Kung Magnus arrestering -61, men exakt när?

[Valdemar Sappi]

Söker hjälp. Info utan källa är att kung Magnus blev arresterad i Kalmar 1361. Brukar stå att han blev det av Håkon.

Men när exakt skedde det?

Kalmar styrdes av greve Henrik - 61. De svenska rådsherrarna och Henrik var de som fick med hansans städer på blokad av danska hamnar - hösten -61, efter invasionen av Gotland.

Var det Henrik och några ur rådet som arresterade Magnus, för att tvinga Håkon stå fast vid att gifta sig med grevens syster Elisabeth istället för Valdemars dotter Margrete?
Och för att få Håkon att acceptera en svensk kröning i februari -62?
Så fort Magnus blev släppt fri utbröt ju upproret mot rådet från Magnus OCH Håkon, något som bidrog till katastrofen vid Helsingborg sommaren -62.

De svenska o. danska kungaran förenades ju av det att de stod emot sina stormän som gjorde uppror på uppror.
Valdemar hade t.ex. först stött Manus son Erik, för att så byta sida och ta Skåne från Erik och ge det till Magnus.

Någon som vet källan för informationen om Magnus arrestering?

Viktigt är om det skedde innan eller efter att blokaden mot danska hamnar inleddes hösten -61; stängningen av sillhandeln.

[Hans]

November?

Då Magnus Eriksson därför inte ville ratificera fördraget uppkom oenighet mellan Magnus Eriksson och hans son, kung Håkan Magnusson, och denne lät till och med fängsla sin far (november 1361).

http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Eri ... s_Eriksson

MVH

Hans

[Valdemar Sappi]

Just den där webbsidan är det bästa som skrivs om det här. Speglar nog det nuvarande forskningsläget.
Här nämns avtalet i Greifswald i september och anges fängslingen till november.

Avtalet i september vet vi massor om. Vem som reste dit. Vilka som beseglade men inte var med. Kungens vrede över resultatet, osv...

Men jag har svårt acceptera november utan källa. Inte heller beskrivningen av att det var Håkon som stod bakom fängslingen, trots att det var han som kröntes i februari vid Mora stenar.

Fast talande är det att det var Håkon ensam som gav bort Öland till Hansan i bot för att svenskarna inte dök upp i Helsingborg...

Fast det är bara en gradskillnad mellan om det var Håkon eller greven/rådet som stod bakom arresteringen. Håkon hade nog inget val hur som helst...

Skulle gärna vilja läsa källan!

En annan märklig sak som jag aldrig sett kommenteras är att det var Rostock som drabbades hårdast vid Helsingborg. Många av fångarna kom därifrån. Även Bo Jonsson Grips svärfar som fängslades.
Men samtidigt så var det så att Rostocks furste hertig Albrekt stod på andra sidan. Viktigt för att förstå hansans stävanden till självständighet.
Albrekt hade länga haft Skanör-Falsterbo som sitt. Brudgåva genom giftet med Magnus syster. Ett ofta bortglömt faktum i analysen av de här åren.

[Valdemar Sappi]

Hittade källan i Michael Nordbergs bok om Magnus s 301. Visbykrönikan.

Håkan övertalad av riksråden skall ha tagit sin far till fånga i stadskyrkan i Kalmar 11 november 1361 och spärrat in honom på slottet (då styrt av greve Järn-Henrik).
Han skall ha frisläppts 6 maj -63. Knappast riktigt då vi säkert vet att Magnus var närvarande 15 febr i Uppsala då Håkon valdes till kung.

Att det blev två samtidigar kungar tycker Michael är märkligt. Men kung valdemars far Kristoffer blev krönt tillsammans med Valdemars äldste bror Erik en gång tidigare. Han som dog vid danevold. Brodern kallades för medkung.
Enligt Michael blev Håkon vald, men aldrig krönt. I motsats till andra som hävadr kröning vid Mora stenar.

Behöver klura på vad detta med 11 nov kan betyda...

[Hans]

Annan källa.

Dass dieser am 11. November 1361 zu Kalmar on seinem Sohne gefangen genommen wurde.

http://www23.us.archive.org/stream/dieh ... g_djvu.txt

MVH

Hans

[Valdemar Sappi]

Intressant text! Men troligen samma källa. Den okände dominikanermunken i Visbykrönikan.
Hittar ett annat datum jag sökt också i den här texten, 7 mars 1361.
Det datum då de 4 000 mark silver nämns som de vendiska städerna betalade till Valdemar.

