Strandlinjen.

[Christer Samuelsson]

Något förundrad läser jag på "Bengans historiesidor" att:
"På 1200-talet låg strandlinjen ungefär fyra meter högre än idag."
Då handlar det om stockholmstrakten. Det är minst sagt märkliga underrättelser.
Eftersom vår vän Bengan förekommer även på dessa sidor så skall jag be att få fråga
"Varifrån har du detta"?
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Stefan]

Tja, siffran just 4 m sedan 1200-talet bör givetvis beläggas, men ATT en landshöjning skett är allmänt känt. Det är främst inlandsisens försvinnande som orsakar detta. Tidigare låg ju landet under flera kilometers ismassa´s massivt tryck och blev sammanpressat...

Landshöjningen pågår fortfarande, fastän inte lika raskt.

Således. Under vikingatiden var landskapet åtskilligt mera ö-landskap än vad vi är numera vana vid. Kanske inte så konstigt att de konstruerade vikingabåtarna. De var ju tvunga att manövrera jättemycket på vattnet...

[Donkeyman]

Att landhöjningen är ett faktum känner var och en till som arbetar inom den maritima sektorn. Jag har inte några siffror tillgängliga utan tar det ur minnet lite mellan tummen och pekfingret. Bland läsarna finns helt säkert experter även på detta som kan räta mig.

I Stockholms skärgård talar man per i dag om någon millimeter per år. Det vill säga en centimeter på 10 år och 10 cent på 100 år. MEN det har gått snabbare tidigare. Dessutom varierar det från plats till plats. Det finns exempel på leder där Waxholmsbåtarna gick på 1800-talet men runt 1930 tvingades ändra just beroende på landhöjning.

En stor del av sjökorten är uppmätta på 1800-talet. Här uppmanas man att ta hänsyn till ungefär 50 cm skillnad mot i dag. Då med en säkerhetsmarginal inlagd. Sedan är det en annan sak att mätmetoderna var sämre på den tiden. Men det är bara inom huvudfarlederna som man kan lita helt på korten. Waxholmsbolaget har genom tiderna gjort helt egna sjömätningar av sina leder. Man har egna sjömärken och egna tradbeskrivningar.

Ser man på 500 års sikt så är det en dramatisk skillnad på den geografi som rådde då och dagens karta. Det finns många äldre farleder, som i dag är land eller i det närmaste ett dike.

Sedan finns också människoskapt landhöjning. Mälaren reglerades på 1920-talet. Innan dess var det stora översvämningar i Stockholm varje gång det var en kraftig vårflod. Vid Mälarens reglering sänktes ytan kraftigt (vill minnas bortåt en meter) och man satte in portar och avstängningar i Stockholm som håller nivån konstant. Detta innebar att man slapp de stora översvämningarna - men man vann också en hel del värdefull jordbruksmark.

Jag vet inte om man har gett ut något nytt sjökort över Mälaren på senare tid. Det kort som gällde för ungefär 25 år sedan hade bara tagit hänsyn till regleringen när det gällde de stora farlederna. I övrigt var det i stora områden helt felaktigt.

[Widsith]

Det där med landhöjning ja, jag tycker det verkar lite klurigt att ett istäcke med 2-3 kilometers tjocklek kan trycka ned en i medeltal 35 kilometer tjock jordskorpa hela 1000 meter, särskilt i Skandinavien med dess urberg.

Nåväl, landhöjningen i Stockholmstrakten skall väl ha gått både upp och ned? Höjningen är ju inte lika över landet, och har varierat över tiden, som Donkeyman säger. Dessutom har Östersjöns vattennivå varierat, vilket krånglar till det hela.

[Christer Samuelsson]

Detta med landhöjning är inte helt enkelt, det avänds ofta som argument i diverse diskussioner. Sannolikt finns det geologiskt förfarna personer på detta forum, som skulle kunna utveckla saken något.....
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Hexmaster]

Jag känner en maringeolog (sic), nu vet jag vad jag ska ta upp nästa gång vi råkas. De geologiska processerna undrar jag visserligen om de kan användas i det här fallet, de känns lite långsamma och oexakta, men man vet ju aldrig. C14-mätning av snäckskal borde fungera?

[Ulf T]

Det där med landhöjning ja, jag tycker det verkar lite klurigt att ett istäcke med 2-3 kilometers tjocklek kan trycka ned en i medeltal 35 kilometer tjock jordskorpa hela 1000 meter, särskilt i Skandinavien med dess urberg.

Högsta kustlinjen brukar man på en del ställen ange till nära 300 meter. Men det är som mest. På många håll är den betydligt lägre. Nu kan inte den skillnaden mot strandlinjens nutida läge sägas utgöra hela höjningen, men vi kan nog anta att nerpressningen sannolikt var klart mindre än 1000 meter.

Nåväl, landhöjningen i Stockholmstrakten skall väl ha gått både upp och ned? Höjningen är ju inte lika över landet, och har varierat över tiden, som Donkeyman säger. Dessutom har Östersjöns vattennivå varierat, vilket krånglar till det hela.

Möjligtvis kan det ha varit en landsänkning i Stockholmstrakten medan istäcket fortfarande smälte. Smältvattnet bidrog ju till en havsytehöjning över hela världen. Den höjningen kan vara i storleksordningen 100 meter: http://www.susning.nu/Istiden
När isen hade smält, upphörde den vattenhöjningen, och sedan dess har vi haft en landhöjning. Landhöjningen har gått i olika takt i olika delar av landet, beroende på hur långt från istäckets centrum områdena har befunnit sig. I de yttre delarna, som Skåne, har vi till och med en landsänkning. Det beror på att jordskorpan i de mittre delarna pressade ut magma mot periferin när isen tryckte på. Under själva istiden var det alltså en landhöjning i Skåne, vilken nu går tillbaka.

