Riddartjejer
-
Wolfblitzer
- Medlem
- Inlägg: 971
- Blev medlem: 07 okt 2002 15:39
Riddartjejer
hur många kvinnliga riddare fanns det? Jeanne D'arc vet ju all om fast nån mer?
-
hangatyr
- Medlem
- Inlägg: 1425
- Blev medlem: 04 apr 2002 11:38
- Ort: Södertälje
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mar 2002 15:09
- Ort: Stockholm
-
Mr Firpo
- Medlem
- Inlägg: 101
- Blev medlem: 22 feb 2003 15:41
- Ort: Gävle
-
Fahlvik
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 27 okt 2002 22:46
- Ort: Falun
Detta är en artikel jag skrev för ett år sedan och om den är för lång så ber jag om ursäckt och förstår om moderatorerna väljer att avlägsna den.
Kvinnliga krigare brukar antingen betraktas som något erotiskt spännande av pojkarna eller fnysas föraktfullt åt av männen. Hur ligger det till i vår egen historia egentligen? Stridsmaskiner eller våp?
Nu har jag inte tänkt raljera fram och tillbaka mellan olika ståndpunkter utan titta närmar på hur vår egen historia ser ut och om det finns med några kvinnliga krigare överhuvudtaget. För att inte drunkna i uppgiften så har jag valt att begränsa mig till medeltiden och framför allt Europa 1000-1399.
Det finns källor och hänvisningar men man bör behandla dem, så som alla andra historiska källor med stor varsamhet (då de alltid är skrivna med ett syfte).
Riddarordnar.
Vi kan börja med de två riddarordnarna som enbart var öppna för kvinnor. Dessa finns bekräftade från fler olika håll.
Den första är orden de la Hacha, instiftad i Catalonien 1149 av Raymond Berenger greve av Barcelona. De invigda kvinnorna hade på ett avgörande sätt försvarat staden Tortosa från ett Moriskt anfall. Medlemskap innebar att de slapp betala avrad (skatt) de hade också företräde framför män i offentliga sammanhang och rätt att föra sin talan offentligt. Orden dog troligen ut med dess original medlemmar.
Den andra är Den ärorika st. Marias orden. Som instiftades i Italien 1233 och godkändes av påven Alexander IV 1261. Kvinnorna kunde där få titeln militissa som har samma ord grund som orden militär och milis.
Korståg
De första korståget (1096-1099) även kallat folk korståget hade stora mängder kvinnor med men det är svårt att veta i vilken utsträckning de deltog i striderna. Under senare korståg så finns det en stor del adelskvinnor, abbedissor, nunnor och tvätterskor även fast påven har förbjudit det. William greve av Poitiers hade i sitt följe en trupp ”amazoner” som red till häst barbröstade. Även påven Boniface VIII skrev åtskilliga brev om damer från Genoa som var korsfarare. Dock finns det inga litterära källor som verkligen beskriver någon av dessa i strid. Så vårat sökande måste gå vidare.
Fältdamer
En liten ordlek från min sida här tas de kvinnor upp som i vår litterära historia har lett trupper.
Urraca, Drottning av Aragon övertog Leon-Castile när hennes make dog 1094. Hon gifte om sig fyra år senare och ägnade inom kort 13 år att kriga mot sin andra make, Alfonso, för att säkra sin sons arvsrätt från det första äktenskapet. Hon ledde egna arméer i fält.
Teresa Av Portugal, halvsyster till Urraca, var av samma tuffa virke som sin syster ty även hon ledde arméer I fält.
Duchess Gaita av Lombardiet (kanske mer känd som Sichelgaita prinsessa av Lombardiet). Hon dog 1090 och var gift med en normandisk legosoldat och äventyrare. Hon lär ha ridit fullt rustad i strid tillsamman med sin man.