Nichts erfahren wir darüber, ob noch in demselben Jahre
weitere Verhandlungen mit Waldemar stattgefimden haben.
Schwerlich haben sie ganz geruht, doch sind die Städte zn
keinem Resultate gelangt Am 7. März 1361 fass^ sie zu
Stralsund den Beschluss, aufs Neue je zwei Rathmannen von
Lübeck und Stralsund an den Dänoikönig abzucHrdnen '). Klar
erkennoi wir jetzt, dass die wendischen Städte nicht fOr sich
allein verhandeln. Einladungen an LQneburg und Braunschwdg
zu Versammlungen im Mai, die Anwesenheit Hamburgs auf
dem rostocker Tage (Mai 19) zeigen deutlich, dass wenigst^is
die sächsischen Städte bei der Sache nicht unbetheiligt war^.
Doch entschlossen sich nur die wendischen Städte, das fOr
Erneuerung ihrer Privilegien von Waldemar geforderte Geld,
4000 Mark lübischer Pfennige (über 40000, resp. V« MilL Mark
Rw.) zu zahlen. Zu Rostock beriethen sie über die V^rtheilung
der Summe. Nach einer in jener Zeit häufig wiederkehrenden
Matrikel zahlte Lübeck ^Z,, Rostock und Wismar das zweite
Drittel, Stralsund und Stettin den Rest. Grei&wald, das sich
anfangs mit Berufung auf seine Sonderprivilegien zurückge-
zogen hatte, erklärte sich jedoch schon am 25. Mai bereit, in
^dcher Weise wie Stettin zu den Kosten beizutragen ^).

Doch wenn überhaupt, so doch niur kurze Zeit ist es den
Städtoi yergönnt gewesen, sich des Gausses ihrer mühsam
mid kostspielig a*worbenen schonenschen Privilegien zu freuen.
Schwerlich 18t die definitive Ausfertigung de« Vert/ags in ihre
H&ide gelangt, denn kaum zehn Wochen nach dem rostocker
Tige lief die erschreckende Kunde durch die Ostseestädte,
dass Waldemar die lnßd Gotland überfallen und die alte G^
BOBsiii der Hanse, das reiche Wisby, mit Waffengewalt er^
obert und geidfindert habe. An Frieden mit Waldemar war
nicht mehr zu denken.

[Valdemar Sappi]

Sliter med det här för att jag jobbar med slutputsen av "Eldskytten".

Har valt att skildra slutförhandlingen om södra Gotland som nedan.
Valt ta bort det jag tänkt skriva om Magnus fängsling.
Kom gärna med synpunkter.

Text i Fide kyrka:
"Husen satta i brand, folket sörjande nedhugget.
Se en hunds like stormar fram med svärd.
Gotland intas av danskar"

Sista raden övermålad!
--------------

Möte på Unghanse gård

Det var dags för Botulf att rida till möte med den danske befälhavaren. Mötet skulle hållas den tredje fredagen i september månad på Unghanse gård. Tingsdomaren Hagvard Kärne och två fjärdingsmän från norr red med honom för Burs settings räkning. Själv hade han med sig två fjärdingsmän från Hoburg setting, och så Silas. De fyra fjärdingsmännen var med för att överlämnas som gisslan, om det blev till avtal om brandskattningens storlek. De skulle frisläppas när betalningen slutförts, eller som skick var, bli avrättade om avtalet bröts.
Botulf fick en liten överraskning när han klev in i storstugan på Unghanse gård, för den som mötte honom var Valdemar Sappi, kungens svåger. Inte därför att han själv kände Valdemar och för att han som Ribes hövitsman var Tages befallningsman, utan för att det måste betyda att kung Valdemar själv skickat dit honom att leda förhandlingen. För kung Valdemar och alla de höga danska herrarna hade seglat från ön de sista dagarna i augusti några veckor tidigare. Södra Gotland skulle inte få slippa undan så billigt som han hoppats! Nåja, så oväntat var det inte.
Valdemar Sappi hälsade vänligt på Botulf och Hagvard. Och på fjärdingsmännen. Valdemar presenterade de två riddare som var hans egna medförhandlare.
”Ser att du har med dig en gammal bekant. En dansk”, sa han så och hälsade på Silas.
”Fast jag har burskap i Visby numera”, svarade Silas.
”Ja, Visby har vi fred med”, svarade Valdemar. ”Och då Unghanse gård är borgmästare Hans Rödes gård, tyckte jag att den som neutral mark var en lämplig plats för vårt lilla möte. Ja även du Botulf skulle kunnat ha kommit undan brandskattningen då du är stadsfogde i Visby, om du nu inte också råkar vara settingsdomare.”

