Kungariket Hwicce

[koroshiya]

De tidigare kan nog ha handlat där och även tjänstgjort i romerska förband.

Franker och saxare bör ha plundrat i England och Frankrike redan på 200-talet, för det dyker upp nya fort längs kusten och en Eutropius beskriver räder runt år 280, men då på sydsidan av kanalen. I slutet av 300-talet dyker det upp en Comes Litoris Saxonici per Britanniam, som har den titeln för att saxarna plundrar, eller har fått mark i England av Rom. Men det är inte förrän på 400-talet man finner utbredda saxiska bosättningar i England. Tämligen säkert fanns det då också skandinaver bland de germaner som dök upp.

[Markus Holst]

Bjöd man in angler och saxare? Var det inte ett angrepp med vapen i hand?

[Davian]

Det är svårt att säga. Det är lite av varje. Myten säger ungefär att efter romarna lämnade Brittanien började rövare och banditer härja precis överallt eftersom det inte längre fanns några krigare eller soldater kvar. Därför bjöd man in folk man visste var duktiga på att slåss och erbjöd dom att bo i området och sånt mot att de slog ihjäl banditerna och erbjöd skydd för folket. Men efter ett tag vände de på steken och använde sina vapen för att ta makten.

Verkligheten var nog lite av varje. Angler och Saxare har troligen funnits i Britannien under hela romarriket och haft kontakter, familjer, släkt, vänner mm där. Och en del som kom över var krigare som skyddade folk, en del som kom över var rena banditer, andra bönder mm.

Man har gjort en hel del DNA-undersökningar på ämnet och om jag inte minns fel visar det sig att anglerna och saxarnas "övertagande" av England sker gradvis under lång tid, många decennier. Vi har dessutom en stor brist på spår av våld från den här tiden. Väldigt få brända städer och hus, få skelett som är ihjäldödade på våldsamt vis osv. Men o andra sidan har vi ganska få spår av den tiden överlag, den angelska kulturen spred sig väldigt fort över britannien och man bytte språk relativt kvickt.

Det kan ju betyda snabb erövring med våld men också snabb erövring utan våld, eller att alla britter ville ha angelsk och saxiskt överhet för att skydda sig mot våldsamma räder osv.

[koroshiya]

Här är en karta till som kan vara intressant. Den visar både britanniska och engelska kungadömen år 600.

uk600.png

Något eller några riken saknas kanske. Bland annat borde nog Magonsæte inte finnas. Någonstans i det området fanns istället Pengwern, ett keltiskt kungadöme. Elmet blev en del av Northumbria senast år 627, och Rheged erövrades senast år 730. Wessex styrde östra Dumnonia ungefär samtidigt, men Kernow (Cornwall) fanns till kanske år 870.

Norr om kartan fanns ett mäktigare rike, Ystrad Clud (Strathclyde). Det - liksom Elmet och Rheged - var en del av Yr Hen Ogledd (Det Gamla Norr), och fanns till 1030. När vikingarna dök upp expanderade det också. På kartan är det år 940.

Strathclyde-940-AD.png

Dessa folk från Kernow, Wales och till Ystrad Clud pratade samma språk och ansåg sig tillhöra samma grupp.

Frågan om hur lång tid det tog att erövra England får därför olika svar beroende på när man börjar och slutar. Kent föll år 456. Sussex fanns runt år 510, Essex 550, Bernicia och Deira runt år 560 och East Anglia 575. 627-575 är ca. 50 år, men 870-456 är över 400 år. Ortnamnsforskare tycker sig se en period på ca. 200 år, bland annat genom att studera namn på vattendrag. Ju längre västerut man kommer desto färre engelska namn finns det.

För språken har man pratat om tre generationer för dem att försvinna. Det blir väl kanske ca. 125 år om de som föds om 75 år lever tills de är 50. Men det där stämmer inte riktigt för delar av nordväst, där det inte fanns så många nykomlingar.

