Drake stör pilgrimmer

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värdar: B Hellqvist & Ralf Palmgren
karlfredrik
Medlem
Inlägg: 788
Blev medlem: 18 sep 2007 15:17
Ort: Eslöv

Drake stör pilgrimmer

Inläggav karlfredrik » 27 okt 2011 14:33

Munken Arnold av Regensburg beskriver hur han själv mötte en drake på pilgrimsvandring genom Ungern på 1030-talet:
Draken kom seglande genom luften
luftendess befjädrade huvud högt som ett berg och kroppen täckt av fjäll som jättesköldar

Citat: Arnold av Regensburg: Vita s Emmerami MGH SS 4, s 563
Den tidens resenärer var tydligen förberedda på det mesta - vilket gav förväntningarna på resan lite must och spänning. Att den gode munken hade en livlig fantasi kunde väl medeltidens läsare inte veta.

gnikam4
Medlem
Inlägg: 228
Blev medlem: 22 jan 2011 13:41

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav gnikam4 » 30 okt 2011 23:59

Efter vad jag har läst finns svenska rapporter om folk som påstår sig ha sett drakar från så långt fram i tiden som 1800-talet. Rapporterna ska ha kommit från Småland och jag minns att ögonvittnena talade om att drakarna hade ögon liknande kors.

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 31 okt 2011 19:03

Flygande drakar handlade nog om meteorer, landdrakar om långväga berättelser om t ex nilkrokodiler. Småländska m m berättelser om drakar och lindormar fanns det gott om. Den beskrivning jag har läst om verkar handla om ett ormliknande djur med man på ryggen. Det enda djur som passar in på detta i Sverige är stora ålar, som ju har en lång ryggfena. Har hört en berättelse från Åtvidabergstrakten från början av 1900-talet, då en stor ormliknande varelse med man på ryggen sköts med bössa och sedan fick grävas ner, eftersom den stank fruktansvärt.

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 26 nov 2011 16:44

Något nyare drakobs i Ydre kommun:

Odjuret i sjön Välen
Välen heter sjön som man passerar när man åker vägen från Asby till Norra Vi över Gunsjö och Yxnerum. Det berättas att en fröken från Hult i Norra Vi socken en dag i mitten på 1930-talet kom cyklande vägen fram förbi sjön Välen. Bäst som hon kom cyklande brakade det löst i busksnåren, som kantade vägen.

Uppifrån bergssluttningen, belägen på gården Stockholmsstugans ägor, kom med god fart ett oformligt säkert fem meter långt och lårtjockt djur, till synes utan ben, ringlande ner mot sjön. Det hade ett litet runt huvud och var på halsen beklätt med tjock man.

Länge kunde den trovärdiga kvinnan visa sina blåmärken efter den kullkörning som odjuret varit orsak till.

http://www.ydre.se/kulturochfritid/sagorochsagneriydre/odjuretisjonvalen.4.b37cf2d1210ab226ee8000119232.html

gnikam4
Medlem
Inlägg: 228
Blev medlem: 22 jan 2011 13:41

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav gnikam4 » 28 nov 2011 00:42

Ja, hade hon blåmärken att visa upp finns det ju inga skäl att misstro henne... :roll:

Fast kanske kan en mal verkligen ta sig upp på land under vissa omständigheter? Med tanke på att de normalt är bottenlevande verkar det mindre troligt, men i Afrika finns faktiskt en sorts mal som jagar "på land":

http://www.nature.com/news/2006/060410/ ... -9.html#B1

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 42247
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav varjag » 28 nov 2011 12:26

fem meter långt och lårtjockt djur, till synes utan ben, ringlande ner mot sjön. Det hade ett litet runt huvud och var på halsen beklätt med tjock man.


Hornålen! Har ingen hört att Fan Själv ibland valde ålaskepnad när han besökte sveariket.... :D
Varjag
Senast redigerad av 1 varjag, redigerad totalt 28 gånger.