De två följande timmarna utvecklades till ett spel från vilket Botulf skulle resa sig alldeles utmattad. Ett spel där intensiva förhandlingar avlöstes av oviktigt småprat. Samtidigt som borgmästaren Hans Rödes dotter svansade runt och bjöd på små förtäringar. Men Botulf lät noga bli allt starkt han blev serverad. Det enda han drack var den svalkande fläderdrickan.
Utanför på gårdsplanen hördes hela tiden kommandorop. Valdemar Sappi hade troligen seglat över från Öland, och han hade tydligen haft med sig en ansenlig härstyrka som han ville visa upp. Men till slut blev visst även Valdemar så trött på oljudet utifrån, att han gav order om att spektaklet där ute på gårdsplanen skulle upphöra.
Det hela utvecklades ganska snabbt till ett spel mellan Valdemar och Botulf, med de andra som tysta åskådare. Som väntat började Valdemar med att påpeka att de fyra nordliga settingarna alla accepterat en högre brandskatt än landsdomarnas första bud. Lika givet var att Botulf påpekade att deras vapenmakt här i söder var obruten. Och med detta som utgångspunkt började skuggboxningen.
Det tog över en timme innan Botulf lyckade genomskåda det spel som Valdemar lagt upp till. Södra Gotland skulle fås att betala landsskatt i förskott! Avtalets huvudmål, det var att få honom att som den förste betala skatt till danska kronan. En sak som bara alltinget kunde besluta om! Gotlands landsbygd skulle bli danskt!
När Botulf väl insett detta blev allt lättare. Botulf märkte till sin förvåning att det hela till och med började roa honom, trots att insatsen riskerade bli svält och umbärande för många gotlänningar nästa vinter.
Det som mer än något annat gjorde att det hela blev lättare, det var att han valt att stå fast vid sin övertygelse att kung Valdemar behövde sina hyrda knektar till annat. Gotland var inget Valdemar vare sig hade tid eller lust att slösa resurser på just nu. Inte efter det de fått veta genom bud från Visby. Och inte efter det han just fått reda på genom nytt bud så sent som i går.
Men ändå så smög sig tanken på när han var som tröttast att han kanske borde betala settingens part av landsskatten i alla fall, men han samlade sig snart.

När det blev till ett litet avbrott då nya förfriskningar serverades, passade Botulf på att dra sig ut på gårdsplanen där på Unghanse gård tillsammans med Hagvard och Silas, för att resonera igen det hela.
Kung Valdemar hade uppnått sitt mål och fått de fyra tusen silvermarker han begärt av Visby, och säkert en hel del annat också. Om inte annat för att den stora härstyrka som stått där utanför stadens murar måste få sitt. För att de inte helt enkelt skulle börja ta för sig av det de ville ha inne i staden. En del varor som de danskes knektar fritt kunde förse sig med hade lagts ut i handelshusens utställningsvåning på gatuplanet, samtidigt som trapporna till övervåningarna dragits upp. Gåvorna hade lagt ut mot kungens löfte att alla lager som bommats igen undgick plundring.
Tusen mark var för vardera östra hansadrittelns städer Visby, Riga, Dorpat och Reval! För rätten att handla i danska städer. Mycket pengar! Jämfört med det handlade förhandlingen på Unghanse gård om småpengar. Det var Visby som var rikt! Landsskatten från Gotlands landsbygd, den var löjligt låg i jämförelse med vad de danska skattebönderna betalade. Och kung Valdemar hade allt för mycket bruk av sina knektar på annat håll för att kunna lägga kraft bakom hoten den här gången. Nej Gotlands landsbygd var för lite värd för att ha någon större betydelse i en furstes kalkyler. Så var det bara!

