Jag tror jag förstår ungefär, men om någon som är bättre på fornsvenska ville översätta detta ord för ord vore jag glad:
"Bøndir sculu kluckara fa. Han stal fyrstum i kirkiu wara oc senstum v fara. Han scal wactæ nøckla oc lius. Bøndir sculu strængir til klocku fa. Kluckare scal ringia gen batþhe quickum oc døtþhum."
Översättning till nutidssvenska
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Översättning till nutidssvenska
Här är ett försök:Linnie skrev:Jag tror jag förstår ungefär, men om någon som är bättre på fornsvenska ville översätta detta ord för ord vore jag glad:
Bøndir sculu kluckara fa.
Han stal fyrstum i kirkiu wara oc senstum v fara.
Han scal wactæ nøckla oc lius. = Han skall vakta nycklar och ljus.
Bøndir sculu strængir til klocku fa.
Kluckare scal ringia gen batþhe quickum oc døtþhum. = Klockaren ska ringa både vid födslar och dödsfall.
Re: Översättning till nutidssvenska
Här är min gissning.
"Bönder skola klockare få. Han skall förstom i kyrkan vara och sistom vid fara. Han skola vakta nycklar och ljus. Bönder skola strängar (rep) till klocka få. Klockare skall ringa vid födseln och döden. "
"Bönder skola klockare få. Han skall förstom i kyrkan vara och sistom vid fara. Han skola vakta nycklar och ljus. Bönder skola strängar (rep) till klocka få. Klockare skall ringa vid födseln och döden. "
Re: Översättning till nutidssvenska
"fa" (alltså "få") betyder i sammanhanget "skaffa, ombesörja", en betydelse ordet senare tappat. Det är alltså böndernas skyldighet att få fram en klockare, inte deras rättighet. Likaså är det böndernas skyldighet att hänga upp klockan, med rep så den kan ringas.
Fortsättningen av samma lagstycke talar för övrigt bland annat i detalj om vems fel det är när klockan under olika omständigheter ramlar ner och slår ihjäl eller skadar någon.
"Bönder skall ombesörja klockare. Han skall vara först i kyrkan och fara sist därifrån. Han skall vakta nycklar och ljus. Bönder skall ombesörja rep till klocka. Klockare skall ringa både vid födslar och dödsfall."
Texten verkar lite dåligt transkriberad, det står knappast "stal" i andra meningen utan "scal", t.ex..
Fortsättningen av samma lagstycke talar för övrigt bland annat i detalj om vems fel det är när klockan under olika omständigheter ramlar ner och slår ihjäl eller skadar någon.
"Bönder skall ombesörja klockare. Han skall vara först i kyrkan och fara sist därifrån. Han skall vakta nycklar och ljus. Bönder skall ombesörja rep till klocka. Klockare skall ringa både vid födslar och dödsfall."
Texten verkar lite dåligt transkriberad, det står knappast "stal" i andra meningen utan "scal", t.ex..
Re: Översättning till nutidssvenska
Jeg tror dette er den innledende del av Vestmannalagen hvor det beskrives hvordan kristendommen skal ivaretas. Den starter med bygging og vigsling av kirke og fortsetter med prestetilsetning og klokkerordning, som denne delen er hentet fra. Den inneholder såvidt jeg kan se også bøter for klokkeren om kirken brenner ned eller klokken sprekker.Engan skrev:"fa" (alltså "få") betyder i sammanhanget "skaffa, ombesörja", en betydelse ordet senare tappat. Det är alltså böndernas skyldighet att få fram en klockare, inte deras rättighet. Likaså är det böndernas skyldighet att hänga upp klockan, med rep så den kan ringas.
Fortsättningen av samma lagstycke talar för övrigt bland annat i detalj om vems fel det är när klockan under olika omständigheter ramlar ner och slår ihjäl eller skadar någon.
"Bönder skall ombesörja klockare. Han skall vara först i kyrkan och fara sist därifrån. Han skall vakta nycklar och ljus. Bönder skall ombesörja rep till klocka. Klockare skall ringa både vid födslar och dödsfall."
Texten verkar lite dåligt transkriberad, det står knappast "stal" i andra meningen utan "scal", t.ex..
- Anders Nyman
- Medlem
- Inlägg: 3214
- Blev medlem: 22 juni 2007, 10:13
- Ort: Borlänge
Re: Översättning till nutidssvenska
Fornsvenskan som omnämns i denna tråd, hur långt fram i tiden pratades denna.
Re: Översättning till nutidssvenska
Det är ju lite av en fråga i stil med "hur långt är ett snöre" eller "exakt var på halsen slutar kroppen och börjar huvudet"
Enligt den mest vanliga indelningen brukar man väl räkna med att gränsen mellan fornsvenska och nysvenska går runt 1526, när nya testamentet trycktes på svenska. Man talar också om en gräns mellan "äldre/klassisk fornsvenska" och "yngre fornsvenska", som man väl brukar räkna med går någonstans i slutet av 1300-talet, när till exempel mycket lågtysk påverkan gav upphov till en hel del förändringar.
Men förändringen är förstås (särskilt i vardagligt tal) inget som vanligen går i språng utan väldigt gradvis. Det är med andra ord rätt omöjligt att säga när just den fornsvenska som fanns i detta dookument "slutade talas". Det beror på hur stor förändring du kräver. Vill man vara petig så slutade den talas femtio år senare (säkert hade det hunnit uppstå en del förändringar i uttal och ordval), vill man vara extrem åt andra hållet har den fortfarande inte slutat talas.
När slutade vi tala det språk som talades i Strindbergs böcker?
Enligt den mest vanliga indelningen brukar man väl räkna med att gränsen mellan fornsvenska och nysvenska går runt 1526, när nya testamentet trycktes på svenska. Man talar också om en gräns mellan "äldre/klassisk fornsvenska" och "yngre fornsvenska", som man väl brukar räkna med går någonstans i slutet av 1300-talet, när till exempel mycket lågtysk påverkan gav upphov till en hel del förändringar.
Men förändringen är förstås (särskilt i vardagligt tal) inget som vanligen går i språng utan väldigt gradvis. Det är med andra ord rätt omöjligt att säga när just den fornsvenska som fanns i detta dookument "slutade talas". Det beror på hur stor förändring du kräver. Vill man vara petig så slutade den talas femtio år senare (säkert hade det hunnit uppstå en del förändringar i uttal och ordval), vill man vara extrem åt andra hållet har den fortfarande inte slutat talas.
När slutade vi tala det språk som talades i Strindbergs böcker?