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 28 nov 2011 12:49

Det kan inte ha varit en mal, malar går inte upp på land, åtminstone inte i Sverige. Snarare en jättestor ål. I samma trakt sågs sjöormar/sjöhästar/drakar på 1800-talet:

http://books.google.se/books?id=reBAAAAAcAAJ&printsec=frontcover&dq=inauthor:%22Leonard+Fr+R%C3%A4%C3%A4f%22&hl=sv&ei=h0jTTu-_OsvT4QTSxP2MCQ&sa=X&oi=book_resul

bl a sid 61 och 95

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 28 nov 2011 17:59

Kanske en sån här som skrämde cykeldamen ifråga :D

http://www.gust.st/artiklar_monsteral.html

Användarvisningsbild
NIL
Stödjande medlem
Inlägg: 2676
Blev medlem: 08 maj 2008 10:22
Ort: Stockholm

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav NIL » 29 nov 2011 11:58

Min högst personliga teori är att många av dåtidens upptäckare var sponsorfinansierade och då dög det inte att komma hem utan att ha någonting spännande att förtälga.

Man kan kanske säga att drakarna var en medeltida motsvarighet till "budget ubåtar".
Förövrigt så anser jag att Bruce Dickinson skall adlas.

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 29 nov 2011 19:37

Tja, tror knappast att det handlar om någon konspiration eller mutor från tidningar etc. Det kan vara ett mörkartal gällande obsar, beroende på att folk inte vill betraktas som knäppa. Beskrivningarna av ormarna med man är likartade och finns långt bak i tiden, där begreppen "lindorm", "hjulorm" och "drake" antagligen ursprungligen handlar om samma sak. Även om enstaka personer skulle ljuga eller överdriva, är historierna för många.

Påfallande många drakar i sagorna är vattenlevande, men dagens bild av dem förvirrar eftersom denna är starkt färgad av Tolkien och österländska influenser, dvs den flygande reptilen.

Personligen blir jag mer och mer övertygad om att lindormen et al verkligen var gigantiska ålar. Ålar är de enda fiskar i Sverige som tar sig fram på land och de har en sorts man på ryggen. Det finns inga ormar med man. Därtill är ålar glupska rovdjur och kan bli gamla. Hur de har förväxlats med ormar kan bero på att de ju rör sig som ormar både i vatten och på land. I förlängningen tror jag att man kan förklara de flesta sjöodjursobservationer i Sverige på detta sätt, låt vara med inslag av mal i södra Sverige. Det innefattar även begreppen näcken, sjörå, bäckahäst, sjöorm m m, inkl Storsjöodjuret. Vi har liknande varelser i Storbrittanien, typ water-horse, horse-eel m m. Att gigantiska ålar skulle likna hästar beror förmodligen mest på den med åldern förvuxna manen.

Varför det skulle kunna finnas gigantiska ålar med man kan man spekulera i, om det handlar om en speciell sorts ålart eller någon form av gigantism, som dessutom hindrar djuren att vandra iväg till Sargassohavet som andra ålar.

Draken/ålen som skattväktare betraktat kan ursprungligen bero på i vatten nedsänkta dyrgripar (mossoffer?), där även offer av människor, djur och mat troligen drog till sig asätande ålar, som därmed sågs som slags ond väktare över platsen.

Det hade varit intressant att få reda på mer om ålen i fornnordisk mytologi, har för mig det finns bilder på stora ormar på bildstenar och hällristningar, alltför stora för att vara vanliga ormar. Hur ser drakslingorna på runstenarna egentligen ut?

