En liten nationaldagsutflykt - Mora stenar

[herulen]

Okey! Är det någon som vet om Lagga hembygd- och fornminnesförening har haft någon visning och föreläsare om stenarna på senare år? I sin nuvarande kontext i det avsides belägna huset, som få vet var det är någonstans, så tycker jag att själva utställningen borde göras om. Vad jag förstår så är väl stenarna en av våra många riksklenoder. Jag ska erkänna att jag faktiskt blev intresserad av din morfars fynd och de andra stenarnas öde.

[Leonidas]

Det var några år sedan jag var på platsen men jag minns mkt väl stenen ifråga. Jag blev då väldigt tveksam till om det var den stenen som åsyftades, mest beroende på att mina egna förväntningar var större. Jag såg framför mig en sten tillhuggen med inskriptioner.

Jag hoppas att Mora stenar, dvs de som ligger i det lilla huset, är kopior och inte orginal.

[Hexmaster]

Som sagt har informationen funnits sedan 60-talet, så är de inte insatta NU är jag måttligt intresserad av att upplysa dem.

Du har ju upplyst oss, det är väl minst lika viktigt att nämna det för de närmast berörda. Men om det inte kommit till vidare kännedom så finns kanske någon anledning? Tvivel på äktheten är väl det första man kommer att tänka på (berättigat eller inte, har naturligtvis ingen som helst uppfattning i frågan, än), men det skulle ju kunna vara personligt gruff eller missförstånd eller ungefär vad som helst.

Så: Tummen ur!

[Hwergelmer]

Får väl försöka dra ur tummen, men den sitter hårt

Stenarna i kapellet är äkta vara och har legat där sedan 1700-talet, rätta mig om jag har fel?

Visst kan stenen vara falsk, men många professorer stödde teorin om den på 70-talet medan RAÄ varken bekräftade stenens äkthet eller gjorde några aspirationer på att undersöka saken, trots att t.o.m. Uppsala Nya skrev om stenen -71.

Som sagt kan stenblocket vid första synen verka oansenlig, den är visserligen väldigt stor men den är inte tillhuggen eller behandlad på något sätt. Om man däremot tittar på Olaus Magnus teckning (finns på Google?) är det mycket som liknar. Bl.a. finns två naturliga trappsteg på stenens östra(?) sida som Olaus Magnus i viss mån fångat upp. Se vänster bortre ände, kan ju vara en ren händelse. Man får också säga att bara det faktum att Olaus Magnus sett, eller säger sig ha sett stenen, hundra år efter att den ska ha försvunnit tyder ju på att det var farbror Vasa som helt enkelt såg till att den glömdes bort så att han kunde driva igenom sitt arvskungarike. Eller så snubblade Olaus Magnus också över fel sten, vilket verkar föga troligt. Han använder också formuleringen stenhäll snarare än stenplatta eller vad man hade kunnat tänka sig om den varit av mer sofistikerad karaktär.

Det första argumentet mot stenens äkthet är att den befinner sig en dryg kilometer söder om den plats där Mora stenar hittades/finns. Stenen skall ha legat på ett stort fält där människor från de olika landskapen lade till med sina båtar och slog läger. Genom att se till landhöjningen kan man konstatera att åkern nedanför Mora stenar torde ha varit en sjö eller åtminstone en träskmark för tusen år sedan. Mora sten ligger flera meter högre över havet.

Mora stenar kan ha fraktats till den plats där de ligger för att skyddas mot ogärningsmän, vid Mora stenar ligger Ängsvaktartorp, varifrån kronans mark vaktats och kanske även stenarna?

Mora sten, som jag nu som övertygad kallar stenhällen, ligger närmare knutpunkten mellan Tiundaland, Attundaland och Fjärdrunaland än Mora stenar vilket talar för stenens äkthet då stenen låg på neutral mark.

[Stefan Lundgren]

I boken Liv och landskap i Uppsala län av Jon Hogdal

Står det följande om Mora stenar

Den försvunna kungstenen
Tätt intill gamla Norrtäljevägen, dryga halvmilen från Uppsala, ligger en liten vit kvadratisk tempelliknande byggnad. Den skyddar Mora stenar, nio stenar med inskriptioner från medeltid. Två av stenarna är kungliga namnstenar, Erik von Pommerns från 1396 och Karl Knutsson Bonde från 1448. Deras namnstenar bekräftade vem som för tillfället var lagligt vald kung. Men forskare har länge letat efter en enda sten, Mora sten.