Och kollar man på Magonsæte, finns där i princip inga lämningar av några anglosaxiska bosättningar, ändå skall det ha varit ett litet sådant kungadöme. DNA-profilerna visar också en gradvis skillnad från öst till väst.

Vad som har hänt är att det engelska på något sätt fick högre status, kanske efter diverse slag, och det kan ha fått styrande kelter att byta kultur och namn. Sådant hände i Frankerriket, där latinska herremän kunde få sig frankiska namn. Tittar man närmare på härskare märker man också att en del har namn som tycks säga att de inte var anglosaxare från början. Magonsæte hade en som hette Merewalh, som betyder ungefär Berömd Walesare. Wessex grundare Cerdic har ett keltiskt namn, och på 600-talet fanns där en kung Cædwalla, som kommer från walesiskan. Namnet betyder, den som leder i strid.

Man skall inte heller överdriva motsättningar. Oswiu av Northumbria gifte sig med en prinsessa från Rheged som hette Rieinmelth, runt år 638. Det är möjligt att Oswiu på ett fredligt sätt sedan fick makten också i Rheged. Och förstås måste sådant ha hänt flera/många gånger på olika nivåer.

Jo, och enligt de texter vi har blev germanerna inbjudna. Sedan blev det bråk mellan kung Vortigern och dem. Efter ett slag skulle man prata fred, men saxarna hade med sig sina saxar. Under förhandlingen skall deras ledare, Hengest, ha ropat "nimath eowra seaxas", och så började de hugga ihjäl Vortigerns folk. Både Gildas och Beda skriver om det här. Men är det sant? Saxarnas ledare skall ha haft namnen Hengest och Horsa (Hingst och Häst), och många menar idag att de aldrig fanns, men den bakomliggande berättelsen kan ändå vara rätt så sann.

[Davian]

Jag tror allt är sant samdidigt om den saxiska invasionen. Jag tror bara att det är tidsperioden som är svår att få in för de gamla krönikörerna. De beskrev en långsam process men med vädigt högt tempo så att säga. Det som kanske tog 100 år tog i deras berättelse bara något decennie typ.

[koroshiya]

Jag skulle skriva lite om de diplom som finns kvar. De är inte fler än ett dussin eller så, och eftersom de är korta så kan jag kopiera in texten.

I princip alla som är något intresserade av historia vet att det finns förfalskade dokument, och det finns förstås också medeltida förfalskningar. Det finns också de som är förändrade, där man har utgått ifrån ett original, men kanske ändrat några datum eller annat. Sådana knep tog man till för att vinna i rättstvister och det gjorde med tiden också att det växte fram textkritik, som utgjorde en viktig del i skapandet av historia som ett modernt ämne. Diplomen är ordnade efter förmodat årtal, och de har alla ett Sawyernummer - efter historikern Peter Sawyer som var galen nog att försöka katalogisera dem alla.

Sägas skall också att Hwicce förekommer i andra diplom. Det blev ju tidigt ett underkungadöme under Mercia, och därför förekommer Hwicce och dess kungar i diplom utfärdade av Mercias kungar.

Nu kör vi.

S. 51. År 676. En förfalskning eller en omskriven text. Kung Osric ger 100 hides till ett nunnekloster i Bath.

En hide var deras skattmått, och en hide förmodades kunna föda en familj. Ordet handlar inte om hudar, utan är besläktat med vårt ord hjon, som i hjonelag bland annat. I gammalengelskan fanns ordet hiwan, för familj eller hushåll. Förmodligen är det inte rätt av ett ytmått, utan bygger först på förmåga att föda folk och för de styrande att kunna ta ut skatt. Man skulle få ungefär ett pund från en hide, men det togs väl oftast ut som olika födoämnen. En hide skulle också skicka en människa på olika vaktuppdrag och liknande. Fem hides skulle räcka till att ställa upp en som slogs i uppbådet. 100 hides är en betydande gåva.

