Visbys organisation på 1300-talet

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Skriv svar
Användarvisningsbild
Valdemar Sappi
Medlem
Inlägg: 1436
Blev medlem: 12 december 2009, 14:22

Visbys organisation på 1300-talet

Inlägg av Valdemar Sappi » 15 september 2013, 11:43

Beskriver en del av stadens organisation kring 1361 i boken "Eldskytten" som följer nedan. Mycket av informationen kommer från Dick Wase. Några synpunkter? Förändringsförslag?
Titlarna Hamnfogde och Stadsfogde är påhitt. Resten stämmer så gott det är möjligt.

----------------------

Den femte sockenmästaren

”Då accepterar du ditt nya uppdrag?” undrade Arnold.
Botulfs hjärna hade arbetat febrilt, men han kunde inte komma på någon rimlig förklaring till sin högst oväntade befordran.
Dokumentet han just fått var underskrivet av Visbys två sittande borgmästare. Där stod det svart på vitt. Han hade utsetts till en av Visbys fyra skottherrar.
Skott kallades den uppbörd som togs ut på fastigheterna i staden, därav titeln. Det nya var att han nu var en av de fyra som ansvarade för skatteuppbörden och ordningen i staden. Två av skottherrarna satt i rådet, de var hans egen bror herr Peter Kattlund och herr Arnold Pleskow. Utom vart tredje år, för då satt herr Arnold som en av de två sittande borgmästarna.
Lydbert Bolte var den tredje skottherren. Det hade han varit i många år, med Botulf under sig. Nu skulle Botulf bli den fjärde. Bolte var inte längre hans chef!
Lydbert Bolte hade haft både hamnfogden och stadsfogden under sig. Det nya var att Botulf blev direkt underställd Arnold och Peter. Hamnfogden, han blev kvar under Lydbert.
Under sig skulle Botulf nu ha de fyra sockenmästarna i staden. De som i var sin socken stod för ordning, brandförsvar och en del av skatteindrivningen.
Lydbert Boltes huvuduppgift blev tullindrivningen, både vid stadens många portar och nere i hamnen. Och som väktarnas befallningsman skulle han också ha ansvar för stadens försvar uppe på murarna och för den dagliga ordningen på gator och torg. Men mord och dråp, det var Botulfs sak.
Fast det fanns en stor hake med utnämningen. Den femte sockenmästaren!
Den främste av sockenmästarna var den med ansvar för den mittersta och viktigaste församlingen. Den där gotlänningarna gick till Sankt Lars och tyskarna till Drotten. De två som låg där mitt emot varandra. I Nordersocknen gick tyskarna till Sankt Olof och gotlänningarna till Sankt Clemens, belägna längst vägen upp från hamnen till Norderport. I södra socknen, Strands församling med sina sammanbyggda kyrkor, där gick de rika till Sankt Hans och de fattiga till Sankt Per. Fattigfolkets socken uppe på klinten var den fjärde socknen, men de hade bara en kyrka. Sankt Mikaels kyrka.
Fast det fanns även en femte socken, överhetens egen socken. Och i denna socken var sockenmästaren Lydberts man. En man som precis som Lydbert brydde sig mer om att ställa någon till svars, än att hitta den verkligt skyldige. En man som inte skulle acceptera att arbeta under Botulf. Inte utan att ställa till med mycket besvär. Nej, han måste bort.
Den där femte socknen var en märklighet, för den fanns egentligen inte. Under det stora ryssbråket för hundrafemtio år sedan, då när tyskarna hotade Visbys monopol och krävde en egen handelsgård i Novgorod, då hade de gästande tyska köpmännen utestängts från Sankte Per. Den kyrka som då varit de boende tyskarnas största kyrka.
Då hade gästerna samlat in pengar till bygget av Sankta Maria kyrka, vår kära frus kyrka. Så blev det också där som kistan och nycklarna till den nybyggda tyskegården Sankt Petershof i Novgorod kom att förvaras under vintern mellan segelsäsongerna. Fast det är många år sedan. Numera förvaras tyskegårdens kista växelvis i Visby och Lübeck.
De tyskar som bodde stadigt i Visby hade haft Sankt Nicolai som sin kyrka. Men kyrkan brann ner några år senare, och då blev gästernas nya kyrka upphöjts till deras nya sockenkyrka, under tiden som Sankt Oluf blev byggt.
Det var så det hade gått till när Sankta Maria blev till en sockenkyrka utan socken. En kyrka till vilken inte bara de förnämsta tyskarna från hela staden sökte sig, utan senare även de förnämsta gutarna. För numera var tyskar och gutar så sammangifta att det mest var av gammal tradition som de skiljdes åt. Med lika många borgmästare och rådmän från varje sida. Men nycklarna till Sankt Petershof i Novgorod förvarades fortfarande vart annat år i Sankta Maria, under överinseende av fyra åldermän. En vardera från Visby och Lübeck, samt från de två tvillingstäderna Soest och Dortmund upp efter floden Rhen. Nycklarna till Gutagård i Novgorod, de förvarades vintertid i Gutestuen vid sidan av Sankt Hans i Strands församling, under överinseende av Landsdomaren.