Det de pratade mest om där ute på gårdsplanen, det var de senaste nyheterna från Visby. Det oerhörda hade hänt! Sillhandeln i Skanör och Falsterbo låg nere! Danska hamnar var satta under blockad. Visbys fribrev som kostat Visby så mycket var plötsligt värdelöst! Den köpman som bröt mot blockaden skulle förlora sitt burskap, oavsett i vilken av förbundets städer han bodde.
Det dyrköpta fribrevet Visby fått den 29 juli av Valdemar, det var meningslöst redan några dagar senare. För redan den 1 augusti hade hansaförbundet beslutat om handelsförbud i danska hamnar på ett möte i Greifswald. Även den rätt att handla på sillmarknaden i Skåne som den vendiska hansadrittelns städer Lübeck, Hamburg, Wismar, Rostock och Stralsund betalt ut 4 000 marker silver för till kung Valdemar i mars samma år. Det blev nu meningslöst.
Den viktiga sillhandeln låg nere!! Den köpman som bröt mor förbudet skulle bli hårt bestraffad, och det genom att bli fråntagen rätten till burskap i alla förbundets städer.
De som skrivit under det så snabbt meningslösa fribrevet tillsammans med kung Valdemar, de hade varit hans kronprins Kristoffer, kungens kusin hertig Erik av Saxen. Och tre av rikets främsta riddare; Klaus Limbek, Henning Podebusk, och till sist även kungens svåger herr Valdemar Sappi, han som satt där på andra sidan bordet på Unghanse gård.

Dagen innan hade viktigt bud kommit ridande från Visby. Bud som kunde berätta om beslut på ännu ett möte i Greifswald några dagar tidigare. Hansaförbundet, de svenske och holsteinarna, de hade beslutat gå i förbund mot Danmark. Städerna hade lovat Magnus och Håkon att vara färdigrustade senast i slutet av mars följande vår.
”Det viktiga för oss nu är att strypningen av sillhandeln och det nya anfallsförbundet gör att kung Valdemar knappast har tid att bry sig om oss här på Gotland”, menade Silas.
”Stå fast du! Du har båda settingarnas stöd i ryggen”, muttrade domaren Harvard Kärne bistert.
Botulf nickade. Men inom sig kände han oron sjuda och kunde inte låta bli att tänka:
”Jag gör väll rätt? Jo, det måste vara så att jag tänker rätt! Många människors väl och ve hängde på att jag handlar rätt!”

När Valdemar Sappi efter det korta avbrottet märkte att Botulf stod fast och inte lät sig flyttas på, då gick det hela plötsligt väldigt fort. Valdemar accepterade det bud landsdomaren erbjudit från början, på villkor att det hela levererades i stort sett omgående. I silver eller varor. Dessutom krävde han en mindre summa silver i årlig betalning under de fyra följande åren, men utan de besvärliga formuleringar han krävt från början.
Botulf suckade lättat. Han gjorde ett överslag. De skulle komma undan betydligt lindrigare än resten av Gotland. Och med mer kvar i förråden till vintern än de vågat hoppas på. Något som skulle kunna komma även de nordliga settingarna till godo om svälten slog till. De riktigt stora vinnarna i det här spelet, det var Hagvald Kärne och Burs setting, som nu skulle komma att slippa se en enda tysk plåthatt eller dansk skatteindrivare i sitt setting, så Hagvard han nickade omedelbart sitt bifall när Botulf sneglade på honom. Det skulle bli hårt! Det skulle bli svårt! Men det hade kunnat bli mycket mycket värre.

[Valdemar Sappi]

Tonade ner Magnus arrestering. Dyker upp många sidor senare istället när min huvudpeson får en liten utskällning av Visbys borgmästare 1362, herr Arnold Pleskow.

---------------
”Det verkar som om frågorna tagit slut. Jag tror vi kan avbryta det här mötet. Eller hur Botulf?”
Jag måste resa till Lübeck innan Herman hinner dit, hann jag tänka mens vi reste oss upp. Men då röt Arnold till.
”Du Botulf sitter ner! Vi är inte klara med varandra.”

