Vad låg centrumet i det medeltida västra Europa?

[Ralf Palmgren]

Finland tillhörde Sverige under medeltiden. Vilken stad eller ort var det främsta centrumet i det romersk-katolska västra Europa under medeltiden? Var det Rom där den heliga romersk-katolska kyrkan hade sitt högkvarter med påven, den största staden under högmedeltiden Paris med sitt universitet med många lärda eller någon helt annan stad som exempelvis Jerusalem och den heliga graven? Det vore intressant att höra er synvinkel...

[Osprey]

Mina kunskaper är något begränsade, men en stad som var viktig vid den tiden var Avignon.

[B Hellqvist]

Något som väl kan sägas vara typiskt för det medeltida Europa var väl just frånvaron av ett centrum... Det fanns olika centra för handel och för produktion av olika varor, olika politiska och religiösa centra, olika konstnärliga centra, etc, etc. Kan någon ange något centrum för någon epok som skulle kunna anses vara det främsta?

[Ralf Palmgren]

Europa var under medeltiden ett splittrat område med olika centrum. Det är klart. Själv tänkte jag det som så att påven i Rom var centrumet under medeltiden i det romersk-katolska Europa. Detta för om man tänker på språket så var latinet som man skrev på i kloster runt om i Europa det språk som största majoriteten av texter skrevs på. Även Sverige skickade prelater till Rom och den katolska kyrkan. Den kyrkliga kulturen hade sitt högcentrum i Rom. Dessutom så var påven den högsta härskaren i västra Europa under medeltiden. Det var den katolska kristenheten som var en stark enhetlighet i Europa. Vad anser du?

[Giancarlo]

Mitt intryck av Roms medeltid är att det var i början på medeltiden en ren gudsförgäten håla som råkade ha kristendomens viktigaste biskop. 400-talets enorma kris med "barbariska" invasioner och Västroms fall höll sig i länge. Under tidigmedeltiden hade befolkningen minskat till blott 20 000 som bodde utspritt bland ruiner och vegetation. Detta berodde bland annat på de massvisa invasionerna som staden fått utstå de "senaste" åren (så sent som 847 invaderade araberna Rom och plundrade Peterskyrkan, som dock inte var påvligt residens förrän 1400-talet) men även att maktcentrat ändrats till andra ställen. Rom var ju även opopulär som huvudstad redan i romarrikets slutskede, och Ravenna var huvudstad - även Odovakar, Östgotherna och Östrom styrde sitt italienska område därifrån - som det självklara centrumet på italienska halvön.

Roms biskop var förvisso rätt så stark teologisk maktfaktor i Europa, men den starka urbana kulturen som romarriket hade haft fanns inte längre. Rikedomen i början på medeltiden existerade länge hos godsherrarna på landet. Det ogillade och tuktade Rom fick alltså inte riktigt chans att riktigt återväxa som stad under perioden. Europa de-urbaniserades kraftigt under tidigmedeltiden och detta drabbade såklart redan nedlusade Rom. Däremot börjar stadens lycka vända under frankerriket. Frankernas konung Pepin skapar påvestaten genom att ge Rom och landet runt om till Påven och Charlemagne börjar återpoängtera biskopen av Roms viktighet. Den öst-västliga schismen skapar mycket stor lojalitet till staden i västra Europa och den påvliga makten blir större och större. Men det riktigt stora uppsvinget för själva staden Rom kommer ändå inte. 1000-talet innehåller en del skandaler och svaga påvar. Staden får vara lite mer i rampljuset men är ändå inget självklart centrum eller särskilt fantastiskt. Senare korståg, maktspel och samlande teologi ökar ändå påvemakten i Europa. Påvens rikedom och makt ökar, och han blir allt mer kontroversiell då konflikter mellan tyskromerska kejsare och påven börjar bli talrika under 1100-1200-talen. Dessa i kombination med "den stora schismen" på 1300-talet då påvedömet hamnar i Avignon i över hundra år gör att Rom alltigenom blir bortglömt igen.

Trots en skadeglad invasion av Karl V 1530 in i staden, börjar Rom resa sig på 1500-talet. Efter återvändon från Avignon börjar påven rusta upp staden och dess byggnader. På 1500-talet övertar man också Florens roll som renässanshuvudstad i Italien. Motreformation blir det stora lyftet för Rom, då man vill med kultur och mycken mission åter vill skapa entusiasm för kyrkan. Inte förrän då börjar Rom som urbant centrum åter bli någonting att räkna med. Man ligger också under denna period i en av Europas rikaste regioner, där en rik urban kultur börjat frodas. Medeltida rom har av förståeliga skäl inte särskilt fantastiska lämningar att bjuda på. Då renässansen och den klassiska tiden är långt intressantare.

Generellt om ämnet kan jag säga att den urbana kulturen var svag i den tidiga medeltiden. Den mesta "action" som skedde var på landet, där överklassen och många kloster fanns. Många riken saknade t.o.m ofta huvudstad och självklara centrum, något som sker i hela Europa. Stora stadscenter på det sätt man hade under romartiden kommer långsamt tillbaka under senare delen av medeltiden.