Sankt Henrik?

[Sören F]

Jag fängslas alltmer av youtubes många historieinslag med alltmer standardiserade animerade kartor till, nu senast såg jag ett om korstågen, med betoning på de nordliga: https://www.youtube.com/watch?v=N08OyMXmNo0

Och trots uppvuxen i Uppsala hörde jag därmed för första gången om "bishop Henry of Uppsala" som jag så läste in mig lite på: betydligt mer känd i Finland, som Sankt Henrik, och fick förvånas över att inte minsta gata i hela Sverige uppkallats efter honom (enl google maps). Ok, hans själva existens kan visst ifrågasättas, men det har tydligen inte varit så avgörande i Finland. Detta som litet tips till uppsalapolitiker/gatunamngivare.

Hans samtida Sankt Erik har åtminstone sitt torg, med sin källa, i Uppsala, och i Stockholm ännu mer.

[a81]

På engelska Wikipedia finns en intressant notering om sankt Henrik (Henry):

...was a medieval English clergyman. He came to Sweden with Cardinal Nicholas Breakspeare in 1153 and was most likely designated to be the new Archbishop of Uppsala, but the independent church province of Sweden could only be established in 1164 after the civil war, and Henry would have been sent to organize the Church in Finland...

Och det här kan man läsa om Nicholas Breakspeare (ca 1100-1159) = påve Hadrianus IV (1154-1159):

Breakspear upphöjdes 1146 till kardinalbiskop av Albano och sändes 1152 av Eugenius III som legat till Norden för att ordna Sveriges och Norges kyrkliga förhållanden. Han besökte först Norge, varmed han inrättade ärkebiskopsstolen i Nidaros stift 1152, som han konsekrerade till Olav den helige. I Sverige lyckades han inte lösa frågan om att upprätta en ny ärkebiskopsstol; däremot lyckades han på ett möte i Linköping fastslå svenskarnas skyldighet att betala peterspenning.

[Sören F]

..och läser jag vidare på samma wikisida så dyker fler gamla minnen upp: en annan tidig biskop hette Valerius, tydligen bakom ett tidigare namn, tror jag mig minnas, på självaste Norbyvägen, Valeriusvägen, innan den bytte namn nog nån gång när jag måste varit bra liten - 60-talet. (Ev har också Henrik haft någon väg i Uppsala tidigare?) Så det har snarare varit en trend inom namngivning, denna: inga gamla biskopar.

[koroshiya]

Det här påvebrevet från år 1209 kan kanske roa.

Innocentius III skriver om att skaka fram en biskop för Finland.

Nam cum propter novellam plantationem & ejusdem regionis hominum pertinaciam ac loci etiam intemperiem electus ibidem non ad honorem assumptus sed expositus martyrio reputetur, nullus fere ad illius regimen sedis aspirat nisi qui divini verbi zelo succensus pati exoptat pro Christi nomine cruciatus.

Ungefär, ty dit blir man vald, inte som en ärebetygelse, utan för att bli martyr. Därför vill nästan ingen bli biskop där, utom de som, upptända av nit för det gudomliga ordet, vill lida tortyr för Kristi namn.

Nu hade de dock en kandidat som var villig, och redan jobbade där, men han var oäkting. Så ärkebiskopen i Lund hade frågat om det gick bra att ha honom som biskop, och Innocentius svarar att det gör det. Han avslutar brevet med:

För även om alla dygder är värda att belönas, kröns endast uthållighet.

https://sok.riksarkivet.se/sdhk/?Endast ... b=post#tab

Henrik är väl mer eller mindre nationalhelgon i Finland, och skall ha slagits ihjäl av en som hette Lalli, för att han hade tagit varor från Lallis gård.

Om han har funnits - vem vet. Men säkert fanns det de som inte ville ha någon organiserad kyrklig överhet.

[Patrik Öbrink]

Helgonkulten kring S:t Henrik var ganska utbredd under medeltiden. Mest i Mälardalen och sydvästra Finland men så långt söderut som Växjö och Hestra finns belägg för en kult.

henrik.jpg

[Ördög]

Historikern Tuomas Heikkilä, professor vid Helsingfors universitet och före detta chef för Finlands Rom-institut Villa Lante, gav 2005 ut en riktig tegelsten om Henrik. Den finns också i svensk översätttning.



https://www.sls.fi/publications/sankt-henrikslegenden/

Sankt Henrik var ett av de gemensamma rikshelgonen i det medeltida Sverige och har kommit att betraktas som Finlands nationalhelgon. Tuomas Heikkilä undersöker här vad man kan veta om S:t Henrik, utgående från bevarade medeltida källor. Han har gått igenom alla kända manuskript till Sankt Henrikslegenden, därtill de medeltida Henriksskulpturerna och -målningarna i dagens Finland och Sverige. Samtidigt beskrivs historieskrivningens tradition kring det första korståget och Finlands införlivande med Sverige. Boken innehåller också beskrivningar av samtliga kända manuskript samt en textkritisk utgåva av själva legenden. Den prisbelönade boken utkom på finska 2006.