S.52. År 680. Förfalskning, kanske efter ett original. Kung Oshere ger 30 hides till munken Frithuwald.

S.53. År 693. Oshere ger 15 hides till abbedissan Cuthswith.

Kopierar in hela klabbet för att man skall få en bättre bild över dessa dokument, men det kan räcka med några exempel på vittneslistor.

+ In nomine domini Jhesu Christi . Omnia enim , ut ait apostolus , quæ videntur temporalia sunt quæ autem non videntur æterna sunt . Pro qua re ego Oshere rex Huiccorum pro remedio animæ meæ , cum Ædilheardo filio meo , dabo terram quæ dicitur Penitanham quindecim tributariorum cum dylla uuidu cassatas consentiente comite meo Cutberhto , ad construendum monasterium Cutsuidæ abbatissæ cum campis sylvisque cum piscariis pratisque et cum omnibus . . . . aris quæ ad eam sunt pertinentia hanc cum omnibus his jure possidendam in perpetuum perdonabo .

+ Ego Oshere supradictus rex consentiens et subscripsi signum salutare .
+ Ego Ædilhard consentiens et subscripsi .
+ Ego Ediluuard consentiens et subscripsi .
+ Ego Ædilberht consentiens et subscripsi . ,
+ Ego Edilric consentiens subscripsi .
+ Ego Osuuido consentiens et subscripsi .
+ Ego Oftoforis episcopus consentiens propria manu signum conscripsi .
+ Ego Edilredus consentiens .
+ Ego Berehtuualdus archiepiscopus consentiens subscripsi .
+ Ego Uuilfridus episcopus consentiens subscripsi .
+ Ego Headda episcopus consentiens subscripsi .
+ Ego Tyrtel episcopus consentiens subscripsi .
+ Ego . . . . de episcopus consentiens subscripsi .
+ Ego Beduuin episcopus consentiens subscripsi .
+ Ego Gebmund episcopus consentiens subscripsi .
+ Ego Alricus episcopus consensi et subscripsi .
+ Ego Cuiniricus consensi et subscripsi .
+ Ego Pehthætius consensi et subscripsi .

Si quis hanc donationem minuetur sciat se redditurum rationem in die judicii , et partem ejus esse cum peccatoribus et cum Juda traditore cruciciatus sine fine in inferno cum diabulo.

S. 54. År 706. Förfalskning, men har nog några sanningar i sig. Underkung Æthelweard ger 12 hides till biskop Ecgwine.

S. 55. År 757. Förmodligen förfalskning. Underkungarna Eanberht, Uhtred och Ealdred ger biskop Milred 30 hides.

S. 63. År 757? Ealdred ger 3 hides till Beornheard, vilket hans bror Uhtred och kung Offa av Mercia ger sitt medgivande till.

+ In nomine domini nostri Jhesu Christi mundi salvatoris . Nihil intulimus in hunc mundum verum nec auferre quid possumus . Idcirco terrenis et caducis cælestis patriæ præmia mercanda sunt . Qua de re ego Aldred cum consensu et licentia Offani regis Merciorum et Uhtredi germani mei . pro redemptione animæ meæ et pro spe salutis æternæ . Terram trium cassatorum in loco qui dicitur Huntena tun . cum omnibus sibi adjacentibus rebus et rectis hiis omnibus in silvis in campo Beornheardo comita meo digno prætio insuper ab eo suscepto in jus proprium libenter pro domino largitus sum. Si autem quod absit quis avaritiæ spiritu infectus hanc donationem . quam cum conscientia et promissu Offani regis Merciorum et Uhtredi fratris mei minuere temptaverit . ponet Deus partem ejus cum Juda infideli traditore . Si autem quis benivolo animo instinctus augere voluerit . augeat Deus partem illius in paradiso . cum fideli latrone qui meruit audire . 'Hodie mecum eris in paradiso' . Signa autem et nomen consentientibus et conscribentibus hic infra adnotabo .

