Äldre Västgötalagens kungalängd

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
D. Andersson
Medlem
Inlägg: 841
Blev medlem: 01 okt 2002 16:29
Ort: Katrineholm

Äldre Västgötalagens kungalängd

Inlägg av D. Andersson » 23 feb 2004 07:19

Jag har flera gånger stött på Äldre Västgötalagens kungalängd. Intill mig har jag Äldre Västgötalagen. Men ingen kungalängd. Finns det någon som vet var man kan finna den?

MVH,
Daniel

Lupus
Medlem
Inlägg: 28
Blev medlem: 27 jan 2004 20:50
Ort: Stockholm

Inlägg av Lupus » 23 feb 2004 08:46

http://www.wadbring.com/historia/index.htm

Klicka på tidsperiod 1100-1600 och på Västgötalagen.

Användarvisningsbild
D. Andersson
Medlem
Inlägg: 841
Blev medlem: 01 okt 2002 16:29
Ort: Katrineholm

Inlägg av D. Andersson » 23 feb 2004 09:02

Jag ställer mig smått skeptisk till att det där skulle vara en översättning av Äldre Västgötalagens Kungalängd.

Lupus
Medlem
Inlägg: 28
Blev medlem: 27 jan 2004 20:50
Ort: Stockholm

Inlägg av Lupus » 23 feb 2004 10:57

Väsgötalagen står som källa och det står att vissa delar är citerat, jag har inte sett några texter ur äldre västgötalagen så jag kan inte bedömma om det är korrekt eller inte.

Användarvisningsbild
barzam
Medlem
Inlägg: 555
Blev medlem: 29 okt 2002 00:51
Ort: Uppsala

Inlägg av barzam » 23 feb 2004 11:38

Ur NE:
"Som bihang till Äldre Västgötalagen finner man en längd över Sveriges kristna kungar som är så utförlig att den på goda grunder blivit kallad en svensk kungakrönika. Den har haft stor historiografisk betydelse och har bl.a. lagts till grund för den kungalängd som traditionsenligt lärts ut i svenska skolor. Mindre utförlig är den s.k. Uppsalalängden, som har en annan, troligen mera korrekt ordningsföljd mellan kungarna än Västgötalagen."

2004-02-23 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233466
(Artikel: Kungalängd)

Användarvisningsbild
D. Andersson
Medlem
Inlägg: 841
Blev medlem: 01 okt 2002 16:29
Ort: Katrineholm

Inlägg av D. Andersson » 23 feb 2004 20:36

barzam, det besvarar inte min fråga var jag kan finna den komplett och i korrekt översättning, tyvärr.

Dilbert
Medlem
Inlägg: 384
Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
Ort: vettet

Inlägg av Dilbert » 23 feb 2004 21:13

Olawær skotkonongær war fyrsti konongær, sum cristin war i Sweriki. Han war døptær i kyældu þerræ, wið Hosæby liggær oc heter Byrghittæ, af Sighfriði biscupp, oc han skøtte þaghær allæn byn til staffs oc stols.

Annar kongær war Æmundær colbrænnæ oc hæt þy colbrænnæ, at war riwar i ræfstum sinum at brænnæ hus mannæ.

Þriðhi war Æmunðær slemæ, þy at war sliskær oc eygh goðþær at þra i þy mali, han wildi ffræmmiæ. Oc han gørðhe skiæl mællin Swerikis oc Danmark, swa sum sighx i landæmærum.

Fyarðþi war Hakun røðhe. Han war føððær i Lifwini i Wistæhæræði. Þrættan wintær war han kononggær oc liggær i Lifwini, sum han boren war.

Fæmti war Stænkil konongær. Han ælskæðhi wæstgøthæ vmfram allæ þe mæn, i hans riki waru. Oc han war goðhær skyttæri oc starkær, swa sum æn stanðæ hans skotmark i Lifwini. Callær eth Konongsten.