Matilda, Grevinna av Tuscany (även känd som Matilda av Canossa) föddes i Italien 1046. Redan från barnsben fick hon lära sig vapenhantering och bära rustning. Första gången hon gick i strid var vid 15 år ålder vid sin moders sida för att försvara Påven Alexander II intressen. När hennes styvfar, hertig Godfry, dog i nådens år 1069 så tog hon kommandot över hans arméer och ledde dem i strid svingandes sin faders svärd. I tretti år förde hon krig på påvarna Gregory och senare Urbans sida mot Den tyskromerska kejsaren Henry IV. Hon gifte sig två gånger men fick inga barn. På ålderns höst drog hon sig tillbaka till ett Bernedikter kloster, men när en närbelägen stad, Mantua, gjorde uppror, 1114 så hotade hon med att samla en arme och tåga dit. Ett år senare gick denna tuffa dam ur tiden, vid 68 års ålder
Alrude, Grevinna av Bertinoro i Italien lede arméer och bröt belägringen av Aucona, 1172, Hon skall även ha deltagit i flera slag senare.
Petronilla, Grevinna av Leicester tog del av sin mans uppror mot Henry II, 1173. Hon skall ha varit rustad och svingat svärd i strid.
Jeanne av Navarre (1271-1304) härskade i Navarre, Brie och Champagne. Hon var gift med Kung Philip den vacker av Frankrike (samma kung som krossar tempelherre orden). Hon ledde arméer mot Greve de Bar som gjorde revolt mot hennes styre. Hon behöll styranderätten över sina ägor även om hennes klåfingriga make säkert försökte ta över dem bakom kulisserna.
Isobel, Grevinnan av Buchan, 1296-1358 Isobel MacDuff lämnade sin make Earl av Buchan för att strida på Bruces sida (han som har en lepra smittad far i Braveheart) detta gjorde hennes make så rasande att han lät utfästa en belöning för hennes död. När hon tillfångatogs av Edward kung av Englands trupper stängdes hon in i en låda i fyra år innan hon tvingades i kloster.
Även Isabelle av England, 1285?-1313? hustru till Edward II, tog upp vapen mot honom.
Jane, Countess av Montfort, ledde personligen sina trupper mot Charles av Blois vid Hennebonne. Hon ledde också ett sjöslag vid Guernsey. Charles av Blois hustru Jeanne de Penthierre ledde en arme för att frita sin man efter att han blivit tillfångatagen av engelsmännen. Men en annan kvinna, Jeanne de Belleville, vilkens man Charles av Blois hade låtit halshugga ledde trupper som plundrade flera av Charles städer. Hon får sedan tre skepp av Edward III som hon utför diverse piratdåd med mot den franska kungens fartyg.
Jeanne de Danpierre, Grevinnan av Montfort, 1300 - 74. Vid belägringen av Hennebont stred hon i rustning och gjorde utfall från fästningen. Vid en utbrytning anförde hon 300 man och tog sig till Brest. Därifrån återvände hon med en dubbelt så stor styrka. Bara något år senare är hon inblandad i stridigheter till sjös.
Kvinnor som försvarar städer och borgar
Emma, Grevinnan av Norfolk höll borgen i Norwich, under belägringen 1075.
Matilda av Ramsbury, älskarinnan till Biskop Roger av Salisbury ledde försvaret av biskopens fästning i Devizes.
Nicola de la Haye ledde försvaret av Lincolns fästning när rebellerna och Louis, son till den franska kungen, belägrade det 1217. Hon blev även sheriff i Lincolnshire.
I nådens år 1334 försvarade Fru Agnes Randolph, gift med hertigen av Dunbar och March, borgen i Dunbar i mer än fem månader.
Det finns långt många fler som inte nämns vid namn under alla dessa belägringar.
Härskarinnor
Tamara gift med George Bodolyubskin av Kiev, 1187, sände honom senare i exil för hans otrohet. Han gjorde senare ett misslyckat revoltförsök. Hon planerade strategierna och talade till trupperna men ledde dem aldrig i strid, så hennes roll var ungefär den som modärna generaler har.
Kejsarinnan Maud, troligen mer känd som Matilda av Tyskland, grevinna av Anjou, Domina Anglorum, Englands dam, Matilda Augusta och Matilda den gode. Blev inte accepterad som engelsk härskare så hon invaderade England tills hennes son, Henry, fick ärva kronan.
