Var svärden vassa länge?

Sverre · Inlägg av **Sverre** » 4 mars 2004, 15:09

Det finn i alla fall belägg för att vikingarna gjorde det...kommerinte ihåg var jag läste det men ur en skildring från ett kloster stog det nåt i stil med " Och normännen hanterade både svärd och yxa samtidigt"

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 4 mars 2004, 23:22

Sverre skrev:Det finn i alla fall belägg för att vikingarna gjorde det...kommerinte ihåg var jag läste det men ur en skildring från ett kloster stog det nåt i stil med " Och normännen hanterade både svärd och yxa samtidigt"

Jag skulle gärna läsa den korrekta citeringen om du har den... Eftersom man kan tänka sig att detta kan tolkas annorlunda än som att en enskild viking hanterade två vapen samtidigt... Kanske menade krönikören att vikingarna använde både svärd och yxor (dock inte samtidigt, utan inom gruppen)...? Det låter som en Hollywoodkliché, eller Fantasy som sagt. Det är lättare att parera med en sköld, alternativt lättare att handskas med en större yxa med två händer.

Sverre · Inlägg av **Sverre** » 5 mars 2004, 08:27

Tyvär så kan jag inte komma på var jag läste detta....och dina antagen kan vara högst rimliga...vi får nog aldrig veta

Eil · Inlägg av **Eil** » 26 december 2004, 23:02

Uruk-Hai skrev:Jag har svårt att tänka mig att man var särskilt rädd om svärden. De var i första hand bruksföremål tänkta att göra en viss sak.

Svärd gick ofta i arv från far till son så jag tror att man var rädd om svärden!

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 4 januari 2005, 15:14

För att inte tala om värdet på dem... Jag såg "nånstans" att värdet på ett svärd på den tiden är ungefär jämförbart med värdet på en gård.

I något haltande jämförelse skulle väl vara att köpa ett nytt hus eller en Ferrari i våra dagar. Tror nog att man skulle vårda det noggrant då!

Uruk-Hai · Inlägg av **Uruk-Hai** » 4 januari 2005, 23:25

Vad tyder på att svärden ofta gick i arv från far till son? Och i sådana fall hur kommer det sig att de i tidigare kulturer så ofta följde med i graven? Givetvis måste det ha funnits dyrare och billigare svärd precis som det fanns bättre och sämre smeder. Vad för en vits är det att ha ett svärd om man skall vara rädd om det?

Jag ställer mig också aning tvekande till den där platsen "någonstans" där svärd uppbringar samma värde som en gård? Finns det någon samtida källa för det? Hur lång tid kan det ha tagit att tillverka ett svärd? Vad kostar råmaterielet och hur tillgängligt är det?

Jag kan inte påminna mig att det någonstans har nämts att man var rädd om dem i strid och gärna använde andra vapen.

Och vad skulle då inte ringbrynjor och rustningar kosta att tillverka?

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 4 januari 2005, 23:53

Uruk-Hai skrev:Vad tyder på att svärden ofta gick i arv från far till son? Och i sådana fall hur kommer det sig att de i tidigare kulturer så ofta följde med i graven? Givetvis måste det ha funnits dyrare och billigare svärd precis som det fanns bättre och sämre smeder. Vad för en vits är det att ha ett svärd om man skall vara rädd om det?

Jag ställer mig också aning tvekande till den där platsen "någonstans" där svärd uppbringar samma värde som en gård? Finns det någon samtida källa för det? Hur lång tid kan det ha tagit att tillverka ett svärd? Vad kostar råmaterielet och hur tillgängligt är det?

Jag kan inte påminna mig att det någonstans har nämts att man var rädd om dem i strid och gärna använde andra vapen.

Och vad skulle då inte ringbrynjor och rustningar kosta att tillverka?

Ringbrynjor och rustningar? Tillräckligt mycket för att du skulle vara BRA rik för att ha råd med en!

Svärd var inte vanliga vapen bland "allmogen", utan där användes i första hand vanliga bruksvapen - yxor, hammare, klubbor, bågar och armborst, sånt som ändå användes till vardags. Jag håller nog fast vid att ett svärd var rejält kostsamt, både i material och i tillverkning. Det stål som krävs för ett hållbart svärd är inte en baggis att ta fram med medeltida metoder. Sedan hör det ju till saken att man använder svärden i strid och jag tror inte att man behandlade dem som sköra ägg, utan då fick de ta stryk eftersom det var det de var till för. Dessutom räddade de livet på dig. Men *mellan* användingarna verkar det logiskt att de sköttes efter bästa förmåga med slipning och oljning/infettning osv...

Utöver ryttare, knektar och legoknektar vet jag inte om några enheter hade svärd under medeltiden, iallafall i norden?

För att återgå till min (dåliga) analogi om bilar - om du köpte en Ferrari, nog skulle du köra den ordentligt men samtidigt vårda den minutiöst när den står på garageuppfarten?

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 5 januari 2005, 00:35

Svärd ingick i de "fulla folkvapen" som var föreskrivna för allmogen och var trolgien långt ifrån ovanliga. Teckningar gjorda av den tyske legosoldaten Paul Dolnstein i början på 1500-talet visar tydligt svenska allmoge soldater beväpnade med svärd.
se http://bjorn.foxtail.nu/ovriga_svenska.htm

Vad gäller priser kan man titta på http://bjorn.foxtail.nu/ovriga_pris.htm
för lite exempel. Observera dock att både vapen och rustningar var avservärt dyrare under tidig medeltid än under under slutet av perioden.

