teobald skrev:Hejhej,
Ny på forumet. Av någon anledning har jag blivit intresserad av historia och börjat läsa historia om främst feodaltiden

. Nu har jag en fråga om tiondet. I min gamla historiebok från gymnasiet står det:
"...Mellan kyrkan och folket fanns starka ekonomiska band. Kyrkan hade rätt att utkräva en särskild skatt, s k tionde, som utgjorde en tiondel av inkomsten av all jord,
som inte tillhörde kyrkan. Själv var kyrkan befriad från skatt, samtidigt som den ökade sitt jordinnehav..."
Innebar detta verkligen
all jord (även denna "som inte tillhörde kyrkan"), eller avses kyrkans egna förläningar? D.v.s. kunde kyrkans män vandra in på områden utanför självägd kyrkomark (allodium) eller förläningar (fief), exempelvis mark som låg direkt under kronan eller storvassal, och erhålla tionde för den jorden?
/Teobald
Regler för tionde kunde vara olika från landskap till landskap. Ävenså förändrades de ofta med tidens gång, men ändå.
Förmodligen betalade i princip alla tionde, alltså även de som bodde på kyrkans mark, tvärtemot vad som sägs i gymnasieboken.
Evidens för att det förhåller sig så kan man finna i biskop Brynolfs stadga och i västgötalagarna. De säger att landbor inte måste betala huvudtionde, vilket är ett speciellt tionde på egendom som kunde förekomma vid kyrkoinvigningar och arv. Det implicerar att samma landbor ändå betalade vanligt tionde.
Tittar man sedan rent allmänt på medeltida lagar om tionde så verkar det inte förekomma några inskränkningar alls. Det borde ha stått något, om sådana fanns. Alternativet är att allt bara handlar om kyrkans jord, och eller vanliga självägande bönder.
Men tiondet gick ju bland annat till prästens lön och till reparationer av kyrkan. Hur gjorde man då i socknar där det inte fanns någon kyrkojord, och knappt några självägande heller? Fick de vara utan kyrka och präst då, eller sponsrades allt av kungen eller rika adelsmän. Nej, troligen inte, utan landborna betalade tionde de också.
Man kan också fundera över vad det hade fått för effekter ifall viss produktion var undantagen. I så fall hade nog smarta bönder mer än ibland sett till att förändra sitt ägande på ett sådant sätt att de kunde undkomma tiondet.
Stormäns och kyrkans jordägande bestod ofta av gårdsenheter som ingick som normala enheter i en by. De som bodde på gården bör då ha ingått i bygemenskapen och bidragit med tionde.
En annan sak man kan notera är att Alsnö stadga befriar frälset enbart från kunglig rätt. Det är fullt möjligt att de betalade tionde även för sina huvudgårdar. Hur det förhåller sig med det kan man kanske gissa sig till utifrån senare tiders förhållanden.
Om någon jord var undantagen bör det ha varit sådan som låg direkt under kloster eller annan kyrklig verksamhet.