Phillippa av Hainault, drottning till Edward III av England, utnämdes till regent medans han stred i Frankrike. 1346 invaderade hon skottland och tog deras kung David Bruce till fånga.
Margareta av Danmark, 1353-1411 Hon blev härskare över Danmark när hennes son dog, senare så ledde hon trupper mot strategiska nyckelpositioner i Sverige och Norge. Detta resulterar i att hon erbjuds den Norska kronan 1388 och bara ett år senare så tillfångatar hon den svenska kungen och blir då erbjuden den svenska kronan. Hon formar Kalmar unionen, detta gör henne till den mäktigaste av alla Skandinaviens härskare, hon överskuggar män som Gustav den II Adolf och Karl den XII.
Tillslut
Nu kan jag säkert ha tröttat ut en del av er läsare med alla namn och årtal, men för att kunna spräcka fördomarnas mur behövs en hård och solid murbräcka i form av fakta. Jag har bara visat fram de som finns omnämnda och vissa av dem behöver som sagt var inte ha varit inblandade i personlig strid. Men betänk att det som finns skrivet är endast som skummet på ytan jämfört med det stora djupa havet. De damer som omnämns tillhör visserligen överklassen men så är det med all skriven historia under medeltiden. Dessa damer som beskrivs som fagra men ack så sköra damer för den som förläst sig på Ivanhoe känner troligen inte igen dessa bestämda och krävande regenter eller befälhavare. Men så är nog bilden av underdåniga kvinnor som lyder sina män en manlig önskedröm som aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas. För den hand som gungar vaggan styr framtiden. Männen rör bara runt i krukans vatten men när de är borta så slutar det att skvalpa i krukan.
Kvinnliga krigare brukar antingen betraktas som något erotiskt spännande av pojkarna eller fnysas föraktfullt åt av männen. Hur ligger det till i vår egen historia egentligen? Stridsmaskiner eller våp?
Nu har jag inte tänkt raljera fram och tillbaka mellan olika ståndpunkter utan titta närmar på hur vår egen historia ser ut och om det finns med några kvinnliga krigare överhuvudtaget. För att inte drunkna i uppgiften så har jag valt att begränsa mig till medeltiden och framför allt Europa 1000-1399.
Det finns källor och hänvisningar men man bör behandla dem, så som alla andra historiska källor med stor varsamhet (då de alltid är skrivna med ett syfte).
Riddarordnar.
Vi kan börja med de två riddarordnarna som enbart var öppna för kvinnor. Dessa finns bekräftade från fler olika håll.
Den första är orden de la Hacha, instiftad i Catalonien 1149 av Raymond Berenger greve av Barcelona. De invigda kvinnorna hade på ett avgörande sätt försvarat staden Tortosa från ett Moriskt anfall. Medlemskap innebar att de slapp betala avrad (skatt) de hade också företräde framför män i offentliga sammanhang och rätt att föra sin talan offentligt. Orden dog troligen ut med dess original medlemmar.
Den andra är Den ärorika st. Marias orden. Som instiftades i Italien 1233 och godkändes av påven Alexander IV 1261. Kvinnorna kunde där få titeln militissa som har samma ord grund som orden militär och milis.
Korståg
De första korståget (1096-1099) även kallat folk korståget hade stora mängder kvinnor med men det är svårt att veta i vilken utsträckning de deltog i striderna. Under senare korståg så finns det en stor del adelskvinnor, abbedissor, nunnor och tvätterskor även fast påven har förbjudit det. William greve av Poitiers hade i sitt följe en trupp ”amazoner” som red till häst barbröstade. Även påven Boniface VIII skrev åtskilliga brev om damer från Genoa som var korsfarare. Dock finns det inga litterära källor som verkligen beskriver någon av dessa i strid. Så vårat sökande måste gå vidare.
Fältdamer
En liten ordlek från min sida här tas de kvinnor upp som i vår litterära historia har lett trupper.
