Skanderbeg var son till Vojsava, dotter till prins Prenku av Mirdita. Han lämnades av sin far, Johan Kastriota, herre i Mat i norra Albanien, som gisslan (devschirme) åt osmanske sultanen Murad II, som lät uppfostra honom i islamska läran. Den unge Skanderbeg hade stora ambitioner och då han inte fick dem uppfyllda i sultanens tjänst, gjorde han uppror. Under ett fältslag mot ungrarna och deras fältherre Hunyadi övergav han turkarna vid Nis (1443) och återvände med sin brorson Hamza och 300 albanska ryttare till Dibra i sitt hembygd och sedan till Kruja. Skanderbeg lurade den turkiska paschan genom att omringa honom i familjen Kastriotis slott. Senare ledde han sina landsmän i en resning mot sultanen.
Skanderbeg blev inom kort herre över Albanien samt en kristenhetens barriär mot islam. Flera turkiska härar slogs ned i grunden av honom. Förgäves sökte Murad själv med 100 000 man betvinga honom (1449-1450), och 1461 nödgades Muhammed II att genom ett fredsslut lämna honom i besittning av Albanien. Under de kommande tjugofem åren krigade Skanderbeg mot turkarna, och med mindre än 20 000 albanska soldater vann han alla de 24 slag som kom att utkämpas mot den starkaste armén i sin tid, den turkiska hären som enbart i området kring nuvarande Albanien uppgick till omkring 140 000 soldater.
1464 bröt likväl Skanderbeg denna fred, på Pius II:s och venetianarnas uppmaning, samt kämpade åter mot sina forna trosfränder. Skanderbeg blev 1466 upplyst om att turkarna hade slagit sig in i Albanien och var på väg mot den skanderbegska huvudstaden med hela den osmanska styrkan av 200 000 man, ledd av sultanen Murat II. Folket evakuerades och man tog allt livsmedel som fanns där. Denna brända jordens taktik lämnade turkarna litet mat att leva på. De svalt, och nattetid kom albanerna och anföll, och hären tvingades att dra sig tillbaka från Albanien. 1501 hade turkarna återtagit kontrollen över alla de albanska provinserna.
Slaget vid Albulena
År 1457 utkämpades ett stort slag på ett fält nära denna stad. 80 000 turkar ledda av Isak bey Evrenoz och Hamza Pascha invaderade Albanien detta år. Skanderbeg som då ledde albanernas kamp gentemot turkarna, drog undan sina styrkor och fick turkarna att tro att hans styrkor hade övergett honom. När turkarna ej längre fruktade ett nederlag så slog de läger vid Albulena. En stor fest annordnades för att fira "segern" varpå Skanderbeg samlade ihop sin armé på 12 000 man och omringade turkarna och överrumplade dem. 30 000 turkar uppges ha stupat eller tillfångatagits, däribland Hamza Pascha.
Skanderbeg's sista dagar
Skanderbeg samlade mot slutet av sitt liv alla albanska furstar i Lezha, samt vissa andra potentater; även republiken Venedig var välkommna och delta i den stora samlingen. Vid sin ankomst till Lezha blev Skanderbeg smittad av malaria, och kort därefter insjuknade han i en feber som han aldrig återhämtade sig från.
Under samlningens tid, närmade sig en annan osmansk armé hans läger. Skanderbeg försökte att stiga upp men fall tillbaka. Utan sin ledare gick de albanska trupperna i ställning mot fienden, och man lyckades stå emot. Segren över sultanens armé och andra fiender var ändå säcker, turkarna gjorde stora förluster och var tvungna att dra sig tillbaka.
I Lezha kom nyheten om segern till Skanderbeg, där han låg insvept i röda fanor med den albanska dubbelörnen. Hans livslåga släcktes kort därefter den 7 janauri 1468. De som befann sig omkring hjälten hade hört honom viska sitt sista ord till hela den albanska nationen : "Om ni är lika förenade med varandra i samma tankar, som ni är kring mig den här dagen, finns det igen fiende i världen som kan besegra er eller vårt land. Kom ihåg att en förenad nation, även ett liten land, alldrig kan besegras".
Redan en tid efter hans död måste emellertid albanerna åter ge sig under osmanernas överhöghet. Detta inträffade slutgiltigt 1479. Skanderbegs son Johan II flydde till Neapel, där den siste av hans avkomlingar ska ha dött 1873.
Skanderbegs slott finns i staden Kruja i Albanien. Slottets äldsta delar är från 400-500-talet. Det var en gång i tiden bebott av släkten Kastriota.
Under 1400-talet användes slottet som bas under Skanderbegs krig mot turkarna under flera årtionden. En tysk krönikör från 1600-talet skrev att:
"Endast genom att få beskyddarna att svälta ihjäl kunde turkarna skickligt ta över de starka och ointagliga slotten i Kruja, juni den 6:e år 1478."
Slottet är numera renoverat och invigdes 1982 som museum, tillägnat åt Skanderbeg. Det är öppet för allmänheten. Där finns målningar av Skanderbegs krig mot turkarna och statyer med samma motiv. Där finns också många vapen. De flesta av dessa är kopior, t. ex. Skanderbegs svärd och hjälm, vars original finns i Wien. I slottet finns en resturang som serverar traditionell albansk mat och ett turkiskt kafé. Från trädgården har man utsikt över landskapet i Kruja.
Piazza Scanderbeg är en liten piazza i närheten av Fontana di Trevi i Rom. Likt alla Roms piazzor har Piazza Scanderbeg sin egen historia.
Piazzan är uppkallad efter den albanske nationalhjälten Skanderbeg, som bodde här 1466-1467. Påven ville inkvartera honom i Palazzo Venezia, men Skanderbeg föredrog att bo här, hos vänner. Hans skäggiga porträtt är placerat i en medaljong över porten till nr 116/117.
På Piazza Albania nedanför Aventinen i Rom reste man 1940 en ryttarstaty av Skanderbeg, utförd av skulptören Romano Romanelli (1882-1968).
Den här Skanderbeg statyn under finns i Skanderbegs torg i centrala Tirana.
Efterord
Ludvig Holberg skrev om Skanderbeg. Den franska poeten Ronsard under 1600-talet skrev en dikt om honom och så gjorde även den amerikanske poeten Longfellow. Även Antonio Vivaldi komponerade en teater till Skanderbegs ära med titeln Skanderbeg. Voltaire skrev att Balkanhalvön kunde ha varit befriad från det turkiska oket, om det hade funnits fler ledare av Skanderbegs slag. Disraeli hyllade Skanderbeg men råkade olyckligtvis kalla honom grek.
Jag har förtrollats av starka män som Skanderbeg, med all sanolikhet är han en av världshistoriens främsta fältherrar. Trots påtryckningen från Venedig Republiken, Grekland, Serbiska kungariket och främst Turkiet har Skanderbeg och sin lilla krigararmé besegrad alla dessa stater. Som alban är han dessutom särdeles intressant genom att han (orättvist nog) är en av de få albaner som blivit uppmärksammad i Västerlandet.