Annar stanðær wið Konongs liðstolppæ, þridhi a Stanzbyærghi. Oc e glæddus wæstgøtær af hanum, mæð hans liffdaghær waru.

Sætti war Ingi konongær. Han styrdhi Sweriki mæð drænskapp oc brøt aldrigh lagh þy, talð waru oc takin i hwariu lanzkappi.

Syunði war Halsten konongær, broðher Ingæ konongs, hofsambær oc goðlynðær. Hwart mal fore han kom, þa war han bøtændi at. Fore þy wslæðhis Sweriki aff hans ffrafallum och ðøðhæ.

Atundi war Philipus konongær. Halstens sun, oc nøt at faðhurs oc faðhurbroðhors sins, at þer foro wæl mæð Sweriki. Ingin matti oc hanum laghæspiæl kyænnæ.

Niunði war Ingi konongær, broðher Philipusær konongs, oc heter æptir Ingæ kononge, Halstens konongs brødhær. Hanum war firigiort mæð ondom dryk i Østrægøtlanði, oc fek aff þy banæ. Æn Sweriki for e wæl, mædhæn þer frænlingær rædhu.

Tiundi war Rangwaldær konongær, baldær oc huxstor. Reð a Karllæby at vgisllædhu, oc fore þa sæwirðnigh, han giorðhe allum wæstgøtom, þa fek han skiæmðærdøðhæ. Styrðhi þa goðhær laghmaðþær Wæstrægøtllandi oc lanz høffdhengiær. Oc waru þa allir tryggir landi sinu.

Ælliufti war Swærkir konongær gambli. Han war Cornubæ sun i Østragøtllanði. Hans hæstæswen myrði han iulæotto, sum han skuldi till kyrkyu faræ, oc han ær iorðaðhær i Alwastrum. Oc han byriæðþi fyrst oc ælfti han þæt clostær, sum Guð læti sial nu hans þæt nyutæ.

Tolfte war Erekær konongær. Han war vsini swa brat af ðaghum takin. Han giærðhi e goð ðøme, mæðæn han liffðhi, ok Guð gaff hanum þær goðæ løn fore. Nu ær hans sial i ro mæð Guðhi oc hans ænglum, och ben hans hwiliæs i Wpsalum, oc hawir þær teeth oc oppenbaræt margh faghær iærtingni mæð Guðz naðhum.

Þrættandi war Karll konongær, Swærkirs sun gamblæ. Nøt sins goðþæ faðþurs till namns. Han styrðhi Sweriki mæð spækth oc goðwiliæ, oc han tok aff ðaghum Magnus, konong fyurtandæ, i Øræbro. Æn han sialwær fæl i Wisingxsø, oc han liggær i Alwastrum hos fædþær sinum. Æn sun hans Swærkir war boren i Danmark i kiltu, oc war ømblegh hans færð.

Fæmtandi war Knutær konongær. Han wan Sweriki mæð swærðhi oc tok aff daghum Karll konongh oc Koll konong oc Byrisleph konong oc atti marghær orostær wið Sweriki oc fek i allum sighær oc hafðhi mykith arwuði, fyr æn han fek Sweriki mæð ro. Siðþæn war han goðhær konongær, ær han tok wiðþær waxæ, ok þre wintær oc tyghu war han konongær oc læt sit liff i Erexbærghi i Giæsini, oc han liggær i Warnhem.

Sexstanði war Swrkir konongær, sniællær man oc goðþær ðrængær: røndes sinu riki wæl. Æn folkongær toko liff aff hanum. Hans sialfs maghær gørðhe hanum þæt i Gyæstilren. Oc i Alwastrum liggær han. Oc ær hans e giættit at goðþo.

Syutanði war Erekær konongær. Han flyðði i Noreghe þre iæmlangæ. Siðþæn wan han Sweriki mæð swærði oc mæð sighær oc war syu wintær konongær oc war godþær aarkonongær, fore þy at e waru goð aar vm alt hans riki, mæðþæn han liffðhi. Han straðoo i Wisingxsø oc ligger i Warnem hos brødrom sinum oc ffrænðum.

