Skolarbete - Vargskräcken

Lord of Chaos · Inlägg av **Lord of Chaos** » 16 december 2003, 14:18

Jag har fått nån idé om att vargskräcken bredde ut sig i Sverige i samband med medeltiden, och att vikingarna snarare respekterade vargarna än fördömde dem. Har inte fått det från nån fakta, bara en idé. Nån som kan bekräfta eller förneka detta? Gärna med källhänvisningar. Går bra med övrig info om vargskräcken också.
tack

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 16 december 2003, 14:54

Man kan väl utgå ifrån att vargarna hade huggtänder, jagade vilt, och åt tamdjur även på vikingatiden, varför de borde varit fruktade även då. Att däremot påstå att vikingarna inte var rädd för vargen är ett betydligt svårare att härleda.
Att människan har respekt för vargen, så till vida att man förstår att hålla sig borta från dem, precis som vargen har för människan, är väl däremot etablerat.

Lord of Chaos · Inlägg av **Lord of Chaos** » 16 december 2003, 14:55

som jag sa så var det bara en idé, men med respekt menade jag mer att man inte ansåg den vara ett monster som var helt igenom ont...

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 16 december 2003, 15:02

Kanske det i och för sig... Djävulens anhang och sådant var ju inte uppfunnet innan innan kristendomen. Men det fanns väl idéer om onda väsen i skogen? Och skräck bör väl kunna ha många källor (själv var jag mörkrädd när jag var liten, och jag var inte särskilt troende då...

)
Men visst, "ont", tror inte jag heller de tyckte det var, kanske "illvilligt" eller "lömskt"...

Lord of Chaos · Inlägg av **Lord of Chaos** » 16 december 2003, 15:07

hehe, jag var också mörkrädd

men du har nog rätt. om jag tänker efter så har vi ju fenrisulven och så i den nordiska mytologin...

Sarvi · Inlägg av **Sarvi** » 16 december 2003, 15:22

Det är väl ganska lurigt att svara på, eftersom vargar inte nämns så där väldigt mycket i de nordiska myterna. Men några finns det iallafall, och man kan åtminstone sluta sig till att vargarna knappast betraktades som alltför "snälla" djur.

Gere och Freke - Odens två vargar. Dyrkan av Oden var en allvarlig historia, och vargarna passar in i hans sinistra bild som krigsgud. De följde honom i strid.

De två vargar som jagade solen och månen och som skulle sluka dem vid Ragnarök.

Fenrir - eller Fenrisulven. Avkomman av Loke och häxan/jättinnan Angerboda. Skulle bli Odens bane vid Ragnarök.

Vale och Narvi - Lokes två barn med Sigyn. Av människogestalt hela sitt liv, visserligen, men när Loke fångas och binds i underjorden så förvandlar asarna Vali till en varg. Vali anfaller omedelbart sin bror och dödar honom, och hans inälvor används för att fjättra Loke.

Det finns säkert fler exempel, dessa var de som jag kom på ur minnet. Så vi kan nog utgå från att vikingarna inte såg på vargarna riktigt som dagens new-agare iallafall. Men en riktig jämförelse med kristnas attityd mot vargen är nog svår att göra.

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 17 december 2003, 20:14

Där har vi det Sarvi, det är precis så som du säger fast tvärtom: vikingar hade alltså respekt för vargen, det var ett halvt heligt djur.

För de tidiga kristna var det givetvis omvänt: vargen var något förknippat med vikinga-hedendomen; alltså ondskefullt och något man måste frukta per definition om man var rädd inte bara för lekamen men också för själen.

Uruk-Hai · Inlägg av **Uruk-Hai** » 17 december 2003, 20:51

"där vargen söker föda" referar till ett slagfält med fallna kämpar.

Sarvi · Inlägg av **Sarvi** » 17 december 2003, 21:19

Stefan skrev:Där har vi det Sarvi, det är precis så som du säger fast tvärtom: vikingar hade alltså respekt för vargen, det var ett halvt heligt djur.

För de tidiga kristna var det givetvis omvänt: vargen var något förknippat med vikinga-hedendomen; alltså ondskefullt och något man måste frukta per definition om man var rädd inte bara för lekamen men också för själen.