Citat från Skottland om en gigantisk ål med hårman:

"Captain Lionel Leslie was informed of the another alleged hair-eel slaying sometime at the very end of the nineteenth century. Workers were clearing out the Caledonian canal at Corpach when they discovered a creature that "resembled an eel but was much larger than any eel ever seen and it had a long mane." Costello writes that the beast was killed by the workers but Holiday states it was found already dead. The workers were under the impression the strange find had originated from Loch Ness. The body most likely was disposed of with the rest of the debris."

http://www.unexplained-mysteries.com/fo ... pic=136449

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 30 nov 2011 20:15

Det finns mer intressanta fakta om ålen, t ex att ålblod är starkt giftigt:

I blodet hos flera ålar finnes i c h t y o t o x i n, som vid insprutning på djur kan framkalla dödlig förgiftning. Svår förgiftning har iakttagits hos en man, som druckit ålblod i vin. Ichtyotoxin retar först, förlamar sedan andnings-och kärlcentra, framkallar muskelförlamningar, upphäver blodets levringsförmåga, upplöser de röda blodkropparna. Verkningarna erinra om vissa ormgifters.

http://svenskuppslagsbok.se/tag/giftet/

När man tänker på drakens sprutande vita "etter" behöver det alltså inte handlar om ormgift, utan kanske en kombination av jätteålens blod och dess slem i stridens hetta. Och sen kanske den vinnande hjälten strök svärdet i ålens blod för bättre effekt.

Den normala ålen sägs ha ett kluckande läte, vilket i förlängningen leder tanken till bäckahästens skratt, eller det klapprande läte som vissa har hört från Storsjöodjuret.

http://www2.jamtland.se/index.php/sv/bloggar/redaktionen/item/storsjoeodjuret-3

Användarvisningsbild
Johan Ekstrand
Medlem
Inlägg: 526
Blev medlem: 23 feb 2004 09:18

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Johan Ekstrand » 01 dec 2011 10:31

Här har vi ett potentiellt sjöodjur i alla fall, alla besök på land lämnade därhän :)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sillkung

Användarvisningsbild
Valdemar Sappi
Stödjande medlem
Inlägg: 1488
Blev medlem: 12 dec 2009 14:22

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Valdemar Sappi » 01 dec 2011 10:50

En annan central myt under medeltiden är att hjorten är ormdödare. Drakdödare också kanske...
"Eldskytten": http://eldskytten.se "Jag lyfter på min stormhatt i salut för din kringsyn och källkunskap beträffande östersjöväldet och det sena 1300-talet." Historieprofessor Nils Blomkvist.

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 01 dec 2011 11:29

Titta på nedanstående bild. Ålen ifråga är visserligen amerikansk, men dock släkt med den europeiska. Om vi har svenska ålar med samma typ av hästhuvud inkl "öron" så är vi ganska nära lindormar, sjöhästar, bäckahästar och Storsjöodjur, bara storleken multipliceras med 10 eller mer samt hårman tillsätts.

http://www.krisweb.com/krissheepscot/krisdb/html/krisweb/aqualife/amer_eel_big_native_fish_conservancy.jpg

Starkodder
Medlem
Inlägg: 188
Blev medlem: 06 mar 2011 11:01

Re: Drake stör pilgrimmer

Inläggav Starkodder » 03 dec 2011 11:38

Jag vill bara försöka sammanfatta/upprepa mina funderingar kring ämnet och komma fram med en hypotes, som jag tycker är lika enkel som rimlig och spännande. Ursprunget för egen del har dels varit beskrivningarna av "lindormar" och "drakar" i gamla skrifter, samt nyare observationer på olika ställen i Sverige, där Jan-Ove Sundberg med sin hemsida

http://www.gust.st/gust_omgust.html

väl varit den som intresserat sig mest för detta ämne. Själv har jag mest efterlyst någon form av sammanställning av sådana observationer i södra Sverige, gamla som nya. Grundtanken för egen del är alltså att det inte handlar om spöksyner, sagor eller rena påhitt utan är baserat på något mer verkligt och konkret.