Noterbart här är att Offa står först bland vittnena, sedan kommer en biskop Milred, och först därefter Uhtred.

S. 56. År 759. Underkungarna Eanberht, Uhtred och Ealdred ger abbot Headda 10 hides. Offa ger sitt tillstånd.

+ In nomine domini nostri Jhesu Christi salvat[oris] nihil intulimus in hunc mundum verum nec auferre quid possumus idcirco terrenis ac caducis æterna et cælestis patriæ præmia mercanda sunt .Quapropter . cum licentia et permissione piissimi regis Offan Merciorum . nos tres germani uno patre editi . Eanberht atque Uhctred necnon et Aldred prætio redemptionis animæ nostræ non ignorantes in futuro prodesse si quid Christi membris libenter inpendimus . donavimus tibi Headda abbas . terram juris nostri decem cassatorum . æt Onnanforda confiniæ tamen ejusdem terræ . ab australi plaga Uuisleag . ab occidente Rindburna , a septemtrionale Meosgelegeo; ab oriente vero Onnanduun cum campis silvis pratis pascuis cum omnibus ad se pertinentibus . ut quidquid exinde agere volueris liberam habeas arbitrium donandi in tuo sit potestate . numquam nos heredesque nostros ullo tempore . contra hanc donationem esse venturos quod si quis præsumserit in magno vel in modico inrumpere , sit separatus ab omni societate christianorum et in examine . districti justique judicis præsumtionis suæ pænam incurrat . ad cujus cumulum nihilominus firmitatis testes conpetenti numero ut subscriberent rogavimus . et ipsi signum sanctæ crucis inpræserunt . Peracta est autem hæc donatio in mense februarii indictione xiia . anno vero ab incarnatione Christi . dccoloviii . et isti testes consenserunt .

+ Ego Offa rex Merciorum huic donationi consensi et subscripsi .
+ Ego Eanberht regulus consensi et subscripsi .
+ Ego Uhctred regulus consensi et subscripsi
+ Ego Aldred regulus consensi et subscripsi .
+ Ego Milred episcopus consensi et subscripsi .
+ Ego Tilhere abbas consensi et subscripsi .
+ Ego Cusa abbas consensi et subscripsi .
+ Signum manus . . acan .
+ Signum manus Dilran .
+ Signum manus Bobban .
+ Signum manus Bynnan .
+ Signum manus Berhtuuald .
+ Signum manus Tilberhti abbatis .

S. 62. År 777? Ealdred ger abbedissan Æthelburh, en släkting, klostret Fladbury på Livstid. Biskop Tilhere ger sitt tillstånd.

+ Regnante domino in secula sæculorum . Ego Aldred subregulus Huicciorum cum licentia venerabilis episcopi Tilheri monasterium illud on Flaedanbyrg dabo Æþelburgæ propinquæ meæ coram testibus infra nominatis ea conditione ut ipsa tam diu vivat possedeat , et postquam viam patrum incedat ad Uuegrenensem Ecclesiam in jus episcopali sedis reddat :. Et ei præcipio in almo nomine superi polorum rectoris ut ipsa nec Dei nec meam habeat licentiam hoc in aliud mutare nisi ita implere sicut præceptum erat Ælfredi et Æþelheardi Egcuuinique Episcopi . qui hanc terram prius optinuerunt nobisque tradiderunt . sed ipsa hanc nostram elemosinam perficiendo impleat.

Æthelburh står som tredje vittne.

S. 57. År 756? Kan vara en förfalskning. Uhtred ger 8 hides till Ceolmund. Offa ger sitt tillstånd.

S. 61. År 764? Förfalskning? Underkung Uhtred ger 2 hides till St. Marys kyrka i Shipston-on-Stour.

S. 58. År 767. Underkung Uhtred ger Æthelmund 5 hides i Aston. Offa ger sitt tillstånd.

Carta Uhtredi Reguli Huicciorum.