I de fyra äldre socknarna valdes sockenmästarna bland de sex kyrkvärdarna. I den nya socknen Sankta Maria var det stadens förnämsta släkter som turades om att sitta på hedersuppdragen som de tre gutniska och de tre tyska kyrkvärdarna. Men då Sankta Maria egentligen inte var en socken, så hade det aldrig utsetts någon sockenmästare där.
Men så hade det olycksliga hänt. För att få bort en stingslig kyrkvärd som ställde till problem, hade kyrkvärdarna låtit utnämna honom till sockenmästare. Ingen hade vågat säga till honom att det var dags att dra sig tillbaks därför att han i sin krafts dagar varit en mäktig och duglig borgmästare och för att han hade många mäktiga fränder. Ett hedersuppdrag utan betydelse var det tänkt. Ingen hade kunnat föreställa sig att gamlingen skulle se det hela som något annat.
Men inte. Den nyvalde sockenmästaren såg sig som den främste av sockenmästarna. Och som sådan hade han börjat se sig själv som den som styrde över de fyra andra, och hade börjat blanda sig i deras arbete. Idiotiskt! Han måste bort, tänkte Botulf.

”Jag accepterar mitt nya uppdrag på ett villkor. Sockenmästare i Sankta Maria församling måste bort. Han ställer bara till problem.”
Ingen sa något på en lång stund. Peter tittade på herr Arnold, som till slut nickade efter att först ha tvekat.
Då tog Peter ordet.
”Det kan lösas. Sockenmästaren borde av åldersskäl få en mindre krävande hederstjänst. Hans fränder kan nog hjälpa mig söta det erbjudandet så mycket att det glider ner. De tre senaste mötena har han dessutom snarkat sig igenom.”
Botulf andades ut. Innan någon fick sagt något mer reste han sig, nickade till avsked, och gick. Han väntade spänt på att bli kallad tillbaks, men inget hände.
Så de behöver mig verkligen, tänkte Botulf nöjt, annars hade de aldrig accepterat min obekväma begäran.
”Kom ihåg att det bara är grova blodsbrott som dråp och mord som råder under dig. Resten av freden i staden är det sockenmästarnas och väktarnas sak att upprätthålla. Uppstår det oklarheter mellan dig och Bolte kommer du genast till mig”, ropade herr Arnold efter honom när han redan lämnat rummet. Botulf log brett.
"Eldskytten", "Ge mig fri": http://eldskytten.se "Jag lyfter på min stormhatt i salut för din kringsyn och källkunskap beträffande östersjöväldet och det sena 1300-talet." Historieprofessor Nils Blomkvist.

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Visbys organisation på 1300-talet

Inlägg av lampros » 18 september 2013, 10:58

Här fick man ju solid information. Dock lite väl solid för läsvänligheten. Jag skulle ha inlett med en scen, någon form av gestaltning. Sedan lagt in en förkortad version av vad skottmästare, sockenmästare etc gör. Sedan någon form av berättande igen.

Men det är en randanmärlning. Om man får sig detta till livs mitt i en roman så kan man nog tåla föredrag som dessa.

F.ö anser jag att ordet "idiotiskt" (rad 12 från slutet) inte låter medeltid. Kanske istället "dårhusmässigt", "galet" eller så.

Användarvisningsbild
Valdemar Sappi
Medlem
Inlägg: 1436
Blev medlem: 12 december 2009, 14:22

Re: Visbys organisation på 1300-talet

Inlägg av Valdemar Sappi » 18 september 2013, 11:22

Tack för synpunkterna.

Har fyra klumpar, eller stoppklossar som jag kallar dom numera, kvar i boken. Var många fler från början. Fungerar som någon slags minnesanteckning för mig från början. Tar senare ställning till vad som skall vara kvar, flyttas eller raderas.
Just den här 'klumpen' är redan en aning kortare. Kommer gå tillbaks till den igen senare.

Jag skriver bäst om jag inte censurera mig. Så får det bli saxen senare istället. Även sånt som är bra, men inte hör till, måste bort. Inte alltid lätt att se själv.

Värsta klumpen var länge just prologen. Sämsta stället att ha en massa överinformation. Skall kortas lite till.
Min redaktör kommer säkert hitta fler klumpar såsmåningom.

Idiotisk är bortaget. Just nu 'dumt'. Får se vad det blir...
"Eldskytten", "Ge mig fri": http://eldskytten.se "Jag lyfter på min stormhatt i salut för din kringsyn och källkunskap beträffande östersjöväldet och det sena 1300-talet." Historieprofessor Nils Blomkvist.

Skriv svar