Korsriddarordnarnas fall?

[Chicago Blues]

Skulle tro att mameluckerna hade ett visst övertag eftersom det de var på hemmaplan hade kameler i stället för hästar.

[Djinghis Khan]

Riddarordnarna bestod inte av så många riddare. När det gälller svärdsriddarorden och Tyska orden bestod de endast av ett hundratal riddare vardera. Ett förlorat fältslag kan därför leda till att en riddarorden decimeras så mycket att de inte kan återhämta sig, detta även om antalet stupade inte var särskilt högt.

Svärdsriddarorden led ett så svårt nederlag mot litauerna någon gång under 1200-talet att de överlevande riddarna var tvungna att ansluta sig till Tyska orden.

Slaget vid Saule (Shaulilai) 1237

[Djinghis Khan]

Skulle tro att mameluckerna hade ett visst övertag eftersom det de var på hemmaplan hade kameler i stället för hästar.

Mamlukerna red på hästar, inte kameler

[Peter Karlsson]

Tempelridarorden gick under av politiska skäl. Den franske kungen Filip IV såg orden som ett hot då de var väldigt mäktiga ekonomiskt och hade stora rikedomar. 1307 anklagade han dem avgudadyrkan, homosexualitet m.m. Under tortyr erkände medlemmar av orden de olika anklagelserna och 1312 upplöstes orden och rikedomarna överfördes till johanniterorden, men förvaltades av den franske kungen.
Den faktum att medlemmarna erkände sina brott och inte gjorde något större motstånd har satt igång en spekulation/legend om att de verkligen var avgudadyrkare, protokoll nämner en Bahomet som de skulle dyrka, och det är den legenden som Umberto Eco använder i sin bok Foucaults pendel.
Trots att det Heliga landet var ordens "arbetsplats", var det i Europa de byggde sin makt, några dödade korsriddare mer eller mindre i Palestina spelade ingen roll, deras makt berodde främst på deras rikedom.

[Patrik]

Tempelridarorden gick under av politiska skäl. Den franske kungen Filip IV såg orden som ett hot då de var väldigt mäktiga ekonomiskt och hade stora rikedomar.

Inte nog med det, Filip IV hade dessutom lånat stora summor pengar av ordern, man hade dessutom en rad (tack vare sitt stöd hos påven) fördelar som att förläningar tillhörande ordern inte kunde beskattas av kungen och de själva kunde ta upp beskattning av sina områden o.s.v.
Tempelriddarn hade dessutom - tack vare de frikostiga gåvorna och betalningarna av lånen blivit en maktfaktor att räkna med i framförallt Frankrike.
Givetvis innebar detta att tempelherrarna var ett hot mot kungens möjlighet att centralisera makten och stärka sitt grepp om riket, speciellt som ordern dessutom hade påvens stöd.

1307 anklagade han dem avgudadyrkan, homosexualitet m.m. Under tortyr erkände medlemmar av orden de olika anklagelserna och 1312 upplöstes orden [...]
Den faktum att medlemmarna erkände sina brott och inte gjorde något större motstånd har satt igång en spekulation/legend om att de verkligen var avgudadyrkare, protokoll nämner en Bahomet som de skulle dyrka, och det är den legenden som Umberto Eco använder i sin bok Foucaults pendel.

Den största inspirationskällan till den otroligt underhållande boken är dock "Holy grail, royal blood" som beskriver en konspiratorisk orsak till Filip IV:s agerande.

[tyskaorden]

Faktum är att Tempelherreorden överlevde i Portugal. Då orden förbjöds, omvandlade de portugiska riddarna sig till Kristusorden. Denna orden kom att spela en stor roll i skapandet av det portugisiska kolonialimperiet. Ordens kors kom att bli mer eller mindre en portugisisk nationell symbol och pryder än i dag det portugisiska flygvapnets flygplan.



Kristusordens fana



Det portugisiska flygvapnets flygplansmärkning.

Bilder från Flags of the World http://www.crwflags.com/fotw/

[tyskaorden]

Även Tyska Orden överlevde det stora nederlaget vid Tannenberg. Orden förlorade dock stora landområden och i fördraget i Thorn år 1466 avträdde man Westpreussen till Polen och orden blev vasaller under den polske kungen. Man stryde Ostpreussen som polskt län och det bestämdes att hälften av ordensriddarna skulle vara polacker. Detta vassalförhållande fortsatte tills år 1526, då hög- och tyskmästaren (vilket var den officiella titeln på ordensstormästare) Albert av Brandenburg övergick till den protestantiska läran och gjorde ordensterritorium till ett världsligt storhertigdöme.

Ordens högkvarter flyttades då till Bad Mergentheim i Baden-Württemberg, där det verkade tills år 1809. Från år 1698 fördes ordens militära verksamhet vidare av det av hög-och tyskmästaren Franz Ludwig, pfalzgreve av Neuburg uppsatta Infanterie Regiment Hoch und Deutschmeister Nr 4. Detta regemente förlagt till Wien var i österrikisk tjänst tills kejsardömets fall 1918 och dess hedersöverste var alltid ordens hög- och tyskmästare. Från år 1780 var denne en ärkehertig av Österrike och den siste var ärkehertig Eugen. Detta regementes traditioner bevaras faktiskt än i dag av den österrikiska förbundsarmén.

[tyskaorden]

Efter ärkehertig Eugens död 1923 omvandlades orden till en katolsk klerikal orden, vars ledare sedan 20 januari 1930 bär titeln högmästare. Sedan 2000 bekläds denna post av abbotten dr. Bruno Platter, OT (Ordo Teutonicus).

Mer läsning på http://www.deutscher-orden.at