Langobardiskt inflytande på kulturen i Norditalien

[Dag den vise]

På femhundratalet vandrade en germansk stam som kallades för langobarder in i norra Italien. De var mycket mindre romaniserade än goterna, som hade härskat över området innan langobardernas ankomst, så därför förföll vid deras ankomst det romerska kulturarvet ännu mer än vad det hade gjort under goternas tid. Vad jag nu undrar är om langobardernas kultur på något sätt påverkade den inhemskt norditalienska kulturen? För det enda jag kan komma på som fortfarande påminner om langobardernas existens i den italienska kulturen är namnet Lombardiet ("langobardernas land" på italienska, och numera en benämning på ett område i norra Italien).

[simoned]

På femhundratalet vandrade en germansk stam som kallades för langobarder in i norra Italien. De var mycket mindre romaniserade än goterna, som hade härskat över området innan langobardernas ankomst, så därför förföll vid deras ankomst det romerska kulturarvet ännu mer än vad det hade gjort under goternas tid. Vad jag nu undrar är om langobardernas kultur på något sätt påverkade den inhemskt norditalienska kulturen? För det enda jag kan komma på som fortfarande påminner om langobardernas existens i den italienska kulturen är namnet Lombardiet ("langobardernas land" på italienska, och numera en benämning på ett område i norra Italien).

Langobardernas kultur var sannolikt begränsad till krigföring där de var överlägsna. Övriga kulturelement absorberades snabbt från det besegrade folket som fann sig lika väl tillrätta under langobardiskt styre som tidigare under bysantinskt, östgotiskt, västgotiskt och romerskt styre. Langobarderna var alltid mycket färre än det styrda folket. Italiensk kultur, som vi känner den idag torde ha vuxit fram f.o.m. 1200talet.

[Odinkarr]

Groft sagt, nævn et italiensk produkt i verdensklasse og chancen er at det er longobardisk kultur der har skabt grundlaget for den arbejdsmoral der skulle til for at skabe varerne.

Jeg har behandlet Longobarderne (fra Jylland) i mit afsnit "(Longo)Bardernes udvandring":

http://verasir.dk/show.php?file=chap16-2.html#toc67

Jeg har også lavet en longobardisk ordbog i mit "Bilag AE: Longobardernes modersmål og ordliste":

http://verasir.dk/show.php?file=chap35-37.html#toc236

mvh

Flemming

[Notarius]

Her er et længere synspunkt om longobarder
http://www.keyoghettson.com/2011/11/lan ... danes.html

[Jens Yde]

Vad jag nu undrar är om langobardernas kultur på något sätt påverkade den inhemskt norditalienska kulturen. För det enda jag kan komma på som fortfarande påminner om langobardernas existens i den italienska kulturen är namnet Lombardiet ("langobardernas land" på italienska, och numera en benämning på ett område i norra Italien).

Under en fest i Verona i år 572 drak langobarderkongen Alboin en mængde vin af den faldne gepiderkonge Cunimunds hjerneskal. Alboin gjorde det foran sin kone, dronning Rosamunde, der var datter af Cunimund. Han tilbød Rosamunde at drikke med sin far, og det blev hun så gal over, at hun fik Alboin myrdet.

Historien om Rosamunde var inspiration til den i Firenze fødte Giovanni di Bernardo Rucellais tragedie ”Rosmunda”, der først blev opført i 1525, og som har haft en fortsættelse i mange senere teaterstykker og film på italiensk og andre sprog.

[Dag den vise]

Kan Berengar vara ett langobardiskt (och då menar jag förstås germansk-langobardiskt) namn? Det bars nämligen av två "kungar av Italien", en markgreve av Friuli som härskade som kung i Norditalien från 888 till 923 (dessutom som helig romersk kejsare 915-923) och Bergengar II (av Ivrea) som 951 och 963 två gånger blev avsatt från den italienska tronen, och båda gångerna var det av ingen mindre än den tyske konungen Otto I. Båda var ju bevisligen från de gamla langobardiska områdena, och namnet Berengar låter iallafall i mina öron germanskt, så för mig blir det iallafall ingen långsökt gissning att de var infödda langobarder (fast de kan förvisso varit ditflyttade frankiska adelsmän, och även frankiskan var ju ett germanskt språk ).

[Odinkarr]

Kan Berengar vara ett langobardiskt

Arild Huitfeldt (Arrild Huitfeld, 1546-1609): Danmarckis Rigis Krønicke (1595-1604, Den Anden Part, s. 184-5):

"Kongen lofvede at hand vilde rette sig / baade imod Gud oc Mennnisken / oc aldrig effterfølge Dronning Beengierds Raad"

"Kongen" er Valdemar II. Sejr (Regent 1202-1241).

Dronning ”Beengierd” er i en i samtiden ondskabsfuld og sarkastisk fordanskning af den portugisiske prinsesse kaldet ”Berengara” (1190-1221), fra "Bengerd" (Bjørnens Vogter).

At navnet forekommer i kvindeform i den portugisiske kongefamilie gør at vi formentlig kan føre navnet tilbage til et frankisk ophav,da samtidens portugisiske kongeslægt udsprang fra Hugo Magnus, frankernes konge 941-996.

Mandsnavet ser ud til at forekomme på oldnordisk som "Bengeirr" og i kvindeformen som "Bera".

Det kunne da antyde at navnet har et urnordisk ophav, og derfor sagtens kan have været bl.a. longobardisk. Når jeg efterser den tidlige longobardiske kongeliste, gætter jeg dog på at det er en frankisk indflydelse vi ser i navnet på grund af tid og sted.

Lad os efterprøve tanken fra fra dynastiet selv:

Berengar II , Konge af Italien fra ca. 923-966, barnebarn af
Berengar I, konge af Italien/Friuli fra 887 til ca.896. Søn af
Eberhard, frankisk hertug af Friuli 846-866

Også af denne vej kommer vi til et frankisk ophav.

mvh

Flemming