[Olof Ekström]

SGU's snabbreferenssida anger 800 meter som den maximala depressionen, så det är kanske inte så galet som det verkar med 1000 meter. Jag skulle gissa att nedtryckning av den stoleksordningen ägde rum bara medan isen låg tjock över halvön - mycket av nedtryckningen sviktar tillbaka mer eller mindre när isen (tämligen långsamt) smälter av, men en del av lyftet kommer först senare, långsammare.

[Widsith]

Det där med landhöjning ja, jag tycker det verkar lite klurigt att ett istäcke med 2-3 kilometers tjocklek kan trycka ned en i medeltal 35 kilometer tjock jordskorpa hela 1000 meter, särskilt i Skandinavien med dess urberg.

Högsta kustlinjen brukar man på en del ställen ange till nära 300 meter. Men det är som mest. På många håll är den betydligt lägre. Nu kan inte den skillnaden mot strandlinjens nutida läge sägas utgöra hela höjningen, men vi kan nog anta att nerpressningen sannolikt var klart mindre än 1000 meter.

Det där finns det tydligen olika åsikter om. Jag citerar från artikeln "Kvarken - landhöjningsskärgård":

Landförbindelse till Sverige? Det tjocka inlandsistäcket, som var tre kilometer som tjockast, pressade ner jordskorpan 800-1000 m.

Artikeln finns här: http://www.abo.fi/skargarden/2003-1/molander.htm

Nåväl, landhöjningen i Stockholmstrakten skall väl ha gått både upp och ned? Höjningen är ju inte lika över landet, och har varierat över tiden, som Donkeyman säger. Dessutom har Östersjöns vattennivå varierat, vilket krånglar till det hela.

Möjligtvis kan det ha varit en landsänkning i Stockholmstrakten medan istäcket fortfarande smälte. Smältvattnet bidrog ju till en havsytehöjning över hela världen. Den höjningen kan vara i storleksordningen 100 meter: http://www.susning.nu/Istiden
När isen hade smält, upphörde den vattenhöjningen, och sedan dess har vi haft en landhöjning. Landhöjningen har gått i olika takt i olika delar av landet, beroende på hur långt från istäckets centrum områdena har befunnit sig. I de yttre delarna, som Skåne, har vi till och med en landsänkning. Det beror på att jordskorpan i de mittre delarna pressade ut magma mot periferin när isen tryckte på. Under själva istiden var det alltså en landhöjning i Skåne, vilken nu går tillbaka.

Brukar man inte tala om att Vättern "välter"? Dvs att södra delen av Vättern sjunker medan den norra höjer sig? Är det fråga om magma här också?

Om sedan marken trycks ned 1000 eller 300 meter gör inte hela saken mindre konstig. Det borde ha varit mer is tycker man...

[Widsith]

Kanske lite OT, men here goes:

Is väger 917 kg/kubikmeter
Sten väger 2700 kg/kubikmeter

Om den i medeltal 35 km tjocka jordskorpan utan någon istyngd kan upprätthålla sin struktur, tycker man att det borde behövts mer än 3 km is för att rucka på den... Jaja, jag kanske är ute och seglar här, typ på Yoldia-havet eller så, vad vet jag?

[B Wadbring]

Jo, Christer, uppgifterna kommer från Regionplane- och trafikkontoret i Stockholm:

"Under 1000- och 1100-talen skedde en kraftig landhöjning och därmed fick Stockholm sin första "kartritning". På 1200-talet låg strandlinjen cirka 4 meter högre än idag".

http://www.rtk.sll.se/kartor/millkartor.htm

Med vänlig hälsning
Bengan

[Sarvi]

Vätterns vältande och Jönköpingbornas ev. framtida våta fötter beror väl i så fall på att den norra änden höjer sig mer än den södra. Resultatet blir detsamma.

[Christer Samuelsson]

Jag känner en maringeolog (sic), nu vet jag vad jag ska ta upp nästa gång vi råkas. De geologiska processerna undrar jag visserligen om de kan användas i det här fallet, de känns lite långsamma och oexakta, men man vet ju aldrig. C14-mätning av snäckskal borde fungera?

Jag har funderat på om jag skall svara på detta.
du skriver:
"Jag känner en maringeolog (sic) "
Detta (sic) har jag sedan min allra första gymnasietid förstått vara en litterär hänvisning, den lär betyda:

Det står faktiskt så.

Har du skrudat dig i bildade fjädrar, som knappast är bildade, eller är det bara jag som är dum?
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Ulf T]

Kanske lite OT, men here goes:

Is väger 917 kg/kubikmeter
Sten väger 2700 kg/kubikmeter

Om den i medeltal 35 km tjocka jordskorpan utan någon istyngd kan upprätthålla sin struktur, tycker man att det borde behövts mer än 3 km is för att rucka på den... Jaja, jag kanske är ute och seglar här, typ på Yoldia-havet eller så, vad vet jag?

Jordskorpan vilar på den flytande magma som finns i manteln under skorpan. Alltså, jordskorpan flyter på ett magmahav som vi kallar "manteln". De siffror som du nämner, skulle jag tolka som att ett istäcke skulle förmå att pressa ner jordskorpan med en tredjedel av istäckets egna tjocklek. Det innebär i så fall att den siffra för nedtryckningen som du själv uppgav, faktiskt ser rimlig ut. Och du har ju bekräftat den redan.

[Hexmaster]

"Sic" betyder "så är det". Det kan användas för att framhäva att någonting som kanske ser fel eller konstigt ut är korrekt citerat alt. faktiskt är så, allt efter sammanhanget. Att jag skrev det efter maringeolog beror på att de flesta som hör vad hon jobbar med säger "sa du 'marinbiolog' eller?".