Stormning

Fredrik Andersson · Inlägg av **Fredrik Andersson** » 17 januari 2008, 08:18

Jag funderar i sammanhanget på om det också var kutym att nivån av plundring som följde efter en borgs/stads fall stod i proportion till längden på belägringen? Jag menar, om man belägrat en borg i 10 månader så borde man ju vara ganska frustrerad och upprymd när den väl faller? Om borgherren däremot öppnade portarna så fort den fientliga hären närmade sig så borde innevånarna behandlats mildare?

Finns det någon redogörelse som kan bekräfta denna tes?

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 17 januari 2008, 11:03

Generellt sett så behandlades borgar och städer som gjort motstånd mycket hårdare (plundring, massakrer). En belägrande armé som varit på plats i 10 månader var nog inte bara frustrerad, utan även kraftigt decimerad p.g.a. sjukdom, så dess förmåga att gå hårt fram var reducerad. Henrik V förlorade fler soldater vid belägringen av Harfleur 1415 p.g.a. dysenteri, än på marschen mot Calais och vid slaget vid Agincourt.

Donkeyman · Inlägg av **Donkeyman** » 17 januari 2008, 11:48

Nu kanske jag är helt ute och slirar men jag har läst på en eller annan plats att vid belägring / stormning fanns det en form av vedertagen praxis när det gäller förhållandet angripare - försvarare. Det var inte vanligt att försvara borgen till sista man. Antingen misslyckades belägringen och då packade angriparen ihop och försvann. Eller så fördes striderna till en punkt där utgången föreföll given. Då inleddes förhandlingar och man kom överens om villkoren för övergivande av borgen. Och angriparsidans krav var vanligen kapitulation på vissa villkor alternativt slåss "to the bitter end". Vilket då innebar fullständig plundring och avlivning eller förslavande av dem som befann sig inne i borgen.

Detta var en form av "pokerspel" med höga insatser mellan de två sidorna. Angriparna visste att en fullständig seger kanske skulle innebära stora, kanske oöverkomliga kostnader. Medan förlorarna visste det innebar slutet att besegras. Och ingen av sidorna hade full kontroll på motståndarens styrka och uthållighet.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 17 januari 2008, 15:54

B Hellqvist skrev:
Stefan Lundgren skrev:Om man skulle springa med en stor träsköld så kunde man bli träffad av en skicklig skytt som stod skydd bakom pallisaden(kom inte på det rätta ordet) som också hade en del tur.
Om man springer med en stor sköld håller man den lämpligtvis mellan sig själv och eventuella skyttar. Det är själva poängen med en sköld... Man hade i princip tre typer av skydd: pavisen (en ca 1,5 m hög sköld som kunde köras ner i marken, och som gav skydd för t.ex. en armborstskytt), skärmen (varierande storlek, men samma funktion), samt en skärm med vipport (typ garageport) som gav skydd åt artillerister. Man laddade kanonen/bombarden, flippade upp porten, sköt, fällde ned porten och laddade om.

Stefan Lundgren skrev:Det var också en stor riskfaktor för att anfalla en borg under medeltiden.
Alla anfall mot försvarade mål innebär implicit en viss risk...

Garnisoner/slottsbesättningar var i fredstid små, kanske dussintalet man till en medelstor borg. Enklaste sättet att ta en borg var genom överraskning eller förräderi. Stormning av en klent försvarad borg kunde vara värt ett försök, men misslyckades man vidtog vanligen en belägring. Det var kutym att låta borgherren få 40 dagar på sig att bli undsatt, sedan så förväntades han ge upp.

Jo, det gjorde dom.......Jag minns en målad bild i en av mina böcker från förr att det var drygt ett par hundra man som anföll en stor borg, eftersom trupperna inte var så stora under medeltiden så kan man utgå ifrån två alternativ; dels gjorde "målaren" fler män än de brukade vara under en storming på bilden i boken och dels var borgen på den målade bilden för stor också för att vara en medeltida borg.

Hoppas att jag har förklarat det rätt.

Stefan

Herr Nilsson · Inlägg av **Herr Nilsson** » 17 januari 2008, 16:23

Stefan Lundgren skrev:Hade dom inte med träväggar när dom anföll en borg eller en fästning under medeltiden, som var flyttbara och där skyttarna kunde gömma sig medan de tog fram pilar för att beskjuta försvarana med.

