Jag vill bara försöka sammanfatta/upprepa mina funderingar kring ämnet och komma fram med en hypotes, som jag tycker är lika enkel som rimlig och spännande. Ursprunget för egen del har dels varit beskrivningarna av "lindormar" och "drakar" i gamla skrifter, samt nyare observationer på olika ställen i Sverige, där Jan-Ove Sundberg med sin hemsida
http://www.gust.st/gust_omgust.html
väl varit den som intresserat sig mest för detta ämne. Själv har jag mest efterlyst någon form av sammanställning av sådana observationer i södra Sverige, gamla som nya. Grundtanken för egen del är alltså att det inte handlar om spöksyner, sagor eller rena påhitt utan är baserat på något mer verkligt och konkret.
Således:
-de flesta observationer av sjöodjur eller åtminstone stora sjölevande
oidentifierade djur i norra Europa inkl Sverige, och Nordamerika
härrör troligen från stora ålar, betydligt större än vad som hittills
vetenskapligt är accepterat
-gamla berättelser om lindormar och drakar på land i Sverige härrör
från stora vandrande och ormlika ålar
-myterna och sägenspridningen kring fenomenen näcken, bäckahästen,
sjörået, Urkon i Sommen, Koffa i Vänern m m kommer ursprungligen från
samma typ av observationer i det gamla bondesamhället, kanske
tusentals år bakåt i tiden
-troligen är fenomenet Storsjöodjuret m fl i nordligare delar av
Sverige av samma typ, dvs stora ålar.
http://jamtli.absoft.se/
Beskrivningen av dessa varelser är många gånger likartade. Lindormarna
i Småland beskrevs under 1800-talet som stora ormar med brett huvud,
stora ögon, kluven stjärt samt hårman på ryggen, och berättelserna väckte stor
munterhet i dåtidens vetenskapliga kretsar. Men jag tycker själv det
är konstigt om ingen tidigare föreslagit ål gällande sådana
observationer.
Samma beskrivning gäller för vissa sagor kring näcken
(vattenhästvarianten), bäckahästen med lång kropp, sjörået med ryggens
ihåliga trästockskropp. Beskrivningen av det hästliknande huvudet,
hårmanen samt den långa kroppen dyker upp i många sammanhang, även i
Storsjön, liksom pärlbandssiluetten och den upp- och nervända båten. Näckens förvillande skratt, ålens kluckande och Storsjöodjurets klapprande läte hör nog också ihop.
Fördelen med en ål i denna hypotes är dels att den är kallblodig, har en lägre ämnesomsättning och därmed kräver mindre föda än ett varmblodigt djur (som tex förslagits i Storsjön och andra ställen). Dessutom är ålen allätare och borde kunna överleva i många miljöer. Storsjöodjuret har anklagats för att gräva upp rovor vid sjöstranden, vandrande ålar att äta upp ärtor.
En ål är också ofta bottenlevande och kan därmed ganska lätt undvika observationer under lång tid, ekolod och hydrofoner. Dessutom kan den vandra långa sträckor på land mellan vattensystemen och stora exemplar därmed ge upphov till historier om lindormar och drakar.
En utmaning för hypotesen är naturligtvis att kunna förklara hur ålen i vissa fall kan uppnå mycket större storlek genom s k gigantism än vad som hittills är känt, samtidigt som observationernas hästlika huvud med hårman skiljer sig från normala ålar. Om detta skulle bero på genetiska orsaker, hybridisering mellan olika arter under parningen
i Sargassohavet, miljön eller något annat är ju svårt att ens komma med ett vettigt förslag på. Dessutom måste man kunna förklara varför dessa jätteålar inte vandrar iväg till Sargassohavet som andra. Är sterilitet förknippad med onormal tillväxt? Kan det vara så att amerikanska ålar av misstag hamnar i Europa och inte hittar tillbaks, utan istället växer onormalt?
Man kan alltså se teorin i ett större sammanhang, eftersom samma typ av observationer gjorts i Norge, Storbrittannien samt Nordamerika. Kanske det finns en gemensam nämnare här, som är lättare att förklara med denna ålteori, än med andra teorier gällande däggdjur eller kräldjur. Ålteorin är inte ny, utan har lagts fram gällande Loch Ness, men någon färdig förklaring har jag inte sett. Observationer av jätteålar med hårman i Skottland handlar nog om samma typ av djur.
Således, observationerna i ett stort geografiskt område och under så lång tid att det resulterat i sagor och mytologi, behöver alltså inte handla om någon ny mystisk djurart, utan endast om en befintlig och vitt spridd fisk, kallad ål, vilken under vissa förutsättningar kan uppträda i ett annat utseende och storlek än den vanliga. Jag tror
faktiskt det är den enklaste och rimligaste förklaringen.
