Jag vill gärna fördjupa mig i detta brev. Som du skriver så har man framställt biskopsdömet Finland som allt annat än en dans på rosor.koroshiya skrev:Det där brevet är ju extremt roligt på sitt sätt eftersom påven skriver,Dan Koehl skrev: 1209
30 oktober 1209 så ger påven tillstånd till en person född utanför äktenskapet att bli biskop i Finland, efter att ärkebiskopen i Lund bett honom om denna eftergift.
"Nam cum propter novellam plantationem & ejusdem regionis hominum pertinaciam ac loci etiam intemperiem electus ibidem non ad honorem assumptus sed expositus martyrio reputetur"
Det är inte en hederspost utan en väg till martyrskap
Man fick ta vad som fanns.
Rätta mig om jag har fel, men jag upplever kristnadet av Finland (säkert bör man vara försiktig att använda ordet Finland kring denna tid, jag avser då de områden som idag definieras som Finland) som en tämlingen lång process, och inte helt oblodig. På mer eller mindre väl grundade källunderlag har sagt att Erik den helige skall ha genomfört ett korståg till Finland under 1100-talet, och att Birger jarl möjligen avslutade kristnandet av hedningarna i slutet av 1240-talet. Tavasterna tycks också ha varit ganska aggressiva, och aktivt förföljt kristna finnar.
År 1209 var det sannolikt inte många kyrkor i Finland, och en biskop förväntades kanske också stå bakom en expansion, deltaga i korståg etc? Detta kan kanske ses som ett martyrskap.
Jag vill då gärna tolka in lite annat i detta brev, som kanske bär på inte så lite politiska tendenser.
Min första tanke är att man kanske inte skall utesluta att personen som getts tillstånd av påven att verka som biskop i Finland, trots att han är född utom äktenskapet, kan vara Valerius?
1207 skriver ju påven kring detta, att Valerius kallats ärkebiskop i Uppsala, trots att han ej
och påven ger lite motvilligt tillstånd till att han får bli ärkebiskop. Men efter slaget vid Lena 1208 lämnar Valerius Sverige, och följer Sverker till Danmark.var född inom ett laga äktenskap
I det läget borde påven bli bombarderad med brev; från Sverker & Valerius & Co, som gör vad de kan för att svärta Erik Knutssons rykte, och med färgstarka beskrivningar av folkets lidande när Sverker inte beskyddar dem?
Man framhåller säkert hur kyrkan saknar sin ärkebiskop, och säkert skriver även danske ärkebiskopen sin mening, allt för att politiskt påverka påven mot Erik, och ge fortsatt stöd till Sverker.
Samtidigt är Erik knappast stillatigande. Man kan förmoda att Erik rackar ner på Sverker så gott det går, och utnyttjar allt negativt som går att säga. I sammanhanget tas säkert Valerius upp, och hans bristande kvalifikationer som ärkebiskop etc.
det förefaller som om påvarna vid denna tid framför allt blev välvilligt inställda till all sorts korståg och kristnande av hedningar. Som kung låg man bra till hos påven om man införlivat nya länder i kristenheten, och en biskop eller ärkebiskop som följde med ökade i status hos påven?
När påven alltså redan gett tillstånd till Valerius att verka som ärkebiskop i Sverige, men nu istället får höra att han rymt till Danmark tillsammans med sin kung, skulle man kunna tänka sig att Erik skickar ner förslag till påven om en ny ärkebiskop - som han valt - och samtidigt garanterar det ena och det andra?
Vad kan Sverker och Valerius då erbjuda? Det är viktigt för dem att påven hellre ger sitt stöd till en kug och ärkebiskop i exil, än till Erik? Ett löfte om ett nytt framtida korståg vore kanske strategiskt? Minsta brev från påven vid denna tid som når biskoparna i Sverige vore sannolikt att betrakta som en order? Och Sverker och Valerius är starkt beroende av att så många som möjlgt inom svenska kyrkan välkomnar och återväntar deras ankomst, samtidigt som Erik sannolikt gör vad han kan för att få över dem på sin sida? Opinionsbildning på hög nivå, och beroende av i vilka riktningar Innocentius III tankar går?
Och detta nedan kanske kan indikera formellt stöd av påven i det omnämnda brevet:
Oktober 1209 skulle kunna ligga rimligt i tid för en planerad attack på Erik, eller en förhandling i Sverige som biskoparna kallar till? Eller visar det bara på hur vanligt det var i Skandinavien att munkar utan gifta föräldrar försökte bli ärkebiskopar?Dan Koehl skrev: 30 oktober 1209 så ger påven tillstånd till en person född utanför äktenskapet att bli biskop i Finland, efter att ärkebiskopen i Lund bett honom om denna eftergift.