet gät) är med runor. Jag har inte hittat någon bild på ristningen.

Engan
Medlem
Inlägg: 1035
Blev medlem: 10 okt 2003 11:22

Inlägg av Engan » 13 okt 2003 19:28

Christer Samuelsson skrev: Att var tvärsäker på huruvida läsekonsten varit allmän under vikingatid är givetvis vanskligt. men jag tycker ändå man kan skymta en sorts skrivkonst hos gemene man, som faktiskt fortgår genom århundradena. Det finns en grönländsk runsten från 1340 som enbart innehåller runtext. I Norrland någonstans har man i en lada återfunnit en bön ristad i runor den är daterad till tidigt 1700 tal. När vår förste runolog om man nu får kalla honom så, nämligen Johannes Bureus börjar intressera sig för runor får han bege sig till en bonde i Dalarna för att inhämta ABC. Detta sker i slutet av 1500 talet och det lärda och bildade Sverige har glömt runkonsten. Man kan notera att detta skrivsätt är vanligt i Skandinaviens tassemarker mer eller mindre, där man kanske inte brydde sig så mycket om vad eliten i huvudstäderna sysslade med. Det förefaller faktiskt vara en en del av bondekulturen i avlägsna landsändar åtminstone. Det slutar med att Anna Andersdoter gät 1900 Men att alla behärskade konsten att läsa runor är närmast osannolikt, någon gramatik för runskrift existerade såvitt kännt inte, därför skrevs det väl och stavades lite hur som helst.
Där kan vi nog vara överens. Tror iofs att Bureus mycket väl kunde hittat någon på Gotland att lära honom, om han letat där.

Jag tror också att runorna varit i ganska allmän kännedom på tusentalet. Annars skulle de inte levat kvar (och fortsatt utvecklas) i så stor omfattning och så länge som de ändå gjorde, efter att de bildade och rika för länge sedan bytt runor mot latinskt alfabet.

Bönen du förmodligen åsyftar är fin (men av någon anledning inte avslutad), och kan hittas på http://www31.brinkster.com/rekar/asarna/runor/32.HTM, där det t.o.m. finns en bild av inskriften.