Attærtandi war Ion konongær, Swærkirs sun, bærnskær at alðri oc mykit goðwiliæþær. Þre wintær war han konongær oc straðo i Wisingxsø. Alt Sweriki harmæðhi hans døðhæ mykit, at han skuldi eygh liwæ længær. Oc i Alwastrum liggær han, oc e gøme Guð syæl hans.

Användarvisningsbild
D. Andersson
Medlem
Inlägg: 841
Blev medlem: 01 okt 2002 16:29
Ort: Katrineholm

Inlägg av D. Andersson » 24 feb 2004 02:22

Tack så mycket! Nu återstår bara problemet med översättningen. :lol:

Användarvisningsbild
hangatyr
Medlem
Inlägg: 1466
Blev medlem: 04 apr 2002 11:38
Ort: Södertälje

Inlägg av hangatyr » 24 feb 2004 07:20

D. Andersson skrev:Tack så mycket! Nu återstår bara problemet med översättningen. :lol:
så här gammal svenska kan se knepig ut, men prova att läsa den högt, så märker du att det låter ungefär som nutida svenska.

Dilbert
Medlem
Inlägg: 384
Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
Ort: vettet

Inlägg av Dilbert » 24 feb 2004 09:59

D. Andersson skrev:Tack så mycket! Nu återstår bara problemet med översättningen. :lol:
Här är ett rufft försök till översättning - Barzam eller andra sakkunniga får mer än gärna komma med rättelser! :)

Olof Skötkonung var den förste konungen i Sverige som var kristen. Han var döpt i den källa som ligger vid Husaby och kallas Birgittas, av biskop Sigfrid, och han skänkte snart hela byn "till staven och stolen" [till biskopen].

[Den] andre var Emund Kolbränna, och han kallades Kolbränna eftersom han var frikostig att bränna människors hus i räfsten av de sina.

[Den] tredje var Emund Slemme, [som kallades så] eftersom han var ogin och ej god att tas med i de mål han ville främja. Och han gjorde råmärke mellan Sverige och Danmark, så som sägs i landamärena.

[Den] fjärde var Håkan Röde. Han var född i Levene i Viste härad. Tretton vintrar var han konung och [han] ligger i Levene, där han var född.

[Den] femte var konung Stenkil. Han älskade västgötarna framför alla de män som fanns i hans rike. Och han var så god skytt och stark, att hans skottmärken ännu står i Levene. Ett kallas Konungasten.

Ett annat står vid konungens grindstolpe, ett tredje vid Ståndsberget. Och västgötarna gladdes alltid åt honom, så länge hans livsdagar varade.

[Den] sjätte var konung Inge. Han styrde Sverige med hjältemod och bröt aldrig de lagar som var upplästa och antagna i vart landskap.

[Den] sjunde var konung Halsten, konung Inges bror, hovsam och godlynt. Varje mål/uppgift han ställdes inför, där gjorde han väl. Därför sörjde Sverige över hans frånfälle och död.

[Den] åttonde var konung Filip. [Han var] Halstens son, och hade fördel av att hans far och farbror farit väl med Sverige. Ingen kunde komma på honom med någon kränkning av lagen.

[Den] nionde var konung Inge, konung Filips bror, och han hette så efter konung Halstens bror konung Inge. Han blev förgjord av "ond dryck" i Östergötland, och fick av den sin bane. Men Sverige for alltid väl medan dessa fränder rådde.

[Den] tionde var konung Ragnvald, djärv och stolt. Han red till Karleby utan att giva gisslan, och till följd av denna sidvördnad han visade alla västgötar fick han en skymflig död. Då styrde goda lagmän och landshövdingar Västergötland. Och då var alla trygga i sitt land.

[Den] elfte var kung Sverker den gamle. Han var Kornubes son i Östergötland. Hans stalldräng mördade honom julottan, då han skulle fara till kyrkan, och han är jordad i Alvastra. Och han grundade först och han uppbyggde det kloster, som Gud nu må låta hans själ njuta det. [?]