Det var den sten på vilken kungen utropades under folklandstiden, en valordning som senare fastställdes i den medeltida Upplandslagen. Den huvudstenen är borta. Bortförd under politiska skäl på 1400-talet för at sabotera den valprocedur som lagen föreskrev? Eller har man pekat ut fel flat sten på en åker. Med vid sikt runt om, är det en naturlig plats för at upphöja någon till kung. Men forskarna tror inte gåtans lösning ligger i så öppen. Den betydelsefulla Mora sten får ännu så länge representeras av namnstenarna.

Sidan 104, från hans bok från 1993

Det var en sten som länge har försvunnit, mannen på bilden antog troligen att det var den berömda namnstenen från folkungatiden. Man skall har i åtanke också att landhöjningen har varit påtaglig under de tusen år som har gått sedan de första kungarna var på platsen. Längs med gamla Norrtäljevägen så har ett par andra naturliga föremål försvunnit, exempelvis den närbelägna Östunasjön.

Hwergelmer skrev
Som sagt har informationen funnits sedan 60-talet, så är de inte insatta NU är jag måttligt intresserad av att upplysa dem. Min morfar var hembygdsforskare och jag är övertygad om att han kontaktade alla inblandade, om inte annat när han gav ut sin skrift -71.

Jag är också skeptiskt till detta faktiskt, åtminstone till en del, själv har jag bara stött på i litteraturen att denna sten är för länge sedan försvunnen. Har ni hemlighetshållit den där informationen? Har det förekommit arkelogiskt undersökning på platsen? Men kortet som visar mannen på stenen måste har varit ur en äldre datum än 60-talet, enligt min kännedom om äldre fotografier så togs detta kort någon gång under mellankrigstiden, senast eller möjligen ännu tidigare. Jag kan också säga så där för att eventuellt också trösta ovidkommande känslor att det vore intressant om det görs en grundlig undersökning av denna sten också. Då skulle alla frågor blir besvarade, blev lite överraskad att någon har lyckas hittat stenen och sedan inte har meddelat högre instans.

Förresten har jag skickat en fråga till Riksarkivämbetet, så man får invänta svar.


Intressanta länkar

http://www.lagga.nu/main.asp?page=4
http://biphome.spray.se/maaski/albreckt.htm
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=401622,00.html


Stefan

[Hwergelmer]

Får ta det en gång till . Jag vet att följande tagit del av informationen.

1. RAÄ - som, som jag nämnt inte besvärat sig med att undersöka saken vidare.

2. Norrtelje Tidning - där Manfred jobbade som krönikör bl.a.

3. Uppsala Nya Tidning - som f.ö. tog kortet 1971, anledningen till att bilden ser ut som den gör är att det är en kopia av en kopia som jag sedan fotograferat med mobiltelefon.

4. Diverse Professorer vid Uppsala

Ovannämda tidningar skrev om fyndet -71 efter att Manfred givit ut sin skrift. Så informationen har inte hållits hemlig på något sätt.

[Leonidas]

Får väl försöka dra ur tummen, men den sitter hårt

Stenarna i kapellet är äkta vara och har legat där sedan 1700-talet, rätta mig om jag har fel?

Tycker att det är lite märkligt faktiskt. Det är ganska betydelsefulla stenar som ligger öppna för rov.

Om vi nu antar att din morfar hittat rätt sten så undrar jag om man kan utropa sig till kung? Vad behöver man mer än stenen? Några uppländska lagmäns stöd?

[Stefan Lundgren]

1. RAÄ - som, som jag nämnt inte besvärat sig med att undersöka saken vidare.

Jo, jag har skickat en liten kontrollfråga till dom.

4. Diverse Professorer vid Uppsala

Skulle vara intressant att veta vilka, men dom sitter på arkeologiska förmodar jag.

Stefan

[Hwergelmer]

Hehe, ja om du vill bli vald enligt de senare kristna metoderna behöver du ju alla berörda biskopar inklusive ärkebiskopen i Uppsala om du kan hitta honom

Tvärr har mycket av informationen gått i glömska eftersom Manfred dog 1986, då jag var tre år gammal, så jag vet inte vilka professorer det rör sig om. Kan gissa på att de var i hans ålder eftersom de var bekanta till honom så de lever nog inte nu. Jag får kidnappa mor min och utsätta henne för pinligt förhör så kanske hon kommer ihåg vad hon glömt .

Stenarna är väl skyddade av någon typ av gallergrind vill jag minnas, men det är sant att de inte hålls i helt säkert förvar.

[Stefan Lundgren]

Nu har jag hittat lite grann mera.

NE skrev om Mora sten
Det exakta läget för hyllningsstenen är obekant, då den troligen bortfördes redan under senmedeltiden.

