Valdemar Sappi skrev:Vore det inte himla bra att sluta kalla alltihop för Folkvandringar?
Hur ofta handlade det om grupper stora nog att ens komma i närheten av 'Folk'? Vet vi ens?
Slutar vi slänga ordet FOLK runt omkring oss blir en stor del av den nationalistiska propaganden just det det är. Dravel!
När blev Goterna ett Folk? Säkert långt efter tiden i Skania. Och hur många kom därifrån, om det ens var därifrån de kom? Jordanes kan knappast läsas ordagrant. Även om ERlands tolkning verkar rimlig.
Som jag ser det dras de med dragning åt statiskt tänkande lätt till ideer om Folkvandringar. Jag vill inte peka ut någon här i debatten, för det har den varit för inledande för. Men för mig representerar behovet att gå på jakt efter folk som vandrat mer handla om forskartyp, än om ny eller gammal forskning.
Jag anser tvärtom att dagens historiker och arkeologer ofta är osunt rädda för nationalism. Sant är att historien har använts och används i ljusskygga syften, i Nazityskland, i forna Jugoslavien mm. där folkmord delvis motiverats med historia och nationalism, och på så vis kan man förstå en tendens hos historiker och arkeologer att undvika tolkningar som inte förknippas med nationalism, vilket folkvandringar och invasioner anses göra. Men detta kan gå ut över sanningen, så att man inte vill använda sig av sådana tolkningar även när de överensstämmer med sanningen.
Ett exempel: För några år sedan såg jag på Vetenskapens värld ett program om
Trattbägarkulturen, en fornsvensk kultur som förknippats med indoeuropeernas invandring till Sverige. Det ansågs tidigare att Trattbägarkulturens folk invandrat till Sverige, men de senaste decenniernas arkeologer har avvisat detta, och istället hävdat att denna kultur uppstod på svensk mark. Men nu hade man undersökt DNA från skelett från Trattbägarkulturen, och därmed funnit stöd för att de invandrat österifrån, precis som den gamla teorin hävdat. Detta tillbakavisades dock av företrädare för dem som anser att kulturen uppstått i Sverige.
Jag kan inte påstå att jag vet, men jag misstänker starkt att åtminstone en del av dem som stenhårt hävdar att kulturen har uppstått i Sverige inte enbart ser till fakta, utan också är ideologiskt motiverade: de är rädda att förknippas med nationalism, fantasier om "den ariska rasen" och liknande.
Det här var några år sedan, och det kan ha kommit ytterligare fakta som pekar i den ena eller andra riktningen sedan dess, jag har inte följt med, men om jag har rätt så är det problematiskt, för det innebär att man av ideologiska skäl utmönstrar vissa teorier vare sig de är felaktiga eller inte.
Bedrivs all historieforskning enbart med ideologiska syften? Kan det inte också bedrivas för att man faktiskt är nyfiken på hur det faktiskt förhållit sig? Om en historiker eller arkeolog hävdar att goterna kom från Sverige, måste det då nödvändigtvis bero på att hen stolt vill framhäva Sveriges och svenskarnas historiska storhet? Kan det inte vara så att hen utan andra avsikter än att utröna sanningen anser sig funnit starka belägg för att det förhåller sig så?
Dessutom är det bisarrt att historiker och arkeologer ska vara rädda för vissa tolkningar bara för att de kan gynna vissa aggressiva nationalister. Om man säger "Våra förfäder bodde här för 1000 år sedan, era förfäder kom hit långt senare. Alltså är det här vårt land och ni måste ge er av!" så är detta vansinne och totalt förkastligt ur moralisk synpunkt, och det blir inte mera rätt även om det skulle vara sant att ens förfäder fanns i landet före de andras. Det vore helt vansinnigt om historiker och arkeologer skulle försöka dölja eller inte vilja se bevis för att de som vill fördriva de andra faktiskt har rätt om förfäderna. Det skulle dessutom antagligen göra mer skada än nytta.