Således:

-de flesta observationer av sjöodjur eller åtminstone stora sjölevande
oidentifierade djur i norra Europa inkl Sverige, och Nordamerika
härrör troligen från stora ålar, betydligt större än vad som hittills
vetenskapligt är accepterat
-gamla berättelser om lindormar och drakar på land i Sverige härrör
från stora vandrande och ormlika ålar
-myterna och sägenspridningen kring fenomenen näcken, bäckahästen,
sjörået, Urkon i Sommen, Koffa i Vänern m m kommer ursprungligen från
samma typ av observationer i det gamla bondesamhället, kanske
tusentals år bakåt i tiden
-troligen är fenomenet Storsjöodjuret m fl i nordligare delar av
Sverige av samma typ, dvs stora ålar. http://jamtli.absoft.se/

Beskrivningen av dessa varelser är många gånger likartade. Lindormarna
i Småland beskrevs under 1800-talet som stora ormar med brett huvud,
stora ögon, kluven stjärt samt hårman på ryggen, och berättelserna väckte stor
munterhet i dåtidens vetenskapliga kretsar. Men jag tycker själv det
är konstigt om ingen tidigare föreslagit ål gällande sådana
observationer.

Samma beskrivning gäller för vissa sagor kring näcken
(vattenhästvarianten), bäckahästen med lång kropp, sjörået med ryggens
ihåliga trästockskropp. Beskrivningen av det hästliknande huvudet,
hårmanen samt den långa kroppen dyker upp i många sammanhang, även i
Storsjön, liksom pärlbandssiluetten och den upp- och nervända båten. Näckens förvillande skratt, ålens kluckande och Storsjöodjurets klapprande läte hör nog också ihop.

Fördelen med en ål i denna hypotes är dels att den är kallblodig, har en lägre ämnesomsättning och därmed kräver mindre föda än ett varmblodigt djur (som tex förslagits i Storsjön och andra ställen). Dessutom är ålen allätare och borde kunna överleva i många miljöer. Storsjöodjuret har anklagats för att gräva upp rovor vid sjöstranden, vandrande ålar att äta upp ärtor.

En ål är också ofta bottenlevande och kan därmed ganska lätt undvika observationer under lång tid, ekolod och hydrofoner. Dessutom kan den vandra långa sträckor på land mellan vattensystemen och stora exemplar därmed ge upphov till historier om lindormar och drakar.

En utmaning för hypotesen är naturligtvis att kunna förklara hur ålen i vissa fall kan uppnå mycket större storlek genom s k gigantism än vad som hittills är känt, samtidigt som observationernas hästlika huvud med hårman skiljer sig från normala ålar. Om detta skulle bero på genetiska orsaker, hybridisering mellan olika arter under parningen
i Sargassohavet, miljön eller något annat är ju svårt att ens komma med ett vettigt förslag på. Dessutom måste man kunna förklara varför dessa jätteålar inte vandrar iväg till Sargassohavet som andra. Är sterilitet förknippad med onormal tillväxt? Kan det vara så att amerikanska ålar av misstag hamnar i Europa och inte hittar tillbaks, utan istället växer onormalt?

Man kan alltså se teorin i ett större sammanhang, eftersom samma typ av observationer gjorts i Norge, Storbrittannien samt Nordamerika. Kanske det finns en gemensam nämnare här, som är lättare att förklara med denna ålteori, än med andra teorier gällande däggdjur eller kräldjur. Ålteorin är inte ny, utan har lagts fram gällande Loch Ness, men någon färdig förklaring har jag inte sett. Observationer av jätteålar med hårman i Skottland handlar nog om samma typ av djur.

Således, observationerna i ett stort geografiskt område och under så lång tid att det resulterat i sagor och mytologi, behöver alltså inte handla om någon ny mystisk djurart, utan endast om en befintlig och vitt spridd fisk, kallad ål, vilken under vissa förutsättningar kan uppträda i ett annat utseende och storlek än den vanliga. Jag tror
faktiskt det är den enklaste och rimligaste förklaringen.


Återgå till "Medeltiden (476 till 1523)"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster