Stämmer det att 95% av alla runstenar i Sverige är kristna?

[M. Wittmann]

- Alltså inte från vikingarna.

[Stefan]

Ja, i prinicip stämmer det. Nu kan man ju diskutera vad som är vikinga, de uppfattade sig nog som "vikingar" i vid mening, men det är helt riktigt att de flesta runstenar inte var från Asa-dyrkare utan de är uppställda av människor som har övergått till kristendomen ja.

det finns ju flera motiv varför ställa upp runstenar. Oftast tänker man sig dem som något slags minnesstenar, men numera anser man att det var snarare ett finkänslig sätt att slå fast vem som var arvtagare!

[Djinghis Khan]

Än en gång - En Viking är en som går i Viking - alltså tar till sjöss som krigare. Att gå i Viking och därmed vara en viking har alltså inget med religion att göra


/DK M

[Solitaire]

Blev de äldre hedniska runstenarna förstörda av de kristna eller började man alltså resa runstenar under samma period som Sverige kristnades?

[Dûrion Annûndil]

Hedniska runstenar finns, innan kristendomen. Vissa förstördes, vissa användes för att bygga kyrkor tillexempel, vissa glömdes väl bort.

[Christer Samuelsson]

Än en gång - En Viking är en som går i Viking - alltså tar till sjöss som krigare. Att gå i Viking och därmed vara en viking har alltså inget med religion att göra


/DK M

Djingis har så rätt.
Vikingatiden är en tidsepok bestämd av historiker som på ett mer eller mindre självsvåldigt dragit et streck i historien och hävdar här börjar vikingatiden och här slutar den, Rätten och packen er därefter! Observera det är inte jag som dragit strecken.
Det finns säkert någon form av statistik på runstenar som har kristna respektive hedna symboler, den känner jag inte till. Här skall man komma ihåg att det finns många stenar som inte tar ställning alls, d.v.s. det finns varken hedniska eller kristna symboler representerade, man kan m.a.o. inte hävda att 95% av alla runstenar bär kristna symboler.
Tyvärr är jag så pass okunnig att jag inte vet under vilka århundraden det ansågs som en gudi behglig gärning att ta bort gamla runstenar, det hade ett namn och var närmast en kampanj som kyrkan drev. Jag tror inte man gjorde skillnad på stenar med kristna eller hedna symboler, tvärsäker kan man i detta fall inte vara.
Et mycket stort antal rustenar och även andra lämningar är förödda och borta av odlingstekniska skäl. Sannolikt är det värst i slättlandskapen. Vi är tvugna att ha lite förståelse för våra fäder som tog bort antikviteterna, för dem gällde det överlevnad-mat till hela familjen. För att visa den urgamle svenske bonden lite empati kan man nog säja så här:
Kanhända skulle vi inte kommit till alls, om man inte röjt bort runstenar och ättebackar, sådana är ju inte så rationella i jordbrukslanskapet. Tråkigt är det, oerhört tråkigt och vi får vara glada för vad som finns kvar.

Christer Samuelsson.

[Olof Ekström]

Runstensresandet var *mycket* glest och ovanligt före en modeperiod eller kampanj om man så vill, en svallvåg som färdades norrut över framförallt Danmark och (nuvarande) Sverige. Den sammanfaller tidsmässigt med just kristnandet, och det är nog allmänt accepterat att runstenen var om inte en uttalad del i en kampanj så i alla fall ett tecken som hörde till just kristna fenomen.

Någon konkret siffra på kristna/hedniska stenar har jag inte, men 95% kristna är nog för högt. Gissningsvis 60-70% har nog kristna symboler eller fraser. Siffran 95% skulle däremot kunna gälla de stenar som saknar hednisk anknytning - då är siffran snarast för låg. Bara några dussintal stenar har uttalad hednisk prydnad eller text.

Den typ av sten som är vanligast i Sverige - rest mellan år 1000-1150, ofta med fraser som "Gud hjälpe anden", prydd med kors, placerad i anknytning till ett gammalt gårdsgravfält som nu när gårdfolket istället ska begravas i kyrkan förlorar sin symbolkraft - den stenen saknar hednisk motsvarighet och resandet av de stenarna ersätter nog inte någon tidigare tradition.

Inte heller tror jag man kan säga att hedniska stenar skulle ha rensats ut till förmån för de kristna. Den utrensning som skett började redan när de första kyrkorna byggdes och slog lika hårt mot kristna som andra stenar. Framförallt användes stenarna som lättillgängligt byggnadsmaterial. I Uppsala domkyrka har hittills hittats 29 stenar. Samtliga, kan tilläggas, kristna, eller i vart fall ingen uttalat hednisk. Strängnäs domkyrka har också många ristade stenar i sig, liksom många mindre kyrkor runt Mälaren, i viss mån resten av landet. Rökstenen är bara ett exempel på en sten vars egentliga ursprungsplats är okänd, och som hittats just i en kyrkovägg.

I Samnordisk runtextdatabas kan man ganska enkelt göra lite sökningar som visar hur vanliga kristna ordalydelser är på stenar, osv. Tyvärr fungerar inte databasens prydnadsinformation, den verkar först ha avsetts innehålla information om till exempel kors-ornamentik men som sagt, den fungerar inte.