Nu står det inte vem som svarade för denna artikel i NE om Mora sten, troligen var det Bo Gräslund om han låter bekant för dig. Men jag skulle vilja veta vilka professorer som hävdar att Mora sten finns än idag.

Reportage om Mora sten finns att läsa på NE också, men eftersom inte alla har abonnemang så tänker jag importera denna artikel av Arne Järtelius. Skickar den som en liten bilaga om ni är intresserade, annars så slutar mitt inlägg här.

Stefan

Sveriges kungavagga

Den 8 juli 1319 utspelar sig något mycket märkvärdigt i svensk historia. På Mora äng, omkring en mil sydost om Uppsala, väljs den blott tre år gamle Magnus Eriksson till Sveriges kung och i samband med det utfärdas det så kallade frihetsbrevet, ”Sveriges Magna Charta”, som kom att påverka författningsutvecklingen i landet flera hundra år framåt.

Lille Magnus, son till Erik Magnusson (namngivare till Erikskrönikan), vilade i drotsen Mathias Kettilmundssons armar. Inför en stor skara av prelater, riddare, svenner, köpstadsmän och allmoge som denna dag samlats på Mora ting utanför Uppsala inledde drotsen med att säga: ”wy maghom ey lenger konung umbära” (’vi kan ej längre vara utan konung’), och frågade de församlade om de önskade Magnus som kung. Alla, hovmän och bönder, ropade ja och amen enligt Erikskrönikans laddade text. Efter det upphöjdes Magnus på Mora sten, hyllningsstenen för de svenska kungarna under medeltiden, för att hyllas som Sveriges nye kung. Erikskrönikans berättelse om kungavalet 1319 avslutas med att var och en återvände hem till sig och redogjorde för utgången av valet.

Den första kung som blev vald vid Mora sten var Magnus Ladulås 1275 och den siste Karl Knutsson nästan två hundra år senare. Mellan dem valdes ytterligare sju kungar vid Mora sten.

Mora sten

Första gången som Mora ting omnämns i skrift är i Södermannalagen. Där står att det är på Mora ting (i originalet: a Morum) som konungen först ska väljas. I ett tillägg till lagen sägs att varje lagman med sina utvalda följeslagare från det egna landskapet ska fara til moro things för att välja konung. Erikskrönikan berättar att Magnus Ladulås togs till konung widh morasteen.

Den ceremoni som stadgades för valet av kung vid Mora sten finns beskriven i Magnus Erikssons allmänna landslag. När man enats om en kandidat skulle han enligt landslagen lyftas upp på Mora sten och svära en ed: ”På samma dag och plats skall konungen giva sin trohetsed åt alla i riket boende.” Därpå var det folkets tur att svära konungen sin ed. Efter det hyllades den valde konungen stående på Mora sten av alla närvarande.

Exakt var Mora sten var belägen vet man inte. Mycket talar för att den fanns vid skärningspunkten mellan de tre folklanden Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland/Fjärdhundraland (1296 slogs de samman till landskapet Uppland). Där kunde de samlas för att välja konung. Mora sten hade även en folklig och ideologisk betydelse. Att platsen för kungaval hade hög status som tingsplats var förmodligen också betydelsefullt. ”Både skärningspunkten mellan tre folkland och tingsplatsens tradition förknippad med viktiga domslut skulle kunna förklara varför kungavalet ägde rum på Mora sten och inte i det närbelägna Gamla Uppsala.” (Riksantikvarieämbet et, 1993)

Ute på åkern i Morby (under 1300-talet omtalad som Moruby, Moreby, Moroby och Moraby) finns i dag en stor plan sten – ”Manfred Ohlsons sten”, uppkallad efter folkskolläraren Manfred Ohlson som var den som på 1970-talet upptäckte den – som enligt en del forskare skulle kunna vara den riktiga, ”äkta” Mora sten. Enligt andra är Mora sten försvunnen, och vad som nu återstår är de nio dokumentstenar som sedan 1770 finns inhysta i en liten tegelbyggnad längs vad som i dag är Norrtäljevägen. Dessa s.k. dokumentstenar höggs efter varje kungaval och placerades på eller intill Mora sten som ett vittnesbörd om vem som valts till konung och när.

Dokumentstenar

Den lilla byggnaden vid Mora stenar har liknats vid alltifrån ett uthus, en kaffekvarn och en transformatorstation. Den finns utmärkt på kartan och från båda håll på Norrtäljevägen finns i dag skyltat att ett arkeologiskt intressant minnesmärke befinner sig här. Till mitten av 1970-talet kunde man mot en mindre avgift få tillträde in i museibyggnaden, men i dag kan man bara bese dess innehåll genom den gallerförsedda ingången eller genom ett fönster på byggnadens baksida. Det kan kännas lite snopet att man inte kommer närmare stenarna, men väl på plats kan man känna suset av historiens vingslag vid (eller i alla fall helt i närheten av) den plats där under en 200-årsperiod under svensk medeltid nio svenska kungar valdes.