Stefan

Hehe, jo, det var sådana jag åsyftade med det något luddiga "portabla sköldar"

Som följdfrågor (eller bara vidare frågor) på det som skrivits undrar jag hur en hypotetisk stormning av en riktigt rejäl borg, välbemannad och allt, skulle utföras? Jag talar alltså om en stormning á la Helms klyfta, där det gäller för en stor här att snabbt och till vilka förluster som helst inta en stor och välbyggd borg (tänk Beaumaris eller Krak des Chevaliers). Jag förstår att något sådant var i princip otänkbart för dåtidens människor, både om man betraktar de "regler" som gällde för krigföring, och självklart även det faktum att en sådan stormning skulle kosta anfallarna helt löjligt stora förluster. Men hur skulle man gå till väga?

En annan sak jag alltid funderat över är hur pass viktiga borgarna egentligen var. Så vitt jag förstår var det så att den som kontrollerade en borg kontrollerade ett större landområde, vilket sträckte sig ända till där nästa "borgområde" fanns, men när man tänker på att en borg ändå var en isolerad och ofta svårtillgänglig anläggning, bemmanad av endast små mängder soldater - även i krigstid - hur skulle man då kunna kontrollera dessa Xkm2? Kunde inte en plundrande armé helt enkelt ignorera borgarna och marschera på - ett eller ett par dussin man kunde ju knappast hota dem? Eller fanns det någon form av mental övertygelse och fruktan för att lämna en fientlig borg mellan sig och "hemlandet"? Och vilket hot utgjorde egentligen en borg för en armé som befann sig på fientlig mark?

Mycket frågor det här, men tack för de svar som redan givits!

cats · Inlägg av **cats** » 17 januari 2008, 16:51

Herr Nilsson skrev:
En annan sak jag alltid funderat över är hur pass viktiga borgarna egentligen var. Så vitt jag förstår var det så att den som kontrollerade en borg kontrollerade ett större landområde, vilket sträckte sig ända till där nästa "borgområde" fanns, men när man tänker på att en borg ändå var en isolerad och ofta svårtillgänglig anläggning, bemmanad av endast små mängder soldater - även i krigstid - hur skulle man då kunna kontrollera dessa Xkm2? Kunde inte en plundrande armé helt enkelt ignorera borgarna och marschera på - ett eller ett par dussin man kunde ju knappast hota dem? Eller fanns det någon form av mental övertygelse och fruktan för att lämna en fientlig borg mellan sig och "hemlandet"? Och vilket hot utgjorde egentligen en borg för en armé som befann sig på fientlig mark?

Mycket frågor det här, men tack för de svar som redan givits!

Betydelsen av borgen beror mycket från plats till plats och från en tidsperiod till en annan.
Borgar var t.ex. mycket viktiga för Normanderna under erövringsfasen av England. De var baser för militära operationer, administrativa centren och hem för den nya härskande klassen. Eftersom Normanderna var i minoritet behövde de skydd mot den ofta ganska fientliga befolkningen som inte var så särdeles förtjust i de nya skatteindrivarna. Från början var de ganska enkla skyddsanordningar men utvecklades till att bli större och starkare med tiden.
Men med tiden, när England blev ett allt fredligare land, blev slottens betydelse en annan. De blev mera ett uttryck för makt och prestige snarare än att vara militära anläggningar, och man satsade mera på lyx än i att befästa murarna i fall av en belägring.
Med utvecklingen av kanoner och krut blev borgarnas millitära betydelse också allt mindre.
Betydelsen varierar alltså från fall till fall och det lönar sig att ta upp specifika exempel, och undersöka varför just den borgen blev byggd och när, snarare än att generalisera.

Herr Nilsson · Inlägg av **Herr Nilsson** » 17 januari 2008, 21:18

Hittade nyss denna intressanta artikel på Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Szigetvar

Visserligen inte under medeltid, men det sätter ju saken i perspektiv.

varjag · Inlägg av **varjag** » 17 januari 2008, 23:17

Stefan Lundgren skrev:
Hade dom inte med träväggar när dom anföll en borg eller en fästning under medeltiden, som var flyttbara och där skyttarna kunde gömma sig medan de tog fram pilar för att beskjuta försvarana med.

Stefan

Stefan kanske menar belägringstorn (siege towers), även om detta - nog är ett ganska fantasifullt exemplar.....

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 18 januari 2008, 00:01

På tal om sambandet belägringens längd och plundringens intensitet.

