Du är lite för optimistisk när det gäller magmans lättflytlighet. Granitmagma har en täthet som är endast något under den för fast granit, med en vikt av 2400 kg/kubikmeter. Ser man på hur stor viktökningen blir på det fasta berget när man lägger till 3 km inlandsis är denna endast 2,9%. ((35000x2700)+(3000x917))/(35000x2700)=1,029Ulf T skrev:http://susning.nu/Arkimedes_principWidsith skrev:Hallå där, magistern, nu hänger jag inte alls med alltså. Kan du förklara lite mer om de beräkningar du använt? Hur får du fram att istäcket skulle kunna pressa ned jordskorpan med en tredjedel av sin tjocklek?Ulf T skrev:Jordskorpan vilar på den flytande magma som finns i manteln under skorpan. Alltså, jordskorpan flyter på ett magmahav som vi kallar "manteln". De siffror som du nämner, skulle jag tolka som att ett istäcke skulle förmå att pressa ner jordskorpan med en tredjedel av istäckets egna tjocklek. Det innebär i så fall att den siffra för nedtryckningen som du själv uppgav, faktiskt ser rimlig ut. Och du har ju bekräftat den redan.
Alltså, ett flytande föremål tränger undan lika mycket vätska som sin egen vikt. Eftersom isen väger endast en tredjedel av stenen, borde isen bara kunna tränga bort en tredjedel så mycket magma som 3 km jordskorpa skulle kunna tränga undan. När jag tänker närmare på saken, inser jag att jag faktiskt inte kan veta hur mycket magma som 3 km jordskorpa tränger undan. Ta mina siffror som endast grova höftningar.
Hade du å andra sidan prövat med att bre på ett lager pudersocker på en brädbit som flyter i vattnet, hade du verkligen kunnat mäta upp en nedsänkning. Det spelar en viss roll hur lättflytande mediet är. Jämför vi med jordskorpans nedtryckning i magman, är det en process som har pågått under 100.000-tals år. Och processen tillbaka, pågår fortfarande 10.000 år efter att isen försvann.Widsith skrev:När jag tar en lång linjal och på den mäter upp 35 cm för att motsvara jordskorpans tjocklek på 35 kilometer, och sedan lägger till 3 cm för den tjockaste delen av inlandsisen, så får jag bara fram ett förhållande mellan is och sten som påminner om, ja en semla, där inlandsisen är pudersockret på toppen och jordskorpan är "hatten", vilande på en bädd av grädde, magman. Och inte förmår pudersockret väl att trycka ned hatten i grädden?
Jordskorpans nedtryckning i magman är en process som pågått med avbrott under 100.000-tals år. Även under ett längre tidsavsnitt har en mängd istider förekommit, 12-13 st under de senaste 1 miljoner åren, och ännu fler om man ser längre tillbaka i tiden. Den istid som vi kallar "Istiden" nådde sitt maximum för ca 20 000 år sedan. Den mest omfattande istiden under den senaste miljonen år inträffade för 650 000 år sedan och varade i drygt 50 000 år. De andra nedisningarna har som mest varat i ca 25 000 år.
Vi har alltså en mängd nedisningar med påföljande avsmältning som inträffar gång på gång under jordens historia. Processen med jordskorpans nedtryckning i magman är alltså inte en process som pågått utan avbrott i 100 000-tals år, utan däremellan har jordskorpan varit fri från "pudersockret".
Min fråga är då, och jag undanber mig kommentarer typ "Ifrågasättande av landhöjningens existens ter sig för mig likvärdigt med att hävda att jorden är platt eller månen gjord av ost." vilket bara visar på en brist på vettiga argument, min fråga är om en viktökning av jordskorpan på 2,9% under en tid av högst 25 000 år är tillräcklig för att trycka ned den 1 km i den underliggande magman, med en täthet som ligger endast något under det fasta bergets?