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 5 januari 2005, 00:38

Ouh, bra link Kapten.

Vidare föreskrev lagen att man skulle bära svärd eller (i vissa landskap) yxa. Svärden var troligen arvegods, krigsbyte eller av lägre kvalitet.

Jo, det var väl det vi försökte säga...

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 5 januari 2005, 11:16

Dags för lösa reflektioner från mig!

Det är nog stor skillnad på värdet av vapen och rustning vid olika sekel. Svärd ingick som redan nämnts i folkvapnen och kan väl inte ha varit ursinnigt dyra då, men tidigare kan de mycket väl ha representerat förmögenheter. På Gene fornby, en rekonstruerad folkvandringstida gård (i utkanten av Örnsköldsvik) som bör ha varit en av områdets största producenter av järn (och anses ha varit rik), angav man årsprduktionen till under 5 kg. Ett yxhuvud representerade alltså antagligen närmare ett års intäkter från gårdens huvudnäring (bredvid jord/skogsbruk) - ingenting man gärna tappar bort! Lägg sedan till att ett svärd - för de allra flesta - är bara bråkdelen så användbart som en yxa. Att anta att ett svärd på den tiden och platsen representerade en förmögenhet är nog ingen underdrift.

Gene ligger så att man antagligen kontrollerade en betydande del av den myrmalm (eller råämne från detta) som kom från inlandet. Vaga uppgifter naturligtvis, men om en gård kunde bygga sin rikedom på 5 kg om året bör det ha varit rätt svårt att få tag på järn - och det är en exportvara vi talar om här, även på 5-600-talet.

Jag skulle gissa att priset och tillgången på järn och järnprodukter i våra trakter förändrades radikalt när malmbrytningen började. Hur tillgången på järn i Centraleuropa såg ut, och därmed prisbilden på råvaror till svärd, kan jag inte uttala mig om.

Uruk-Hai · Inlägg av **Uruk-Hai** » 5 januari 2005, 22:00

Inte för att jag är någon mästare på järnframställing a medeltida maner men jag tyckte att 5 kg lät väldigt lite på ett år. Jag sökte lite på nätet och fann den här som exempel. 15 kg på en vecka?
http://www.framtidshyttan.com/nyalapphy ... hyttan.htm
Se även exemplet i Sternchilds inlägg.

Vidare tycker jag att man skall hålla isär vikingatid och Wendeltid eller ännu äldre tid då det är de medeltida svärden vi här diskuterar. Jag hittade referenser på järnframställnng i Sverige 8500 år tillbaka när jag sökte.

Om man nu skall fortsätta på din "dåliga" Ferrari liknelse så kan jag nämna att min gamla Cheva får samma arbete utfört dvs transporterar mig från punkt A till punkt B samt att tjejerna brukade knacka på och fråga om de fick åka med när man stod parkerad. Denna bil kostade bara bråkdelen av vad en Ferrari kostade. Lastbilar är också dyra men få behandlar han dem varsamt bland yrkeschafförer.

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 6 januari 2005, 12:34

Jo, men jag tvivlar starkt på att svärd skulle vara en "slit-och-släng" företeelse som du beskriver det.

Om inte annat för att i sådant fall skulle de finnas precis överallt. Om du gör sönder/kastar ditt svärd så finns det ju alltid nån som plockar upp det och har användning för det...precis som med den gamla Chevan.

Uruk-Hai · Inlägg av **Uruk-Hai** » 6 januari 2005, 13:01

Jag vill nog påstå att "slit och släng" är dina egna ord och din tolkning av mitt inlägg. Om du läser min första post så jämför jag svärd med andra liknande bruksföremål.

Att svärden bryts, blir metalliskt utmattade, slipas ner etc är inte synonymt med att man slänger dem. Snarare så återanvänder man metallen.

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 6 januari 2005, 13:42

Jo det förstås... diskussionen drev iväg lite.

Om säger såhär: Mitt personliga svar på den allra första frågan blir *jämt*. Precis som yxor ock knivar behövde slipas hela tiden, slipade man svärden så ofta det bara gick. Efter varje användning om möjligt, det hör väl precis som idag till allmän vapenvård.

Det stämmer som du säger att sköldar gick åt i rasande takt och att utstyrseln på dem inte ska tas som tecken att de inte brukades. Jag säger också att svärden brukades ordentligt men att man nog i högre mån såg till att "restaurera" dem efteråt. Sköldar däremot är väldigt mycket slit och släng, och så länge man har kvar "bucklan" är de inte särskilt materialkrävande.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 6 januari 2005, 19:13

Det vettigaste är nog att låta svärdet vara tills det börjar dra ihop sig till strid. Annars mattas ju eggen av sig självt, och så får man slipa den mer än nödvändigt och så "försvinner" svärdet år för år...

Strid var man knappast i särskilt ofta, så att nyttja de här grejerna som "slit och släng" vore knappast nödvändigt heller. När strid närmar sig så tar man ner dem från väggen (eller vart man har dem) och ser till att de är funktionella. Reparerar sköldar och dylikt, slipar svärden och vässar knivarna...

Mvh -Dan