+ In nomine domini nostri Jhesu Christi . Certissime itaque absque dubitatione constat omnia quæ videntur temporalia esse , et quæ non videntur æterna esse . Idcirco ego Uhtredus Deo donante regulus Huuicciorum cogitavi ut ex accepta portione terrigenis regni a largitore omnium bonorum aliquid quamvis minus dignum pro remedio animæ meæ in usus ecclesiasticæ libertatis erogarem . unde fideli meo ministro Æðelmundo videlicet filio Ingeldi qui fuit dux et præfectus Æðilbaldi regis cum consensu et licentia Offani regis Merciorum simulque episcoporum et principum ejus terram quinque tributariorum id est vicum qui nominatur Eastun juxta fluvium in . . . . qui dicitur Saluuarpe jure ecclesiastico possidendam libentissime pro domino omnipotenti donabo . quam is semper possideat et post se cui voluerit heredum relinquat . Insuper digno prætio ab eo suscepto pro remedio animæ nostræ et pro amore cælestis patriæ Sciat unusquisque hanc terram liberam esse ab omni tributo parvo vel majore publicalium rerum et a cunctis operibus vel regis vel principis præter instructionibus pontium vel necessariis defensionibus arcium contra hostes . omnimodo quoque in Dei omnipotentis nomine interdicimus , ut si aliquis in hac prænominatam terram aliquid foras furave[rit] alicui solvere aliquid nisi specialiter pretium pro pretio ad terminum ad penam nihil foras augentem hoc meum præceptum omnipotens Deus sua augere bona in æternum non cessat . minuentem quod non optamus sciat se ante tribunal Christi rationem redditurum , nisi ante ea Deo et hominibus satis emendaverit . Conscripta est autem hæc donatio anno ab incarnatione domini nostri Jhesu Christi . dcc . lxvii . indictione vi . lunari . v .

+ Ego Offa Dei dono rex Merciorum huic donatione consensi et subscripsi .
+ Ego Uhtredus Huicciorum regulos meam libertatis donationem corroborans scripsi .
+ Ego Aldred subregulus Huuicciorum consensi et subscripsi .
+ Ego Milredus episcopus Huicciorum consensi et subscripsi .
+ Ego Eata consensi et subscripsi .
+ Ego Brorda consensi et subscripsi .
+ Ego Berhtwald consensi et subscripsi .

S. 59. År 770. Gåvan ovan preciseras, och skall bara gälla Æthelmunds släktingar i två generationer efter honom.

S. 60. År 770. Förmodligen en förfalskning där St. Marys kloster i Worcester har velat komma åt marken ovan före att de skulle få den.

Ja, det var allt.

Den här typen av diplom är ganska så formalistiska av sig och man kan se att de inte är väldigt annorlunda när de dyker upp i Sverige ca. 500 år senare. Något man kan se är att flera av gåvornas läge är beskrivet, för att man skall veta var det är. Det roligaste är väl annars att man uppenbarligen körde med förbannelser i diplomen, som denna.

Si quis hanc donationem minuetur sciat se redditurum rationem in die judicii , et partem ejus esse cum peccatoribus et cum Juda traditore cruciciatus sine fine in inferno cum diabulo.

Försöker man ändra på gåvan så att kyrkan får mindre så kommer man att vid domedagen hamna i helvetet med Judas

Som sagt, säkert förekommer dessa kungar också i diplom utfärdade av Mercias kungar, men de går jag inte igenom. Efter 778 försvinner Hwicce som eget kungadöme, men den styrande familjen kan ha funnits kvar som Ealdormän över området: en titel jämförbar med senare eorl och earl, som ju är besläktat med vårt jarl.

[Markus Holst]

Tack för denna underbara tråd! Jag har just läst den från början till slut.