När Herman lämnat rummet sa herr Arnold.
”Jag har två brev liggande här från borgmästare i två städer som handlar om dig.”
Botulf väntade på fortsättningen.
”I brevet från Rostock hyllas du som stadens räddare. En ganska grov överdrift, men de är tydligen tacksamma för det lilla du gjort. Det Gotländska Alltinget har fått ett liknande brev från Stralsund. Där tackas de för det stöd de gett genom dig. Det är nog tur att du är något av en hjälte för det du gjorde nere i söder, för annars skulle du nog få det riktigt hett om öronen för att du handlat i Alltingets namn utan mandat. Du kan nog ändå vänta dig en ordentlig utskällning av din farbror Johannes när du möter honom nästa gång.”
Botulf sa inget utan satt tyst. Det skulle knappast hjälpa honom att påpeka att det varit en lika stor överraskning för honom att han påstods ha annat mandat än det från Rostock.
Herr Arnold lutade sig tillbaks och tittade lugnt på Botulf.
”Jag tror inte du riktigt förstår hur vanskligt allt är efter nederlaget där utanför Helsingborg. Kung Valdemars krav på lösen är gigantiskt! 170 000 lübska mark! Lübecks borgmästare är arresterad för sitt misslyckande vid Helsingborg och hotas med halshuggning!"
Arnold tittade dystert på Botulf innan han fortsatte.
"Efter att ha skällt ut dig som borgmästare kan jag lite mer informellt tacka dig för att du hjälp till att reda ut den saken en aning. Nu ryker alla ihop som bandhundar om vems som bär skulden för nederlaget. Din mors hemstad Kampen får just nu största skulden. Deras uppdrag var att ligga vakt söderut. De flydde när Valdemars södra flotta närmade sig. Hade de kämpat hade förstärkningarna hunnit ner till stranden. Det menar de flesta. Nu hotas Kampen av både uteslutning ut handelsförbundet och av krig, om de inte betalar en riklig bot för sitt svek. Utesluts en av anfallsförbundets städer riskerar vi se kaos. Hela förbundet hotas av inre slitningar. Det har till och med hänt att rådsherrar dragit blanka vapen på rådsmötena, så ansträngt är läget.”
Botulf satt tyst och bara lyssnade. Det var utan tvekan en trött och sliten borgmästare som satt där framför honom.
”Det jag arbetar mest med nu är förhandlingarna med kungarna Magnus och Håkon. I morgon träffar jag min frände Erik Kettilsson Puke som är på uppdrag av kung Håkon. Hansaförbundet får panten i Öland och borgen i Borgholm i bot för att de svenske aldrig slöt upp där i Helsingborg. Borgholm skall enligt avtalet styras antingen av en hövitsman utsedd av Lübeck eller av Visby. Jag borde nog sätta dig som hövitsman på Borgholm så fick du så mycket att göra att du inte kan hitta på något!”
Botulf tittade ner i golvet utan att säga något. Borgmästaren suckade och fortsatte.
”Du skall skulle sitta med på det mötet för att lära dig något. Du som tror du är en framstående förhandlare. Jag vill höra din åsikt om Eriks invändningar mot avtalstexten, om han har några, men först efter mötet.”
”Helst inte! Rollen som diplomat passar mig verkligen inte.”
”Du sitter med! Och du håller din mun! Bo Jonsson Grip har du börjat lära känna. Nu är det dags att du får känna Erik Kettilsson Puke på pulsen. Men detta skall du veta. Det är knappt ett år sedan Håkon arresterade sin far kung Magnus och höll honom inspärrad där hos greve Henrik i Kalmar. Den svenska enigheten är inte stark. Kung Magnus vägrade som du vet att acceptera det avtal bispen och drotsen skrev under inför anfallet av Helsingborg. Nu skriver både Håkon och Magnus under panten av Öland och Borgholm. Men lyssna och lär! Erik Kettilssons hustru är en frände till Håkon så Erik kommer vara Håkon trogen. Men Bo Jonsson Grip är en så rik och mäktig man att han kommer att strida för sig själv. Honom skall du se upp med!”
Arnold reste sig upp och gick runt lite i rummet. Sedan fortsatte han.
”Jag kan gott se att du kommit något på spåret när det gäller Torkel Bagges mördare. Det hade jag minsann inte trott skulle vara möjligt. Men nu lämnar du bröderna Swerting ifred. Hör du det! Det där handlar bara om mordet på en enda man. Jag har ansvar för många tusens människors välfärd.”
”Det handlar inte om bara en man.”
”Jo det gör det! När vi hängde Helmich hängde vi rätt man. Två av morden begick honom. Och Torkel Bagge han blev inte ens dräpt inne Visby, utan på gotländska landsbygden. Hans mord är ett fall för settingdomarna, inte för Visby stads stadsfogde. Du och Knarre klarar upp fler mord än de flesta. Lämna det där i fred nu. Det där mordet får vara ouppklarat. Det är en order!”
Arnold kunde inte sitta still utan reste sig upprört. Sedan sa han:
”Du har reseförbud! Hör du det? Du blir här i Visby och tar fatt i allt det som behöver tas fatt i. Knarre behöver din hjälp.”
Botulf sa inget. Reseförbud? Nu när han behövde söka upp rådsherren Simon Swerting i Lübeck? Han fick väl skicka Silas då, tills Arnold lugnat ner sig igen. Även om risken var stor att Simon inte skulle bry sig om att prata med Silas.