För tre år sedan presenterade Heikkilä en lika diger uppföljare, som handlade om biskopens baneman. Den finns inte översatt till svenska, men titeln betyder Lalli - Nationalmördarens porträtt. Där får man veta hur minnet av Lalli har levt genom århundradena, och hur han framställts både som en kallblodig och lättkränkt förbrytare och som en nationalhjälte som försvarade sin hembygd och sitt folks urgamla frihet mot snikna främmande erövrare.



Några texter om legenden och om Heikkiläs böcker.

Finlands nationalhelgon under luppen
https://signum.se/artikelarkiv/finlands ... er-luppen/

Sankt Henrikslegenden är ett omfattande arbete kring en ganska liten kärna, och det är utan tvivel standardverket för vår kunskap om Finlands skyddshelgon. Det kan sägas att Heikkilä inte har mycket sinne för hur helgonkulten fungerade i praktiken och dess roll inom den katolska kyrkan. Man märker den protestantiske forskarens förundran över medeltidens egendomliga föreställningsvärld, men det hindrar inte att hans resultat är välgrundade och övertygande.

Finland’s patron saint, rediscovered
https://www.catholicworldreport.com/201 ... iscovered/

With the advent of the Reformation and, even more significantly, the subsequent rise of Romanticism and of nationalist movements, the figure of Lalli grew more prominent, until there was a sort of role-reversal: whereas since the Middle Ages St. Henrik had been seen as the champion of evangelization and civilization, with Lalli representing backwardness and paganism, now Lalli was being celebrated as a defender of fundamental traits of the Finnish character—such as unyielding firmness and loyalty to tradition—against what were regarded as the foreign influences brought in by St. Henrik. This interpretation was particularly potent amid the nationalist movements of early-20th century Finland, which won its independence from Moscow in December 1917.

Är allt bara påhitt?
https://katternodigital.fi/article/ar-a ... ?pages=all

Tuomas Heikkilä visar ingen sentimentalitet i sin analys av S:t Henrikslegenden. Helgontron var det viktigaste inslaget i den medeltida folkliga religiositeten, och bland alla hundratals helgon inom den katolska kyrkan fanns i Finland behov av ett eget, lokalt förankrat helgon. Inte heller Henrikslegenden som sådan sticker ut, utan följer standardupplägget för sin typ av berättelser.

Tuomas Heikkilä kommenterar saken så att ”för den moderne finländaren har S:t Henrik varit en så exotisk, spännande och enastående gestalt att man har velat se honom som lika exceptionell också under medeltiden […] Det är beklagligt att denna okritiska uppfattning som inte ifrågasätter källornas utsagor verkar ha slagit rot på ett besvärande sätt, både i det allmänna medvetandet och i det kollektiva minnet, och även i allmänna framställningar med vetenskaplig ambition.”

Ett annat exempel på hur berättelser återanvänds är den om Lallis död, efter att han förföljts av möss. Samma berättelse, Mäuseturm, är känd från Tyskland och handlar i en version om ärkebiskopen i Mainz, Hatto II (i ämbetet 968–970), som under en hungersnöd vägrade ge svältande människor hjälp ur sina stora sädesförråd. Enligt berättelsen lät han stänga in tiggarna i en lada, som en av hans kumpaner sedan tände på, varvid ärkebiskopen ska ha kommenterat skriken från de döende människorna med orden: ”Hör ni, hur kornmössen piper?”

Precis då vällde tusentals möss fram från alla vrår och tvingade ärkebiskopen till flykt med en båt längs den intillflytande floden Rhen, där han på en ö i floden stängde in sig i ett torn, vilket dock inte hindrade mössen från att äta upp honom levande.

[koroshiya]

Tack Ördög.

Den där forskaren verkar ha ett passande efternamn för att studera ämnet. Inte för att jag förstår det exakt.