Urraca, Drottning av Aragon övertog Leon-Castile när hennes make dog 1094. Hon gifte om sig fyra år senare och ägnade inom kort 13 år att kriga mot sin andra make, Alfonso, för att säkra sin sons arvsrätt från det första äktenskapet. Hon ledde egna arméer i fält.
Teresa Av Portugal, halvsyster till Urraca, var av samma tuffa virke som sin syster ty även hon ledde arméer I fält.
Duchess Gaita av Lombardiet (kanske mer känd som Sichelgaita prinsessa av Lombardiet). Hon dog 1090 och var gift med en normandisk legosoldat och äventyrare. Hon lär ha ridit fullt rustad i strid tillsamman med sin man.
Matilda, Grevinna av Tuscany (även känd som Matilda av Canossa) föddes i Italien 1046. Redan från barnsben fick hon lära sig vapenhantering och bära rustning. Första gången hon gick i strid var vid 15 år ålder vid sin moders sida för att försvara Påven Alexander II intressen. När hennes styvfar, hertig Godfry, dog i nådens år 1069 så tog hon kommandot över hans arméer och ledde dem i strid svingandes sin faders svärd. I tretti år förde hon krig på påvarna Gregory och senare Urbans sida mot Den tyskromerska kejsaren Henry IV. Hon gifte sig två gånger men fick inga barn. På ålderns höst drog hon sig tillbaka till ett Bernedikter kloster, men när en närbelägen stad, Mantua, gjorde uppror, 1114 så hotade hon med att samla en arme och tåga dit. Ett år senare gick denna tuffa dam ur tiden, vid 68 års ålder
Alrude, Grevinna av Bertinoro i Italien lede arméer och bröt belägringen av Aucona, 1172, Hon skall även ha deltagit i flera slag senare.
Petronilla, Grevinna av Leicester tog del av sin mans uppror mot Henry II, 1173. Hon skall ha varit rustad och svingat svärd i strid.
Jeanne av Navarre (1271-1304) härskade i Navarre, Brie och Champagne. Hon var gift med Kung Philip den vacker av Frankrike (samma kung som krossar tempelherre orden). Hon ledde arméer mot Greve de Bar som gjorde revolt mot hennes styre. Hon behöll styranderätten över sina ägor även om hennes klåfingriga make säkert försökte ta över dem bakom kulisserna.
Isobel, Grevinnan av Buchan, 1296-1358 Isobel MacDuff lämnade sin make Earl av Buchan för att strida på Bruces sida (han som har en lepra smittad far i Braveheart) detta gjorde hennes make så rasande att han lät utfästa en belöning för hennes död. När hon tillfångatogs av Edward kung av Englands trupper stängdes hon in i en låda i fyra år innan hon tvingades i kloster.
Även Isabelle av England, 1285?-1313? hustru till Edward II, tog upp vapen mot honom.
Jane, Countess av Montfort, ledde personligen sina trupper mot Charles av Blois vid Hennebonne. Hon ledde också ett sjöslag vid Guernsey. Charles av Blois hustru Jeanne de Penthierre ledde en arme för att frita sin man efter att han blivit tillfångatagen av engelsmännen. Men en annan kvinna, Jeanne de Belleville, vilkens man Charles av Blois hade låtit halshugga ledde trupper som plundrade flera av Charles städer. Hon får sedan tre skepp av Edward III som hon utför diverse piratdåd med mot den franska kungens fartyg.
Jeanne de Danpierre, Grevinnan av Montfort, 1300 - 74. Vid belägringen av Hennebont stred hon i rustning och gjorde utfall från fästningen. Vid en utbrytning anförde hon 300 man och tog sig till Brest. Därifrån återvände hon med en dubbelt så stor styrka. Bara något år senare är hon inblandad i stridigheter till sjös.
Kvinnor som försvarar städer och borgar
Emma, Grevinnan av Norfolk höll borgen i Norwich, under belägringen 1075.
Matilda av Ramsbury, älskarinnan till Biskop Roger av Salisbury ledde försvaret av biskopens fästning i Devizes.