En icke oväsentlig faktor här är den pekuniära. Att hålla den belägrande hären samlad i ett antal månader innebar säkert många gånger i praktiken att fursten fick slut på pengar. Härens bästa chans att få något slags avlöning blev då genom plundring. Dvs, den väntande plundringen var inte bara ett påtryckningsmedel mot försvararna, eller ens morot för belägrarna, men även en faktisk avlöningsform...

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 18 januari 2008, 00:12

På tal om sambandet belägringens längd och plundringens intensitet.

En icke oväsentlig faktor här är den pekuniära. Att hålla den belägrande hären samlad i ett antal månader innebar säkert många gånger i praktiken att fursten fick slut på pengar. Härens bästa chans att få något slags avlöning blev då genom plundring. Dvs, den väntande plundringen var inte bara ett påtryckningsmedel mot försvararna, eller ens morot för belägrarna, men även en faktisk avlöningsform...

Fredrik Andersson · Inlägg av **Fredrik Andersson** » 18 januari 2008, 11:16

Så en knekt utanför murarna hoppades alltså att belägringen skulle få hålla på ett tag så att belöningen skulle bli större? Tja, det verkar ju lika logiskt som något annat.

Å andra sidan kunde man ju bli rikligt belönad redan innan en belägring inletts. Om man t ex ska tro på berättelserna om slaget vid Korsbetningen och den efterföljande brandskattningen av Visby så fick ju danskarna en fet bradskatt utan att behöva avlossa ens ett armborst mot Visby stad efter att man knackat ned bönderna i marken.

Hans · Inlägg av **Hans** » 18 januari 2008, 21:14

varjag skrev:Stefan kanske menar belägringstorn

Eller murbräckor, katter, vesslor och sköldpaddor.
http://www.languedoc-france.info/121346_rams.htm

MVH

Hans

leifhh · Inlägg av **leifhh** » 19 januari 2008, 19:34

Nu kanske jag minns helt fel men jag vet att en tysk knekt (Paul Dolnstein)i början av 1500-talet gjorde väldigt bra tecknignar och dagboksanteckningar när de belägrade ett antal olika borgar i Sverige. De brukar återges emellanåt, men jag har för mig att hela dagboken (?) finns tryckt i en årsbok från Östergötlands länsmuseum på 1980-talet.
Där finns ögonvittnesskildringar att ta del av, det var det jag ville säga.

Plutokraten · Inlägg av **Plutokraten** » 22 januari 2008, 15:34

Herr Nilsson skrev:En annan sak jag alltid funderat över är hur pass viktiga borgarna egentligen var. Så vitt jag förstår var det så att den som kontrollerade en borg kontrollerade ett större landområde, vilket sträckte sig ända till där nästa "borgområde" fanns, men när man tänker på att en borg ändå var en isolerad och ofta svårtillgänglig anläggning, bemmanad av endast små mängder soldater - även i krigstid - hur skulle man då kunna kontrollera dessa Xkm2? Kunde inte en plundrande armé helt enkelt ignorera borgarna och marschera på - ett eller ett par dussin man kunde ju knappast hota dem? Eller fanns det någon form av mental övertygelse och fruktan för att lämna en fientlig borg mellan sig och "hemlandet"? Och vilket hot utgjorde egentligen en borg för en armé som befann sig på fientlig mark?

Jag tror man får se borgarna som en del av ett "totalförsvar". Anledningen till att en borg inte kunde lämnas i förbifarten var att det faktiskt krävdes vissa 'försörjningslinjer'.. om du traskar förbi en borg med glest försvar uppe på murarna så skänker du fienden en möjlighet att klösa sig fast med en stark defensiv position. Går du förbi borgen idag, så kan de förstärka befästningen imorgon.

Krigsföring är mycket logistik. Och för att hålla en armé på fötter behöver man resurser, saker som måste antingen transporteras med armén, köpas eller plundras från civilbefolkningen eller så håller man sig till förråd (= borgar). Det tror jag är allra viktigast: en medeltida armés rörlighet var begränsad och det kunde bara förlängas med fasta positioner som kunde fungera som värn och förråd.

Så den part som höll ett nätverk av borgar hade en defensiv "edge".

Herr Nilsson · Inlägg av **Herr Nilsson** » 22 januari 2008, 16:10

Man tackar, att jag inte tänkte på det... "An army marches on its stomach" heter det ju.