[Den] tolfte var kung Erik. Han var så illa hastigt tagen av daga. Han skapade en god dom[kyrka], medan han levde, och Gud gav honom god lön därför. Nu är hans själ i ro med Gud och hans änglar, och hans ben vilar i Uppsala, och har där uppvisat och uppenbarat många sköna järtecken med Guds nåd.

[Den] trettonde var kung Karl, gamle Sverkers son. Han njöt sin gode faders tillnamn. [Han kallades Sverkersson] Han styrde Sverige med fred och välvilja, och han tog av daga Magnus, den fjortonde kungen, i Örebro. Och han själv föll på Visingsö, och han ligger i Alvastra hos sin fader. Och hans son Sverker fördes i skötet till Danmark, och hans färd var ömkelig.

[Den] femtonde var kung Knut. Han vann Sverige med svärd och tog av daga kung Karl och kung Kol och kung Burislev och förde många strider om Sverige och vann seger i alla, och hade mycken möda innan han fick Sverige i sämja. Sedan var han [en] god konung [för Sverige], som han tog till växa [utvidgade], och tre vintrar och tjugo var han konung och slutade sitt liv i Eriksberg i Gäsene, och han ligger i Varnhem.

[Den] sextonde var kung Sverker, [en] rask man och god krigsman: [han] röntes väl i sitt rike. En "Folkunge" tog livet av honom. Hans egen måg gjorde honom det vid Gestilren. Och i Alvastra ligger han. Och hans minne är alltid omtalat i godo.

[Den] sjuttonde var kung Erik. Han flydde till Norge i tre år. Sedan vann han Sverige med svärd och med seger och var konung i sju vintrar och var god "årkonung", därför att det alltid var gott år kring hela hans rike, medan han levde. Han strådog på Visingsö och ligger i Varnhem hos sina bröder och fränder.

[Den] artonde var kung Jo[ha]n, Sverkers son, barnslig [ung] till [sin] ålder och mycket godsint. Tre vintrar var han konung och dog strådöden på Visingsö. Hela Sverige sörjde hans död mycket, att han inte levde längre. Och i Alvastra ligger han, och Gud må alltid skydda hans själ.

Användarvisningsbild
MrMR
Medlem
Inlägg: 159
Blev medlem: 03 apr 2003 21:22
Ort: Uppsala

Inlägg av MrMR » 24 feb 2004 10:00

Lite Ot men har fler än jag noterat att vid de tillfällen då regeringstid nämns uttrycks den i vintrar.
Betyder det att det fanns en specificerad valperiod då konung utsågs? Förvisso kan resonemanget föras att det är bökigt att res på vintern, iallafall om det rör sig om längre sträckor, varför valet av konung defacto skedde på vår/försommar när det på ett någorlunda enkelt sätt gick att samla de män som krävdes för ett dylikt beslut. Alltså, när kungen hade suttit i en vinter hade han suttit i ett år.
Eller är det så att antalet vintrar bara är ett sätt att skriva år?

/Martin

Användarvisningsbild
Rubber Duck
Medlem
Inlägg: 477
Blev medlem: 23 jul 2003 13:01
Ort: Sollentuna

Inlägg av Rubber Duck » 03 mar 2004 15:48

Har någon en uppfattning om vem som författat västgötalagens kungalängd? Jag har för mig att kungalängden skulle vara författad i mitten av 1200-talet och senare fogad till västgötalagen, som anses vara sammanställd i början av 1200-talet.

Men att kungalängden slutar med Johan Sverkersson, som dog 1222, talar väl för att den är författad på 1220-talet. Och att det var lagman Eskil Magnusson som författade kungalängden, inspirerad av sin isländske vän Snorre Sturlasson.

Har någon tillgång till upplandslagens kungalängd? Det vore intressant att jämföra den med västgötalagens.