De nio stenarna i museibyggnaden – man tror att det en gång i tiden kan ha funnits fler – är samtliga av sand- och kalksten och starkt eroderade efter att i århundraden ha legat utomhus. Endast två av dem har text och är möjliga att datera. Den ena av dem minner om Erik av Pommern. Han valdes till kung i Skara i juni 1396 och hyllades samma år 23 juli på Mora äng. Det framgår av stenens text på latin: ”Anno Domini 1396 elctus est in Regem in hoc loco Illustris (...) Ericus R.” Den andra stenen med text hugfäster minnet av Karl Knutssons hyllning på Mora äng i juni 1448.

På den oftast avbildade dokumentstenen av de nio bevarade framträder på den släthuggna ovansidan vapenskölden tre kronor i relief. Kronorna är avbildade snett underifrån, de är öppna upptill och försedda med vardera tre klöverbladformade utsmyckningar avbildade en face. Kronornas placering är den samma som i Sveriges riksvapen.

Magnus Eriksson hade som treåring två kronor i sitt vapen. En tredje tillkom 1332 i samband med att Skåne köptes av Danmark. Omkring 1340 började man tillverka svenska mynt som på ena sidan präglades med tre kronor i en ring.

Historisk kungaförsäkran

Tillbaka till 8 juli 1319. Där står så treåringen och nyblivne konungen Magnus Eriksson på Mora sten. Det är sommar och solen skiner i den lille pojkens ögon så att han knappt ser de skaror som samlats för att välja honom till Sveriges konung. Den kungaförsäkran som nu avges på den lille pojkens vägnar är ”en stolt klingande uppräkning av undersåtarnas konstitutionella rättigheter” (Hadenius). Den kom senare att skrivas in i den allmänna landslagen och även att ligga till grund för rättskipningen i Sverige fram till 1734 års lag.

Den då treårige Magnus Erikssons kungaed vid Mora sten 1319 blev sedan kärnan i den svenska författningen under 400 år (fram till 1719 års regeringsform).

Källor:

S. Hadenius m.fl., Guide till Sveriges historia (1999)
Riksantikvarieämbetet, Mora sten och Mora stenar (1993)
P. Sawyer, När Sverige blev Sverige (1991)
I. Åberg, Mora sten och kungarna (1992)

[Hwergelmer]

Intressant uttdrag, tackar . Det verkar ju även intresant att Riksantikvarieämbetet skrivit om Mora sten 1993, detta har gått mig förbi...

Förresten har jag märkt vissa tendeser till att man inte vill trampa mig på tårna med tanke på mitt släktskap med "upptäckaren". Det finns ingen anlednig till det, jag för inte personligt korståg utan vill belysa att det finns en sten som faktiskt mkt väl skulle kunna vara Mora sten

[Stefan Lundgren]

Intressant uttdrag, tackar . Det verkar ju även intresant att Riksantikvarieämbetet skrivit om Mora sten 1993, detta har gått mig förbi...

Förresten har jag märkt vissa tendeser till att man inte vill trampa mig på tårna med tanke på mitt släktskap med "upptäckaren". Det finns ingen anlednig till det, jag för inte personligt korståg utan vill belysa att det finns en sten som faktiskt mkt väl skulle kunna vara Mora sten

Bra att du uppskattade mitt utdrag, så länge det är osäkert om det verkligen är den försvunna stenen eller om den finns eventuellt under jord så får man fortsätta att invänta svaret från RAÄ.

Stefan

[herulen]

Jag har skrivit några rader om denna tråd och ska nu maila detta till några forskare på religionshistoriska, historiska och arkeologiska institutionerna i Uppsala. Få se vad dom svarar?

[Stefan Lundgren]

Jag har skrivit några rader om denna tråd och ska nu maila detta till några forskare på religionshistoriska, historiska och arkeologiska institutionerna i Uppsala. Få se vad dom svarar?

Jag har gjort detsamma med RAÄ, det är lite synd att Olof Ekström inte känner till vilken turbulens det är med denna tråd just nu. Ursäkta mitt skämtlynne bara.

Arkelogiska institutionen borde väl känna till det och möjligen också Upplandsmuseet.

Stefan

[Hwergelmer]

Låter spännande, får se vad de svarar