Nicola de la Haye ledde försvaret av Lincolns fästning när rebellerna och Louis, son till den franska kungen, belägrade det 1217. Hon blev även sheriff i Lincolnshire.
I nådens år 1334 försvarade Fru Agnes Randolph, gift med hertigen av Dunbar och March, borgen i Dunbar i mer än fem månader.
Det finns långt många fler som inte nämns vid namn under alla dessa belägringar.
Härskarinnor
Tamara gift med George Bodolyubskin av Kiev, 1187, sände honom senare i exil för hans otrohet. Han gjorde senare ett misslyckat revoltförsök. Hon planerade strategierna och talade till trupperna men ledde dem aldrig i strid, så hennes roll var ungefär den som modärna generaler har.
Kejsarinnan Maud, troligen mer känd som Matilda av Tyskland, grevinna av Anjou, Domina Anglorum, Englands dam, Matilda Augusta och Matilda den gode. Blev inte accepterad som engelsk härskare så hon invaderade England tills hennes son, Henry, fick ärva kronan.
Phillippa av Hainault, drottning till Edward III av England, utnämdes till regent medans han stred i Frankrike. 1346 invaderade hon skottland och tog deras kung David Bruce till fånga.
Margareta av Danmark, 1353-1411 Hon blev härskare över Danmark när hennes son dog, senare så ledde hon trupper mot strategiska nyckelpositioner i Sverige och Norge. Detta resulterar i att hon erbjuds den Norska kronan 1388 och bara ett år senare så tillfångatar hon den svenska kungen och blir då erbjuden den svenska kronan. Hon formar Kalmar unionen, detta gör henne till den mäktigaste av alla Skandinaviens härskare, hon överskuggar män som Gustav den II Adolf och Karl den XII.
Tillslut
Nu kan jag säkert ha tröttat ut en del av er läsare med alla namn och årtal, men för att kunna spräcka fördomarnas mur behövs en hård och solid murbräcka i form av fakta. Jag har bara visat fram de som finns omnämnda och vissa av dem behöver som sagt var inte ha varit inblandade i personlig strid. Men betänk att det som finns skrivet är endast som skummet på ytan jämfört med det stora djupa havet. De damer som omnämns tillhör visserligen överklassen men så är det med all skriven historia under medeltiden. Dessa damer som beskrivs som fagra men ack så sköra damer för den som förläst sig på Ivanhoe känner troligen inte igen dessa bestämda och krävande regenter eller befälhavare. Men så är nog bilden av underdåniga kvinnor som lyder sina män en manlig önskedröm som aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas. För den hand som gungar vaggan styr framtiden. Männen rör bara runt i krukans vatten men när de är borta så slutar det att skvalpa i krukan.
Senast redigerad av 2 Fahlvik, redigerad totalt 14 gång.
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mar 2002 17:55
- Ort: Helsingborg
-
Wolfblitzer
- Medlem
- Inlägg: 971
- Blev medlem: 07 okt 2002 15:39
-
Fahlvik
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 27 okt 2002 22:46
- Ort: Falun
-
Fahlvik
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 27 okt 2002 22:46
- Ort: Falun
-
Ja77
- Medlem
- Inlägg: 1971
- Blev medlem: 19 mar 2003 08:03
- Ort: Skåne
Intresant läsning
Intresant läsning, bra jobbat (skrivit) Fahlvik.....
-
hangatyr
- Medlem
- Inlägg: 1425
- Blev medlem: 04 apr 2002 11:38
- Ort: Södertälje
-
Örjan
- Medlem
- Inlägg: 1698
- Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
- Ort: Gustavsberg
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mar 2002 15:09
- Ort: Stockholm
-
Dan Koehl
- Medlem
- Inlägg: 1400
- Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
- Ort: Phnom Penh
markgrevinnan Matilda
Hittade dag en spännade kvinna, den italienska markgrevinnan Matilda, en av de få kvinnor (tillsammans med drottning Kristina) som är begravd i St. Peterskyrkan i Rom. Spana på henne! / Dan
-
Fahlvik
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 27 okt 2002 22:46
- Ort: Falun