Tja, med det resonemanget skulle ju det i kristen mytologi frekvent förekommande djuret orm också vara respekterat. Vilket det knappast kan räknas som. Bara för att det förekommer i myterna behöver det inte tillmätas någon vördnad: Brodermord var knappast någon ärofull sysselsättning på vikingatiden, och att avkomman av lögnaren och gudamördaren Loke och en häxa var en varg som blev så farlig att Tyr var tvungen att offra en hand för att lyckas snärja den kan knappast räknas om pluspoäng till vargens väsen. Tänk på Fenrirs syskon! Nifelheims dystra härskarinna Hel och midgårdsormen Jormungand. Fenrir dräper Allfadern och Jormungands gift dödar asen Tor.

Men du har en poäng i att vargens image knappast förbättrades i och med kristendomens införande. Frågan är bara om den blev så värst mycket sämre.

Uruk-Hai · Inlägg av **Uruk-Hai** » 17 december 2003, 22:59

Är inte uttrycket "ulfnahedar" sprunget ur en viss typ av bärsärkar som buro dessa skinn som tecken på sin särart och broderskap? Hade inte dessa vargen som sin "fylgia"?

Visserligen äro dessa sannolikt mer mytologiska är reella, i alla fall mig veterligen, men det hava ändå betydelse för hur vargen sågos.

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 18 december 2003, 09:09

Utan att ga in pa vad just vikingar hade för relation till vargar, sa är det enkelt att föreställa sig de problem som vargar utgjorde för en bondebefolkning, text i mälardalen, som i stor utsträckning saknade inhägnader för boskapen.

Oavsett om det rörde sig om far, grisar eller gäss, eller tom möjligen större boskap, vallades boskapen i ett förmodligen blandat landskap av blandskog och ängar, där sikten inte alltid var som pa de skotska hedarna.

Att valla i skog är ett besvärligt arbete pa manga sätt, och risken för att djuren rivs av vargar borde ha varit ovälkommet, oavsett vad för generell attityd gentemot vargar som beskrivs i isländska sagor.

Av hävd hölls i större delen av europa därför en större och tungre hundtyp, vars funktion utgjordes av att försvara boskapen och angripa rovdjur som hotade. man bearbetade med andra ord problemen lokalt, dvs pa plats där boskapen betade, istället för att rensa skogen fran varg.

Som komponent nummer tva bör man inte glömma bort att vargskinn sannolikt pa denna tid var en eftertraktad handelsvara, vargen var alltsa ett byte, och dess beteende formades efter generationer av jakttryck.

Sarvi · Inlägg av **Sarvi** » 18 december 2003, 10:06

Nå, ändra då vikingar till befolkning i Sverige under vikingatiden. Slarvigt uttryckt av mig. Vilket är det tidigaste beskrivna vargskallet i vår historia? Det är väl det jaktsätt som historiskt sett varit mest utbrett (iallafall det mest kända) i vårt land. När träffsäkra eldhandvapnen infördes öppnades givetvis nya möjligheter till jakt. Att rensa skogen från varg var överhuvudtaget inte möjligt innan 1700- och 1800-talets befolkningstäthet och nya jaktmöjligheter, även om någon skulle önskat det.

Widsith · Inlägg av **Widsith** » 21 december 2003, 02:24

Glöm inte bort varggropen. Tänk på Kommandoran: "EN KORV...!"
Olaus Magnus berättar i sin Historia om de nordiska folken:
"Ja, tidt och ofta råka vargarna under inflytande av hungern, kölden och könsumgängseln i så vildt raseri, att de tränga in i människoboningarna, kasta sig öfver dragarna (hästarna?) och i en hast uppsluka dem på stället eller släpa dem sönderslitna med sig till skogen. Men detta få de ej göra ostraffadt, ty äfven för dylika vidrigheter veta bönderna råd. De lägga nämligen ut skäror af järn med ett därvid fastbundet as i snön, så att vargarna, när de komma för att sluka sitt rof, få fötterna afskurna och så lida sitt straff. Eller ock blifva de på stället nedskjutna med pilar eller störta i sin lystnad efter rof ned i underjordiska hålor, där de sedan svälta ihjäl. Och flera andra rofgiriga vilddjur af olika slag, såsom de förut omtalade järfvarna samt räfvar, falla ned i samma håla och varda så deras följeslagare i döden..."