Det är riktigt, efter Crecy (1346) så övergick fransmänen till att strida till fots på samma sätt som engelsmänen, dock så fortsatte de att använda mindre beridna avdelningar som sattes in på flankerna i försök att riva upp bågskyttaran före huvudstyrkans anfall. Huruvida långbågen kunde tränga igenom de rustningar som var i bruk eller ej är omtvistat, de försök som gjordts inklusive av Discovery Channel är för begränsade i sin omfattning och har kalra brister som gör att de ej är 100% gilitiga. Problematiken kirng långbågens verkan är ett intressant ämne men kräver nog en tråd för sig för att belysa de olika proverna och deras resultat. Kortfattat kan man säg att den pågående forskningen de senaste åren fått fram nya ingångsvärden som gjort de gamla testen bristfälliga. Tex har bågfynden på "Mary Rose" gjort klart att långbågarna var nästan dubblet så starka än som många av testerna antagit.Lord Havelock Vetinari skrev:Så större delen av de anfallande franska soldaterna var alltså inte beridna? Jag har tidigare hört att långbågarna inte hade kraft nog att tränga igenom 1400-talspansar av hög kvalitet, och att de franska förlusterna till stora delar berodde på att hästarna dödades varpå ryttarna trampades ner och kvävder i leran. Om fransmännen inte satt till häst så blir det händelseförloppet mindre troligt. Men hur förklarar man då de franska förlusterna? Kunde långbågarnas pilar tränga igenom rustningarna eller var endast en mindre del av de franska soldaterna utrustade med bra sådana?Med ryttarna utslagna och de egna skyttarna i hopplöst underläge så finns det bara en möjlighet för fransmänen. Att gå in i närstrid och försöka slå sina fiender där då de ju trots allt har mycket fler avsuttna ryttare än engelsmänen.
Med tanke på att minst 70.000 pilar träffade de franska leden per minut så måste några pilar i varje salva hittat glipor i rustningarna och ögonvittnen beskriver hur pilarna (på kortare håll?) trängde igenom visiren och sidorna på hjälmarna. Visst var gräddan av de franska ridderskapet bättre skyddade än någonsin i sina stålrustningar men samtidigt så bar många franska ryttare fortfrande rustningar av järn.
Det du har fått dig till livs låter som en sammanblandning av vad som hände vid Azincourt, leran var ett stort problem och spelade en betydande roll i det franska nederlaget, de ryttare (uppsuttna som avsuttna) som föll omkull i leran var illa ute om de inte fick snabb hjälp att komma upp på benen igen. Delar av den franska hären anföll beridet men det rörde sig om några hundra man totalt. Flera olika tester har visat att leran på slagfältet är av en sällsynt besvärlig sort när den är våt och marken uppriven.
De fransk förlusterna är precis som den franska numerärern klart överdrivna i tidigare skildringar, att de var % stora är helt klart. Detta berodde på flera saker:
1. Engelsmänen mördade sina fångar i stor omfattning
2. De avsuttna ryttarnas underläge pga lera&trängsel när de kom i strid med engelsmänen
3. Leran igen, sårade som föll omkull och inte fick hjälp löpte en klar risk att trampas ner och/eller kvävas/drunkna i gyttjan
