Kort: Principen att Gud skyddar de rättfärdiga, varför man kan bevisa sin oskuld genom att hålla i eller gå på glödande järn.
Wikipedia-artikeln nämner att en drottning Margareta (inte unionsdrottningen utan en betydligt tidigare) gjorde provet - eller, fick någon att göra det åt henne - vilket gruvligen misslyckades. Finns det fler exempel på att denna märkliga sed utförts?
En första tanke var att det hade med eldgång att göra, vilket ju under rätt omständigheter inte kräver något mirakel för att genomföras. Men källorna verkar entydiga: glödgat järn ska de va.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Järnbörd
Ser att det förbjöds 1215, närmare bestämt var det fjärde Lateran-konciliet som förbjöd "the blessing of water and hot iron for judicial tests or ordeals." Så det kan knappast ha varit förbehållet Sverige/Norden.
http://www.newadvent.org/cathen/09018a.htm
Järnbörd
Re: Järnbörd
Även Harald Gille, norsk kung 1136 till sin död 1130, "bevisade" genom järnbörd att han var son till Magnus Barfot.
Här en teckning av Gerhard Munthe som ska föreställa Gille när han går på det glödande järnet.
Här en teckning av Gerhard Munthe som ska föreställa Gille när han går på det glödande järnet.
Re: Järnbörd
Enligt norska wikipedia gällde det ett stycke järn som togs ur kokande vatten.
Enligt Olaus Petri var det Birger Jarl som avskaffade det i Sverige.
Enligt Olaus Petri var det Birger Jarl som avskaffade det i Sverige.
Olaus Petri skrev:Han besinnade, at thet war icke rett, som tilförenna i en long tijdh hade brukat warit, at then som skuld gaffz i mörka och twiffwelachtiga saker, han skulle wäria sich ther med, at han bära skulle itt heet och glödhande Jern, som tilförenne om talat är, Ther fore skickade han annor sett at vthleta sanningena, som then östgötska laghboken inne haller, then ther seger at Birger Jerl lagde vthåff jernbyrdena, och mykit annat haffuer han stadgat som hwar och en wel see må som lääs then Östgötska laghbokena,
Re: Järnbörd
Biskop Poppo av Ribe (?) gjode det samma. Enligt Adam av Bremen:
Som sändebud från kejsaren och från biskopen i Hamburg sägs en viss Poppo ha kommit, en from och vis man som vid den tiden var vigd för Slesvig. Han krävde kejsarens medbestämmanderätt beträffande de kristnas skydd. Man berättar att han, för att visa kristendomens makt, och då de vilda folken enligt sin vana krävde ett tecken, ögonblickligen tagit ett glödande järn i handen och förblivit oskadd inför allas ögon. Fastän detta tycktes kunna avlägsna allt tvivel och all villfarelse hos hedningarna, sägs Guds helige för andra gången ha utfört ett märkligt underverk i avsikt att utplåna hednatron hos detta folk. Han iklädde sig nämligen en skjorta som doppats i vax och befallde Herrens namn att den skulle antändas, medan han stod mitt i folkmassan. Med ögon och händer lyfta mot himlen uthärdade han så tåligt hettan från det smältande vaxet, att han, när dräkten helt hade bränts upp och förvandlats till aska, muntert och glatt förklarade att han inte ens hade märkt någon rök från elden. Tack vare detta ovanliga under kom då många tusen till tro genom honom, och ännu idag prisar man Poppos berömda namn bland danernas folk och i deras kyrkor. Somliga försäkrar att detta hände i Ribe, andra att det var i Hedeby, som också kallas Slesvig.
Som sändebud från kejsaren och från biskopen i Hamburg sägs en viss Poppo ha kommit, en from och vis man som vid den tiden var vigd för Slesvig. Han krävde kejsarens medbestämmanderätt beträffande de kristnas skydd. Man berättar att han, för att visa kristendomens makt, och då de vilda folken enligt sin vana krävde ett tecken, ögonblickligen tagit ett glödande järn i handen och förblivit oskadd inför allas ögon. Fastän detta tycktes kunna avlägsna allt tvivel och all villfarelse hos hedningarna, sägs Guds helige för andra gången ha utfört ett märkligt underverk i avsikt att utplåna hednatron hos detta folk. Han iklädde sig nämligen en skjorta som doppats i vax och befallde Herrens namn att den skulle antändas, medan han stod mitt i folkmassan. Med ögon och händer lyfta mot himlen uthärdade han så tåligt hettan från det smältande vaxet, att han, när dräkten helt hade bränts upp och förvandlats till aska, muntert och glatt förklarade att han inte ens hade märkt någon rök från elden. Tack vare detta ovanliga under kom då många tusen till tro genom honom, och ännu idag prisar man Poppos berömda namn bland danernas folk och i deras kyrkor. Somliga försäkrar att detta hände i Ribe, andra att det var i Hedeby, som också kallas Slesvig.