Stefan skrev:Sverre undrade:Nej, tvärtom. Redan innan musköter slog igenom minskade rytteriets betydelse. Långbågar och armborst var ett, Man upptäckte dessutom att om infanteriet fick tillräckligt långa "lansar" ist för de brukliga på ca knapa 2m, så kunde de stå emot nästan varje kavallerichock.Den medeltida stridskonsten är främst för mig hur Kavalleriet utvecklas och träder fram allt viktigare innan det faller tillbaka för krutet.
Den professionelle oadlige soldatens betydelse ökade hela tiden.
Det kavalleriet som hade hela tiden stor militär betydelse var i stäppområden - med mongoler/tatarer som främsta exempel, men så även polska styrkor vid östra gränsen - långt in i krutets och musketernas tid.
Jag menade att när krutet kom så var det definitivt slut på den tid vi kallar riddartid med den typ av kavalleri vi föreställer oss då!.. utryckte mig lite luddigt sorry....
Sen vad det gäller mongoler så berodde mkt av deras stora framgångar på att dom låtsades fly och vände sig i sadeln och sköt med pil och båge. Och deras stora militära framgångar där dom använde sig av denna konst kom under medeltiden (Djingis Kahn levde väl på 1100-1200 talet eller???), innan dess var dom bara ett kringvandrade nomadfolk som vandrade omkring i spridda skuraroch förmodligen inte hade någon enad krigs organisation, innan den store Djinghis enade dom till en här och hade stora militära framgångar, bland annat erövringen av kina.
Men detta är ju knappast den typ av kavalleri vi främst förknippar med medeltiden.
Det vi förknippar med medeltiden är den sorten med lans och sant är att deras betydlese minskade redan när man började använda långbågar och pikar, men det var fortfarande vanligt förekommande innan krutet tog ut det helt.
